Det är först nu som jag fattat.

 

i bland ser man inte skogen för alla träden.

ibland ser man flisan i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget.

Lite så är det.

Jag har funnits där för alla i så många år att jag inte längre vet vem jag är eller vad jag nu ska göra.

Visst ringer barnen hem och förväntar sig att jag ska lösa alla problem. Men jag vill inte längre, nej jag kan faktiskt inte. Mitt huvud är tomt. Jag vet inte lägre hur man lagar mat, kanske för att jag hatar det?

Hela mitt liv har jag aldrig levt i nuet. Jag har alltid varit ett steg före i huvudet. På sommaren längtar jag och planerar för hösten. I september funderar jag på jul. 

Nu har jag ett problem, jag ser ingen framtid. Jag har ständig värk i ryggen, inget alarmerande det har jag haft sen 1992. Det som tillkommit de senaste 10 åren är en nackvärk från helvetet med halv sides smärta i vänster ansiktshalva, det kommer från nacken. För det går jag på akupunktur och har medicin.

Skräcken är att min jämngamle läkare ska gå i pension, för de nya läkarna skriver inte ut smärtstillande.

Sista månaden har vänster axel krånglar, ja det är en underdrift. Det värker fruktansvärt och jag har tappat känseln i överarmen. Tidigare var det höger axeln en kuff. Fick kortison sprutor några gånger och så va det löst. Denna gången hjälper det inte. För det är en nerv ikläm någonstans.

Jag är så orkeslös. Vill ingenting. Så nu har jag fattar, äntligen.

Efter att ha funnits där för alla andra, och inte längre behövs, står jag här med mig själv. Ingen trevlig bekantskap eftersom jag inte har en aning om vem jag har blivit.

Jag tror jag är deprimerad. För det som är jag i dag är bara ett bottenlöst mörker och smärta.

Jag trodde vi skulle få så mycket pengar över när maken fick jobb. Men då behöver ungarna hjälp med mat och annat. Jag har flyttstädat åt sonen och ska födelsedagsstäda åt dottern. 

Erik köper bil på bil och det gör mig sjuk av oro. Hanna utreds för cell förändringar i matstrupen. Hon bor nu i Östergötland och bollas nu mellan olika vårdinrättningar. I Örebro ligger ju all vård på USÖ men i Motala är all vård utspridd mellan Norrköping, Motala Linköping mfl ställen. Vårdcentralen hon går på ligger i Skänninge... Att flytta ur länet med diabetes, psykkontakt, vc och mvc för p piller är hopplöst. Hon ringer hem och gråter. Väntetiden för att förnya ett recept är över 3 veckor.

Min väns  man har fått en aggressiv prostatacancer som har inte fick hjälp med innan det han sprida sig till skelettet. 

Jag ser inget ljus. Det va ju nu vi skulle fixa med huset, resa lite i Sverige. Jag måste numera åka rullstol eftersom axlarna har artros som inte är smärtfri.

Jag orkar inte ha så här ont. Orkar inte vara människa. Orkar inte med mig själv. Blir galen när katten Jamar. Oftast låter jag tvn döva mig, men har ingen aning om vad jag ser på.

Det som gläder mig en dag är mig likgiltigt nästa.

I oktober fyller jag 65 år. 

Så nu har tåget gått. Jag ville jobbat, jag ville haft en bil. Varit självständig men inser att jag inte är det.

Trädgården som jag älskat gör mig nu sjukare i flera dagar.

Maken lovar fixa men han somnar i soffan varje efm. 

Erik är utbildad men orkar inte. Hanna orkar absolut inte med ett pågående diskbråck och nervsmärtor ner i benet. Hon borde inte jobba.

Var är ljuset i tunneln för oss alla??

Nu står jag här och det jag normalt sett borde se fram emot, hösten, julen.. är mig likgiltigt. Jag som levt i en driv som fört mig framåt, står nu still och sjunker i dyn.

