barn är gåvor...4

Det kan tyckas att rubriken är ironisk, men det är den inte.
Barn hur de än är, är gåvor, som vi är satta att förvalta.
Det är aldrig barnen det är fel på, det är vuxenvärlden och miljön omkring dem.
Det skall du minnas, det finns alltid en miljö som varje barn fungerar optimalt i.

Den miljön är inte skolan i vart fall inte alla skolor.
Men visst, två av Örebros värsta skolor är de skolor där man möter varje barn precis som det är.

Parallellt med H:s skolgång startade E.
Han var en rolig liten gubbe.
Sommaren 2006 rymde han hemifrån tidiga morgnar.
Han tog H:s skor och min kofta och gick.
Det hördes inte ett knäpp när han smög ut klockan sex på morgonen.
Vi blev uppringda och fick hämta.
Varför E tog du inte dina skor?
Nej för dom hittar inte hem.
Varför min på tok förstora gråa ullkofta, för den är magisk mamma, du finns i den.
Det var det roliga.

Det fanns ett mörker också.
E ville inte rita eller skriva.
Så sista året i lekskolan var vi alla oroliga.
Han var vänster hänt men använde båda händerna till allt.
Dubbelhänta är senare än de som bestämt hand.
Jag tränade honom hemma.
Tvingade honom fylla ett papper med gulkrita, min hand över hans lilla ovilliga.
Papper efter papper tills han lärt sig måla.

Sen fick han rita en figur på pappret jag tolkade och gjorde något av den.
Titta det här är, ett marsvin om vi sätter nos, ögon och ben på den!
Inombords grät jag.

Vi kom upp i förstaklass.
På första utvecklingssamtalet visade fröken upp en huvudfoting, titta han kan inte ens rita.
Och jag blev själaglad han hade ritat sin första människa!
Men omdömet var förkrossande.
E var en lögnare och han vandrade bara omkring i klassrummet.

Det här första skolåret tog nästan död på mitt barn som försökte hoppa från sitt fönster på andra våningen i huset, för alla tycket han var en så värdelös människa.

Därför vill jag rikta ett varmt tack till alla pensionärer runt vår gata som öppnade sina armar för den lille tidige morgonflanören.
Ett särskilt tack till Bengt Bengtsson, nu mera framliden, som bjöd E på glass och visade igelkottens ungar för honom.
Ni räddade livet på honom.

E var annars studiemotiverad.
Han var vid den här tiden grymt intresserad av avloppsrör.
För under sommaren hade vi inget vatten för det var förorenat.
På vintern grävdes hela Odensbacken upp och gamla dåliga rör lagades med nät.
Men för att kunna komma åt eldade man kolsäckar i hålen.
E stod på kanten och såg på.
Helt fascinerad.

En lögnare?
Nu skall jag berätta att det finns inga lögner!
Där med basta!
En lögn är någons sanning.
Allt beror på hur och vad du ser.
Din verklighet är absolut inte den samma som någon annans.
Därför att vi tolkar det vi ser utifrån våra erfarenheter, våra referens ramar.

När jag skulle berätta för E hur min fars demens påverkade hjärnan för det var det han frågade.
Sa jag därför svaret i en liknelse.
Tänk dig att pappas hjärna blev skjuten med hagel, varje litet hagel gjorde ett hål i hjärnan. Så fungerar morfars sjukdom. Hjärnan är som en sil.
En del stannar kvar en del rinner bort i hålen.
E såg nöjd ut och sa att han fattade, det var ju därför morfar bara mindes en del.

Men på måndagen ringde förskolan och undrade om min pappa blivit skjuten?
För det hade minsann Erik sagt.
Så tokigt det kan bli!
Jag förklarade.

E hade inga läroböcker i ettan.
Fröken ansåg att det inte var någon mening, för dels kunde han inte skriva och dels satt han aldrig stilla.
Man hittade på allehanda speciallösningar som man sen inte följde.
Summa av kardemumman blev ett trasigt barn som fråntogs sitt självförtroende.

