Skärvor är jag

En vän sa till mig "jag blir inte klok på dig på FB. Där är du en gåta".
ja så är det nog. Fb är ett sammelsurium av skärvor som ett kalejdoskop.
Man vrider och vänder och plötsligt framtonar en helt ny bild.
På FB trycker man gillar på det vänner lägger upp, inte alltid för att man gillar det dom skriver eller delar, utan för att visa att man finns där.
Jag delar sånt jag tycker verkar kul, galet eller som intresserar mig.
Men det är för den skull inte jag.
Jag skriver saker där i korta meningar.
Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men vågar inte.
Fb är skärvor av mig i ett kalejdoskop.

53 år imorgon åh vem är jag?
jag vet inte.
Just nu har jag insett att jag gått rakt in i väggen.
Vad betyder det?
Det betyder att min hjärna blivit så överhettad att den tror jag är sjuk i kroppen.
Inget allvarligt det känns bara som om jag har en pågående hjärtinfarkt, de senaste två dagarna. Men jag är kärnfrisk, jämn puls och bra blodtryck, så suset i öronen är något annat.
Ont över bröstet jag tror att det sitter någon där, men det är inget fel på hjärtat heller.
Alltså är det fel i huvudet, och det visste vi ju sen tidigare.

Jag har aldrig varit normal och lär väl inte bli det som gammal heller.
Men det gör inget för jag trivs med mig själv.
Ja det gör jag, konstigt för jag borde vara missnöjd, alla andra är ju det.

Jag trivs inte med det liv jag lever, men man får ju inte välja liv så det är bara att leva vidare.
Alternativet vet jag väldigt lite om.

Kanske för att jag mår så konstigt, så befinner jag mig just nu mer i det förgångna än i nuet.
Kanske är det ett sätt att överleva?
Det som varit är ju bekant och förutsägbart.
Ingen ångest över det, kan ju inte påverka det som redan skett.

Morgondagen är ju tämligen oviss och i min värld kan den komma med vad som helst, utom möjligen något positivt, för varför skulle den ändra sig nu?

Allt detta berättar bara hur det är runt mig, men inte vem jag är.
Vill jag berätta det?
Jag vet inte, för integritet är inte det som händer i ens liv eller vem man gör vissa saker med, nej det är ens tankar.
Om man sätter ord på sina tankar klär man av sig naken.
Jag har lite svårt att klä av mig naken både bokstavligt och bildligt.

Gör ändå ett försök.
Hur ser jag på mig själv?

Jag brukar skriva under mail mm med mitt namn i liten stil alltså ingen storbokstav. För att jag är en obetydlig person.  anita...
Jag gillar alltså inte att framhäva mig själv.

jag vet att jag kan vara drivande.
Jag är urusel på att bedöma när någon talat till punkt, vilket beror på att jag redan är långt fram i konversationen, det betyder att jag ofta avbryter folk, något jag skäms för...

Jag ser ofta saker från flera håll, vilket kan reta upp människor då de tror jag bytt åsikt.. men det har jag allt som oftast inte. jag ändrar åsikt väldigt sällan.

Jag är troende, men tror kyrkan är på väg till sin egen undergång, påhejad av församlingar och präster Sverige runt.

Jag tror på Gud men vet inte säkert just nu vem/vad han är.
jag är djupt besviken politiskt, då det visat sig att det är rackarspel i de flesta partier. Att politiken och ideologin spelar allt mindre roll till förmån för politikernas eget bästa.

Jag är naturvän och medlem i Svenska naturskyddsföreningen. i dess regi har jag en gång i min ungdom köpt en kvadrat meter av Taberg för att rädda en biotop och en mossa. Jag äger en del i en yta stor som en fotbollsplan i regnskogen. Allt för att bevara jordens lungor. Jag har i många år sponsrat Nordens Ark. Varit medlem i SOS Barnabyar.

I åratal skickade jag kläder mm till en familj i Lettland för sådär 1000 kr i kvartalet. Jag tror nämligen att det inte kan bli värre ekonomiskt om jag delar med mig.
Ja vi kämpar med urusel ekonomi därför att jag inte jobbar.

Jag skäms över mitt handikapp och vill aldrig tala om de besvär det förorsakar mig. 
Jag är en kämpe och ger sällan upp.
Jag gråter nästan aldrig, även om det nog skulle behövas allt som oftast.

Jag är fruktansvärt ensam och trivs med det.
Jag är lite av en konstnärs själ.
jag mår bäst när jag lider..

Jag gnäller när jag har för mycket att göra men blir galen om jag inte har något alls att göra.
Sitta ner och göra inget funkar inte för mig.

Det värsta i livet är när man tvingas släppa sina drömmar.
Jag har fått revidera dem en efter en, för att jag är sjuk.
Jag hatar det och det gör ont om och om igen.

Jag vill bli älskad.
Jag vill bli omhållen,
Jag vill bli bortskämd, i alla fall lite grann.
Men insett att det aldrig kommer drabba mig..
Jag önskar jag kunde dela ansvaret för allt med någon.

Jag önskar det fanns en axel att gråta ut mot.
Men det finns inte, därför gråter jag inte.

Man kan säga att jag lever genom andra.
Jag delar glädjen med andra.
Jag lyssnar på andra när de berättar om sitt liv.
Jag tar hand om andra.

Jag är ingen tragisk figur, tänk inte så.
jag är en överlevare, en ensam varg.
Jag tillhör drömmarna och vinden i ditt hår.
Jag går stigar ingen gått.
Jag är en vägfinnare.

I mitt förra liv var jag prinsessa.
Jag blir kung i mitt nästa..?