Jag kan inte lösa allas problem, inte ens mina egna. Det finns inget att se framemot. Snart är mitt liv slut, och jag förstår inte vart alla åren tog vägen. Här sitter jag och mina klasskompisar åker Wasaloppet. Seglar jorden runt. 

Ha en trevlig höst.

Allt är bra men vem fan är jag nu?

 

Alla barn är utflugna. Jag kan ge dem råd, men har egentligen inget att göra med deras liv, det är ju deras.

Jag är glad att de flyttat, alla måste få skapa sitt liv själva. 

Men jag är fortfarande bakjour. Erik är arbetslös men rycker in och skottar snö på den arbetsplats han skulle fått fast tjänst om kommunen inte sagt upp avtalet med företaget han jobbar på.

Han har absolut inga pengar och hotas att vräkas av Brevens Bruk trots att han betalt hyran sent. Denna månad betalar de två hyror. Men hur han ska få pengar till nästa hyra vet jag inte. Han straffas fortfarande av arbetsförmedlingen för att han inte klarade gymnasiematten.

Hanna har flyttat till Godegård i Östergötland. De har det knaper med pengar då huset de hyr inte varit bebott på 3 år. Än går avloppet sönder, än vattnet. Och pannan som de skulle elda ved i är trasig. Även om de eldar med ved måste elen va på. Det ger 7000 i elräkning och så flera tusen för ved och ändå blir det inte varmt inne. Detta ska  dock ordna sig till nästa månad.

Vi hjälper Erik så mycket vi kan och det påverkar tyvärr vår ekonomi.

Vi lever på marginalen. Vi har precis köpt ved och eldar för att åtminstone ha varmt i vardagsrummet. Ändå har vi runt 4000 kr i el, vilket beror på en frostvakt i pannan.. Kanske till och med mer denna månad.

Bensinen kostar också skjortan nu när Kim jobbar igen. Just nu har han praktik på en plastfabrik i Kumla.

Så jag lever just nu mitt liv framför tvn i vardagsrummet.

Jag har varit mamma i 30 år. Jag har tagit hand om mina barn, stöttat, stridit genom hela skolan för dessa barn.

Kämpat med Hannas diabetes, men nu har hon fått en pump som är samman kopplad med blodsockermätaren i armen. Ingen mer ångest för det i alla fall.

Så nu sitter vi här gubben och jag med massor med tid över. 

Jag har ingen aning om vem jag är utanför mammarollen.

Jag känner mig som 20 år ena stunden och funderar på vilken utbildning jag vill gå och vad jag ska göra i livet.

Å andra sidan har mitt liv mer eller mindre gått. Pensionspengarna vi sparat fick vi ta ut för att klara tiderna när Kim va arbetslös. Trasiga bilar och hem tar ju inte paus för att vi har halverad inkomst. Där till att hjälpa Erik med mat och vissa utgifter.

Jag vaknar på nätterna med full panikångest. Kan vi leva på pensionerna?

Jag får pension nästa år eftersom jag har sjukpension. Vilket innebär att jag förlorar 6000 kr i månaden.

Vi drömde om att resa när barnen flyttat. men inte trodde vi att de skulle bo hemma till de nästan va 30 år.

Mest orolig är jag över att alla besparingar och pensionspengar är förbrukade.

Hur ska vi kunna spara ihop till ett kapital på 4 år då Kim går i pension.

Samtidigt måste vi byta panna, värmeväxlaren på taket är ren skit, den sprutar in ren kalluft. Fläkten i köket gick en plast bit sönder på så det går inte sätta dit ny lampa. Tvättmaskinen sjunger på sista versen och det gör kyl och frys också De sista är ändå bra för de har hållit i 26 år. Jag sen måste vi göra något åt garagets söder sida. 

Du ser  problemen hopar sig.

Jag vill inte vara kamrer, jag vill vara levande. Jag är trött på allt ansvar allt planerande.

Så en fot i livet och en fot i graven.

Vem fan är jag?

Nyårsafton

 

Så är vi här igen.

Årets sista dag. 2025 harvarit ett stålbad för alla i vår familj. Erik skulle få fast tjänst hamnade i arbetslöshet istället.

