Jobblinjen, alla ska jobba, helst gratis tills de stupar på sin post.

 

Det är krig i riksdagen. Nya arbetar partiet moderaterna vill sänka skatten en gång till för dem som jobbar. Inga jävla bidrag till dem som är sjuka( Kallas jobblinjen) De ska jobba åt de rika så de blir ännu rikare. 

Precis som på 1600-talet. precis som tyskarna tyckte att judarna skulle göra, för arbete befriar. Från vad? Livet? Hur i helvete kan människor i modern tid inte fatta att man kan bli så sjuk att det bara inte går att jobba, att de jobb som ex jag skulle kunna uträtta inte finns. Varför? därför att jag kan vara "frisk" på förmiddagen och inte kunna gå på eftermiddagen. Eller jag kan må rätt bra på sen sommaren men fruktansvärt sjuk på vintern. Vem kan erbjuda ett jobb där jag får komma och gå som jag vill? Jobba heltid ibland inte alls långa perioder. I synnerhet nu i dessa tider när man inte ens blir trevligt bemött på ortens vård central. 

Jag är tacksam att jag inte har en anställning för hur skulle jag klarat av att jobba utan smärtlindring? Jag överlever knappt utan smärtstillande tabletter. Nej jag har inga sånna jag vilar i soffan om dagarna istället för att städa lite, duscha som normala människor och tvätta håret, det går inte nu. Jag får förlita mig på dotterns goda vilja.

M vill sänka bidragen för de som har sjukersättning eller lever på socialbidrag. Jätte bra... eller...

Man vill tvinga folk ut i arbete... det finns inga jobb för äldre analfabeter i Sverige i dag. och eftersom man inte vill ha arbetsmarknadsåtgärder så finns inget alternativ. Moderaterna vill tvinga ut invandrare och andra fattiga ut i kriminalitet.

Nä så sa väl inte den lille mannen i moderaterna?? jo faktiskt så gjorde han det. Han sa också att det måste bli fler poliser och längre fängelsestraff i synnerhet för dem som stjäl dyra Rolexklockor och bilar för de rikaste fy fy.

Så först bedriver man en politik som gör att fler hamnar i utanförskap sen straffar man dem för att de försöker överleva på stölder, knark och annat skit.

Nej, man går fel väg.

 Ingen har bett om att vara fattig ingen vill se sina barn i sämre kläder än alla andra. Inga barn vill tigga pengar av redan fattiga föräldrar man löser det på annat sätt. och där mitt framför ögonen står en cool kille med snygga kläder, dyr klocka och guld runt halsen han ger dig 10 000 kr för att köpa nått du vill ha. och sen är det på den vägen du vandrar.( tills alla dör av Diamond, läs den)

Hjälper det då att morsan och farsan fått ännu mindre bidrag? nej knappast.

Så vad ska vi göra?

Sluta se på samhället som vi och dom. Inse att med lite otur kan du vara den som får akassan indragen för att du inte kan söka de jobb AF tycker, eller du som inte blev frisk utan blev utförsäkrad från fkassan, därför att du inte hittade det där jobbet de sa att du skulle klara av, för att det inte finns.

Ingen ser att dessa höger politiker försöker driva klockan tillbaka till den tiden då vi alla utan adlig titel stod med mössan i näven.

Men adeln är ny nu, nu räknas inte stamtavlan längre. Vår nya adel är Jocke och Jonna. Bianca, mfl. Unga dåraktiga människor som lever på att konsumera skit så att du blir avundsjuk tar lite sms lån och vill hänga med. Alla vill hänga med tills man hamnar i lyxfällan... och får stå med skammen.

Hur man nu har mage att skryta i tv, videos mfl ställen med sin konsumtion när planeten håller på att gå under på grund av den samma. skäms.

Men käre moderat om vi nu inte har existensberättigande låt då gasa ihjäl oss tärnade. Bättre med en snabb död än att svälta ihjäl på gatan.

På gatan ja där bor ju bara missbrukare.

Gör det? nej såklart inte. Det har kommit till några nya fattig pensionärer vars äkta hälft dog och det blev inget över sen till räkningarna.

Jag har sökt bostadstillägg men fick avslag, varför därför att vår värmekostnad var för låg. vilket i sanningen beror på att vi inte har råd att ha värmen på. 14 grader brukar det vara på morgonen när vi vaknar. Gick till banken ville låna pengar till en vatten/luftvärme pump men fick nej. Vi har för låg inkomst eftersom jag inte får bostadstillägg eller bostadsbidrag.

Sverige 2021.

Det är inte invandrarnas fel. Det är politikerna som inte har en aning om hur det är att inte ha mat på bordet, ett välavlönat jobb att gå till.

Ur klasskillnader föds hat och kriminalitet. Det är bara så. Och precis som då straffar vi dem som inget har för att de just det inte har något. Om alla har det ungefär lika bra, så finns det ingen avundsjuka på det de rika har, för då kan alla köpa det de vill ha istället för att sno det.

Palme hade rätt. 

Kan man förvänta sig att åka gratis?

 Kan man förvänta sig att den som har bilen kör runt på sina kompisar gratis?

En enkel resa tur och retur Örebro kostar.. låt oss räkna...

Volvon drar 1 l milen blandad körning.

det är 6 mil till Örebro och hem igen.

Bensin priset är i runda slängar 16.56 lite mer nu..

Då blir kostnaden 100 kronor.

åker man två vändor blir det 200 kr.

En vanlig kväll åker ungdomarna upp emot 30 liter. Oftast delar ungdomarna på bensinen. i bland har någon bjudit Erik på Mac Donalds istället. Alla ungdomar har varit schysta och delat på kostnaden. Kostnaden för att åka upp 30 liter är i runda slängar 500 kr. De som åker med betalar 100-150 kr var. Brukar bli ca 300 kronor resten står Erik för. Den som betalat mer en gång betalar mindre nästa gång, eller inte alls.

Vad kostar det då att hålla bil och stå för däck, reparationer mm?

Det är ju något Erik får stå för själv...

Vill man då åka taxi från Odensbacken till Örebro kostar det 700 kr och 700 kr hem.

Inte jätte dyrt egentligen. 

Buss blir så klart det billigaste alternativet. 

Vi befinner oss inte i den situationen ekonomiskt att vi kan stå för bensinen.

Vi var ändå schysta och körde två bilar till Vinö färjan i somras och hämtade,

utan att be om ett öre.

 

Längtan, att inte ha ro i nuet.

 

Jag har så svårt att inte längta, i synnerhet den här tiden på året då vi står mitt i sommaren. men jag ser det mer som en vänte tid på hösten. 

Sommaren för mig var i juni. Nu är det för varmt, för torrt och inget växer. Då vill jag bara gräva upp allt.

Det blev inga bär alls i år jämfört med förra året. Till och med rabarberna orkar inte i värmen.

Man vill ju inte heller vattna, för rätt som det är står vi inför bevattnings förbud.

Vi har fått mycket gjort på kort tid.

