Barn en gåva... 2

Som tur var hade H en mycket bra dagmamma i Birgitta Danielsson.
Hon hade där full tillsyn och all hjälp hon behövde med sitt blodsocker.
Och sina insulin injektioner.
Jag kunde känna mig trygg.
Oron var istället för Erik som inte växte så mycket och låg två streck under sin viktkurva.
Men det var normalt sa alla.

Åren gick och H började på förskoleklass årskurs 0 idag.
Då kom nästa kalldusch.
Hanna behövde nu måltids insulin.
Tidigare hade hon haft mixinsulin som togs två gånger om dagen, morgon och kväll.
Det räckte inte längre då betacellerna nu var döda allihop.
H blev galen.
Hon fick ett långtidsverkande insulin som hette Lantus.
Lantus svider när man tar det.
Helvetet med sprutorna var tillbaka.
Vi började på Björkdungen igen.
Mest för att få samtals stöd till oss föräldrar.

I samma veva som hon måste börja med måltidsinsulin sa fröken i Kilsmo nej till att hjälpa henne med insulin injektionerna ( ordernarie fröken var mammaledig )
På den tiden kunde man göra det.
Jag vände mig till dåvarande rektor Roland Andersson.
Jag bad om en assistent till H, det gick inte.
Läget blev akut när H en dag hade 2.0 i blodsocker (normalvärde 4-10)
Man riskerar bli medvetslös när man bara har 2.0. Det förstod inte fröken så hon skickar Hanna från lägenheten ner till skolan för att be Jonas som också är diabetiker ta ett nytt värde på Hanna.
Då hade hon 1.8 när hon kom fram.
Det blev en del ilskna telefonsamtal....

På föräldra mötet i slutet av sep början av oktober 2002 säger Roland till oss att vi måste flytta.
Fröken vägrade fortfarande hjälpa H med sprutorna.
Hon var nu så hög när hon kom till Birgitta på eftermiddagarna att hon inte orkade gå från taxin till hennes hus, en sträcka på 100 m.
Värdena låg över 28 i blodsocker.
Läkarna varnade oss, hon kommer att dö om inget görs.
Vi började leta hus i Odensbacken, eftersom Roland sagt att här nere kunde Ingegerd Granath hjälpa Hanna för hon hade haft barn med diabetes i gruppen innan.
Jag är så tacksam mot henne, som gjorde detta för vår Hanna fast hon inte hade någon skyldighet.

Jag ringde mäklaren Ulf C. i ett annat hus ärende och han säger, jag har precis varit och fått ett nytt hus att sälja på Huginvägen .
Det kommer ut efter helgen.
Jag satte mig i bilen och åkte ner för att titta på det.
Det var dyrt, jätte dyrt för oss som bara hade en och en halv lön.
Vi är intresserade sa jag och gick in på banken för att få tid för lånelöfte.
På måndagen tittade vi på huset, på onsdagen den 16 oktober besiktade vi huset och den 18 januari 2003 flyttade vi in.

Det blev tufft ekonomiskt och det är det fortfarande.
Men vi gjorde ett val, vi valde vår dotter.
Det jag inte visste då var att vi också fick 9 års helvete i skolan.