UTVECKLINGSSTÖRD JAG? NÄ TROR INTE DET!

Så skulle jag rehabiliteras.
Året var 1996.
Jag skickades till AMI.
Vet inte hur det är idag, men då blev jag behandlad som utvecklingsstörd.
Efter flera veckor på Ami ringde min handläggare och sa att han fixat ett jobb åt mig.
Jag blev jätte glad.
På ett tryckeri.
Ja, ja man får ta det man får i början, tänkte jag.
Inte så mycket jobb sa han, för på måndagar åker de till Gustavsvik och badar.
Jaha?
Och på fredagar går de på torget och handlar.
Det vill inte jag. Sa jag.
Men det ingår, det är en sorts träning.
Lönen då?
Nja det är ingen lön, det är mer en fickpeng på 1000 kr i månaden.
Går inte sa jag, för jag ska som du vet ha barn.
Då får du ta abort.
Då lade jag på luren.
Jag grät hela helgen.
Sen var jag heligt ilsk.
Ringde upp människans chef och bad om ett möte.
Jag var nog ganska otrevlig och frågade om 13 års studier inte räknades.
Jag påpekade att intelligensen inte sitter i benen utan i huvudet.
Nu är det inte ovanligt att människor tror att tjocka och handikappade är dumma i huvudet också.
Men så är faktiskt inte fallet.
På grund av andra människors dumhet så har jag arbetstränat på ålderdomshemmet. Då gick jag själv med rollator, de friskaste pensionärerna sprang om mig i korridoren.
De trevligaste och friskaste gubbarna såg som sin uppgift att hjälpa mig!
Det funkar ju inte att vårdtagarna vårdar personalen!
Jag skickades till ett fritids i en annan kommun.
Vad skulle jag göra där med rollator och dessutom stor mage?
Så sen bedömdes jag som arbetshandikappad.
Blev erbjuden att studera till bibliotekarie i Borås. Hur jag skulle komma upp på tåget med packning var det ingen som funderat på
Det fanns ingen hjälp att få med bäddning av säng mm i elev boendet.
Bara att lägga på hyllan.
Hösten 1996 kom så min dotter.
Jag gick på sjukbidrag och gubben tog pappaledigt.
Sen har det rullat på.
Jag var med och skrev ett material till försäkringskassan, en bok om hur det är att bli handikappad. Tror den hette frisk skrivningen eller något sånt.
Detta har alltså danat mig som människa.
Nu förstår ni varför jag är den jag är.
Nu ska vi resa genom mina minnen.
Kanske är de dina också?