För nu när jag inte orkar längre med sågning och klippning mm så har det köpts in en kompost kvarn, en liten motorsåg och en häcksax. Nu tycker alla i familjen att det är så roligt att fixa buskar och häckar. Tack och lov.

Jag har fullständigt tappat kläppen för det här med trädgård. Fröna jag satte ut i våras grodde aldrig, först var det för kallt sen för torrt. Växter jag köpte som jag skulle sätta ut vågar jag inte plantera då vi inte vattnar, jag orkar inte vattna själv. De plantor jag satte ut dog.

Så hur ska man tänka till nästa år? Köpa färdiga stora plantor.?

Om jag får fart på familjen och orken inställer sig ska vi gräva om hela trädgården i höst.

Nu ska den göras mamma vänlig. Fler buskar mindre perenner att slåss med. Sen får jag se vad jag ska göra med alla frön jag köpte i år.... Är det någon ide att sätta dem?

Så här sitter jag och hatar värmen. Har inte sovit en hel natt sen i maj. nej det beror inte på värmen bara utan också på att jag inte längre får några smärtstillande tabletter av den jävla läkaren på vc. Han har tydligen aldrig haft ont i hela sitt liv. Jag har bett till Gud att han ska få uppleva smärta och hur det är att ha riktigt ont, så blir han kanske ödmjuk och en bättre doktor. Vore ju också trevligt om han brydde sig bara lite.

så nej somnade i natt kl 6.30 vaknade 9.00. Det ser ut så här varenda natt. har nog lagt 20 år till min ålder vid det här laget. Jag är så fruktansvärt trött. Det har blivit soffan hela sommaren och nu kan jag snart inte gå.

Jag längtar till hösten.

Jag längtar tills det här livet är slut.

Jag vet inte om någon kan föreställa sig hur det är att ha ont i nacken dygnet runt månad efter månad. Det är det enda jag kan tänka på, hur jag ska kunna smärtlindra. Tens funkar inte. 

Så i dag när vinden river i löven njuter jag, även om det är varmt. Rasslet av löv det älskade pappa också. Han brukade lägga sig på en luftmadrass i trädgården hos mormor och sova. "håhåja ja håhåja ja hör vad det susar i träa idag.."

Ingen sommar utan igelkottar.

I år hade vi som mest 12 stycken på kvällsmat. De försvann alla när vi fick skicka Totte till en viltrehabiliterare i Stockholm. Han var fullständigt dränkt i svart målarfärg.

Jag fick klippa bort färgen i ansiktet på Totte, så han kunde se igen.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är en olyckshändelse och inte något gjort av människa.

Men På lilla Vilthuset fanns det flera små kottar dränkta i färg, påkörda, sparkade, och knivhuggna. Handlingar gjorda av odjur inte av människor. För friska, normala människor gör inte djur illa. Och absolut inte kottar.

Något att glädja sig åt, Hannas fantastiskt vackra hår. Mitt i hennes och vårt elände.

Nej dottern mår inte så bra. Hon har blivit allergisk mot sin ADD medicin och läkaren vill inte ge henne någon ny. Så Hanna är trött bortom allt förnuft.

Erik har blivit arbetslös han som verkligen ville ha ett jobb.

Pappa fick något frätande över armarna på jobbet och har haft bandage över blåsorna i sommar. Tack till min vän Gunilla som hjälpte oss lägga om det. 

Vår katt Cissi mår toppen däremot. Hon har varit jobbig i sommar, jamat hela nätterna och vi fick inte ta i henne. Så Cissi fick åka till veterinären, vi trodde hon hade ont i munnen. Men Cissi har ont i ryggen och står nu på Metacam. Vi har en glad och kelen kisse igen. Hon har nog gjort sig illa i någon catfight..

Ja så ser det ut och on bara några dagar är det augusti och vi går mot den höga svala luften, klarblå himmel och färgsprakande träd och buskar. Jag längtar...

Gängkriminalitet

 

Hur ska vi lösa gängkriminaliteten?

Vi ökar på straffen. Vi måste involvera föräldrarna. Vi måste få in de frånvarande fäderna.

Förslagen är många, men det är ju inte så här det ligger till.

Jag har läst boken tills alla är döda. av Diamant Salihu. 

Sanningen är den att i Rinkeby mfl ställen mördar man inte okända människor. Man mördar sina bästa vänner, sina klasskompisar, sina egna bröder. Fäderna har försökt få ungdomarna att bli sams, men den yngre generationen skiter i sina föräldrar, i det svenska samhället, i allt. 

Sanningen är också att ingen har blivit dömd för ett enda gängmord. Det finns en tystnadskultur, de som fått sina barn mördade vet vem som gjort det men man säger det inte för man vill inte dö.

Det största problemet som jag ser, efter att ha läst boken och sett programmen på tv 4 om gängkriminalitet i Göteborg, är ny rekryteringen. Man ger en tioåring 10 000 kr att fixa ny mobil för eller köpa lite nya kläder. Man sponsrar hen med mer pengar sen ber man om en tjänst. Föräldrarna som lever på existensminimum ringer inte polisen när ungen kommer hem med kläder för tusentals kronor, kläder det skulle tagit dem 10 år att kunna köpa för sparpengar de inte kan spara.

Så det verkliga problemet är inte fler poliser, hårdare straff eller fler vuxna.

Problemet är att dessa unga kan tjäna en miljon på en vecka.

Det andra problemet är att ingen vågar vittna eller tjalla.

Det tredje är som ovan nyrekryteringen.

Hur stoppar man detta?

Jag har en kontroversiell lösning.

Stoppa inflyttningen till dessa utsatta områden för unga människor och barn familjer. Stäng skolorna i området och sätt eleverna i andra skolor. Utan unga att rekrytera dör gängen ut.

Ett annat förslag är att när det börjar gå åt fanders ta hela familjen, ta mobiler och flytta hela familjen till okänd ort. Se till att båda föräldrarna har jobb på nya orten och att ungdomen får en skolgång som fungerar. Låt det ske fort mitt i natten eller tidig morgon. Ingen ska kunna ringa någon och berätta vad som hänt. Familj efter familj, sprid ut dem i hela Sverige, bryt deras kontakt mönster genom att ge dem nya mobiler. De som vägrar sätt dem på ett plan hem till det land de kom ifrån.

Detta är grymt, det är fruktansvärt att göra så här mot människor. men alternativet är ett för evigt pågående krig mellan olika gäng, en vacker dag dör någon som inte har ett skit med detta att göra. Nej det har redan hänt i Göteborg där en unge, ett barn sköt en 20 årig man för att visa att han var mogen att mörda människor. En annan ung man blev skjuten utanför en restaurang bara därför att han stod där.

Jag förstår inte varför vi inte använder insatsstyrkan mot denna kriminalitet.???

Jag brukar se på efterlyst. Varje vecka ser man unga män med färgat skin råna butiker, skjuta folk och misshandla gamla för några tusenlappar. Vi ser gäng som ger sig på andra ungdomar för att få tag på en telefon, en jacka eller bra för att skända dem. Svenne hatet är djupt.