Hanna flyttade ihop med sin Hampus, å tack gode Gud att de inte köpte huset. Det har varit fel på elen, pannan avloppet och vattnet.

Eriks bilaffärer ska vi bara inte tala om. Bilar de reparerat för hur mycket som helst, går sönder igen och igen. Igår gick vattenpumpen sönder på hans bil. den va inte så gammal.

Och här sitter vi maken och jag, ensamma i ett för stort hus han vägrar sälja.

Här sitter jag förstörd av värk och ber om att åtminstone dra ner på julpyntet(100 tomtar) och hans liv verkar gå under. Så jag böjer mig och plockar upp skiten.

Jag delar med mig av vårt överflöd, dvs dukar, gardiner mm till barnen och han låter som om jag kapat en arm på honom.

Min mamma höll hårt i sin samlar mani, dukar och påslakan. 

När hon dog fick jag rubbet. tre travar i linneskåpet ca 50 cm höga

Jag vill inte att mina barn ska köpa sånt jag har i massor. 

Så hur blir det då nästa år.

Maken kanske får ett jobb i mars. Erik hoppas på att få skotta snö första veckan på det nya året.

Jag hoppas maken får jobb, att leva på 22000 kr i månaden och samtidigt hjälpa Erik med mat går inte.

Jag har nog gått upp 5 kg då vi äter billig mat som korv och makaroner.

Jag har bestämt att 2026 får bli husets år. Vi ska spara om det går så mycket vi förmår.

ny söder fasad på garaget. Ny fläkt i köket, en ny panna vilken sort vet vi inte. Beror på om vi får ett lån eller inte.

Ny tvättmaskin skulle va bra.

Sen har vi två tomma rum att fixa till.

skulle vilja ha ett matrum, men det hänger på vilka möbler Hanna tar med av dem som står kvar.

Men helst av allt vill jag flytta till något mindre. Fixa det som måste fixas sen sälja eländet. Jag är inte så frisk längre att jag ror huset och trädgården i land mellan varven.

Så nyårs löftet måste bli huset först. Sen glasögon åt oss båda och ett tandläkarbesök som i mitt fall nog landar på 20000 kr det är 10 år sedan jag va hos tandläkaren, inte sen Kim blev arbetslös 2015.

Vore kul om vi kunde få lite semester. Har inte varit någonstans på 11 år, kanske längre än så.

Vår älskade misse Cissi som gick bort i somras. 

Nu har vi en ny svart katt som heter Doris. Hon är djupt förälskad i maken och tål inte mig. Kul för han skulle inte ha någon jävla katt igen.

Nu är det bara längtan kvar till vår och solsken.

Det är kallt inne när pannan inte funkar 13 c i köket varje morgon. 

Ja jag önskar er alla en fin nyårsafton och ett underbart 2026 då alla drömmar ska gå i uppfyllelse.

Det kan nästan inte gå mer åt helvete.

 

Ja jag får börja från början. Maken är arbetslös sen juni 2024.

Erik flyttade till Brevens i somras med flickvännen. Hon gick/går på bilmekaniker utbildning. Erik jobbade inom park och trädgård och skulle precis få sin första fasta anställning.

Därför trillade allt ner som en bomb. Kommunen frös alla utbetalningar till företaget Erik jobbade på för pengarna va slut. Han fick gå ner på timme. Dock en fast timanställning, det skulle rulla på ändå.

Det gjorde det inte. Han fick till att börja med jobba lite få och då. Han som sig arbetslös. Det kom inga pengar september Han ringde af och frågade varför han inre gick ett möte med handläggaren. Denne svor helvetet jävla skit jag tog bort din anmälan trodde du gjort fel. Nej gick inget att göra åt. Erik gick ut lite innestående timmar och jag betalade så många räkningar jag kunde och köpte mat.

November nu va han registrerad. Inga pengar för han jobbade 1 dygn. Katastrof men vi löste det.

December han går 2200 från af. Ett par tusen från arbetsgivaren. Ett par vänner till mig ger honom pengar till mat för jag har inga mer pengar att ge honom.

