Det var i tvåan på Kjesäter. Vi satt på caféet under bron i Vingåker.
Det var jag, Torben, Åsa och några till. Torben spelade ofta på trav och fotboll. Den här förmiddagen frågade han oss om vi skulle slänga ihop en rad till lördagens Engelska matcher.
Killarna var med och jag också. Du får säga vilka du vill ha sa Torben. Jag lyssnade på vad klubbarna hette och det råkade bli 12 tvåor. Hm sa Torben den här måste vi gradera, det är sällan det blir 12 tvåor...
Vi betalade och Torben lämnade in raderna. Det blev ganska dyrt för vi hade garderat så många matcher.
När helgen kom och jag åkte hem, då hade jag redan glömt vårt tips.
Men på lördagen ringde Torben till mig och med en nästan exalterad röst berättade att vi vunnit, på mina 12 tvåor. Jag har aldrig blivit så lycklig i hela mitt liv. Jag hade tvingats köpa utrustning till fjällresorna vi skulle göra. Jag låg efter med betalningen för maten och böckerna och terminsavgiften till skolan.
Några dagar senare kom Torben med en stor sedelbunt. Vi gick upp på sektionen på Gläntan. Rensade bordet la ut alla tusen lappar och hundralappar. Sen plockade vi en i tag och gick runt bordet. Ungefär som man sätter i hop ett kompendium(innan datorn fanns).
Det blev 17500 kr rakt ner i en fattig students kassa.
Jag tog bussen in till Katrineholm och köpte det där guldsmycket jag sneglat på så länge. Det var en droppe i form av en pärla infattad i guld. Sen betalade jag för mig på skolan och köpte det jag behövde.
Torben var speciell, han var en av de vackraste män jag sett. han var mild och snäll. Han bodde hos sin mormor i Halmstad och hade en flickvän och ett barn. Jag tror ingen annan av killarna i klassen hade kommit på att erbjuda oss tjejer att vara med på tipset, det är en så typisk manlig grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.