Vi löser inte detta med mer hat mot invandrare. Vi måste förstå att deras föräldrar kom till Sverige för att deras barn skulle få växa upp i trygghet och få en utbildning, istället dör de för vännernas kulor. Skjutna i ryggen....

Bryt upp dessa subkulturer dessa samhällen i samhället som inte har några lagar. De lyssnar inte på sin Imam, inte på föräldrarna och de skiter i vårt svenska samhälle och dess lagar och regler. Dessa ungdomar har skapat en egen subkultur med egna lagar och regler. Och vi kommer inte åt dem.

Vi kommer inte åt dem, det är en sluten församling. Vi kan bara titta på. Vi hyllar dem genom att ge dem pris när de sjunger om vapen och vem de ska mörda eller har mördat.

Förbjud musik videos med kriminella inslag. I bland är detta  kontrakterade mord. Man sjunger om vem man vill ha mördad. Ge för fan inte pris denna sortens musik, skit samma hur många som gillar skiten. Det finns så många skötsamma rappare som är värda ett pris.

Men vi i Sverige vågar inte. Vi tittar på och det är det samma som att legitimera det som sker. Det hjälper inte att ondgöra sig i TV-soffor, här måste det ske lagförändringar och här måste man handla nu.

Tillräckligt många har dött.

Ta en allvarlig funderar på hur vi hade reagerat om det var 20 unga som dött i gängkrig från Lidingö, Södermalm eller Hammarby sjöstad?

Till alla unga doktorer.

 Smärta kan man leva med. Sägs det.

Nej det kan man inte.

Den förstör ens liv, isolerar en från ens egen familj och hela samhället.

Jag går Jesu väg varje dag och Jean D arc.

Jag vaknar vid 4 tiden då där med värk i armar, ben och huvud. Värken i kroppen är som om jag fått rejält med bult av ett basebollträ. Blåslagen men det syns inte.

Armarna vrider sig och fingrarna i ställningar en dansare på kinesiska operan skulle vara stolt över.

Benen krampar och jag får ställa mig upp hålla i rollatorn vid sängen och trampa ner hälarna i golvet, det går inte alltid men man får stå en stund.

Jag lägger mig igen.

Så kommer branden i varenda lem hela kroppen.

Jag vaknar alltså korsfäst på ett brinnande bål varje morgon. VARJE MORGON!!!!

Man måste lära sig leva med smärtan, integrera den i sitt liv, acceptera den. Viss gör det själv då.

lätt att säga om det värsta man varit med om är huvudvärk.

Så här uppfattar min hjärna min kropp.

Jag har en cementpelare till nacke, huvudet har två järnringar runt och någon håller på att slita av mig vänster öra och dra ut alla tänder på den sidan ansiktet och vrida loss huvudet från halsen i kramper.

Det känns som om någon klämmer sönder min nacke och det rinner kokande lava ner mot svanken.

Det är en skogsbrand i hela kroppen. Benen är en elefants de känns tunga och stela och omöjliga att flytta. Om jag försöker göra något, som att gå på toa och torka mig eller skriva så krampar bålen, ryggen halsen och det exploderar och byter sida. Muskelgrupp efter muskelgrupp, armar fingrar tår, fram och baksida på armar och ben. Magmuskler som om jag gjort tusen situps och överbelastat magen.

Kroppen kompenserar och drar ihop ryggmuskel efter ryggmuskel. Jag skriker rätt ut, jag gråter. Smärta går att integrera i livet, man kan leva med den... inte jag.

Jag har en spjut inkört i ländryggen och det brinner i underlivet och det blöder emellan åt. Det kliar konstant i underlivet och när jag tappar besinningen och trycker toa pappret mot när jag kissat lossnar hela slemhinnan. Så jag smörjer allt jag fått utskrivet och allt jag har hemma när det är som värst. Ändå brinner och svider det. 

Huvudvärken och värken i nacken ger mig synförändringar som auran vid migrän. Jag mår illa.

Tokig som jag är eller min kropp tror den att smärtan och ångesten den ger kan lindras med en fika till. Således har jag gått upp ytterligare 3 kg.

Nu har jag googlat allt jag har och blev påmind om den fibromyalgi diagnos jag fick 92. Det gjordes en neurolog utredning och det togs muskelbiopsier.

men att denna slask diagnos kunde plåga livet ur mig årtionden senare förstod jag inte då.

Jag stirrar på röntgen bilderna på axeln som har artros,

 på nacken med spinalstenos och diskbråck man ser faktiskt den hopklämda nerven och pålagringar. 

På ländryggen med diskbråck ärrvävnaden som växt in i nervbanorna. 

på bilden av min opererade droppfot 

min utbytta höft. 

På diskbråcket i bröstryggen som ger fantastiska smärtor ut i armarna. nej det är inte vanligt med diskbråck där så ingen förstår varför jag har det.

Nej säger ortopeden vi kan inte se någon anledning till att patienten har smärtor.

Har du provat Gabapentin. nej det har jag inte, nu har jag det.

Fantastisk medicin. man blir lätt illamående, jag blir yr desorienterad, trött kan inte följa med i ett samtal och kan inte se på tv eller läsa då ögonen inte kan fokusera. Den är vanebildande och kan missbrukas. 

Den kan man skriva ut men inte morfinpreparat för de kan vara vanebildande.....

Nu har jag provat igenom Tegretol, amitryptelin, Lyrika och gabapentin. Smärtan består men biverkningarna är fantastiska som att sväva i rymden med värk från helvetet.

Kramper förstår man sig inte på alls.

har sökt  och utretts på neurologen. Fick tipset att utesluta kaffe, choklad, sötsaker mm. nej hjälpte inte och då kan de inte hjälpa mig mer. för smärt stillande ska jag ju inte ha.

Jag är inte elak, men jag önskar att alla dem som inte fattar eller inte vill fatta jag önskar verkligen att ni får det jag har så ni kan njuta av att integrera detta i er vardag.

Jag är alltså en piller knarkare som vill vara hög på morfin.

Ja jag tar i snitt en tablett var tredje var fjärde dag. De smärt fria timmarna gör att narkomanen här kan stå ut i tre dagar till.

Hur länge orkar man bli torterad, misshandlad och negligerad ?

jag vet inte, men min gräns är snart nådd.

har bett om en utredning på smärtkliniken så att jag kan få rätt hjälp tills dess får jag akupunktur.

Hjälper dock inte mot artros.

krig eller fred, förlåtelse eller hat.

 

Min son har ett projekt i skolan på Fhsk i Örebro. Förlåtelse.

Vi har fått hem en bok som delvis är skriven av Sydafrikas Desmond Tuto.

Där hävdar han att alla kan förlåta allt.

Jaha. I sann kristen anda.

I dag ser hela världen på Palestina/Israel där ett folkmord och en etnisk rensning har på börjats, igen.

När jag var barn hette det heliga landet Palestina, sjön hette Genesarets sjö. och allt var frid och fröjd.

Nu ska palestinierna i Jerusalem fördrivas från de bosättningar de haft i 45 år. Ut med packet. men vem bodde där först egentligen?

