jag
torsdag 7 februari 2019
Detta med självmord eller önskan att dö
När jag var ung hände det ett par saker ett par gånger som gjorde att jag ville dö. Jag gjorde till och med ett par lama självmordsförsök.
"Att fastna i tanken på självmord är som att åka bil och komma ut i fel färdriktning på motorvägen och inte se någon avfart." Det skrev jag 1985.
"I dödens närhet vill vi alla leva"
I dag brottas jag med samma tankar. men mer som en ventil. Jag kan ta livet av mig om jag inte orkar mer.
Att vilja dö är oftast inte det man vill.
Inte om man sätter sig ner och verkligen funderar.
Oftast är det så att man vill lämna det liv man har, den situation man lever i, men inte dö.
Tyvärr är kanske döden det enda sätt man ser att man kan lämna skiten man sitter i.
Jag ser ofta på tv programmet "ambulansen" från London. Så många deprimerade människor så många självmordsförsök. Men när man försökt hänga sig, ta de där tabletterna eller skurit upp handlederna ringer man 112.
Det är inte alla gånger de hinner fram...
Jag tror vi alla vill leva. Vi vill ha ett vanligt liv med kärlek och omtanke från nära och kära.
Men i dag jämför vi oss med alla Youtubers alla instagrammare som lägger ut valda delar av sitt perfekta liv, som när det synas i sömmarna är lika kasst som vårt eget.
Felet som blivit är att vi idag lever i ett samhälle där ingen bryr sig om någon annan, inte ens föräldrar bryr sig om sina barn. Människor blir så oerhört ensamma.
Så när man stannar upp och funderar på varför man inte vill leva längre, brukar det stå klart att det är för att:
- man saknar kärlek
- man känner sig utnyttjade men får inget tillbaka
- man är utfattig
- man har dragit på sig ett alkoholmissbruk eller drogmissbruk
- man orkar inte strida mer för det som är ens rättigheter
- man inte längre vill leva i den relation man lever i men ser inte hur man ska komma ur den
- man vantrivs där man bor och vill flytta men vet inte hur eller vart
- man vantrivs på jobbet och vill sluta men det finns inga andra jobb man klarar av
- man vill lämna partnern men orkar inte se hur
- man lever med misshandel och psykisk misshandel
Listan är lång. Man kan söka hjälp i alla fall i Sverige.
Sen kan hjälpen vara för kortsiktig, för dålig eller så får man vänta för länge.
Man måste kanske hjälpa sig själv.
En början kan vara att skriva ner vad man mår dåligt för/av.
Det kan bli mycket eller bara en sak.
Fundera sen och skriv ner tio lösningar som skulle kunna lösa ditt problem.
Är det någon av dessa lösningar som du skulle kunna testa?
Vill du flytta, börja spara. Släng onödiga saker så blir flytten inte så dyr.
kolla på nätet efter lägenheter där du vill bo, ställ dig i bostadskö.
Då har du ett mål och något att gå mot, då känns det alltid bättre.
Är du ensam köp en katt. Du kan köpa en billigt på katthemmen.
Är du misshandlad gå till kvinnojouren eller ett kvinnohus sen får du hjälp ur ditt förhållande.
Har du ansvarstagande du känner att du inte kan lämna. Kolla vilken hjälp de dina kan få utan dig.
Kanske får de bättre hjälp än den du orkar ge?
I annat fall kanske du kan få avlastning så du kan läka dig själv.
Det finns en utväg.
Ibland måste det ta tid men ta inte livet av dig för att du inte ser hur nu om en vecka kanske allt är annorlunda och du ser klarare för att du nu gjort den där listan och vet vart du ska när.
När du gör din lista, försök att inte tycka synd om dig själv försök se hur det är på riktigt som om någon annan ser på ditt liv.
Kanske är det trots allt inte så jävligt som du först trodde?
Kanske vill du bara ha lite kärlek? Lite omtanke, en kram...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.