jag

jag

söndag 13 januari 2019

Jag sviker alla


Jag har alltid haft driv framåt.
Stått på barrikadera, slagits mot allt som kränkt mina barn, min man eller vår familj.

Jag har aldrig haft någon integritet, så där så att allt ska va hemligt.
Jag kör med öppna kort.

Därför är det svårt just nu.
Min familj undrar varför jag inte är med.
De blir allt från arga till ledsna när jag tvingas svika dem.

I dag tittar de nytt stall, jag orkade inte följa med.
Om vi inte kan hitta nytt stall innan mars till Samira måste vi ta bort henne. Jag har bett att få slippa vara delaktig i hästen och allt runt den.

Jag valde att åka med Erik till net on net och köpa en ny telefon eftersom den andra helt plötsligt slutat fungera. Jag var tvungen eftersom det var jag som skulle del finansiera den.

Efter det somnade jag i soffan, oförmögen att gå ur den.
Livslusten, orken, viljan allt försvann.

Lite av allt försvann innan vi åkte i ett gräl med min dotter om vad som kan förvaras inne. Idag har vi alla stallgrejer, schabrak, hinkar, mm mm under trappen eller i vardagsrummet. Dottern påpekade mycket riktigt att hon haft allt i sitt rum innan, inte heller det var ju hållbart.
Under trappen hamnar allt från alla tidningar maken får av sin far, dotterns hela blivande hem och delar av sonens blivande hem jämte LP skivor sparade tidningar och gud vet vad. Jag hatar det, såna högar stjäl energi och drar till sig negativa energier, i synnerhet drabbar det mig.

Jag tål inte röra, jag hatar damm. Vi har ändå ett dammigt hem eftersom ingen annan tycks lida av dammtussar stora som hundar bakom möbler mm.
Jag får tåla det för jag orkar inte göra något åt det.

I bland undrar jag eller ganska ofta om inte min familj skulle må bättre utan mig?
Det enda som hindrar mig från att ta livet av mig är att jag är rädd att Gud straffar mig genom att låta mig återfödas i samma helvete jag just nu lever i. Såg på tv idag att 3000 människor världen över påstår att de minns tidigare liv 1500 av dem kan man bevisa har minnen från tidigare liv. De stora universiteten i världen forskar på det för glatta livet.

Jag vill inte återfödas, jag vill bara dö. -svart tomt slut på existens.


Min utbrändhet har gått in i en ny fas, jag har början till en depression, eller jag har en medelsvår depression ovan på allt annat.
Jag märker också att huvudet blir allt sämre. Igår tittade jag i badrumsskåpet och undrade vems ansiktsservetterna var.
I dag kom jag ihåg att jag köpt dem själv.

Jag vill inte längre gå ut. Det bär emot.
Jag kan inte längre läsa en bok eller ens lyssna på en ljudbok, jag hänger inte med.
Brukar titta på "fortida aliens" på tv H2 och har nu upptäckt att jag ser samma program 3 gånger inte en utan flera gånger utan att känna igen annat än vissa detaljer.

Jag sviker alla för jag minns inte, jag orkar inte och jag kan inte.
Förlåt.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.