5 januari 2019

Först vill jag tacka alla som stöttar oss. Alla som läser min blogg som jag inte visste att någon läser.

I går åkte vi till Marieberg, vi skramlade ihop lite pengar( triss vinster vi inte löst in, lotto vinster vi lagt i en burk, bara små vinster som blir pengar på hög) och käkade på Chilli Wook. Vi skulle handlat på MB men min ork tröt, orkade inte gå en vända på Willys. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll om jag gjort det för med stress och trötthet kommer minnesförlusten, hade inte haft en aning om vad jag skulle handla när jag kommit in.

Det var längesen vi åt tillsammans och vi hade trevligt. Det gick skapligt att äta tillsammans i går kväll också.
Jag blir aldrig långvarig vid matbordet när jag inte mår bra. Matångest har jag haft hela livet.

På kvällen dök en vän till familjen upp, någon vi tycker väldigt mycket om.
Vi satt och pratade i soffan och både Hanna och jag skrattade.
Hanna fick ont i käk muskeln och jag kramp i magen. Gött. För jag minns faktiskt inte när vi skrattade sist.

I dag ska de sista resterna av julen ut, granen, stakarna och adventsstjärnorna. På måndag börjar Kim sin första betalda arbetsdag, heltid på mycket länge.
Vi har alla lite ont i magen över det. 3 års rutiner eller avsaknad av rutiner sätter sina spår. För mig är det en välsignelse, varje dag får ett mönster. Det kommer ge mig orken tillbaka. Mycket blir också krångligare, vem ska köra mig till sjukgymnastiken, barnen till alla möten och våra föräldrar å handla? Det blir för barnen att ta sig själva till läkare mm och jag får ta färdtjänst/sjukresa till vården. Farmor får vi ta på helgen.

När och om pengar börjar strömma in har vi listor på vad som MÅSTE göras.
Först måste datorn in på lagning eller så får vi köpa en ny.
Pappa Kim måste få nya glasögon.
Eriks rum ett nytt fönster.
Huset en ny ytterdörr och sen nya fönster unna för unna runt om.
Listan är nästan oändlig.

Sen får vi i detta börja spara igen, för ingen lycka kan väl vara oändlig?

Jag ägnade ett par timmar i dag till att scrolla igenom alla bloggar jag skrivit. Det är över 400 nu.

Det borde ju finns en utveckling men ser att Odenskolan fortfarande kränker elever, att elever inte får rätt hjälp eller ingen hjälp alls.
Jag ser att politiken fortsätter trots att vi står inför en jätte utmaning med alla asylsökanden, släppa in fler invandrare varje år. Att svensk politik skickar hem etablerade, självförsörjande ny svenskar som kan språket. Men låter bidragstagande, hemma sittande (går inte ens på svenska för invandrare) stanna. Varför? Om reglerna är så dåliga att detta kan ske gör något åt det då.
Vi har fortfarande den synen på människor att ingen är tillräckligt sjuk för att få bli sjukskriven eller sjukpensionär, alla ska jobba. Arbete befriar (fortfarande gäller sen 1938) kan det vara så att arbete gör att de sjuka, handikappade mfl försvinner? de svälter ihjäl de bor hos anhöriga eller på gatan. Detta gäller i synnerhet psykiskt sjuka. Såg UG om Sanne.... underförstått ta livet av dig så vi slipper dig. Tack och lov fick familjen ihop så mycket pengar att hon nu är på rehab i USA.
2019 är det verkligen så att hjälporganisationer, släkt och vänner ska sopa upp efter ett samhälle som bara fungerar för 1/3 av dess invånare?
Här talas om rasism, kränkande behandling av diverse etniska, sexuella och religiösa grupper. Fy fan så allvarligt. Måste vi göra något åt. Nya lagar nya regler.

Men att hemlösa, missbrukare(ofta med diagnoser) lämnas därhän. Vi daltar med fångar, fin mat många rättigheter.
Men vem bryr sig om Olga på vårdboendet som nu sitter ner kissad i blöta bajsiga blöjor?
Vem bryr sig om de funktionshindrade mer än att man nu bytt namn till funktionsvariationer. Vad i helvete gör det för skillnad när man nu drar in hjälpen till alla som går på dagcenter, dvs inga pengar. Vem funderar på hur livet blir för dem som står utanför samhället, som behöver sondmatas, hjälp dygnet runt för att ens kunna leva. Nej samhället springer med öppna armar mot de asylsökande hallå kom, kom alla ta med hela släkten och kom här finns plats för alla. Vi kan ju alltid röja skog och bygga nytt.

Allt medan grupperna ovan sakta försvinner in i depression, ensamhet, utanförskap. Ja de är ju inte så roliga och det kommer inte va guldstjärna på axeln om du gett någon ett liv värt att leva.

Det syns ju mer i världen om vi tar hit fler flyktingar, då blir vi duktiga, skit samma om de hamnar i getton blir kriminella för att överleva. De är ju en pinne i statistiken.

Jag hoppas 2019 kan se oss alla vanliga svenskar. Att vi får tillbaka vårt människovärde.