Igår kväll var jag inte hemma, jag var på kyrkoråd.
När jag sent om sider kom hem, möttes jag av en förtvivlad dotter i dörren.
Mamma jag har saknat dig så mycket.
När vi sen satte oss och pratade om varför hon blev ledsen, blev jag lite förvånad, men insåg sen att detta är mångas problem.
För när datorn inte var på, mobilen inte pep och tv programmet var slut, kom tankarna.
Vem är jag?
Varför lever vi?
Vad går livet ut på?
Var är min plats?
Vanliga existentiella frågor mänskligheten frågat sig sen Hedenhös.
Nu kunde vi bena ut och lösa en del av funderingarna ganska omgående, åtminstone så att hon fick sova.
Värre var det för mig.
Att frågorna finns och alltid har funnits är jag på det klara med.
Men varför tas de inte upp idag?
Vi flyr i från det mänskliga, in i det omänskliga.
En väninna sa till mig : jag lyssnar inte innåt jag försöker stänga av, jag lever utåt.
Men raset kan bli stort om vi aldrig saktar in och ställer oss dessa frågor.
Om man gör det måste man också hantera sin egen förmåga att dö.
Förr eller senare kommer vi alla att dö.
Det är en svår ekvation idag, när allt går ut på att se yngre ut än man är.
När man hela tiden uppmanas att vara online.
När man dött är man inte anträffbar, nog så skrämmande.
Och inte ens du vet hur du ser ut!
Idag gapar kyrkbänkarna ganska tomma.
Någon sa igår att kyrkan försöker svara på frågor ingen ställt.
Ingen vågar ställa existentiella frågor till sig själv.
Ingen vill prata om döden, om sjukdom, lidande och ensamhet.
Ingen är ensam idag, man sitter på Facebook vid datorn eller så ligger man upp kopplad med mobilen.
Unga människor sover med mobilen på, ifall någon vill något, kl 3 på natten?
Varför?
Att människor går in en stund på kvällen på FB kan jag förstå eller tittar in lite då och då, men helatiden?
Är vi så rädda för tysnaden och tankarna som då kommer när bruset inte brusar?
Men i vår tid är människor ensammare än någonsin.
Allt som oftast ensam med en maskin som substitut för mänsklig närhet.
Vi är så stressade att vi bara kan utbyta åsikter helt flyktigt.
Inga samtal kommer till slutet. Vi får ta resten en annan gång.
Vi flyr från vårt eget jag.
Det är en sken flykt, för förr eller senare kommer jaget ikapp.
Därför är bokhyllorna fulla med mindfullness böcker.
Hur blir jag närvarande i nuet?
Fel fråga, tycker jag, i vilket fall som helst fel ände.
Först måste man bottna i sig själv.
När vi är trygga med oss själva kan vi träna på att vara närvarande i nuet.
Att våga stanna upp och känna efter.
Att sitta ner en stund och lyssna på dina egna tankar.
idag uppmanas vi att lyssna på tystnaden, vår egen andning, bruset från livet utanför.
Men för att kunna lyssna på inget, måste det du bär inom dig först få tala till punkt.
Allt fler människor upptäcker det idag, dem står det om i tidningen.
Det står om dem i tidningen, som en nyhet!
Bara det borde få oss att inse....
" Vi orkade inte längre, vi bytte karriären mot en gård med ekologisk odling i Norrlands inland"
Varför flytta så långt bort?
För vi kan inte hantera stressen, den blir en drog vi inte vet hur vi skall ta oss ur.
Så istället för att stanna upp lyssna och hitta lösningen medan det går, får vi bryta upp under buller och bång och flytta till vägsände.
Att tvingas hantera åratals tankar som kommer på en gång, är nästan omöjligt och absolut inte Guds mening.
Vi behöver lugn och ro, avskildhet och tid för oss själva.
Då menar jag inte att vi skall åka till ett spa, en meditationsgrupp.... u name it... även om det kan vara en början.
Vi behöver lugnet en liten stund varje dag.
Sitta ner i tystnaden utan mobilens pip, utan flimmret från dator eller tv.
Det går lika bra att gå ut i naturen, men utan mobilmusiken eller mp3 spelaren.
Gå långsamt i tystnaden och låta tankarna komma, tänka dem, se dem och fundera.
Det är inte farligt att lyssna på sig själv.
Om det är svårt få till tiden, boka ett möte med dig själv i agendan!
Sätt det under vip fliken!
Kanske kommer du att upptäcka att det du trodde du ville, inte är din vilja.
Per sa i söndags att skilja ut vad man verkligen vill och vad Gud vill med ditt liv, är att se vad man gör med glädje och lätthet.
När det går lätt då är den helige ande med, då är du med.
Tänk så mycket vi gör i motvind och motgång, utan att ifrågasätta om det är rätt för oss.
När bördan lyftes av, när oket lättnar då är det Guds vilja och din.
För hur mycket gör du fast du ville göra något annat?
Hur många möten sitter du på och tänker på dina barn istället.
Ibland är det bra att säga nej.
Nej jag behöver lite andrum ikväll, nej ikväll skall jag läsa för mina barn.
Livet går så fort, vad är viktigast för dig, för att du skall må bra?
Vad är viktigast jobbet, karriären eller familjen och dina barn?
Men allt detta kan te sig skrämmande, vem är jag om jag inte får bekräftelse?
Börja med att bekräfta dig själv.
Jag är här nu, inte i evighet.
Svåra frågor. Vi flyr ju från oss själva på så många olika sätt.
När det gäller dig själv är det inte målet som är det viktiga, utan det viktiga är att du börjar gå.
Den som inte börjat gå kommer aldrig fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.