Jag anser att Israel som utropades som judarnas land 1948 är Palestina och därmed palestiniernas land dvs arabernas land.

Man skulle kunna utropa en religionsfri stat med hjälp av FN. Där alla kan bo och verka sida vid sida. För sanningen är den att det finns vänskap mellan både judar och araber på grundnivå dvs i byarna och städerna. Vem eller vilka som ständigt blåser upp konflikten vet jag inte. men jag vet att respektive lands ministrar har ett ansvar. Vi måste få ett slut på denna skit en gång för alla.

I bibeln/koranen står det att man ska göra mot andra vad man vill att de ska göra mot en själv. skit i heliga krig, det finns inga heliga krig. Gud skulle aldrig starta ett heligt krig han är emot krig.

Jesus predikade fred och kärlek. Ja jag vet, ingen av religionerna islam eller judendomen accepterar honom som Guds son, men hur det än är med den saken så är Gud en kärlekens Gud inte en hämndens Gud.

Jesus säger att om någon gör dig orätt gå ut ur staden skaka dammet ur din mantel och från dina sandaler. eller om någon slår dig på din högra kind vänd den andra till honom också. Det står INTE slå ihjäl den jäveln våldta hans hustru och dotter och bränn ner hans hus.

Oavsett om man ser Jesus som Gud son eller en vanlig skit pratare så sa han ändå kloka saker och han kallade allas vår Gud för fadern i himlen. Oavsett om man kallar Gud för fader, Allah, Jehova eller nått annat så var det ändå Guds ord Jesus spred på jorden. Varför kan hans folk hans eget folk av David släkt inte följa det? för att Abraham hade två fruar var de ena blev judarnas stammoder Sara. Hagar som var hans tjänarinna blev stammoder till islam. Så en man är skuld till ett krig som pågått sen hedenhös. 2021 lever alltså palestinier och israeliter på stenåldern, ständigt mata den eld som heter hat och avundsjuka.

Hur får man slut på det? Jag vet inte. Det jag vet är att det ständigt underblåses av regeringarna och olika terror grupper. Då finns det några vägar att gå.

1. USA lägger en rad atombomber över landet och gör om det till en radioaktiv zon obeboelig.

2. Man ställer upp lika många judar som araber med familj mitt emot varann ger den äldste ett vapen i var grupp och ber dem skjuta varann. När siste man är död skjuter vi den som överlevde. Fast vem vill riskera att ens barn skjuts av den andre så vem skjuter först? då kanske det blir dags skaka hand och gå vidare. För det man inte förstår är ju att de skjuter varandras barn och om det är okej ja då har man ju sagt ja till att någon får skjuta ens egna också.

3. Vi FN utropar staten som en religionsfri stat där alla kan bo men inte utöva sin religion.

4. Fred. allas rätt till att leva bo och verka i staten Abraham. Han var ju ändå först där. 

Så till den springande punkten, kan allt förlåtas av alla? NEJ Desmond.

Det sägs att mobbaren mår sämre än sitt offer. Men om man säger att allt kan förlåtas då avsäger man sig ju sin egen upplevelse för att ge sin nästa absolution. Vi har alla ett val, att gå vidare och inte bli elak eller att leva ut vårt hat på någon annan. 

Mobbing om vi fortsätter på det temat är något som förstör livet för offret för resten av dess levnad.

jag vet det. man blir aldrig mer människa. Jag pratade med min dotter om det i går i bilen hem från träningen. Mobbingen satte djupa spår i henne. Hon är rädd för andra människor. Hon litar inte på sig själv har inget självförtroende. Trots att hon är intelligent och street smart tror hon inte hatt hon klarar något. Ändå gick hon ut med lysande betyg från gymnasiet. Får beröm på de jobb hon är på. Hon är noggrann och ansvarskännande. Ändå har hon så dålig självkänsla att hon har ont i magen varje dag för vad människor skall tycka om henne. Har jag förlåtit hennes lärare eller hennes mobbare. Aldrig i helvetet. Över mina döda ben. Men jag suktar inte efter vedergällning, jag hoppas Gud står för den.

Varför är det så viktigt för vissa människor att stampa på de svaga?

Kan en nation förlåta ett folkmord, en invasion eller ett försök att utplåna dem. Nej. Se på forna Jugoslaven. Är det fel av Ryssland att annektera Krim? Nej för det bor bara ryssar på Krim.

Vore det fel av Ryssland att annektera Estland, Ja för där bor det ester.

Hur blir det nu med det stora imperiet Great britten. Det kanske går åt helvete.

Inte ens kungahuset kan förlika sig med färgade människor, eller sköra för den delen heller. Hade de varit schysta mot Diana hade hon kanske levt idag. Hade Charles fått gifta sig med sin ungdoms kärlek Camilla hade han inte tillbringat bröllopsnatten hos henne istället för hos sin unga fru. För vad spelar det för roll vem man äktar? hellre låta honom bli lycklig än se honom förstöra livet för en unga, oskuldsfull jänta som inte haft det så lätt i livet. Det blev hennes död.

Henrik den 8e splittrade Irland och England när han konverterade från katolicism till protestantism när påven vägrade honom skilsmässa och la en bannlysning på honom. Han undvek den genom att byta religion och ett antal fruar. 

Kvar i katolicismen blev Irland förutom distriktet Ulster dvs norra Irland, som också var den industriella delen av Irland, resten var farmar land som led svårt av fattigdom. Det har varit krig mellan de båda delarna av Irland i evigheter. Men så slöt de fred. Ändå pyr det under ytan vilket vi nyss sett prov på.

Nu har Stor Britannien lämnat EU. Något som varken Wales, Ulster eller Skottland gillar.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de lämnar unionen. Jag hoppas Australien gör det samma.

För hur bra är man på att se till alla om man inte ens kan hålla ihop sin familj? Hur kan man se ner på färgade om man är kungahus över Australien med det urbefolkning? 

Jag vet inte hur mycket som är sant av det som prinsparet av Sussex berättade i tv men det är skrämmande. Även Englands kungahus lever på stenåldern.

Så kan man förlåta?

Kan man förlåta taskiga rykten om ens fru? rasistiska uttalanden(om de är sanna) om en barn?

Kan man förlåta en svärdotters påhopp på hela familjen?

Jag vet inte.

Vi lever i en tid av ond bråd död. Människor vi känner dör i denna pandemi.

Hur kan små saker bli så stora när döden är så nära?

Kan allt förlåtas nej absolut inte.

Kan vi försonas med skiten ändå? ja.

Man kan gå vidare även om man inte kunnat förlåta.

Förlåtelse är egentligen bara ett sätt att lindra skuldkänslorna hos motparten, varför ska jag göra det?

Hur ska jag kunna förlåta att mitt liv blev förstört, att mina barns liv förstördes och makens. men det är en annan historia.

Vi bär våra sår inom oss. Oavsett om vi väljer att förlåta eller inte så brister de ibland och orsakar en blödning och en ny sårskorpa. I bland blir det till en varhärd, den måste förhindras det är allas ansvar.

