jag

jag

onsdag 16 januari 2019

Lever på hoppet.


I går träffade jag både min kurator och min läkare.
Min stress har försämrat mitt blodsocker, precis som dotterns.
Stressen har också hjälpt mig lägga på några kilo runt magen, som stress gör.

Men nu har jag fått ett helt nytt läkemedel som jag ska hämta på apoteket i morgon, det är mot depression, ångest och nervsmärta.
Det kanske gör att jag inte behöver äta smärt medicin mot nervsmärta i min opererade fot. Den smärtan går inte av för hackor. Det är som om någon hugger en med kniv i foten upprepade gånger från stor tån till vristen och jag hoppar högt för varje stick. Vet sen operationen av foten att det ligger en nerv i kläm i foten och när jag belastat för mycket svullnar vävnaden och nerven kläms.

Men i dag orkade jag diska och hjälpa Kim med maten, ett litet framsteg.
I helgen ska vi leta stall, det vet jag inte om jag kommer orka.


Hanna ska börja arbetsträna i mitten på februari och Kimmen strävar på, på sitt nya jobb.

Den här månaden är fruktansvärd ekonomiskt, då vi antagligen har mindre pengar än normalt pga Kims provanställning på nya jobbet.
Och det är också denna månad alla räkningar kommer och alla lån på huset. Fick några räkningar i dag som post Nord troligen lagt någon annanstans IGEN. turligt så var det ingen försenings avgift på dessa.

I veckan ska jag på sjukgymnastik och på måndag ska jag på stöd samtal hos kuratorn i stan.

Så det finns ett ljus i tunneln, Kim har jobb till sommaren. Hanna ska börja leta bil och nytt stall.
Jag håller på att bli bättre om jag får vara ifred och vila mitt huvud.

Nästa månad dvs lönen vi får i slutet på februari blir så normal den kan bli när man är lågavlönad. Det vill säga så där
14-15000 kr. Det är 4000 tusen mer om det blir 15 000 kr.

Samtidigt går det ju mot vår och om jag kan ta mig samman ska jag kolla över fröna jag har kvar från ifjol.
Väntar med att köpa några nya tills jag ser om vi har råd eller ej.
Det sägs att frön inte håller så länge, att de inte gror jag har frön sen 90-talet jag sår varje år och de gror.
Jag har dock börjat dra ner på de olika sorterna, hade förr ett hundratal olika sorters frön nu prutar jag ner några varje år. Så grönsaker är hopplöst, antingen blir morötterna som tandpetare eller så äter ingen sallaten.
 Väntan på små plantor
Rabarber blad späda och så goda
Jag älskar mina fröpåsar och allt vad de lovar om en fantastisk sommar. Här krasse

 Ja så här ser det ut snart.
 Ut skolning och härdning

Jag älskar våren och alla vårlökar som blommar alla vackra buskar som slår ut och lyfter min trädgård.



Mina tankar går också till er mina vänner som just nu har det svårt. kram tänker på er.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.