Prästen sa under predikan att han hört en vinterpratare i radio säga att kopplingen i hjärnan går så fort när vi skall reagera på en situation, att det är frågan om vi alls har något att säga till om där.
Med min tror blir det en kollision.
Gud säger till mig att han bara kan verka i nuet.
Han kan inte göra något åt det som skett och inte påverka det som skall ske.
Därför att gud har ingen vilja.
Gud har ingen vilja, viljan är min.
Vi kommer hit till jorden med en karta.
Vi får veta vart vi skall, det är oundvikligt.
Varje steg vi tar är ett steg närmare döden.
Men vägen dit är vår.
Gud kan bara hjälpa oss i skeendet.
Mildra törnen.
Lindra plågan.
Därför kan du inte be om något.
Men du kan be om upplevelsen.
Gud jag önskar att jag skall slippa oroa mig istället för att be om pengar.
Gud jag ber om kärlek istället för att be om en man.
Du kan be för andra på samma sätt.
Gud låt min älskade dotter få uppleva kärleken.
När jag har bett på detta sätt har mycket varit mig givet, ganska omedelbart faktiskt.
Däremot har jag i åratal bett om saker men aldrig fått dem.
Gud låt mig se att jag inte är ensam.
Då ringde telefonen, då fick jag veta att jag har många vänner.
Då överlåter du till gud att låta det bästa ske för dig och alla andra.
I min tro är gud i alla och alla är i gud.
Min inre röst är gud, det du kanske kallar samvete.
Så långt funkar det.
Varför blir det då fel?
Varför är ingen allt igenom snäll?
Varför finns det då krig?
Om gud är i alla och alla är i gud, borde ju alla känna igen sin ande i andra.
Ändå är det sant.
Vi är alla ett och samma andeväsen.
Men gud skapade oss som egna individet, med egen vilja.
Han gjorde oss till sin avbild.
Gud är både ock.
Nej säger du.
Jo för utan ondskan finns ingen godhet.
Och om ondskan inte fanns skulle vi inte förstå godheten och inte känna skillnad på hat och kärlek.
Gud insåg det.
Så tillbaka till predikan.
Om våra beslut fattas så fort att hjärnan inte hinner med.
Finns det då ett högre medvetande?
Varför är det medvetandet inte enbart gott, om det nu är gud som är det högre medvetandet, vilket jag tror.
Därför att allt vi gör och allt vi inte gör påverkar andra.
Vi är inte här för vår egen skull.
Vi är här för alla andras, vi har en uppgift, att utveckla vår nästa.
När alla människor nått samma själsliga mognad så kommer paradiset att komma till jorden.
Ingen synd, inga krig, ingen nöd.
För det behövs inte.
Ur ondskan kan godheten blomma som en ros i öknen.
Och på så sätt göra skillnad.
Om inte människor gjort dig illa, hade du inte förstått att inte göra andra illa.
Guds tanke är att vi alla skall uppnå kärlek.
Vi måste sträva efter kärlek.
Lära oss sätta andra framför oss själva.
Men först lära oss älska oss själva som den del av anden vi är.
Per brukar säga, alla är heliga.
Vi är alla heliga väsen bärare av guds ande.
För du är i gud och han är i dig.
Som det står i psalm:
..Om slut mig med din kärlek,
Världen behöver dig,
världen behöver din kärlek,
strömmande genom mig…
Men först måste du hitta gud inom dig.
Du måste söka kärleken i ditt hjärta
Först då kan du ge av dig själv till andra,
Ge av gud inom dig.
Men säger du tänk om jag inte har någon gud i mig.
Det har du, allt liv, alla väsen, bär gud inom sig.
Gud är i hela skapelsen i den lilla myran på stigen, i lövet som rasslar i vinden i snön som faller och i solens strålar.
Gud är skapelsen och skapelsen är i gud.
Därför kan ingen säga att de inte känner herren….
Min bön till gud.
Herre låt mig se det du ser.
Låt mig höra det du hör.
Låt mig förstå det du förstår
Och låt mig sen göra det du skulle ha gjort.
Låt mig slippa såra andra, men bära andras lidande.
Låt mig hjälpa där du skulle hjälpt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.