Kan man älska sin nästa å ändå inte förlåta dennes fruktansvärda handlingar, ja. Vill jag se modern till det barn jag mördat säga till mig du är förlåten, för det oförlåtbara? nej tack. Det är hyckleri.

Den som mist någon i en våldsam handling kommer sakna den människan resten av livet och fundera på hur det kunde blivit. Det kommer man göra oavsett. Då blir förlåt bara ett tomt ord och det ska det inte bli.

Ordet förlåt är det vackraste man kan ge någon, om hen förtjänar det. Det måste vara uppriktigt och från hela ens hjärta. Förlåt är en kärleks handling, man kan inte älska utan att det kommer från hjärtat. Förlåt förutsätter att det inte blivit någon bestående skada som inte går att reparera. Ett misstag kan förlåtas men kanske inte en berådd handling.

Men om du älskar din nästa som dig själv, på riktigt så tänker du på vad som skulle såra dig och vad du inte vill utstå och heller inte önskar din värsta ovän. Då kan man inte döda, lemlästa, tortera eller plåga någon annan. Med ett enda ord Empati.

Skam

 

Corona eller inte, jag har tänkt mycket på mitt liv sista tiden. googlat klasskompisar och vänner från förr

och upptäckt att flera är döda. 

Jag tänkte att det skulle vara kul att träffa alla igen.

Men så kom skammen.

Skammen över att jag inte har en lysande yrkes karriär bakom mig.

Jag skäms över att jag är sjuk och inte kunnat jobba. Jag skäms över att jag lullar runt med en rollator i trädgården och struttar runt med kryckor sen 92. När jämnåriga åker vattenskidor, vandrar i alperna och springer maraton.

Jag blev slängd på soptippen redan 2003. Jag grät och bönade och bad att få hjälp till ett jobb men det blev kalla handen.

Så jag smyg tittar på klasskompisar profiler på FB, ser deras lycka, barn och barnbarn.

Dyra kläder fina hem. Jag är inte avundsjuk på saker, jag är nog inte avundsjuk på något men känner en sorg över allt det som jag tvingats avstå.

När jag var 25 år gick jag till Dr Hallberg på Oskarsgatan i stan, efter röntgen av min höft och min rygg konstaterade han att jag hade en rygg som en 80 åring.

Samma eftermiddag besökte jag Charles Burlin som var medium. Han la mina kort och det enda jag kommer i håg från det mötet var att han sa att jag är mycket sjukare än jag tror och att jag skulle genom gå en operation och sen inte kunna gå. Han berättade också om mina föräldrars frånfälle, många begravningar sa han.

Jag trodde han sa detta för att jag glömt ta bort klädnypan under armen på tröjan.

Men han sa att det skulle bli ett eländigt liv. Det blev värre än han kunnat föreställa sig.

Ångrar jag någonting?

Ja, jag ångrar att jag lyssnat så mycket på vad andra säger, att jag glömde bort min egen styrka.

Man ska inte låta andra bestämma vem man är och vad man klarar av. Man ska lyssna på sitt eget jag.

För vem vet om inte du gör det?

Å så alla dem som dött. Människor som gått bort innan 60.

Mest bestört blev jag över Peders död 2017. Han var stor och stark och hade pondus och charm. Han gick klassen över mig. Han kändes odödlig.

Alla dessa människor som jag överlevt. De hade ett liv, barn, barnbarn mm. Till synes friska, rörliga...

men jag lever men kan knappt gå, har fruktansvärda smärtor och funderar i bland på om jag skulle kunna få dödshjälp utomlands. För vad är det för mening att leva om man inte kan njuta av livet?

Smärtan i kroppen gör mig fruktansvärt trött. Egentligen ligger jag på sängen och väntar på att det ska ta slut. Jag är så över blockerad i hjärnan att jag i bland inte tål varken ljud eller ljus.

Jag vill bara vara ifred i tystnaden, men här är aldrig tyst längre och jag får således ingen återhämtning.

Helvetet började på riktigt för 5 år sedan. Då blev maken arbetslös och dottern. Maken har jobb men dottern har varit så sjuk i sin diabetes och sitt mående att hon inte kommit ut i arbete.

Jag vill inte mer.

Så att träffa alla från förr det går bara inte. Jag är inte den person jag var, ett helt liv har passerat.

Det är enklare att stanna upp och sen låta livet som det är glida på. Inte titta tillbaka och sörja över det som aldrig blev.

Så frågan är, vad vill jag, vad kan jag, vart är jag på väg. 

När minnena är närmare än framtiden

 

Man kommer till en punkt i livet där man inser att man levt längre än man har kvar att leva.

Jag vaknade i morse med en katt på bröstet, en svart spinnande liten boll som ville bli kliad på magen. Det är nu tid. Åh ändå svävar minnena tillbaka till min ungdom. Jag somnade i natt någon gång efter 04.00 och hade legat vaken och tänkt på Kjesäter, Vilken lycklig tid det var. Vi va alla lyckliga, just i livets början. hela långa livet låg framför oss. Men för några tog framtiden slut där.

 Jag kände mig vuxen endast 17 år gammal när jag började jobba på ämneskursen som assistent. Jag hade ansvar för 20 funktionsvarierade unga och gamla. Vi va fem som jobbade. men jag var inte som dem. Jag har aldrig varit som alla andra någonstans i hela mitt liv. Då var det ett bekymmer, idag är jag glad att jag inte är som alla andra. 

Jag var rädd och osäker, vågade inte riktigt ta för mig av livet. Det gjorde andra så bra. 

Jag har däremot fostrat mina barn till kritiskt tänkande och som lärt sig se saker innan de händer. Det gjorde jag, såg hur det skulle bli utifrån vilka val jag gjorde. Det gjorde inte andra. 

Så nu sitter jag här i morgondimman och funderar på livet.

Varför blev det som det blev? Vad kunde jag gjort annorlunda. För i stunden har jag aldrig haft några val, i alla fall inga jag sett, trots min förmåga att se på saker från alla synvinklar som finns att tillgå.

Vad är det som styr livet. är det slumpen? Eller är allt förutbestämt? Hur kan jag påverka mitt liv? är vi frö för vinden? Än blåser vi hit än dit?  

Hur hade mitt liv sett ut om om exempelvis Conny inte dött? 

Hade det inte blivit någon konfirmation om Eilertz Fryland, vår rektor på Kjesäter dött tidigare?

Om vi inte krockat i Linköping när jag var 2 år hade jag då varit frisk i dag? Men nu blev det inte så för jag satt på armstödet mitt i bilen, en gammal raggarbil och när vi krockade flög jag rakt mot rutan och min mamma slet tag i vänsterfoten och drog mig tillbaka. Det i sin tur slet sönder min höft och min ländrygg, vilket har orsakat mig stor smärta sen dess. har dessutom intryckta revben och en död lungspets efter olyckan.

Ingen såg mina skador, jag var ju ett barn och kunde inte gå sönder. Men det har påverkat mig hela mitt liv.

