Början -igen.

Börja om från början, börja om igen.
Hela livet går ut på att göra allting igen.
Nu är det snart vår och nu börjar det arbetet som skall ge mig en fantastisk trädgård i sommar.
En fantastisk vår började redan i höstas...
Men nu är det sommaren som skall planeras.

Jag är glad och tacksam att jag faktiskt orkar och att jag bryr mig.
För några veckor sedan gjorde jag inte det, så jag är nog på väg tillbaka, med mycket små kliv.

Till morgon kaffet bredde jag ut alla gamla fröpåsar på bordet.

Tro inte på att gamla frön inte gror, det gör de visst.
Ur denna hög skall jag nu sortera dem efter nummer och art.
Sen bestämmer jag vilka jag skall så i år och till sist lägger jag dem i högar efter när de skall sås, sätter en lapp på och buntar dem.

Jag skriver sen en ny lista på alla frön som jag har om jag köpt några nya lägger jag till dem på listan samt tar bort dem som inte finns mer.
Jag kollar på gamla bilder från tidigare års blomstring.

Funderar på vad som funkat och vad som inte gjort det.
Sen funderar jag på om några vänner vill ha några blommor och planerar in det också.
Det brukar bli några hundra plantor...
så jag MÅSTE dela med mig.
Ni vet man tänker -vettja om den här gror jag vill så gärna ha några plantor, också sår jag två eller tre krukor med kanske fem frön i varje och så gror alla....

Sen tittar jag i de två frökataloger som fortfarande dimper ner i brevlådan.
Drömmer och om jag har pengar köper jag kanske några påsar.

I fjol höst köpte jag lite frön till vilda växter som är bra för bin och andra insekter. Det behövs när jordbruket är ensidigt och fälten stora med samma grödor. Många vilda humlor, bi, fjärilar och insekter behöver många olika sorters pollen för att överleva. Exempel kan vara mandelblom, kattfot, akleja, myskmandra och klint.

Om ett par veckor sätter jag de första fröna, till Petunior, penséer och hornviol mfl.
Nästa omgång sätts i mars och därefter kommer de som sås inne i maj. Sista gruppen är dem man sår på friland det vill säga direkt där de skall stå.

Nästan alla blommor i min trädgård har jag sått själv. Det är först på sista åren jag börjat köpa färdiga plantor men då bara till perenner.

Det var inte så här det skulle bli

Jag drömde i natt.
Jag stod i mamma och pappas villa i Brevens. Allt var kaos och jag ville de skulle flytta.
Jag kände att jag inte orkade hjälpa dem och att de behövde en mindre lägenhet.

Det var en dröm, -å ändå inte.

För det har hänt men det hände för 15 år sedan.

Jag ser på min älskade mamma och säger
-det var inte så här det skulle bli.

Sen skiftar drömmen och jag står i vår gamla lägenhet i Brevens och jag stödjer mig mot bordet, jag är trött och har ont.
Min dotter står framför mig och diskar.
Jag ser på henne och säger
-det var inte så här det skulle bli.

Båda drömmarna förebådar en flytt, ett uppbrott.

Kanske drömde jag just detta just nu, eftersom jag funderat mycket på ett uppbrott.
Maken jobbar, stackaren är helt slut när han kommer hem.
Jag har försökt hjälpa till genom att skotta en del snö, platt-

gången och till veden. Jag har försökt diska eller jag har diskat och har nu ont i axlar och rygg.

Hästen ska flyttas och dottern är nog snart på väg ut.
Det är många uppbrott.
Jag vill också flytta.

2019 är uppbrottens och förändringens år.

Jag ser i huvudet hur vi står i en liten etta kanske en tvåa och packar upp dotterns tillhörigheter.
Det är ljus och fåglarna kvittrar. Utanför står en kungsblå Volvo.

Jag har hjälpt allt på traven den här vinter-våren. Jag har initierat en städning av garaget i måndags skickade jag maken och Erik till tippen.
I dag ska de få åka med det som skall till sopstationen. Det är allt det jag nådde i garaget.
Men garaget är fullt vi kan näppeligen gå från förrådsdörren till garageporten. Jag fattar inte hur vi kunnat samla på oss så mycket prylar och kartonger på bara 16 år.

Vi hade 100 kartonger när vi flyttade hit men jag kastade nästan alla mina böcker sen var det inte så många kvar.


När mina föräldrar dog kastade svärfar och svärmor och vi 21 kärror med skräp.
Jag vill inte utsätta mina barn för samma helvete.
Ju äldre man blir desto lättare ska man resa.
Vem behöver alla prylar när döden står för dörren?

Jag gick igenom hallskåpet i förrgår. Pappas och mammas klockor, biblar mm fick nu byta ägare. Erik fick pappas tillhörigheter och Hanna mammas och mormors.

Jag håller också på att gå igenom prydnadssakerna vi har flera skåp fulla med sånt jag aldrig sätter fram. I och för sig fina saker men jag orkar inte längre damma dem.
Kanske är det därför jag numera avskyr julen, vi har 100 tomtar att sätta upp. Det är så fullt att vi inte kan damma.

Det är absolut inget värde i sakerna, det är sånt jag köpt på marken osv eller fått i present. Det enda värdefulla gjorde min energiske far om till något värdelöst -kamelen när han målade om den.

Man kan egentligen sammanfatta hela mitt liv i frasen -det var inte så här det skulle bli.

Så såg jag på tv i går och i nåt program jag snappade förbi sa någon -man ska fånga livet göra något åt det som är kvar.
Ja jag vill det, jag verkligen VILL DET I ÅR.


Min sjukgymnast vill att jag ska börja jobba, det vill jag också men insåg att min kropp inte har samma uppfattning.
Så jag väntar tills de kan transplantera huvuden, då kanske jag kan få en ny kropp som vill det mitt huvud vill.

