Det är vår ute, om än tillfälligt. Man brukar säga att vintern skall komma tillbaka 7 gånger innan det är vår på riktigt. I norrabro svämmar kanalen redan över men det syns inget i Odensbacken - än.
Minns året då hela Kvismarens jordbruks mark vid Örby kulle var översvämmat.
Hanna var åter ledsen i går.
-mamma det känns som om livet tar slut imorgon. Det känns som om det inte finns någon morgondag.
Så vi satt i köket hela natten.
Jag hoppas verkligen vi kan hitta en framtid och en morgondag.
Känns inte bra att ens barn mår så pass dåligt psykiskt som hon gör och jag kan inte hjälpa henne just nu.
Jag känner tacksamhet mot Samira som ändå ger henne livsglädje och kärlek, förståelse där ingen annan förstår.
Vår, kanske ska jag kratta gräsmattan och njuta av en grön plätt tidigare än andra?
Kanske ska jag släpa ut mitt bord och dricka mitt kaffe vid det, trots kylan?
Jag vet inte hur vi ska komma tillbaka till ett normalt liv. Jag hoppas våren kan läka alla själar.
Jag har i alla fall hjälpt Erik söka sommar jobb, plåstrat om pappas ben som ser fint ut nu. Hjälpt Hanna sälja sitt hö och lagt på rena dukar inne, som är lite mer vår betonade.
Man ser hur illa det är nu när solens strålar letar sig in.
Lockesnår i taken, skit i hörnen och smutsiga fönster.
Jag sätter mig vid kaminen i vardagsrummet och läser en bok skiter i städningen, stryktvätten och disken, en stund.
Jag borde sätta mina frön, tittade i alla fall på påsarna idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.