Ensamhetens förbannelse.

 

Vi har alltid varit ett folk som varit lite enstörigt.

Men nu har covid pandemin gjort oss fullständigt isolerade.

Här sitter vi nu mellan fyra väggar månader efter månader.

De unga struntar i restriktionerna, jag ser det på min son som träffar några få vänner men han träffar i alla fall folk.

Dottern har knappt  varit utanför dörren sen skiten började. Visst vi åker till USÖ och vi går på möten.

men praktiken fick hon gå hem från när det blev omsättning på folk där. Dottern har diabetes typ 1 och där dör var fjärde som får covid.

Jag har astma liksom sonen och ingen i familjen är ju mager, inte ens katten som lagt på sig i vinter.

Vi är ensamma. Nu träffas ungdomarna inte ens sina klasskompisar. Sonen säger han håller på bli galen av att sitta 8 timmar framför datorn på zoom möten.

Den digitala revolutionen tog två kliv framåt. Nu facetimear mormor också (inte vår hon är död).

Men en klick av oss orkar inte längre.

Så blev det för en här i byn, han valde att avsluta sitt liv en kall blåsig vinternatt.

En enstöring stod det på flashback forum. men ingen ung människa väljer att vara enstöring.

Det är många unga i vår by som står utanför gemenskapen.

Dessutom är det mycket skitprat bland de unga. man stämplar varann man dömer varann och man ljuger rakt ut om varann.

utan att fundera på vad konsekvenserna blir.

Det är så lätt att lura av en tjej några halvnaken bilder med motiveringen du är så snygg. Sen lägger man upp dem på nätet eller skickar vidare i chatten till alla och kallar henne hora.

Hatet mellan tjejerna är också ett lidande för alla parter. Den här veckan får du vara med nästa är du hatad.

Man ljuger om allt möjligt, att man blivit tafsad på, misshandlad och slagen. 

Hatet växer du har sagt det här, gjort det här. Du blir utfryst. 

Nu vet vi vad som kan hända även här. med det inte sagt att det var så för han som avslutade sitt liv. men det finns fler ensamma och ledsna ungdomar i vår by.

DET FINNS INGEN DÄR ATT LITA PÅ.

Så nu är frågan, vill du vara anledningen till att någon tar livet av sig. för nu vet ni att det kan hända, ingen vet vem som har dessa tankar.

Vore det inte brätte att alla fick vara med och att man accepterar varann som man är med eller utan diagnoser, konstiga beteenden mm. 

För jag vet att rädsla kan göra så mycket konstigt med ens beteende.

Rädsla kan göra dig dum i huvudet, så du inte klarar skolan. Rädsla kan få dig att ljuga.

Rädsla kan faktiskt få en att göra vad som helst.

om vi inte vore rädda för varann skulle alla må bättre.

Mobbing och kränkningar förföljer en hela livet. Det sitter varje vecka människor i Malous tv soffa och berättar just det.

man blir aldrig människa mer. man litar aldrig mer på någon. Det gör inte jag heller.

Rätt som det är hugger ens bästa vän en med ett svärd i ryggen som det tar månader att läka från.

Det drabbar unga och det drabbar vuxna. Men oftast alltid någon som varit mobbad förut.

nu är vi ensamma i ett kollektiv ensamhet med hela världen.

Snart är det vår.

Möt varann med kärlek och omtanke.

inkludering istället för exkludering. 

å snälla sluta kalla tjejer för horor. Sluta frysa ut varann. Vi behöver varandra nu och för alltid.