 Så här års kan jag inte ens gå ut och ta en promenad. Jag har värk överallt till och med under fötterna. Det gör så fruktansvärt ont för varje steg jag tar att jag oftast stannar i soffan. Hur har jag då lyckats skotta snö. Jag vet inte , men det är mycket man kan om man verkligen vill och jag älskar min man men jag är väl medveten om priset jag får betala i form av svår smärta.

Det är smärtan som gjort mig deprimerad. Jag har svåra smärtor flera dagar i månaden och äter mycket starka tabletter för det. men detta att träffa olika läkare gör att jag aldrig vet om jag kommer få ta dem när jag behöver dem eller om jag ska bli tvungen ta livet av mig om jag måste leva med smärta och Alvedon.

Alla pratar om tillvänjning, jag har inget problem med det, utsättnings symtomen är jävliga i bland men de varar en dag eller två i värsta fall. Jag tycker det är mycket svårare att sluta med det godis vi började äta under julen, de abstinens symtomen är fan i mej inte lätta att tackla man får ständigt återfall. Samma sak med alkohol tar jag lite glögg eller lite likör har jag svårt att inte dricka mer eller ta en till på måndagen. Nej! jag gör inte det men tanken liksom fastnar i huvudet.

Det var inte så här det skulle bli.

Livet ska var enkelt. Som Karim säger i Comviq reklamen -mitt liv är enkelt Christer..

Jag hade alltså en dröm, det kändes mycket verklig. Kanske för att den är mycket nära verkligheten.

Om någon/några veckor ska vi flytta hästen -igen.
Vad gör man inte för det man älskar?
Om man aldrig haft något och aldrig upplevt sann kärlek så där ovillkorlig då blir en häst allt. Verkligen allt.

Det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Jag skulle aldrig trampat snett.
Jag skulle aldrig jobbat över 6 timmar om dagen.
Vi skulle aldrig flyttat hit och absolut inte bott här i 16 år.
Men allt bara blev så.
Vi skulle tagit tag i livet istället för att slitas med i livets strömmar.

Nu känns det som om allting är försent.
Jag är för gammal.

Ryssen kommer inte men kanske Kina

Jag har av ren lathet råkat fastna vid TVn och glott på Svt Forum. Där diverse människor i olika positioner i Sverige diskuterat Kina.
Kina som handels partner.
 Kina som marknadsledande.
Kina som uppköpare av städer, områden mm.
Kina som försvars makt och Kina som förmodad anfalls makt.

Kina har gått från ett u-land till världsledande inom AI, teknik mm med världens snabbaste växande ekonomi.

Kina ville bygga en gigantisk hamn i Lysekil.

Kina säger att man tänker försvara sina intressen världen över.
Kina äger delar av Volvo...

Vi rustar för vi är rädd att Putin kommer, men det är mer troligt att Kina tar över världen.
De är redan ledande inom teknik och Ai artificiell intelligens.

Alla ni som är nyfikna gå in på svt play och titta på forum från 21 januari det är om jag inte minns fel ett bandat program.

Konferensen om försvaret mm.

köpa häst utomlands.

Hästar är svindyra, i synnerhet om man skall ha en tävlingshäst.
Jag har träffat några nu som gjort så, köpt en fin "billig" tävlingshäst i Baltikum, Polen eller någon annanstans.
Fantastiska hästar som hoppar upp till 140 cm. Somliga mer eller mindre inridna men alla såå lovande.
Första tjejen fick slakta sin för den hade problem med någon kota i nacken och stöp som en klubbad säl när hon red den.

En annan tjej köpte två stycken tävlings klara hästar, de var uppenbarligen drogade. Det började med att de kastade av henne när hon red. Det blev allt värre och tillslut hade de så ont att det mest humana var att avliva dem.

Man måste komma ihåg att en bit bortanför Sveriges gränser har man en helt annan syn på djur.
Djur är bara djur. Man drogar dem bedövar dem och säljer dem. pengar är alltid pengar.
Ofta går det sen inte att få tag på den som förmedlade köpet varken kontakt personen i Sverige eller dem utomlands.

Vackra djur som funkar behåller man såklart kvar i landet. Stora förmågor som kan bli något säljs inte för vrak priser.

Nu har vi mött flera människor som blivit grund lurade. Detta är ett etablerat problem. Det är satt i system.

Andra problem som kan uppstå att de sjukdomar som häst aids som finns i andra länder och vissa virussjukdomar vi inte har här ...än...

Visst är det behjärtansvärt att rädda en vanskött häst från Europa. Den behöver ju ett nytt hem. Men är det värt det om den har sjukdomar som den dör av och som kanske smittar ner hela ditt stall?

Jag läste på om volontär jobb utomlands och hittade en artikel om sjukdomar i Spanien som gjorde att vissa hästar lämnades in på pensionat där de kunde få gå tills de dog. I enskilda hagar där deras träck brändes pga. smittrisken.
Har aldrig hört talas om dessa sjukdomar. Ändå importerar vi hästar fån Spanien... hur vet vi att de är friska och inte bär på sjukdomar vi inte har här?

Ända stället man kan köpa häst från säkert är Island.

ljuset kommer åter

Jag har mått så fruktansvärt dåligt.
Jag har inte sett någon ände på våra problem.
Men..
nu finns det ljus i tunneln.

Jag mår efter omständigheterna bättre.
Viss ekonomin denna månad (feb) är sämre än någonsin eftersom maken får pengar efter hur många arbetsdagar det är i en månad och dec hade ju som bekant färre än vanligt. så vi fick en tusing minder.

Men jag hoppas på ett mirakel som nog aldrig kommer då det ju bara är 28 dagar i feb och alltså mindre lön igen...
Vi har all gått upp i vikt dels för att man gör det under stark stress, dels för att vi äter sämre mat än vanligt folk. Det går inte att få ihop pengar till fint kött när det inte finns mer än ett par tusen i månaden till mat och allt annat som förbrukas i ett hushåll en vanlig månad.

