dikter som barn och ung, sagor och böcker som vuxen.
Skrivit för byrålådan.
Nallen
Den är smutsig och trasig.
Den är grå och sliten.
Men ändå är den en skatt.
Någon har fått tröst av nallen.
Kanske har någon gråtit efter den.
Men nu är den bort glömd.
Den är underbar!
Vänner är alla de människor som bär dig genom motgångar.
Alla de som delar glädjen med dig när du har framgång.
Kärleken är som ett fågel ägg
Håller du det för löst sveper vinden bort detHåller du den för hårt går det sönder.
Och utplånar alla vackra minnen.
Och få veta vad som händer.
Jag önskar jag kunde slippa allt det som kommer att bli fel.
Du jag måste bara få säga detta.
Du har ockuperat min hjärna, snott mitt hjärta och fått blodet att koka.
Jag kan inte sova, inte äta,
inte tänka och skakar som ett asplöv.
Vad är det för fel på mig tror du?
Kärlek är inte att invadera någon
Kärlek är att jämna vägen och dela bördan.Ibland är gränsen hårfin.
Kärlek, gemenskap, lycka, glädje, vänskap
och det kostar inget att se löven
spricka ut,
blommor som öppnar sina kronblad
och känna sommarvinden mot sin
kind.
Du har min vänskap om du vill ha den
Du kan kanske fortfarande få min kärlek om du vågar.
Antingen öppnar du eller så går jag.
Jag dör på fredagen
Men återuppstår på måndagen.Märkligt.
Din röst bär jag med mig i mitt hjärta resten av livet.
Som en smekning mot en trasig hud.
Ditt hår, dina ögon dina stora valkiga händer.
Dina långa ben i de tajta jeansen.
Dina för små skjortor.
Ditt skratt.
Du vill bara sola dig i glansen från min kärlek.
Det gör ont.
Jag skäms att jag varit så dum.
Jag mötte min livs kärlek men förlorade den.
nte som en grusad förhoppning.
Mer som en undran och förundran.
Blev jag aldrig människa mer.
Livet blev aldrig mer vad det var då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.