Jag köpte därför böcker på nätet hos Bonnier utbildning och lärde E skriva, läsa och räkna så långt min outbildade förmåga tillät.

Av respekt för inblandade tänker jag inte gå in på det som E och jag fick utstå det här första året.
Men det ledde till att jag en natt i februari blev väckt av en ängel och tillsagd att nu var det dags söka till Kilsmo skola.
Skolval på den tiden var något man fick ansöka ett halvår innan terminsstart.
Det var i grevens tid jag fick in ansökan. Det hängde på timmar!
Sista veckorna i ettan var E sjukskriven från Bup för depression.

Så börjar tvåan i Kilsmo.
Kan bara säga att det blev helt rätt för E.
Skolan har naturprofil och E är sällan inne.
Han är ute när andra barn är inne.
Han fick stor frihet att luffa runt själv.
Han var såå lycklig!
Tack Kilsmo skola och alla underbara fröknar och Sören.
Men allt bra har en ände.

Erik började fyran här nere igen.
Han blev nerslagen i korridoren av en nia. Det skedde två gånger.
Han blev inlåst i omklädningsrummet.
Han var mobbad och utfryst.
Han blev fälld i duschen och retad.
Han tog med sig sina kläder och bytte om i korridoren bredvid sin syster.
Jag grät.

Skolan snickrade stöd i gympa situationen men det fungerade inte.
När jag fick veta att E var så rädd vintern 2010 att han satt bakom aulan ensam.
Då tackade vi för oss i denna hopplöst dåliga skola.
Vid det här laget var E både basutredd, utan att man sett det uppenbara.
Han hade tack vare Peter Ledstam vår läkare fått en remiss till BUP med frågetecken ADHD.
Jag är evigt tacksam för det Peter gjort för oss.
Utredningen visade att ADHD har inte E.
E är mycket intelligent.
Men han har Asperger.
Asperger är en diagnos inom autism.
E är inte typisk för sitt funktionshinder, han är för social och han är för verbal.
Något han kan tacka sin mamma för!

E fastnar i intressen.
Det vet alla i E:s omgivning. 2007 var det avlopp 2008 el-ledningar och ström.
2009 Mikael Jackson 2010 New York 2011 raggarbilar 2012 Route 66.

Han är också mycket historieintresserad vi åkte runt förra sommaren och besåg så många fornminnen vi kunde hitta.
Allt från Rökstenen till Hällristningarna i Himmelstalund i Norrköping.
Men trots att E hade en underbar fröken i Linda gick det inte längre.
Jag fick med Katrine W hjälp E satt i Kilsmo igen.

Nu mådde han så dåligt att det kvittade hur skolarbetet gick, bara han kom till en lugn miljö där han fungerade.
Tusen, tusen tack Katrine W för allt stöd och all hjälp och framför allt all förståelse.
Katrin sökte sen till Arken för E.
Idag går han i en liten undervisningsgrupp i världens bästa skola, Brickebacken.
Nej det kunde ni inte tro att en skola med så dåligt rykte kunde vara mycket, mycket bättre än Odenskolan!
Här möter E kunniga lärare både i sin grupp och ute på lektioner med de andra lärarna.
Här är man van vid avvikare för här är alla annorlunda på nåde sätt.
Någon kommer från Irak en annan från Afganistan.
Någon är kristen, en annan buddist en tredje muslim.
En är utvecklingsstörd, en är blind, en annan halt.

Å här är alla lika mycket värda oavsett vem man är.
E har många vänner i alla årskurser.
Hej E ropar de med världens olika brytningar.
Men leende är det samma i hela världen och då spelar det ju ingen roll om man är svart, brun eller vit!
Det spelar heller ingen roll om man kan gå eller sitter i rullstol.

Det skall tilläggas att asperger är ett annat sätt att uppfatta och se.
E ser detaljer som han sen fogar samman till sin helhet, den är inte nödvändigtvis samma helhet som jag ser.
Men det gör honom inte till en lögnare.

Han är suverän att spela Hidden chronicles med på Fb har han bara sett bilden en gång sen vet han var allt är.

Han är mitt lilla hjärta.