Jag mår bättre psykiskt, det känns fantastiskt.
Jag har orkat stänka och stryka dukar och örngott.
Jag har vattnat blommorna.
Jag har tvättat soffan, äntligen.
Vaxat bordet igen...

Jag har kan läsa en bok  korta stunder.
Jag kan lyssna.
Jag känner igen tv program jag sett tidigare.
Jag har börjat ta hand om mig själv och jag kan säga nej.

Våren är på väg och jag tänker försöka sitta ute i vårsolen.
Sol ger ju som bekant höjda värden av serotonin i kroppen och det är ju lack på det som ger depression.

Jag ska samla kraft och sortera mina frö påsar sen i fjol, så jag vet vad jag har.
Man är ju lite nyfiken på vad man kan få att gro i år.

Nu ser fler och fler det jag såg.

Först såg jag Ekdal och Ekdal.

I det första programmet talade man om det förlorade folkhemmet.
Partier och ledare i samhället går mot en globalisering. Vi gick med i EU vi är nu på väg mot ett globalt samfund.
Vilket betyder inga gränser, fri handel mellan jordens alla länder och inga religioner (därför har vi tagit bort kristendomen, den är inte ens en statsreligion i vårt land) och folk skall kunna röra sig fritt över alla gränser. Kort och gott ett mång kulturellt samhälle. Sanningen att säga är det en omöjlighet, om vi öppnar våra gränser för alla kommer vi invaderas av Afrikaner, Syd amerikaner och Araber. Å andra sidan blir ju dessa länder folktomma...

I går tittade jag på BBC news. där man tolkade de nya mat rönen lite annorlunda och beskrev det så här (fritt tolkat) vi i västvärlden måste sluta äta kött för 2050 är vi 10 miljarder på jorden och vi kan inte försörja alla dem. men det var bara väst som skulle sluta äta kött för utvecklingsländerna behöver kött för att få i sig all näring och på ett effektivt sätt. Kött är en effektiv energi källa. Om vi inte följer rådet kommer 11 miljoner dö varje år. Hur många dör varje år ändå?
Ursäkta men är inte det en välgärning med tanke på att vi inte kan bli så många fler?
Blir vi för många kommer sjukdomar och virus/bakteriesjukdomar ta kol på oss ändå.

Sen såg jag opinion live. Där talade man om avsaknaden av solidaritet och medmänsklighet.
Bland annat tog man upp datingen.
Vi har aldrig haft så stort urval att hitta någon. Förr var det till att hitta någon i byn nu kan vi leta partner i hela världen om vi vill.
Men vi har aldrig haft så många singlar i världen som just nu.
Varför?
För att vi är så självgoda och har så hög självskattning att praktiskt taget ingen duger. Vi orkar inte kämpa för det vi har, vi letar något nytt  - den perfekta partnern. Som enligt mig sällan finns att skåda i verkliga livet.

Partnerskap är ett givande och tagande, man slipas mot varann och till slut finns det en god passform man kan leva med.

Allt fler människor mår allt sämre och det beror också på internet. Vi matas dagligen med andras perfekta liv. Snygga, framgångsrika och med stylad tillvaro. Här finns inga rynkor, inga finnar, perfekt yttre i ett perfekt hem.
Men verkligheten ser inte ut så. Nu går ett program på SVT PLAY "mitt perfekta liv" som handlar om skiten och verkligheten bakom glamlooken.

Vi har ett autistiskt samhälle där ingen bryr sig om någon annan än sig själv. Vi har ett samhälle där eliten stirrar sig blind på sina egna möjligheter i en global värld.

I stugorna sitter vanligt hederligt folk och vill ha tillbaka den tid som flytt. Man vill kunna skicka brev med posten och de kommer fram. Man vill kunna gå till affären, posten, banken och alla andra saker inte allt för långt hemifrån.

Just nu är det ett ramaskri från Hovsta, de kan inte längre få posten i brevlådan utanför dörren där det är bilfritt. Och????
Vi på landet har haft det så sen 2003 då posten buntade ihop alla brevlådor på våra villagator för att slippa stanna så ofta. Detta gör att jag inte kan hämta vår post under vintern eller tidig vår. Gatan är glashal.

Vi betalar samma skatt som stadsborna.
Ska utvecklingen fortsätta så här är det dags för olika skattesatser beroende på var du bor och vilken service du har tillgång till.


Det är heller ingen mening med att rösta längre. Spelar ingen roll vilket parti du väljer att lägga din röst på, det är ändå till sist politikerna i riksdagen som bestämmer hur det ska bli.
Vem fan ville ha en socialliberal moderat politik med inslag av maskros perspektiv? Vem vill styra ett land med ett annat partis budget och genom föra två andra partiers politik? Det måste vara en hunger att ha makt som ligger bakom.
Vad folket vill skiter man i.

Jag hade hellre sett ett omval. För om vi haft omval hade folk inte stöd röstat på partier som ligger precisss ovanför spärren. Då hade man insett att det som gäller nu är moderater, Sverige demokrater eller sossarna. Varför ska L har så stort inflytande som knappt har några mandat?

Hela skiten är sjukt. och nu diskuterar man att ta bort spärren på 4%. fint tänker man då kan ju inte L åka ut. men man glömmer att vitt ariskt motstånd, Fi, och Nordfront kan komma in i riksdagen. Vill vi det? med tanke på att SD då ser ut som söndagsskolebarn i jämförelse.

Leve Sverige skit i mångkulturen det slutar ändå med att hela världen springer runt i slöja och bönerutropen skallar där kyrkklockorna hördes förr. Är vi på väg mot en jätte stor islamisk stat, då är det ju meningslöst att bekämpa IS.

Lever på hoppet.

I går träffade jag både min kurator och min läkare.
Min stress har försämrat mitt blodsocker, precis som dotterns.
Stressen har också hjälpt mig lägga på några kilo runt magen, som stress gör.