Ja så kom få katastrofen dagen före julafton. Af sänker Kims ersättning med 2000 kr. Erik har inte så det räcker till hyran. Jag kan betala våra räkningar men alla konton är länsade och vi har inga pengar till mat. 2000 kr är det vi brukar ha till mat. Af lovade att Kim skulle få behålla sin ersättning 13500. De dom va arbetslösa före 1 okt skulle inte drabbas. Nu ser jag dock att detta drabbat alla oavsett.

Jag frågar Hanna om hon kan hjälpa oss. Men de har precis hyrt ett hus och där va pannan sönder så de fick en elräkning på 5000 kr. Nästa elräkning är ännu högre så de vet inte hur de ska klara ekonomin.

Där står vi nu. Jag har kollat om vi kan ta ett lån på 10000 kr men inga lånebolag lånar ut pengar.

Januari faller vi fritt. I vanliga fall sparar jag 3000 kr de två månaderna innan för få kommer de stora huslånen på 8000 kr. Pengar jag inte har en chans att skaka fram.

Vi har sökt så många jobb, alla går till invandrare, nystartsjobb jobb, instrgsjobb. Jag har ringt af gråtit, bönat bett om hjälp.

Pannan går inte ingen värme det kostade mig 2500 kr att få veta att cirkulationspumpen kärvar och att vi måste byta panna. Värmeväxlare på taket gnället och jag fick veta av en vän att den släpper ut 80% av värmen. Den har vi avstängd.  Det är svinkallt ändå inne.

Jag anlitade veteran hjälpen att måla södersidan av garaget. Han vägrade tvätta fasaden han skrapade den. Nu är den rutten. Färgen fallet av I sjok. 

Garageportar fuskade de med listen så där regnar det in så väggen buktar ut. Jag är aldrig där annat än sommaren. Nu såg jag det som alla andra visste och då är det försent.

Jag är då innerligt trött.  Men jag har tvingat min stackars man att be om att få komma till samhall. De förbarma sig över äldre män över 55 år som inte lyckats komma in på arbetsmarknaden. Han får 1 mån praktik och anställning i mars om allt går bra. Självklart får han gå ner i lön igen. Nu har han samma lön som han hade 2015.

Vi har tagit ut våra pensionsförsäkringar och det ger mig ångest. Fast det är väl skit samma jag vaknar ändå varje natt kl 03.00 med full panik ångest. 

Gott nytt år, välkommen till helvetet.

Den obefintliga arbetsförmedlingen

 Maken är arbetslös sen juni 2024.

Det dröjde ett år innan han fick en person att tala med. men det var per telefon.

I somras fick han en bra sius konsulent, som hörde av sig en gång sen slutade hon i augusti.

Tro inte att det går att få kontakt med den nya, nej omöjligt. En man har hört av sig och sagt att tjejen hör av sig när hon kommit ingång. Jag vet inte men förr gick man överlappande ett tag innan man blev själv på en tjänst. men som det ser ut vet jag inte ens om hon är där än.

Vi har hamnat i en taskig sits, fläkten har gått sönder pannan är trasig varken varmvatten eller värme.

Torts att vi frågat gång på gång hur det funkar med övergången från akassa till aktivitetsstöd har vi fått svaret det är lugnt det går i varann. I helvete heller. Aug bröt det halva aug vilket innebar att vi fick 750 kr den månaden. Sep får vi 6900 kr. Normal ersättning är 13500 kr och det kommer inte gå att leva på i höst.

Jag har skrivit tre mail till den här arbetsförmedlaren och fått till svar jag ska kolla om du du kan få jobb på samhall. det är allt. tror inte ens han har kollat, han verkar totalt ointresserad.

Min kvinnliga sius har jag inga kontaktuppgifter till. Vi ska stå till arbetsmarknadens förfogande, vi ska söka jobb. men arbetsförmedlingen kan skita i oss.

