4 dagar in på det nya året.

Jag har förstått att detta året kommer inte vara det andra likt.
Kim har fått en korttids anställning med evt förlängning vb. Det ger oss ett par tusen mer i månaden än de 11000 vi har nu.
Erik har hittat tillbaka till sina vänner. Det är jätte kul för jag har verkligen saknat killarna.

Vissa beslut har fattats i familjen, som faktiskt är nödvändiga för att vi ska överleva.
Vi har träffat ytterligare en häst människa och fått rådet att låta Samira somna in.
Vi ska smälta allt nu ett par dagar.

Vi hade en sällskaps häst på gång som vi skulle tittat på imorgon men det faller ju såklart.
Till hösten får det bli en dressyr häst, ett halvblod eller nåt. Hanna har alltid drömt om att rida dressyr och nu vet vi var den kan stå och vem som kan hjälpa henne.

Alla ni som läser mig vet ju hur dåligt familjen mår och Hanna i synnerhet.
Det kommer bli en tuff tid framöver och jag vet faktiskt inte om hon fixar det.
Vi får nu stöd från psyk unga vuxna.
Jag har också fått samtalsstöd av en kurator, det känns faktiskt bra att få vara bara jag och inte bara mamma.

Vi hoppas på det bästa och har redan köpt biljetter till tonåringarna till summer burst i Göteborg i sommar.
Har vi råd vill jag åka till Rondo och se Ola Salos rock show.

Tiden är kommer att försöka få ihop en familj igen.
Vi har alla mått så dåligt detta år att vi inte ens kunnat äta tillsammans, i år måste det bli bättre.

Inget kan komma emellan en förälder och hens barn. I vår familj sluter vi leden när det stormar.
Kanske är det vår styrka?

Visst somliga har försökt splittra oss och vända oss mot varann under åren men det går inte.

enade vi stå söndrade vi falla, alla för en en för alla...