Men nu har jag fått ett helt nytt läkemedel som jag ska hämta på apoteket i morgon, det är mot depression, ångest och nervsmärta.
Det kanske gör att jag inte behöver äta smärt medicin mot nervsmärta i min opererade fot. Den smärtan går inte av för hackor. Det är som om någon hugger en med kniv i foten upprepade gånger från stor tån till vristen och jag hoppar högt för varje stick. Vet sen operationen av foten att det ligger en nerv i kläm i foten och när jag belastat för mycket svullnar vävnaden och nerven kläms.

Men i dag orkade jag diska och hjälpa Kim med maten, ett litet framsteg.
I helgen ska vi leta stall, det vet jag inte om jag kommer orka.

Hanna ska börja arbetsträna i mitten på februari och Kimmen strävar på, på sitt nya jobb.

Den här månaden är fruktansvärd ekonomiskt, då vi antagligen har mindre pengar än normalt pga Kims provanställning på nya jobbet.
Och det är också denna månad alla räkningar kommer och alla lån på huset. Fick några räkningar i dag som post Nord troligen lagt någon annanstans IGEN. turligt så var det ingen försenings avgift på dessa.

I veckan ska jag på sjukgymnastik och på måndag ska jag på stöd samtal hos kuratorn i stan.

Så det finns ett ljus i tunneln, Kim har jobb till sommaren. Hanna ska börja leta bil och nytt stall.
Jag håller på att bli bättre om jag får vara ifred och vila mitt huvud.

Nästa månad dvs lönen vi får i slutet på februari blir så normal den kan bli när man är lågavlönad. Det vill säga så där
14-15000 kr. Det är 4000 tusen mer om det blir 15 000 kr.

Samtidigt går det ju mot vår och om jag kan ta mig samman ska jag kolla över fröna jag har kvar från ifjol.
Väntar med att köpa några nya tills jag ser om vi har råd eller ej.
Det sägs att frön inte håller så länge, att de inte gror jag har frön sen 90-talet jag sår varje år och de gror.
Jag har dock börjat dra ner på de olika sorterna, hade förr ett hundratal olika sorters frön nu prutar jag ner några varje år. Så grönsaker är hopplöst, antingen blir morötterna som tandpetare eller så äter ingen sallaten.

 Väntan på små plantor
Rabarber blad späda och så goda

Jag älskar mina fröpåsar och allt vad de lovar om en fantastisk sommar. Här krasse

 Ja så här ser det ut snart.

 Ut skolning och härdning

Jag älskar våren och alla vårlökar som blommar alla vackra buskar som slår ut och lyfter min trädgård.

Mina tankar går också till er mina vänner som just nu har det svårt. kram tänker på er.

Jag sviker alla

Jag har alltid haft driv framåt.
Stått på barrikadera, slagits mot allt som kränkt mina barn, min man eller vår familj.

Jag har aldrig haft någon integritet, så där så att allt ska va hemligt.
Jag kör med öppna kort.

Därför är det svårt just nu.
Min familj undrar varför jag inte är med.
De blir allt från arga till ledsna när jag tvingas svika dem.

I dag tittar de nytt stall, jag orkade inte följa med.
Om vi inte kan hitta nytt stall innan mars till Samira måste vi ta bort henne. Jag har bett att få slippa vara delaktig i hästen och allt runt den.

Jag valde att åka med Erik till net on net och köpa en ny telefon eftersom den andra helt plötsligt slutat fungera. Jag var tvungen eftersom det var jag som skulle del finansiera den.

Efter det somnade jag i soffan, oförmögen att gå ur den.
Livslusten, orken, viljan allt försvann.

Lite av allt försvann innan vi åkte i ett gräl med min dotter om vad som kan förvaras inne. Idag har vi alla stallgrejer, schabrak, hinkar, mm mm under trappen eller i vardagsrummet. Dottern påpekade mycket riktigt att hon haft allt i sitt rum innan, inte heller det var ju hållbart.
Under trappen hamnar allt från alla tidningar maken får av sin far, dotterns hela blivande hem och delar av sonens blivande hem jämte LP skivor sparade tidningar och gud vet vad. Jag hatar det, såna högar stjäl energi och drar till sig negativa energier, i synnerhet drabbar det mig.

Jag tål inte röra, jag hatar damm. Vi har ändå ett dammigt hem eftersom ingen annan tycks lida av dammtussar stora som hundar bakom möbler mm.
Jag får tåla det för jag orkar inte göra något åt det.

I bland undrar jag eller ganska ofta om inte min familj skulle må bättre utan mig?
Det enda som hindrar mig från att ta livet av mig är att jag är rädd att Gud straffar mig genom att låta mig återfödas i samma helvete jag just nu lever i. Såg på tv idag att 3000 människor världen över påstår att de minns tidigare liv 1500 av dem kan man bevisa har minnen från tidigare liv. De stora universiteten i världen forskar på det för glatta livet.

Jag vill inte återfödas, jag vill bara dö. -svart tomt slut på existens.


Min utbrändhet har gått in i en ny fas, jag har början till en depression, eller jag har en medelsvår depression ovan på allt annat.
Jag märker också att huvudet blir allt sämre. Igår tittade jag i badrumsskåpet och undrade vems ansiktsservetterna var.
I dag kom jag ihåg att jag köpt dem själv.

Jag vill inte längre gå ut. Det bär emot.
Jag kan inte längre läsa en bok eller ens lyssna på en ljudbok, jag hänger inte med.
Brukar titta på "fortida aliens" på tv H2 och har nu upptäckt att jag ser samma program 3 gånger inte en utan flera gånger utan att känna igen annat än vissa detaljer.

Jag sviker alla för jag minns inte, jag orkar inte och jag kan inte.
Förlåt.

Det trodde ni inte.