Nu skruvas kraven åt och ersättningarna sänks gradvis. Alla ska ut i jobb. Det finns inga jobb. Och de man söker som passar min mans kunskaper och arbetslivserfarenhet hör inte ens av sig. 60+ och man är död för AF. 

Äldre arbetslösa måste få hjälp av AF. Arbetsmarknaden har snöat in på unga och medelålders.

Gud och jag.

 

Jag föddes med "gud som haver" varje kväll.

Hela mitt liv har jag varit kristen. Jag har läst bibeln och jag har alltid bett till Gud.

en sen hände något som fick hela min världsbild att krackelera.

2016 såg mina barn och jag ett ufo. Jag hade den natten en vaken dröm där jag samtalade med en alien.

Sen rasade allt. Vem är jag? Vad är GUD?  I bagaget fanns också drömmen jag drömde efter mammas död.

I samma veva slutade jag att gå i kyrkan. Dels för att jag upplevde den fruktansvärt orättvis och dels för att en av prästerna kränkte min son.

Jag har varit arg på kyrkan, arg på orättvisorna de inte ens skäms för att de håller på med.

Jag har sett på mängder av program på tv om utomjordingar, forntiden mm. Det som skrämt mig mest är att en del av det jag fick veta av min alien stämde med vad forskare och militär kommit fram till. Hur kunde jag veta detta, en tant som aldrig brytt sig om varken utomjordingar eller ufon.

Fortfarande kommer vissa saker till mig, särskilt under meditation. Jag har börjat läsa om nära-döden upplevelser och känner igen mig i en del av det de skriver.

Och någonstans börjar en klocka ringa och en kallelse höras. Jag söker Gud igen.

Frågan är bara var och hur. 

Hur får jag kontakt med min barndoms Gud, eller är det en helt ny gestalt jag skall söka?

Jag landade först i att jag tror på det Jesus sa. Han är verklig.

Sen struntar jag i om han dog eller inte, om han har en fru och barn, eller inte.

Det spelar ingen roll för det är budskapet jag är intresserad av.

Hur får jag ihop allt med den kunskap jag har?

Eller är det det som är hemligheten, att det inte går ihop utan att man skall tro ändå.

Det jag "vet" är att tiden inte är linjär. Att den snarare är som en hög papper ovanpå varandra. 

Att det finns ett kollektivt medvetande.

Att Guds kärlek hörs som ett lågt brusande i himlen.

Men frågan är hur hör jag hans röst här?

Fy fan vilket system.

 I dag måste vi söka 6 jobb som inte finns.

Annars blir kim av med ersättningen från Akassan.

Det måste va fruktansvärt kul att va personalrekryterare när folk söker tjänster de varken är intresserade av eller har en chans att få.

Kim är nu 62 år och vi har sökt hur många jobb som helst, utan att ens fått komma på en träff eller ens hört av företagen.

Ja, jag vet snart 700 000 arbetslösa i Sverige. Skolungdomar som nu ska ut i arbetslivet. Invandrare som ska ut i nystartsjobb.

Kim har dyslexi och har bla därför en sius konsulent på AF och rätt till lönebidrag. Jo han har svårt med stavningen blir lite många konsonanter.

Dessutom har han skolios både sidledes och framåt/bakåt dvs lite insjunken bröstrygg och svank. 

Nu vill AF skicka honom till Samhall eftersom han är till åren kommen och har dessa besvär.

Det är väl inget han ropar tjoho över.

Men nu går vi från fackets akassa på 13500 kr till aktivitetsstöd på 9000 kr så vad väljer man? hemlöshet eller ...

Vi söker städjobb för det kan han vi söker truckjobb för han har truckkort, dock inte alla och ingen erfarenhet.

Vi söker maskinförare för han har 35 år som maskinoperatör.

men det finns inga jobb. Så vi söker det som finns. Det som kanske skulle funka med lite stöd.

Hur många gör inte så. Vi söker minst 6 jobb i månaden andra kan va tvingade att söka upp emot 30 jobb.

Så där sitter rekryterar med 200 ansökningar och mer än hälften uppfyller inte alla kriterier.

Fy fan för systemet.