Ett litet bakslag

Mitt huvud tål inte diskussioner, ordväxlingar i högt tonläge mm mm
Jag blir helt slut.
Jag blir också helt slut av allt tjat.

Mest tröttande är när man vet att någon vet att den måste göra något, å ändå inte gör det, så att det blir fullständig kaos i familjen.

Det händer titt som tätt.

Maken kom hem i fredags med ett nytt bensår. men han vill inte ha det omlagt och han vill inte använda den stödstrumpa vården gett honom. Så när vi tar av plåstret på söndagskvällen har han ett hål i benet som en femkrona av den gamla sorten. Jag blir så rädd att jag blir vansinnig. Han är nonchalant och äsch det är ingen fara... jag skriker du fattar ingenting
nä säger gubben jag är ju en idiot.
Ja säger jag när det gäller sår och dina egna ben...

Jag rev igenom våra bandage och sårplåster vi fått när andra familjemedlemmar fått stora hål i kroppen(Hanna efter sin insulinpump) Hittar en grön remsa som skall dra åt sig bakterier för naturligtvis är såret kletigt av var och har en röd korona runt om på ca 3 cm runt såret och svullnad... Jag tvättar och lägger dit en bit grön remsa och sätter på ett sorbakt plåster klipper till en ren ny linda och så går han. Jag sitter kvar och skakar.

Han får inte bli sjuk, han kan inte ens ta ledigt för att gå till vård centralen. Jag är rädd för såna sår kan bli djupa bensår när man har dålig blodcirkulation.

Vi löste transporten av hästen och transport. Vi ska sälja allt hö och ta hem alla prylar. Frågan är när...

Hanna har i dag varit på USÖ hon är sämre igen. Blodsockret har försämrats och hon har fått en ny blodsockermätare -IGEN. Men också en ny diabetessköterska som verkar förstående.

Men vad hjälper det när diabetesvården inte fungerar varken på sjukhuset eller hemma?
Det finns så många bara.. om du bara... om vi bara kunde...  hindren för att allt ska fungera är högre än jordens högsta berg och klyftan djupare än Marianergraven .

Man kan säga att vi lever på Island. Det är kallt som fan men vulkanen kan brisera när som helst. Detta ständiga små puttrande...

Så jag mår inte så bra i dag.
Skulle också åkt till sjukgymnastiken de två sista torsdagarna men makens bensår tog hela den budgeten. Vi har endast 2000 kr att äta för den här månaden... varken sjukresa eller färdtjänst för hundratals kronor funkar. Idag kostar en sjukresa 70 kr in till stan och 60 kr hem. Ja jag fattar inte heller den ekvationen är ju lika långt åt båda hållen.

Det är kallt inne. I dag var det 15 grader i köket. Den här månaden har vi inte råd att ha på pannan, ja det har vi ju inte haft de andra månaderna heller men nu är det ju kallare. Jag fryser. Kan bara sitta i vardagsrummet där vi eldar i kaminen. kroppen vrider sig i kramp, den gör så när det är kallt eller för varmt.
Så jag lindar in mig i alla filtar jag har och tittar på tv.

I morgon då ska jag....
om kroppen tillåter.