I

dag tog min dotter

Hanna

körkort.

 

Hon klarade både uppskrivning och uppkörning på första

försöket.

 

 

Vi blev alla positivt överraskade

men mest förvånad

blev

Hanna själv.

 

Hanna älskade dotter du duger, du kan

du är inte sämre än någon annan.

GRATTIS!!!!

 

Jag är så stolt över dig.

 

Du har nu plockat ett vuxen poäng.

Stressen tog ut sin rätt

Jag kan inte äta något. Så fort jag äter får jag springa till toaletten. Först trodde jag det var magsjuka men inser att så lätt kom jag inte undan.

Jag hade samma problem i mitten på 80-talet när alla östers fritidsgårds personal var till Studsvik på utbildning.
Det tog mig en månad att bli frisk. Jag ska berätta om den resan i ett inlägg längre fram, den är nödvändig att berätta.

Hanna har haft samma sjukdom i månader om inte ett halvår.
Det är vad stress gör med oss, först mår man psykiskt dåligt som eskalerar till panik ångest, ångest och depression. Orkeslöshet och till sist isolering. När det ändå inte blir lugnt då får man psykosomatiska sjukdomar så som magbesvär, huvudvärk, illamående, hetsätning eller förlorad matlust. Hjärtklappning, svimningskänslor och faktiskt sämre värden i diabetesen då insulin  är ett hormon som styrs av ett hormon under stress behöver kroppen mer insulin för att öppna cellerna för socker så man kan fly.

De flesta som blir tjocka blir det för att de är olyckliga och kränkta i sina relationer. En tjock liten mage är ett monument över hur dåligt man mår och storleken motsvarar hålet i själen man fått. Här är vi alla hetsätare i stress vilket ses klart och tydligt på midjemåttets expansion hos alla inblandade.
Så ju olyckligare desto tjockare. Stress gör att kroppen ökar adrenalinet så vi kan fly kan vi inte springa lagras det in fett för kroppen tror att springer vi inte håller vi på att svälta ihjäl, ja hjärnan är kvar på stenåldern.

I dag fick vi brev från arbetsförmedlingen som undrar vad hon gör.
Socialen vill att jag ska fylla i ett kompendium om vår ekonomi och våra tillgångar eftersom vi fick avslag på socialbidraget. De vill att vi drar tillbaka vår ansökan. Varför ska jag skicka brev hit och dit om vår situation när det ändå inte spelar någon roll? nej vill de veta något får de komma hit och fråga. Jag lovar dock inte att jag ger några svar.

Jag är trött på myndigheter vi försöker nu ha så lite som möjligt med dem att göra. Varför ränna på möten om det ändå inte ger något?

Vi har inte tagit itu med hästen än, det är ett svårt beslut och just nu går det inte att fatta något beslut. Hanna mår helt enkelt för dåligt. Vi tar en dag i taget.

Jag skulle städat ut julen men inte ens det gick.
Granen försvann i går men där tog det stopp.

Stress förtvivlan oro.

Gud finns visst.

5 januari 2019

Först vill jag tacka alla som stöttar oss. Alla som läser min blogg som jag inte visste att någon läser.

I går åkte vi till Marieberg, vi skramlade ihop lite pengar( triss vinster vi inte löst in, lotto vinster vi lagt i en burk, bara små vinster som blir pengar på hög) och käkade på Chilli Wook. Vi skulle handlat på MB men min ork tröt, orkade inte gå en vända på Willys. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll om jag gjort det för med stress och trötthet kommer minnesförlusten, hade inte haft en aning om vad jag skulle handla när jag kommit in.

Det var längesen vi åt tillsammans och vi hade trevligt. Det gick skapligt att äta tillsammans i går kväll också.
Jag blir aldrig långvarig vid matbordet när jag inte mår bra. Matångest har jag haft hela livet.

På kvällen dök en vän till familjen upp, någon vi tycker väldigt mycket om.
Vi satt och pratade i soffan och både Hanna och jag skrattade.
Hanna fick ont i käk muskeln och jag kramp i magen. Gött. För jag minns faktiskt inte när vi skrattade sist.

I dag ska de sista resterna av julen ut, granen, stakarna och adventsstjärnorna. På måndag börjar Kim sin första betalda arbetsdag, heltid på mycket länge.
Vi har alla lite ont i magen över det. 3 års rutiner eller avsaknad av rutiner sätter sina spår. För mig är det en välsignelse, varje dag får ett mönster. Det kommer ge mig orken tillbaka. Mycket blir också krångligare, vem ska köra mig till sjukgymnastiken, barnen till alla möten och våra föräldrar å handla? Det blir för barnen att ta sig själva till läkare mm och jag får ta färdtjänst/sjukresa till vården. Farmor får vi ta på helgen.

När och om pengar börjar strömma in har vi listor på vad som MÅSTE göras.
Först måste datorn in på lagning eller så får vi köpa en ny.
Pappa Kim måste få nya glasögon.
Eriks rum ett nytt fönster.
Huset en ny ytterdörr och sen nya fönster unna för unna runt om.
Listan är nästan oändlig.

Sen får vi i detta börja spara igen, för ingen lycka kan väl vara oändlig?

Jag ägnade ett par timmar i dag till att scrolla igenom alla bloggar jag skrivit. Det är över 400 nu.