Om jag inte åkt och hälsat på på Kjesäter och träffat Karl-Erik hade jag aldrig vågat söka till fritidsledare utbildningen. 

Sen är det det här med vänner och äkta hälfter. Det sägs att man ska byta partner tre gånger i livet för att matcha sin egen utveckling, kan med en gång säga att det är inte min stil.

Vänner däremot har kommit och gått.

Min allra första vän Anette tappade jag kontakten med när vi flyttade från Storebro. Hon var här en sommar och vi var så olika att jag inte ville vara hemma. Då var jag 7 år.

Sen blev det Mia i tonåren hennes familj var sommargäster i Brevens, från Stockholm. Hon såg sig alltid lite finare än oss andra. Det är värre i dag. 

Den längsta vännen jag haft är Maud. Den vänskapen tog slut då hon alltid hälsade på oss och stannade hela dagen men aldrig ville att jag skulle hälsa på henne. Det spelade ingen roll så länge jag var frisk men ju sämre jag rör mig och ju ondare jag får när tidens tand gnager på mina ben desto mer undviker jag folk som bara vill utnyttja mig. Ingela är en vän jag hade i Stan i 20 års åldern, vi försvann åt varsitt håll och träffades igen pga en dödsannons, vi träffas fortfarande. 

Sen blev jag vän med många när vi flyttade hit. Var med och startade föräldraföreningen men det slutade också med att det var jag som rodde runt hela grejen. När jag sa ifrån dog den.

Hade en vän i Janette, ungarnas kompis mamma. Vi hade rätt kul. Men så vände hennes liv och de fick sälja gården och flytta till stan. Hon mådde sen inte så bra och det slutade med att hon avslutade sitt liv.

Sen blev det Hanns skolsyster. Hon gjorde mycket för min dotter och vi fann varann.

Så nu sitter jag här och funderar på var gick det fel?

Vad blev min uppgift i livet?

Så i dag är minnena roligare och mer färgsprakande än de framtid jag inte kan se.

Ålderdomshemmet hägrar inte.

Kan känna en viss avundsjuka(något jag aldrig haft problem med) när äldre än jag springer maraton, när man i tidningarna skriver att 60 är det nya 30. Herre gud jag vaknar varje morgon och kroppen skriker att jag är 80 år och kommer vara död i morgon. 

men själen blir som Elisabeth sa (96 år) aldrig äldre än 20 år.

Själen kan inte riktigt förlika sig med kroppens totala förfall. Själen hoppas nu på ett bättre liv efter detta. Jag har redan bestämt vad jag ska göra då.

När alla mår skit

 

Som mamma är det din uppgift att se till att alla mår bra, även om du mår skit själv.

Så i dag har jag städat fast jag nästan inte kan gå. Fast jag vaknar varje natt med panik ångest över att vi inte har pengar att måla huset.

Jag hamnar ständigt i konflikter för att jag är för snäll. Eller för att jag tar en genväg på grund av min smärta.

I vår familj kan vi inte längre umgås. vi sitter helst i var sitt rum.

Hanna vill dock att vi alla ska vara en normal familj och umgås. Det är en omöjlighet.

Dels för att Erik antingen inte är hemma, eller har Isse här.

Jag försöker vara så omtänksam jag kan mot alla men såklart går inte det.

För säger jag ja till en i familjen så går den andre sönder och vise versa.

Hela mitt liv har jag varit rädd för konflikter, det är jag fortfarande. men tvingas ändå stå mitt i dem varje dag.

Det är någon som inte kommer ner och äter när vi andra äter. Någon som inte kommer hem i rimlig tid.

Någon som går sönder om det inte fungerar eller om något inte blir som den tänkt.

En smiter ständigt undan, och lämnar all matlagning till sin dotter. Jag smiter också för jag har absolut ingen ork kvar. varken fysiskt eller psykiskt. Och den jag är gift med förstår inte det.

Det finns helt enkelt ingen för någon. Familjen har gått sönder. Den helande länken(jag) har gått så fullständigt sönder i kroppen att själen inte vill mer. Varje dag är en kamp.

I dag har jag så ont att jag tagit alla mediciner jag har och det är ändå en outhärdlig smärta i ryggen.

Höger benet vill inte följa med. Jag vet inte vad det är som gör ont, om det är en bristning i ärrvävnaden som vuxit in i durasäcken och förtjockat nerverna eller om det är en muskelbristning.

Jag är våg och behöver lugn och harmoni, jag brukar sprida lugn omkring mig. I bland genom något så enkelt som att baka. men jag kan inte baka längre, händerna och nacken håller inte.

Jag brukar läka genom att gå ut i min trädgård men det ger mig ingen glädje längre då jag inte klarar av att sköta den eller att göra det som måste göras. 

Det finns inget kvar bara en rädsla för att det ska bli värre än så här.

Det blir värre varje dag.

Jag funderar allvarligt på att skaffa mig en lägenhet i Vivalla.

Jag bodde där på 80-talet och älskade planlösningen på lägenheterna där.

Jag längtar till den tiden då jag städade en gång i veckan helt i onödan för det var aldrig skitit inte ens dammigt. Jag längtar till när man stänger dörren och möter sitt hem som det var när man gick ut.

Mitt hem var lugnt, fridsamt och jag älskade min lägenhet. Jag hade balkong, som jag aldrig satt på men som jag hade öppen om sommarkvällarna.

Det var en annan tid.

Kanske är det så att man längtar efter något som gått förlorat, årtionden tillbaka.

Kjesäter

 Det har blivit så att jag av olika anledningar börjat tänka mycket på min tid på Kjesäter.

Jag hittade FB gruppen jag började prata med några jag kände sen förr.

Jag kom till skolan som elevassistent. Jag kom i råttsvansar, volangkjol och spetsblus. För det var den jag var då. Man ville vara tant. Jag ville se ut och vara som Dolly Parton. 

Jag var livrädd. Men det blev under de här åren på skolan som jag blev jag. Borta från mina gamla föräldrar, borta från den lilla bruks orten.

Till gemenskap, till långa promenader, till ansvar. Min moral var hög, det fick jag lida för.

Det hände så mycket under de här åren. Jag kan säga att jag fostrades in i ett kritiskt tänkande. Jag lärde mig ifrågasätta. Vi läste i en av kurserna boken "Ej tillsalu". Om kommersialismen, hur den stjäl vårt jag, hur den smyger in i våra hjärnor och hur marknadsföring fungerar.

I tv programmet leka för livet fick vi se hur de stora jättarna skulle marknadsföra först smurfarna och sen grease. Det var chockerande. jag gillade aldrig den filmen efter det.

Det jag lärde mig den här åren har jag haft nytta av hela livet, men inte längre. Eftersom hela världen lever för konsumtion. Man bygger hela sitt liv på vad man äger, inte på vem man är.

Jag konfirmerades där och fick för första gången tillhöra en kyrka. Eilertz blev min mentor och Maggan Bron såklart.

Vi utropade Kjesäter till en atom fri zon, för det var mitt i kärnkraftsdebatten.

Vi åkte till Uppsala och deltog i Kristus för fred. En manifestation med fackeltåg till domkyrkan.

