jag

jag

tisdag 8 januari 2019

Stressen tog ut sin rätt


Jag kan inte äta något. Så fort jag äter får jag springa till toaletten. Först trodde jag det var magsjuka men inser att så lätt kom jag inte undan.

Jag hade samma problem i mitten på 80-talet när alla östers fritidsgårds personal var till Studsvik på utbildning.
Det tog mig en månad att bli frisk. Jag ska berätta om den resan i ett inlägg längre fram, den är nödvändig att berätta.

Hanna har haft samma sjukdom i månader om inte ett halvår.
Det är vad stress gör med oss, först mår man psykiskt dåligt som eskalerar till panik ångest, ångest och depression. Orkeslöshet och till sist isolering. När det ändå inte blir lugnt då får man psykosomatiska sjukdomar så som magbesvär, huvudvärk, illamående, hetsätning eller förlorad matlust. Hjärtklappning, svimningskänslor och faktiskt sämre värden i diabetesen då insulin  är ett hormon som styrs av ett hormon under stress behöver kroppen mer insulin för att öppna cellerna för socker så man kan fly.

De flesta som blir tjocka blir det för att de är olyckliga och kränkta i sina relationer. En tjock liten mage är ett monument över hur dåligt man mår och storleken motsvarar hålet i själen man fått. Här är vi alla hetsätare i stress vilket ses klart och tydligt på midjemåttets expansion hos alla inblandade.
Så ju olyckligare desto tjockare. Stress gör att kroppen ökar adrenalinet så vi kan fly kan vi inte springa lagras det in fett för kroppen tror att springer vi inte håller vi på att svälta ihjäl, ja hjärnan är kvar på stenåldern.

I dag fick vi brev från arbetsförmedlingen som undrar vad hon gör.
Socialen vill att jag ska fylla i ett kompendium om vår ekonomi och våra tillgångar eftersom vi fick avslag på socialbidraget. De vill att vi drar tillbaka vår ansökan. Varför ska jag skicka brev hit och dit om vår situation när det ändå inte spelar någon roll? nej vill de veta något får de komma hit och fråga. Jag lovar dock inte att jag ger några svar.

Jag är trött på myndigheter vi försöker nu ha så lite som möjligt med dem att göra. Varför ränna på möten om det ändå inte ger något?

Vi har inte tagit itu med hästen än, det är ett svårt beslut och just nu går det inte att fatta något beslut. Hanna mår helt enkelt för dåligt. Vi tar en dag i taget.

Jag skulle städat ut julen men inte ens det gick.
Granen försvann i går men där tog det stopp.

Stress förtvivlan oro.

Gud finns visst.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.