Det borde ju finns en utveckling men ser att Odenskolan fortfarande kränker elever, att elever inte får rätt hjälp eller ingen hjälp alls.
Jag ser att politiken fortsätter trots att vi står inför en jätte utmaning med alla asylsökanden, släppa in fler invandrare varje år. Att svensk politik skickar hem etablerade, självförsörjande ny svenskar som kan språket. Men låter bidragstagande, hemma sittande (går inte ens på svenska för invandrare) stanna. Varför? Om reglerna är så dåliga att detta kan ske gör något åt det då.
Vi har fortfarande den synen på människor att ingen är tillräckligt sjuk för att få bli sjukskriven eller sjukpensionär, alla ska jobba. Arbete befriar (fortfarande gäller sen 1938) kan det vara så att arbete gör att de sjuka, handikappade mfl försvinner? de svälter ihjäl de bor hos anhöriga eller på gatan. Detta gäller i synnerhet psykiskt sjuka. Såg UG om Sanne.... underförstått ta livet av dig så vi slipper dig. Tack och lov fick familjen ihop så mycket pengar att hon nu är på rehab i USA.
2019 är det verkligen så att hjälporganisationer, släkt och vänner ska sopa upp efter ett samhälle som bara fungerar för 1/3 av dess invånare?
Här talas om rasism, kränkande behandling av diverse etniska, sexuella och religiösa grupper. Fy fan så allvarligt. Måste vi göra något åt. Nya lagar nya regler.

Men att hemlösa, missbrukare(ofta med diagnoser) lämnas därhän. Vi daltar med fångar, fin mat många rättigheter.
Men vem bryr sig om Olga på vårdboendet som nu sitter ner kissad i blöta bajsiga blöjor?
Vem bryr sig om de funktionshindrade mer än att man nu bytt namn till funktionsvariationer. Vad i helvete gör det för skillnad när man nu drar in hjälpen till alla som går på dagcenter, dvs inga pengar. Vem funderar på hur livet blir för dem som står utanför samhället, som behöver sondmatas, hjälp dygnet runt för att ens kunna leva. Nej samhället springer med öppna armar mot de asylsökande hallå kom, kom alla ta med hela släkten och kom här finns plats för alla. Vi kan ju alltid röja skog och bygga nytt.

Allt medan grupperna ovan sakta försvinner in i depression, ensamhet, utanförskap. Ja de är ju inte så roliga och det kommer inte va guldstjärna på axeln om du gett någon ett liv värt att leva.

Det syns ju mer i världen om vi tar hit fler flyktingar, då blir vi duktiga, skit samma om de hamnar i getton blir kriminella för att överleva. De är ju en pinne i statistiken.

Jag hoppas 2019 kan se oss alla vanliga svenskar. Att vi får tillbaka vårt människovärde.

4 dagar in på det nya året.

Jag har förstått att detta året kommer inte vara det andra likt.
Kim har fått en korttids anställning med evt förlängning vb. Det ger oss ett par tusen mer i månaden än de 11000 vi har nu.
Erik har hittat tillbaka till sina vänner. Det är jätte kul för jag har verkligen saknat killarna.

Vissa beslut har fattats i familjen, som faktiskt är nödvändiga för att vi ska överleva.
Vi har träffat ytterligare en häst människa och fått rådet att låta Samira somna in.
Vi ska smälta allt nu ett par dagar.

Vi hade en sällskaps häst på gång som vi skulle tittat på imorgon men det faller ju såklart.
Till hösten får det bli en dressyr häst, ett halvblod eller nåt. Hanna har alltid drömt om att rida dressyr och nu vet vi var den kan stå och vem som kan hjälpa henne.

Alla ni som läser mig vet ju hur dåligt familjen mår och Hanna i synnerhet.
Det kommer bli en tuff tid framöver och jag vet faktiskt inte om hon fixar det.
Vi får nu stöd från psyk unga vuxna.
Jag har också fått samtalsstöd av en kurator, det känns faktiskt bra att få vara bara jag och inte bara mamma.

Vi hoppas på det bästa och har redan köpt biljetter till tonåringarna till summer burst i Göteborg i sommar.
Har vi råd vill jag åka till Rondo och se Ola Salos rock show.

Tiden är kommer att försöka få ihop en familj igen.
Vi har alla mått så dåligt detta år att vi inte ens kunnat äta tillsammans, i år måste det bli bättre.

Inget kan komma emellan en förälder och hens barn. I vår familj sluter vi leden när det stormar.
Kanske är det vår styrka?

Visst somliga har försökt splittra oss och vända oss mot varann under åren men det går inte.

enade vi stå söndrade vi falla, alla för en en för alla...

Dolda buskap

Jag tror inget händer av en slump.

Jag har varit troende hela mitt liv, ända sen jag satt och vred mig i bänken hos Pingstkyrkan och aldrig fick något kort eller någon penna på grund av min rastlöshet.

Men under de här sista tre åren har jag tappat min tro men också min tro på mänskligheten.

Första gången jag fick en gåva från det okända var den där natten jag satt framför tv:n och inte orkade gå ur soffan.
Hanna och jag hade sett slutet på sugar man. Programmet som följde var en konsert på Red rock arena USA, med Mumford &  sons.  När första introt spelades var jag redan såld. Mumford blev sen en källa till mycket glädje och många sammankomster i vår familj. Vi köpte videon och såg den så ofta vi mådde lite dåligt. Barnen och jag lärde oss alla sångerna utantill, vi spelade luft gitarr och låtsas trummor till.  Vi är och förblir stora fan.

I går fick jag en ny hälsning från andra sidan då Hanna och jag satt fast i soffan. Vi snappa mellan kanalerna och hamnade i filmen Himlen finns visst. Den handlar om en kille som heter Colt. Colt är svårt sjuk och räddas till livet med hela USAs frikyrkoböner. Jag har läst boken, men den är så där amerikanskt glättig och återupprepande, att hela historien fram skred som ett påhitt. Den berörde mig inte så värst.
Nu såg jag filmen och den var lysande.
Mycket som sjabblades bort i boken lyste som irrbloss i mörkret.

Colt är alltså svårt sjuk för att inte säga döende. När han svävar mellan liv och död får han komma till himlen.
Han får se sig omkring sitta i sin pappas morfars knä, Jesu knä och träffa sin syster som dog i mammas mage.
Colts pappa är frikyrkopastor, så historien känns ju lite uppdiktad, men filmen visar slitningarna i familjen som uppstår när en är realist och den andre vacklar i sin tro på det han ser, brottas mot varann.

