Social-linje

Jag skulle gå gymnasiet.
Egentligen skulle jag gått naturvetenskapligt, men det var inte aktuellt.
Varför?
Ingen aning.
Jag valde Social-linje på Karro.
Den anrika skolan mitt på stan, nästan.

I alla fall nära till Hälls konditori, där vi var stor kunder.
Jag undrar om det inte hade blivit översvämning i ån vid slottet, om vi fyllt på med alla koppar varm choklad som vi drack där.
Men på Karro hade tiden stått stilla, i minst hundra år, kändes det som.
Det var en vacker skola, ja inte lika vacker som Teknis, men i alla fall.
Jag hittade min vrå, biblioteket. Där var det svalt och tyst.
Jag tillbringade många håltimmar där, när vi inte var på Hälls.
Ibland gick vi på stan.

Jag landade nog aldrig på gymnasiet, som jag gjorde på högstadiet.
Kom aldrig in i klassen.
Men fick många vänner ändå.
Roligast var det på Tyskan, där hade jag flest vänner.
Svenskan var också rolig i synnerhet som läraren ville vi skulle läsa och skriva recensioner av många böcker.
Jag blev hans mönster elev, lämnade in en recension i veckan och fick betyg där efter!
Jag var fortfarande en duktig skolflicka.
Jag gjorde vad jag blev tillsagd att göra.

Men det började blåsa andra vindar i skolans värld.
Elever började ifrågasätta.
Det föll inte i god jord.
Tiden stod stilla på Karro.
Två flickor blev till sagda att sluta.
Varför?
De åkte raggarbil till skolan!
Men de
 …Vi gömde skorna för Matte-George mitt i slaskiga vintern, han kom inte på det förrän han gått en bit ut på skolgården i strumplästen.
　
　
Jag minns en lärare som såg så gammal ut, han kom i korridoren i smårutig kostym med fluga och vit skjorta, han var 30 år!
Då tyckte jag han var lass gammal, han såg ju ut som hundra.
En annan lärare som man såg i korridoren var en mycket gammal man, nästan blind.
Han undervisade i historia hade enkla prov för att kunna rätta dem.
Vi hade Knut- Harald Sahlberg.
Han var inte nådig.
Långa utlägg ville han ha, och alla årtal!
Historia hade varit mitt bästa ämne, men på grund av en kontrovers, rörande en urringad tröja, fick jag bara en tvåa.
Få elever har sänkt sig från en femma till en tvåa på en termin trots bra betyg på proven, men det gjorde jag.
Spelade ingen roll vad jag gjorde eller vad jag skrev heller, för den delen.
Vi kom helt enkelt inte överens Knut och jag.

Överens kom jag inte heller med matte lärare Sven-George Eriksson.
Han skrämde slag på mig, på en av de första lektionerna.
Jag räckte upp handen och sa: jag fattar inte det här.
Han spände ögonen i mig och sa: fattar du inte har du inte här att göra, dörren är där! Så pekande han på dörren.
Jag satt kvar men räckte aldrig mer upp handen.
Jag fick tvåa i matte och en rädsla för matte så stor så jag inte vågade tro på min egen hjärna.
Två plus två, jag måste räkna på fingrarna.
Det har börjat släppa nu!

Då ska ni veta att jag jobbat i skolan i flera år på olika sätt.
Man kan alltså skrämma elever så till den milda grad, att de förlorar förmågan att tänka själva.
Egentligen är det ett intressant faktum i dagens debatt om måluppfyllelse och flexibelt lärande.
Man lägger fokus på eleven.
Ingen nämner att det faktiskt beror på läraren, hur du lär dig i skolan.
Ingen nämner heller att miljön i skolan påverkar hur du lär dig.
Jag har skrivit det tidigare, är du rädd går all energi till det och du kommer inte att kunna ta in undervisningen.
Så är det.

Men från sett dessa två lärare hade vi en bra lärarkår och vi hade roligt i skolan.
Det ska man ha, det främjar inlärningen!
Ja, det är faktiskt så att om man har en positiv bild av sin lärare, sin skola och sina kamrater, går inlärningen av sig självt.
Vi hittade på mycket bus också.
En klass på Karro var busigast enligt ryktet.
De fick en ung vikarie och ville driva lite med honom, så alla tjejer tog av sig på överkroppen.
Men han fann sig.
Han sa. - Oj vad varmt det är här, bäst att vi släpper in lite frisk luft.
Det var en mycket kall vinter och temperaturen sjönk snabbt i klassrummet och tjejerna tog på sig kläderna igen.

På Karro finns det ett museum med uppstoppade djur.
När jag gick där, skulle hela samlingen restaureras.
En kungsörn gick inte att rädda, den låg slängd i soporna och hittades av Anders L-holm.
Han surrade fast den på balkongräcket mitt emot biologi salen.
Anders räckte upp handen och frågade vår lärare, Rolf.
- Vad är det för fågel?
Läraren såg sig förvirrat omkring och fick sen syn på fågeln.
Han blev eld och lågor.
Han hämtade kikaren och Anders erbjuder sig lyckligt att hämta den, fågeln alltså.
Nej, nej skriker läraren, den är sällsynt, skräm den inte.
Men då var Anders redan ute på skolgården.
Jag undrar om han någonsin förlät oss?

Annars levde jag i ett töcken de här åren på Karro.
Min mamma var stor rökare och jag var allergisk mot cigarettrök.
Varje morgon mötte en blå dimma mig i hallen och jag fick ett astmaanfall.
Medicinen gjorde mig nästan medvetslös.
Jag är förvånad att jag fick så bra betyg som jag fick, för jag minns nästan inget av undervisningen.
Värst var det måndag morgon på fysiken.
Då gick magistern igenom en regel i taget och sen fick vi prov, på det han förklarat.
Men jag var så full av medicin, efter helgen att jag inte fattade vad han sa.
Som tur va hade vi en fysiklektion till i veckan.
Många andra minnen har jag.

Jag och en kompis i klassen var till Domus och tittade på porslin.
Hon var ganska klumpig och rev ner en hel monter med Lisa Larsson
Figurer. En annan gång var vi inne på Zaza på Järntorget då välte hon 100 par stövlar som stod i skylten.
Vi fick inte gå, utan att ha ställt upp varenda stövel.
Det var första och sista gången jag kom för sent till en lektion.
Det hände alltid saker runt henne.
Det roligaste hon visste var att prova kläder.
Vi gick in på byxspeciallisten och provade jeans.
Ja jag avskyr att prov kläder, så det var hon som gick igenom halva lagret.
Till slut frågade expediten om hon skulle ha några.
Nä sa E och så gick vi ut.

Roligast var när Blom i vår klass räckte upp handen och sa till Matte-George att han glömt kontaktlinserna på bänken i gympan.
Han tog L-Holm (l streck holm kallade han sig för) med sig för att hämta dem.
Men de kom inte tillbaka förrän lektionen och provet var slut.
Vi såg dem inte först var ursäkten.
Mig veterligen hade Blom inga linser“finare” eleverna i min klass som rökte på, på rasten brydde sig ingen om.