Det fanns ingen rasism. 

På vår skola var vi en enhet och grupp en individ. För det mesta. men å andra sidan var jag mer med vinter kursarna än min egen spräckliga, konstiga klass.

Jag smälte aldrig in i den klassen. Jag mådde bra med vissa och hade fullständig panikångest med andra.

Grupparbetena var en katastrof då somliga elever inte bidrog med ett enda ord. Andra elever var där som p34, dvs man gick på skolan i stället för att avtjäna sitt sista fängelse år.

Dessa människor var säkert jätte bra, men alla hade verkligen inte slutat ta droger. Tänk att man på 80-talet sen släppte in dem på fritidsgårdarna??? inte klokt.

jag lärde mig mycket om droger då jag och A gjorde ett specialarbete om stiftelsen Vallmotorp. Men det är en annan berättelse.

Tack Inger, Erika, Karin, Magnus, Thomas Sass, Annika, Tuula, Dave, Kicki, Susanna, "farbror Sven" Käre Bengt Alm (som tog livet av sig) och alla andra som spred ljus i mitt liv på Kjesäter.

Ni finns i mitt hjärta som dyrbara ädelstenar.

Kanske är det så att gamla vänner ändå är de bästa, trots att åren skilt oss åt?

Ha det gott i vår solen

vinsten

 Det var  i tvåan på Kjesäter. Vi satt på caféet under bron i Vingåker.

Det var jag, Torben, Åsa och några till. Torben spelade ofta på trav och fotboll. Den här förmiddagen frågade han oss om vi skulle slänga ihop en rad till lördagens Engelska matcher.

Killarna var med och jag också. Du får säga vilka du vill ha sa Torben. Jag lyssnade på vad klubbarna hette och det råkade bli 12 tvåor. Hm sa Torben den här måste vi gradera, det är sällan det blir 12 tvåor...

Vi betalade och Torben lämnade in raderna. Det blev ganska dyrt för vi hade garderat så många matcher.

När helgen kom och jag åkte hem, då hade jag redan glömt vårt tips.

Men på lördagen ringde Torben till mig och med en nästan exalterad röst berättade att vi vunnit, på mina 12 tvåor. Jag har aldrig blivit så lycklig i hela mitt liv. Jag hade tvingats köpa utrustning till fjällresorna vi skulle göra. Jag låg efter med betalningen för maten och böckerna och terminsavgiften till skolan.

Några dagar senare kom Torben med en stor sedelbunt. Vi gick upp på sektionen på Gläntan. Rensade bordet la ut alla tusen lappar och hundralappar. Sen plockade vi en i tag och gick runt bordet. Ungefär som man sätter i hop ett kompendium(innan datorn fanns). 

Det blev 17500 kr rakt ner i en fattig students kassa.

Jag tog bussen in till Katrineholm och köpte det där guldsmycket jag sneglat på så länge. Det var en droppe i form av en pärla infattad i guld. Sen betalade jag för mig på skolan och köpte det jag behövde.

Torben var speciell, han var en av de vackraste män jag sett. han var mild och snäll. Han bodde hos sin mormor i Halmstad och hade en flickvän och ett barn. Jag tror ingen annan av killarna i klassen hade kommit på att erbjuda oss tjejer att vara med på tipset, det är en så typisk manlig grej.

 

Ensamhetens förbannelse.

 

Vi har alltid varit ett folk som varit lite enstörigt.

Men nu har covid pandemin gjort oss fullständigt isolerade.

Här sitter vi nu mellan fyra väggar månader efter månader.

De unga struntar i restriktionerna, jag ser det på min son som träffar några få vänner men han träffar i alla fall folk.

Dottern har knappt  varit utanför dörren sen skiten började. Visst vi åker till USÖ och vi går på möten.

men praktiken fick hon gå hem från när det blev omsättning på folk där. Dottern har diabetes typ 1 och där dör var fjärde som får covid.

Jag har astma liksom sonen och ingen i familjen är ju mager, inte ens katten som lagt på sig i vinter.

Vi är ensamma. Nu träffas ungdomarna inte ens sina klasskompisar. Sonen säger han håller på bli galen av att sitta 8 timmar framför datorn på zoom möten.

Den digitala revolutionen tog två kliv framåt. Nu facetimear mormor också (inte vår hon är död).

Men en klick av oss orkar inte längre.

Så blev det för en här i byn, han valde att avsluta sitt liv en kall blåsig vinternatt.

En enstöring stod det på flashback forum. men ingen ung människa väljer att vara enstöring.

Det är många unga i vår by som står utanför gemenskapen.

Dessutom är det mycket skitprat bland de unga. man stämplar varann man dömer varann och man ljuger rakt ut om varann.

utan att fundera på vad konsekvenserna blir.

Det är så lätt att lura av en tjej några halvnaken bilder med motiveringen du är så snygg. Sen lägger man upp dem på nätet eller skickar vidare i chatten till alla och kallar henne hora.

Hatet mellan tjejerna är också ett lidande för alla parter. Den här veckan får du vara med nästa är du hatad.

Man ljuger om allt möjligt, att man blivit tafsad på, misshandlad och slagen. 

Hatet växer du har sagt det här, gjort det här. Du blir utfryst. 

Nu vet vi vad som kan hända även här. med det inte sagt att det var så för han som avslutade sitt liv. men det finns fler ensamma och ledsna ungdomar i vår by.

DET FINNS INGEN DÄR ATT LITA PÅ.

Så nu är frågan, vill du vara anledningen till att någon tar livet av sig. för nu vet ni att det kan hända, ingen vet vem som har dessa tankar.

Vore det inte brätte att alla fick vara med och att man accepterar varann som man är med eller utan diagnoser, konstiga beteenden mm. 

För jag vet att rädsla kan göra så mycket konstigt med ens beteende.

Rädsla kan göra dig dum i huvudet, så du inte klarar skolan. Rädsla kan få dig att ljuga.

Rädsla kan faktiskt få en att göra vad som helst.

om vi inte vore rädda för varann skulle alla må bättre.

Mobbing och kränkningar förföljer en hela livet. Det sitter varje vecka människor i Malous tv soffa och berättar just det.

man blir aldrig människa mer. man litar aldrig mer på någon. Det gör inte jag heller.

Rätt som det är hugger ens bästa vän en med ett svärd i ryggen som det tar månader att läka från.

Det drabbar unga och det drabbar vuxna. Men oftast alltid någon som varit mobbad förut.

nu är vi ensamma i ett kollektiv ensamhet med hela världen.

Snart är det vår.

Möt varann med kärlek och omtanke.

inkludering istället för exkludering. 

å snälla sluta kalla tjejer för horor. Sluta frysa ut varann. Vi behöver varandra nu och för alltid.

Gråtmild och vandrandes på minnenas gata.