Colts pappa får ledigt från kyrkan de vill inte höra fler predikningar om hans son.
Ekonomin rasa och det blir en spricka i familjen.
Men en eftermiddag sitter Colt med sin mamma och viker tvätt (?) då säger han till henne. Vet du att jag har en syster.

Ja säger hon det vet du ju att du har en syster.
Jamen jag har en annan syster, jag har två systrar, jag menar den som dog i din mage.
Det ställer allt på sin spets hos mamman som nu verkligen förstår att Colt verkligen varit i himlen.
Hans pappa visar honom mängder av bilder på Jesus och Colt tycker ingen liknar den bild han har. Kläderna är de samma men ansiktet...
En dag sitter så Colts pappa framför datorn och läser om en flicka Akiane hon har mött Jesus i himlen och målat honom som 8 åring.
Här är länken till hennes hemsida https://akiane.com/  porträttet av Jesus kallar hon "freds Prinsen.
När Colt ser bilden av Jesus blir han förvånad och säger tyst, det är han.

Jag skulle vilja visa bilden här men tror nog det är olagligt med tanke på upphovsrätten.
Här är länken till bilden 
https://akiane.com/product/prince-of-peace/ 
som du säkert ser är denna lilla flicka(nu vuxen) bättre än Zorn, Rembrant mfl.

Vad kan man dra för slutsats? Ja Akianes föräldrar var ateister och hade aldrig besökt en kyrka....

Slutsatsen måste bli, det finns en himmel, det finns en gud och Jesus har existerat och finns nu i sin faders boning.

Hur den här "slumpen" kommer att påverka mitt liv det här året vet jag inte. men jag vet ATT den kommer att göra det.

Jag har också varit på ett mycket kort besök i himlen, i en dröm. Den upplevelsen blir nu kristall klar igen.

Vill du uppleva himmelsk lycka på jorden kan du inte komma närmare än en midnattsmässa på julafton i St. Nicolai kyrkan. Om man inte känner sig berörd av Gud efter den får man nog söka hjälp.

Man kan läsa boken till himlen och tillbaka   https://www.adlibris.com/se/bok/till-himlen-och-tillbaka-en-neurokirurgs-nara-doden-upplevelse-9789175033808  jag har för avsikt att själv läsa den då det fått lysande recensioner.

Livet är märkligt, när man tror att man är ensam i ett helvete öppnar sig himlen.

Gå i Guds frid. Han finns uppenbarligen.

Hatet och det positiva med utbrändhet.

Jag sitter i en blå soffa och funderar.
Omkring mig pågår en diskussion.
Jag är innesluten i den utbrändhet jag bär på. Ord som valsar runt.
Någon har läst min blogg om vårt liv.
De frågar om något och jag minns faktiskt inte vad jag skrivit.
Fragment seglar upp men inget sammanhang.

Det spelar ingen roll för det är vårt liv, bloggen du just nu läser handlar om. Fragment av ett liv.
Natten till igår var vi alla uppe, jag kunde inte sova. Huvudet var en härdsmälta.
Jag har en dotter som är helt hudflängd sen åratal tillbaka.(alltså inget som uppkommit nu)
Som praktiskt taget ALLA (klasskompisar, ridskolelärare af f-kassan ..) ha trampat på. Hon har noll i självkänsla. Hon överlevde pga sin ridning och nu på grund av sin häst.

En häst som har många problem med sig och som faktiskt inte går att lösa. Vi har träffat en NA-tränare som dryftat vårt problem med andra. E är duktig och har ett stort kunnande utbildad både i Sverige och USA. Jag har också ringt vår veterinär som är av samma åsikt.
Man måste anpassa omgivningen runt hästen för att den ska fungera. Dvs den får inte lämnas ensam.
Om den lämnas ensam är den en fara för oss och sig själv. Den är okontaktbar. Det är inte de arga, ilskna hundarna och hästarna som är de farligaste, det är de rädda för de följer sin instinkt.

Två trasiga individer som hittat varann, i en djur- människa kommunikation. Långt bortom det jag förstår.
Jag förstår att få kan ställa upp och anpassa sig till en häst de själva inte äger. Jag förstår det. Jag håller med.
Jag hade själv tänkt likadant.


Hela den här resan har varit onödig, fylld av känslor av skiftande slag och rena lögner.
men att en blogg om HELA VÅRT LIV I FAMILJEN från dåtid fram till nu kan orsaka en härdsmälta är för mig ofattbart. Läs gärna blogg inlägget igen och se vad som handlar om vad.

Jag skrev i min förra blogg att vi måste rensa bort människor, platser och sånt som dränerar oss.
Det är ett faktum men det har inget att göra med varken hästen eller personer runt min dotter.

Nu är tiden kommer, familjen kommer inte överleva om vi inte sluter portarna och satsar på oss själva.
Människor kommer in i våra liv och stökar till det som förr fungerade. Människor som jag inte har någon kontroll på.
Det går inte längre. Jag behöver våra vänner som tillför positiv energi och som faktiskt tycker om mig för den jag är och oss för det vi är.

En väninna kom hem till oss en gång efter ett kyrkligt möte någonstans. Hon sa till mig -Anita du är förbannad. Jag skrattade och slog bort det nej jag är inte arg. Nej nej du har en förbannelse över dig. Nej nej sa jag. men så flera år senare komma jag ihåg var och när den uttalades och den hade inget med mig att göra men den plats jag jobbade på då. Vi fick en förbannelse över oss av någon som var mycket arg på att vederbörande inte fick ha sitt bröllop där jag jobbade. Vi skrattade åt det men vi drabbades en efter en av den. I dag är häxan död men vi lever alla under förbannelsen. Jag var lite inne på att, och tog faktiskt kontakt med en häxa som sa sig kunna lösa den men vi gick aldrig vidare. Kanske dags att ändå göra det.

