Barn en gåva..3

Så började dottern i förskoleklass.
Det var stor skillnad mellan Kilsmo och Odenskolan, kan jag säga.
I Kilsmo inriktade man sig första terminen på lek och att läsa.
Det var Trulle för hela slanten.
Matte hade de inte alls i alla fall inte i böcker.

Kilsmo är och var en naturinriktad skola och barnen hade mycket praktisk matte ute i naturen.
Hanna låg bra till i skolan och det gick bra för henne.
Därför blev det en chock att komma ner till Odenskolan.
Hon låg en halv matte bok efter.

Hon hade inte tränat lika mycket på bokstäver, klockan mm i Kilsmo.
Kilsmo var ett lekis, lekis i Odensbacken var en skola.
Hanna förstod inte, hon försvann ut genom fönstret där sparvarna kivades i häcken.
Glädjen försvann också och glimten i ögonen slocknande.
Jag kan inget mamma.

Jag talade med fröken som helt riktigt påpekade att det är en skolförberedande klass.
Men vi fick ändå räkna ikapp 42 sidor på påsklovet.

E fick heller inte börja på Fruktgårdens förskola Äppelgården.
Följden blev att min man tog med honom till Brevens på morgonen lämnade honom hos dagmamman, som satte honom i bilen och körde tillbaka till Odensbacken och Fruktgården.
Jag undrade stilla om vi kunde få lämna honom på Äppelgården direkt, men det gick absolut inte.
Så i 6 månader åkte Erik fram och tillbaka till Odensbacken.

Han var udda fick jag höra. Han fick skäll för allt sa han själv.
Periodvis smög personalen på honom, vilket han berättade hemma.

Så började min dotter i första klass.
I Odensbacken lyssnar barnen på varann, 5-6 lyssnar av läsläxan och så lyssnar fröken på någon varje dag.
Jag läste med H.
Jag ringde fröken, hon har dyslexi för hon kan inte läsa eller räkna för den delen.
Jodå hon hänger med.
Vi fick ta hem matteboken och räkna ifatt 52 sidor på jullovet.
Jag vet det för jag skrev dagbok den här perioden.
Jag försökte tala med fröken, men det fanns inga problem.

Efter två dagar i tvåan ringde en förtvivlad fröken hem.
Hanna kan varken läsa eller räkna, sa hon.
Så det upptäcker du nu? Undrade jag.
Ja hon måste nog gå om.
Aldrig i livet, över mina döda ben det ni sått det får ni skörda!
Leif kopplades in.
H fick lästräning och stöd i svenska.
Hon gjorde framsteg.

Kan vi få en dyslexiutredning bad jag.
Nej, nej såna svårigheter har inte din dotter det går bra.
Ja enstaka korta ord gick bra.
Men Hanna var fel programmerad. Kunde läsa dem när det stod om, läste du när det stod ko. Ganska typiskt dyslexi!

I trean försvann lärarna på löpandeband vi bytte lärare var tredje månad.
Efter jul kom H till skolan då var elevassistenten borta som brukade stötta Hanna i sin diabetes, hon delade den med en kille som flyttade hatigt och lustigt.
Till råga på allt var också fröken ny.

Som många dyslektiker har H dåligt närminne, så hon kom inte ihåg några sprutor eller några blodsockertest när ingen frågade henne.
Hon kom hem och grät mådde så dåligt.
Hennes värde låg på HI (över 28 i blodsocker)
Jag frågade varför och fick veta att ingen var kvar.
Jag ringde rektor som bad mig hålla dottern hemma i tre dagar tills all personal var informerad igen och någon tillsatt som skulle hjälpa med stöd runt provtagning och sprutor.

H tappade farten i skolan.
Jag fick till en basutredning.
Den sa inget, men där stod det att hon skulle ha mer tid på prov och så.
Jag fortsatte tjata.
Så kom fyran.
Vi fick stackars Gunnar.
En mycket kompetent och trevlig karl.
Men vad hjälper det när 4 killar i klassen förstör hela skoldagen, lektion efter lektion?
Jag och några föräldrar talade med rektor, skolchef mm sen turades vi om att vara i klassen.
Som ett stöd för läraren och våra egna barn.
Ett sorgens år.

Vi börjar femman.
Vi får Edvin som är guldvärd.
Nationella prov.
Jag vet inte hur skolan bar sig åt att få ett barn med koncentrations svårigheter
Och svår dyslexi att få nästan godkänt på NP.
Jag skriver nästan för hon var nästan godkänd, det duger sa specialpedagogen, nja det gör det ju inte sa läraren.
I sexan infördes flexibelt lärande vilket innebar att barnen delades in i tre grupper utifrån begåvning och färdigheter.
Jo jag såg det så.
De barn som var svaga fick gå till högstadiet och läsa engelska för Roland tror jag han hette.
Denna grupp hade engelska kunskaper motsvarande årskurs tre.
Men på en termin lyfte han merparten av gruppen till en ålderadekvat nivå.

Efter honom kom Ilona.
Hon var precis lika duktig som sin föregångare och dessa elever hade sen gott på fötterna inför högstadiet.
Matte läste H för Marita och svenska i liten grupp.
Vi var glada och nöjda.

Värre var det med so där fröken skickade hem 80 papper och skrev kilometervis på tavlan.
Hanna visade böckerna, de var tomma.
Jag hinner inte läsa det hon skriver mamma. Nej hon var ju dyslektisk det visste jag. Jag rev nästan rektorsexpeditionen när jag slog de 80 sidorna av  knappt halvskrivna papper i bordet.
Det gjorde skillnad.
Nu fick H delade prov och läs och skrivhjälp på proven.
Hjälp att anteckna och bra betyg på proven.
Jag jobbade massor hemma med henne vi använde Internet och bilder som stöd för hennes minne.
Hon var åter en glad tjej.

Men nu väntade ett rent helvete.