 

Jag har nog aldrig i mitt liv varit så gråtmild som nu. Det märks särskilt när Hanna och jag tittar på julfilmer och gråter ikapp i soffan. Men det är mycket som rör mig till tårar.

jag har sett mycket på TV i jul. Flera av programmen har på olika sätt berört åren under min uppväxt. Det trygga 70-talet och det glada 80-talet. Nej det kanske inte var så tryggt i världen men jag hade det gott hemma. Som kriget mellan mellofolket och proggen. Jag var dansbands unge som hängde på dansbanorna runt omkring Brevens. Högsjö folketshus, Hasselbacken, Vingåkers folketshus och till och med där när det var gammeldans. Va? säger du, men det fanns inte så mycket annat roligt att göra. I samma veva drog man igång FAMN artister mot narkotika och sen kom våga stuffa. 

I dag sitter min dotter med Tinder appen och glor, "swaipar" hit och dit, det är alltid något fel på dem hon får upp. Han ser inte klok ut, han har ett ölglas i handen, han har inte tvättat sig på det här sidan midsommar osv. Hittar någon att prata med ja då frågar han om de kan ses och ha sex. 

Allt ska gå så fort nu för tiden. Vi dansade och träffades nästa dans och dansade igen. Man hade några man gillade och var kär i (som Päron) som alla va kära i. Och så dem man älskade att dansa med.

Jag älskade att dansa med Henry Sarholm. Min finnspångare, har ingen aning om vad han hette och en kille med stort rött hår från Högsjö som jag glömt namnet på. Han och jag dansade alltid polka, det gick så det rök över dansgolvet och fötterna flög fram, nuddade nästan inte golvet. Jag älskade det. Första kyssen fick jag av Eilar Granström, jag och Mia gick för bi när han tog mig i armen och kysste mig. Sen va det inget mer med det. Han var skit snygg såklart. honom har jag dock aldrig dansat med.

Sen fanns de där killarna som man bara drömde om som Micke i afganpälsen och Sopis såklart. Fast han ansågs som lite farlig. Han frågade faktiskt om jag skulle hänga med hem till honom och lyssna på Wienerfilharmonikerna under Herbert Von Karajan, det vågade inte jag. men ända sen dess har jag varje nyårsdag sett Wiener konserten på TV, Tack Mats. 

Min största ungdoms kärlek hette Ola. Honom var jag faktiskt ihop med i 2 år lite senare i livet. Jag förstod honom inte då, men nu med ett helt liv emellan förstår jag honom och vad han behövde, eftersom jag har erfarenhet nu.

Så började jag på Karro. Skräckslagen och totalt lost i den miljön. I min klass gick Lasse L-holm så fruktansvärt söt. Stefan Billinger satt bredvid mig i maskinskrivningssalen jätte snygg redan då. Han va vass på maskin också vilket jag aldrig blev, kanske för att jag har för korta lillfingrar som aldrig lyckades trycka ner tangenten i fem fingersättningen. Karro var ingen ljus tid, ständigt trött av bussåkandet som tog över timmen till stan från Brevens. Dessutom blev jag förälskade i en engelsk svartblommig spetsklänning till examen, vilket ju inte passade alls men vi hade inte råd med två klänningar, därför syns jag jätte bra på skolkortet jag och Johan som fick en kort permis från lumpen och inte hann kränga på nått annat är en blå tröja.

Efter Karro sökte jag jobb och fick ett på kjesäters folkhögskola som assistent i ämneskursen för utvecklingsstörda. Alla var nu inte så värst utvecklingsstörda, en var döv några hade andra problem, men var helt klart inte så illa som namnet lät.

Där träffade jag andra unga människor eftersom det var många som gick allmänlinje med olika inriktningar. Vi assistenter hade roligt ihop i alla fall de andra. Jag passade som vanligt inte in. Hittade andra kompisar i stället som Inger från Ludvika, Erika, Susanne och Kicki, Bengt Alm (tyvärr av liden ) och Thomas Sass. Thomas var en klurig själ vi satt i dörrhålet på golvet till kopieringsrummet och löste världens problem. Sista året på FLK (fritidsledarutb) va jag mycket med Magnus och Karin. Karin och jag stöttade en tjej som hette Linda, när hon försvann blev det otroligt tomt. Vi bestämde oss för att lappa ihop våra sargade själar och paddlade en helg. 

Det är lite tragiskt med det här med människor som föses ihop på en internat skola, komna från hela Sverige och andra länder(utbytes studenter) när skolan är slut sprids man för vinden.  Några håller kontakten men oftast ebbar den ut med åren.

Men det är såna här år som det poppar upp. Vad hände med Tina på ridlägret som jag brevväxlade med i flera år?

Hur gick det för Magnus? Vad blev det av Susanna som älskade Mick Jagger?

Dave som jag reste till Kiruna med såg jag i en reklamfilm från Claes Ohlson i jul. Magnus hittade jag i FB Kjesäter. Men många av mina skolvänner fanns inte med där. Anna från Karlstad såg jag i ett veterinär program på TV när hon var där med sin sjuka kisse. 

Mia som var min bästis från det att jag var 15 år har jag träffat med familj på Marieberg. Vi var som ler och långhalm men nu vill hon helst inte ens hälsa på mig. 

Människor från ens förflutna är både roligt att träffa och en ren pina i bland. På något konstigt sätt verkar människor tro att man är den samma som man var när man var 15 eller 18 år. Men ett helt liv har ju passerat och nu är vi alla gamla. Vi kan helt enkelt inte vara samma människa 40 år senare. Det vore ju en katastrof, tala om utvecklingsstörning...

Så jag har vandrat tillbaka i minnena, kommer till och med ihåg vilka kläder jag hade. Var jag köpte dem.

Det känns som om jag varit själsligt död i flera år och nu plötsligt fått tillbaka minnen och känslor.

Det var på sätt och vis bättre förr. Det var enklare, mer renhårigt.

Ett ja var ett ja och ett nej var nej.

Visst var det slagsmål på parkeringarna, visst blev tjejer våldtagna men inte som nu. Jag cyklade till Hasselbacken ett par gånger, vilket jag aldrig skulle våga nu.

När jag bodde i Vivalla gick jag genom Vivallaskogen hem på natten efter jobbet i Baronbackarna. Man sa hej till narkomanerna och gick vidare. På nyår tog jag sällskap hem med mina ungar jag hade på gården för att det inte skulle hända tjejerna något. Vi gick över stan hem. 

Jag joggade runt Vivalla flera gånger i veckan och blev bara antastad en gång och han var inte ens otrevlig ville bara känna på mina bröst med det fick han inte och bad om ursäkt. Han bad om ursäkt! idag tafsas det och killar tar sig friheter och om man som tjej lyckas säga nej kallas man ändå för hora.

Fast vissa saker är ju ens personlighet, som humor och förmågan att bjuda på sig själv. Och intressen och drömmar stannar ofta kvar hela livet. Jag älskar fortfarande hästar även om min kropp inte längre ställer upp på ridning.

Hela mitt liv har jag som säkert alla minns haft astma och allergi. men nu på ålderns höst har vi skaffat en liten kisse från Spinnhuset i Hallsberg och tänk det går bra nu.

 Hanna har också haft häst och det gick också bra.

Gott nytt år