Människor (plurals) hatar mig. Det gör inget. Jag vet ju varför. jag är en människa som man antingen älskar eller hatar. men jag står för den jag är och det jag säger/skriver. Som barn gjorde jag inte det, men livet lär en läxor. Somliga människor blir knivskarpa i intellektet när de blir arga, dottern tappar all kontakt med sitt huvud men minns ändå allt folk sagt men kan inte själv försvara sig adekvat. Allt kommer istället hemma.


Det spökar här. I bland är det värre än annars. Men min vän Ocillions berättade att det inte är enbart andar. han berättade att det är energier. Energier av hat, förtvivlan, avundsjuka ja allt som kommer in och som vi själva gruvas över.
Det finns människor som genererar dålig energi som ibland kallas energitjuvar ibland lämnar de efter sig en svart energi när de går.
 Ilska, hat, avundsjuka, missunnsamhet det samlas i hörnen som damm. Det kan också som här härröras från kyrkogården och galgbacken. Jag har upptäckt att en krydda  hjälper. I dag har jag lite  i BH:n.

Vi skapar också dåliga energier när vi lever i kaos och förtvivlan. Många spöken kommer just från förtvivlade människor.
Ilska och hat skapar också dåliga energi det kan man se på det okända. Frustrerade gammal gubbar...som fortsätter renovera huset sen de dött. Jag vet att jag är en del i den negativa energin här då vi ofta grälar och är osams. allt sånt samlas och driver likt vrakspillror tillbaka till oss.

Allt detta är ett kalejdoskop över vårt liv. Ett orosmoment där, ett annat någon annanstans. Allt leder djupare ner i utbrändheten. Det räcker med en liten stötesten för att jag skall golvas i några dagar, det positiva är att jag inte kan tänka en enda redig tanke. Inga tankar, ingen oro. Vacuum.

Vad är ett liv?
Det är alla dagar mellan födelse och död.
 Du får en karta när du föds en nål för här är du och en nål dit ska du.
Under hela vägen står du ständigt i vägkorsningar och måste välja. Somliga människor har gjort den här så många gånger att de vet hur kartan ser ut och vart de ska. Andra går ständigt vilse och hamnar i svårt terräng en del drunknar på vägen andra fastnar och får göra om allt i nästa liv. Kanske är det också så att somliga människor måste ha utmaningar och väljer den svåra vägen i ett liv för att de gillar utmaningar?  Tids nog får vi veta.

Det roliga är att nästan ingen har läst hit, de flesta slutar i det de tycker är svammel i mitten. Men det var det de bort såg ifrån som var hörnstenen.

Visste du exempelvis att djur kan läsa dina tankar innan du själv klätt dem i ord. Så nästa gång du går ut till korna i hagen fundera på vilken energi du har. I swe horse show i Globen sa en kvinna som rider barbacka med hals ring ett grand prix nummer i dressyr på sin 18 åriga häst.
- vi står varann så nära att är jag ledsen så är hästen ledsen, är jag frustrerad så är hästen sur. jag har nu lärt mig att jag kan inte gå ut till hästen arg för då är han arg. en dålig dag helt enkelt. När jag är fylld av glädje och energi så kan vi nå oanade höjder (fritt tolkat se gärna klippet på svt play).

En vacker dag ser vi tillbaka på vårt liv, kanske blir det mer begripligt i ljuset av livets erfarenheter. Kanske ser vi då hela pusslet och hur vi alla blev grund lurade. Hat när det sipprar in förgiftar oss människor och sprider sig i vårt blodomlopp.

Hata inte det dränerar dig själv och förtär din omgivning gå i kärlek.

Gott nytt år!

En jävla start på det nya året

Det hann inte gå många timmar på det nya året innan helvetet bröt ut på riktigt och dessutom kostade mig en vän jag haft i många år.

Men livet kan vara så ibland.

Det jag absolut säkert vet är att vi inte kan leva ett år till i kaos, då kommer det bli som för Tim Bergling och sluta med ett farväl.

Detta året måste vi ta tag i saker och släppa taget om människor och saker som tar energi eller bidrar till kaoset.
Vi är alla svårt skadade av all ångest och all stress. Ingen klarar längre av en enda sak till.

Det nya året börjar med kaos med stallet vi står i och en häst som absolut inte kan stå själv utan att bli så stressad att hon gör sig illa. I sängen på bottenvåningen sitter en tjej och gråter och som vill göra sig själv illa efter det som hände idag. Själv är jag så utmattad att jag inte kan gå ikväll.

Skrämmande hur fysiska symtom kan dyka upp på psykisk stress.

2019 har vi en rad beslut att fatta.
Många riktigt tuffa andra enkla därför att de har varit nödvändiga en längre tid.

Livet är aldrig enkelt men vårt har varit ett helvete större delen. Varje uns har jag fått kämpa för, har aldrig fått något gratis.

Allt vacklar till och med min guds tro och framför allt tron på människan.

Det finns ingen godhet kvar i världen ingen empati. Alla gör bara allt för egen vinning.

I den världen är vi malplacerade för vi tänker också på andra.
Vi är helt fel ute för vi förstår andra levande individer, tänker oss in i hur de har det och hur saker påverkar dem.

I vår familj är det lättare att förstå ett djur än en människa, kanske inte gäller sonen som läser folk som dagstidningar.

Jag är egentligen konflikt rädd men har i livets alla skeenden fått lära mig att slåss för allt.
Jag går sönder av konflikter, faller i bita av kritik, nej inte längre men gjorde det förr.
Instinkten säger mig dock att jag ska fly, men flykt löser inga problem.

I morgon har vi ett beslut att ta som kommer påverka hela familjen och en häst vi älskar. Och kanske också andra individer som älskar oss.

( läs detta med neutrala glasögon kära du, vad står det egentligen? )