HÖGSJÖ OCH HASSELBACKEN

Första gången jag fick åka på dans ute var till Hasselbacken.
Alla som varit där vet vilken underbar plats det är.
Entrén ligger lite högre upp man får gå i en nerförsbacke till festområdet.
Från dansbanan har man utsikt över en kohage.
Det märkliga var att varje gång musiken började ,så kom alla korna och ställde sig nedanför och råmade.
Är kor musikaliska?
Jag tror det.
Det var magiskt att stå där i sommarnatten under björkarna och se alla kompisar och vänner och alla andra också.
Magiskt med musiken och stämningen.
Jag åkte dit med en tjocktröja över axlarna och en vit blus nerstoppad i jeansen och de obligatoriska träskorna.
Håret var utslaget och lite mascara på ögonfransarna.
Jag var blyg och lite rädd.

Skulle man få dansa?
Så kom taxin från Högsjö och alla snygga killar klev ur.
Ja, det har nog alltid varit så, att killarna från Högsjö var mer spännande, än dem hemifrån.
Kanske för att de inte fanns där runt en, till vardags.
Blonda populära Päron. Mörka Ryding, Apachen, Ludde, Sopis,
Snoris och Räven mfl.
Hemma hade vi inte så fantasi fulla namn.

Det fanns bara Balamna, Masken, Fagge och Örni.
Å, andra sidan var vi inte så många ungdomar i Brevens som i Högsjö.
I alla fall var jag kär i Päron som varenda tjej var just då.
Lyckan var fullständig när han bjöd upp mig.

Men det var inte bara idyll, skräcken för Finnspångsraggarna låg som en våt filt över varje lördagsdans. Skulle de komma ikväll?
Sen var det, det här med spriten.
 Många blev väldigt fulla.
Jag drack inte, för det skulle aldrig mina föräldrar accepterat.
Det fanns inga socialare eller nattvandrare ute, knappast ens föräldrar.
Man förväntades ta vara på sig själv.
Alla kunde inte det.

Jag älskade verkligen att dansa.
Musiken var naturligtvis dansband.
Det var Kellys, Jigs, Drifters, Bohnus och Wisex.
Ja det fanns fler men alla minns jag inte.
Vikingarna var aldrig vad jag vet i Hasselbacken och inte Flamingo heller, inte då jag var där i alla fall. Polarna med Jörgen Edman såg jag i Brevens en midsommar.
Honom räddade jag livet på en gång..
　
　
Min pappa kom och hämtade oss.
Han klev in och stod helt lugnt och väntade på mig på grusplanen.
Pratade lite med ungdomarna hemifrån.
Ofta plockade han med någon hem som inte hade skjuts.
Om de inte kunde ta sig in själva hjälpte pappa dem med det också.
Man ställde upp för varandra och hjälptes åt så barn och ungdomar kom hem.
　
Min bästa kompis var från Stockholm, Mia Lilieholm, de var sommargäster i Brevens, hade Erstorp.
Hon hade tre jätte trevliga äldre bröder, Henrik, Erik och Anders.
Mia och jag hade väldigt roligt tillsammans.
Ofta sov hon över hos mig.
Det var hennes bröder som sen präglade min musiksmak.
Mia hade sgt Pepper jeans, det fick jag också ett par.
De var nästan heliga.

Hassel slutade när Augustibasareran (3 st) började i Vingåker.
Då var det redan kyligt i luften och man visste att hösten stod för dörren.
På Augustibasareran var det både dansband och ett uppträdande.
Där blev jag kyss för första gången, första gången jag var där.
En kille grabbade tag i lilla mig och kysste mig bara rakt upp och ner Han hette Eilar Granström.
Han hade långt ljust hår och hundhalsband.
Några år senare ställde han ut en vit Volvo på Elmia vid påsk och vann.

Frånsett att han skrämde livet ur mig, så var han trevlig när man lärt känna honom.
Så undrar ni vilka jag var ihop med, men jag var aldrig ihop med någon.
Jag lyckades alltid bli kär i fel kille.

Högsjö var i alla fall inom hus, i Folkets hus.
I garderoben stod Pelle.
Han var som en pappa för oss.
Det var till Pelle man gick om man kände sig ensam, ledsen eller behövde tröst och stöd.
En vinter natt stod jag ute i bara en tröja och pratade med Sopis som jag just då var kär i, det hade han naturligtvis ingen aning om.
Det var 20 grader kallt men det märkte inte jag.
Klart jag borde gått in efter min jacka, men då kunde han ju försvinna.
Jag var iskall när pappa hämtade mig och någon skola blev det inte på två veckor.
Jag vaknade söndagsmorgon med hög feber och halsfluss.