Du, jag och alla andra....

Vi lever i en jag fixerad värld.
Man skall förverkliga sig själv.
Man ska välja själv utan hänsyn till andra.
Man skall förhandla sin lön, kompetensutvecklas….
Man skall köpa och konsumera helst mer än grannen.

Ha större bil, båt, hus, tv, pool det är storleken som räknas.
Listan kan göras lång.

Så springer vi framåt mot allt mer i lön, mot mindre fritid.
För vi behöver ju pengar att köpa allt det där som alla andra har.
Så har vi börjat köpa vår tid.
Vi köper matkassen hem till dörren, vi köper städhjälp vi köper bröd av bagaren.

Det är säkert bra för dem som jobbar i dessa näringar.
Men behöver vi allt detta?
Samhället måste ju utvecklas.
Men är all utveckling verkligen en utveckling?
När vet man att det gått för långt?
När ser man att det är ett lurendrejeri?
Vem bestämmer vad du skall göra, köpa, konsumera?
Ja inte är det du.

Vi måste köpa, vi måste öka köpkraften.
Hjulen måste ju rulla.
Ny dator, ny telefon, ny tv, ny bil.
Men har du frågat dig var någonstans dessa produkter tillverkas?
Ja inte är det i Sverige.
Så hur mycket vi än köper så inte blir det fler jobb i Sverige.
Vågskålarna håller på att slå över.
Om några år är Sverige ett u-land.
Omöjligt säger du.

Men vet du om att jorden i vårt land äger vi bara ytan av det under matjorden äger utländska mineralföretag.
Våra städer är i mångt och mycket uppköpta av utländska placerare.
Ovan på det är våra jordbruk snart olönsamma, vi konkurreras ut av Europas jordbruk som inte slåss med för långa transporter för spannmål och livdjur.
Vi är på väg att bli en rekreations nation, utan inhemsk tillverkning av något utom trähus.
Vi handlar och handlar.
Våra pengar strömmar ut ur landet.

Men vad skall vi med alla prylar till när maten tar slut?
För det kommer den att göra.
Om vi inte har en produktion av livsmedel och spannmål som vi behöver i vårt land så att vi är självförsörjande vad händer då om det blir oroligt i världen eller om det sker en naturkatastrof så flyget inte kan gå, så järnvägen inte funkar.
Om vi plötsligt inte får några transporter hit med mat, mjölk, kött, kläder, skor och allt annat vi faktiskt importerar idag?
Kommer de nuvarande u-länderna har förbarmande med oss när vi är u-länder och de i-länder?

Har du någonsin ställt dig frågan, vad behöver jag?
Är det så viktigt med ny platt tv?
Tänk om det är så att det viktigaste i livet inte är pengar, utan gemenskap med familjen!
Men det är ju det vi flyr från.
Det är ju det vi ger avkall på när vi jobbar mer, köper mer.

För hur mycket tid lägger du ner på dina prylar istället för att vara med dina föräldrar, dina barn, de gamla som snart är borta?
Vi fostrar barn som inte har någon empati, vi fostrar barn som aldrig haft några föräldrar närvarande.
Vi, du och jag kommer aldrig få besök på ålderdomshemmet.
För även om ungarna kommer att ha tid, kommer de inte ha lust sätta av tid för någon de ändå inte känner och som inte kan ge dem något.

En hel generation av barn är lämnade åt sig själva.
Det finns inga vuxna där, inte i skolan där de förväntar sig att föräldrarna tar ett större ansvar och inte hemma där de förväntar sig att skolan och samhället tar hand om ungarna.

Men personalen i skolan lever under så pressade förhållanden att de inte orkar engagera sig i varje unge.
Hemma är föräldrarna helt slut efter all tid de spenderar på jobbet och på FB eller andra sociala medier.

Man flyr från sina barn från sin egen avkomma, det är unikt i historien.
Aldrig någonsin har barn varit så utlämnade till sig själva som nu utan att vuxna lägger sig i.
Aldrig någonsin har vi ställt så stora krav på barn som idag.
Aldrig någonsin har så många barn visat att de far illa och ingen gör något åt det.
Vi ger dem diagnoser istället, kallar det konflikt syndrom, stress syndrom, aggressions syndrom, adhd, det kommer säkert fler syndrom diagnoser.
Man måste ju förklara beteenden, istället för att ta reda på varför de uppstår.

Ingen frågar sig varför allt fler barn faller ur skolsystemet och inte får åtminstone g i alla ämnen.
Istället skyller man det på lathet, koncentrationsstörningar och föräldrarna dvs. den sociala situationen hemma. Barnen.
Men barnen är en produkt av det samhälle de lever i, de är formade av oss, barn formar inte sig själva de blir vad vi gör dem till.
Det får vi aldrig glömma.
Det ansvaret kan vi inte smita från.

Barn behöver vuxna.
Vuxna som talar med dem.
Vuxna som lyssnar på dem.
Barn behöver regler, kärlek och omsorg.
Barn behöver närvarande vuxna.

Jag önskar av hela mitt hjärta att 2012 blir det år då vi vaknar och ser vad som är viktigt.
Vi ser varandra, vår nästa som en del av oss själva.
“ ingen människa är en ö hel i sig själv…”