LADUGÅRDS PIGAN

Som jag berättat tidigare gick korna på bete på gärdet ovanför vårt hus.
Jag var en djurtokig unge och brukade vara med i ladugården på eftermiddagarna.
Egentligen var det förbjudet, men jag var ju gjutmästarens dotter så ingen sa något.

Där jobbade förmannen Fagerström, Manne i kvarna, Sune Andersson och Bengt.
Jag mockade mest skit och det var jag nöjd med.
Jag gosade med kalvarna och var allt som oftast mest i vägen.
Men jag var också en piga till gubbarna.
Hämtade saker och hjälpte till fösa korna.

Det kom inte så många till ladugården, antagligen för att det luktade så illa om ensilaget, när det passerat magen på korna.
Jag brukade åka till pappas kontor, på Gjuteriet när dagen var slut och vänta på honom.
Det tyckte Jansson inte om.
Han försökte övertala mig att åka hem istället, när inte det gick, så gick han och lämnade alla fönster på vidgavel.
Visst hände det lite saker i ladugården.
En gång halkade jag och fick hela munnen full av koskit.
Till min förvåning smakar det bara gräs!

En annan gång skrämde jag slag på gubbarna i ladugården.
Jag såg hur de radade upp sig med mössorna i nävarna.
Vi hade fått besök av en gammal man i persianpäls och silverkrycka.
Jag stövlade fram till honom och visade honom hela ladugården och beklagade mig sen över att det inte fanns några hästar.
Vad glad han blev!
Han tyckte också om hästar.
Det var Johan Gripenstedts pappa jag guidat runt.
Baron.
Men i mina barnaögon var han som vilken äldre man som helst.