HÖGSTADIET

Jag började högstadiet i Pålsboda.
Det var med skräck blandad förtjusning.
Vi skulle gå med Sköllersta.
Skolan var stor, jätte stor med våra mått mätt.
Vi var en liten klass, tre flickor och fem pojkar.
Jo, det var en elev till men han försvann till privatskola.

Vi var ungefär 360 elever i Folkasboskolan.
Niorna var jätte stora.
I alla fall tyckte jag det, för jag var bara 142 cm när jag började 7an.
Det blev en vänd punkt i mitt liv.
Det var så roligt i skolan att jag gick dit med feber.
Det började också gå väldigt bra för dumhuvudet.
Snart var jag en av de bästa eleverna i klassen.
Hur var det möjligt?

Jag har många glada minnen där ifrån.
Fritidsgårds kaféet som vi gick till och köpte pang och saft för 1.25 kr.
Pang är en fralla med ett tjockt lager ost emellan, som sen Micras tills osten smält.
Fruktansvärt gott.
Isynnerhet som maten inte var så värst, ja det var inget fel på den, men ni vet hur kräsna tonåringar kan vara.
Kiosken låg också nära, dit gick vi och köpte nötkräm och vingummi.
Jo, allt detta märktes på tänderna, jag hade 7 hål.
Vi hade ett mysrum i korridoren. I en gammal skolbänk var en stereobandspelare inlåst, några elever på skolan hade nyckel.
Vi spelade Nazareth och Eagles.

Jag var lite osäker på om jag till hörde gänget som fick sitta där inne, men det fick jag.
En sommar dag var det stekhett. En tuff kille från min klass tyckte vi skulle skärma av solen.
Vi fyllde mellanfönstren med maskrosor.
Det blev jätte fint.
Men skolvärdinnan Monica tyckte inte det var kul, för maskrosor färgade glaset med bruna fläckar.
Några i min klass D och några från C bildade ett skolband Teen anger
De spelade jättebra musik.
Stefan Lithell var med från min klass en riktig begåvning på el-gitarr.
Våra lärare var inte sena att hänga på.
Benny Persson och Ruda Rune Davidsson, Lennart Foss, Anders, och Örjan Lindqvist bildade ett band som spelade på skolavslutningen.
De kallade sig för Snuset rinner.
Örjan var dessutom ut klädd till tjej.
Han hade rysligt snygga ben skall sägas.
　
De här tre åren var de lyckligaste i hela mitt liv.
Vuxna tyckte om mig, jag hade kompisar och jag älskade skolan.
Det fanns ingen smolk i glädjebägaren.
Varje dag var ett äventyr.
Sotterndagen i slutet på terminen innan sommarlovet var en sån rolig händelse.
Jag fyllde fotoalbumet med bilder från den dagen.
En dag då våra lärare bjöd på sig själva.
Skalman kastades i sjön av Bonnen och sen åkte Bonnen i sjön. Vi skrattade.
Skalman var vår religionslärare.
Han var hur bra som helst.
Det hände mycket privat också.
Jag åkte med Annikas föräldrar på Pat Boone.
Jag var med till aulan på Alléskolan och lyssnade på Country Road som spelade för oss. J
ätte trevliga killar, å så snygga sen.
Riktiga dröm killar för en tonårs tjej.
Det var en underbar stämning på skolan.
Jag kanske har fel men ingen blev mobbad som jag såg.
Det mest fruktansvärda som hände var när en kille i åttan bytte ut golvpolishen mot golvtvätt och vise versa.
Då blev vaktmästaren vansinnig.
Det var en stor sak, idag kan jag tycka att det är i klass med att palla några äpplen, ett busstreck.

　
Vi spelade in en film var på bilden. Thomas Eklund i vår klass spelade stålmannen och hoppade från andra våningen ner på madrassen till höjdhoppet.
Idag kan jag känna förvåning över att han inte slog ihjäl sig!
Jag och bla Anna spelade in en film om Erni gummi ankan. Till saken hör att vi kallade vår syo-konsulent för Erni. Han var mycket speciell.
Hade förstora byxor och för liten mössa. Jag tror heller inte han var så slängd på att tvätta, för som det såg ut bytte han skjorta varje termin.

Vi hade jätte bra lärare, men som alltid var många speciella.
Höken Anders Lindberg var en liten nervös man, som några hade i engelska.
Han blev snöpulad av några på skolan och det blev en jätte stor sak.
Vi hade Vivianne Lexell, hon var otroligt snygg och visste om det.
Lilla Majken Uhr, Rolf Löthgren som förövrigt var vår klassföreståndare.
Vi hade hans fru Eivor i musik.
Vi hade Rolf falken med de tvinnade mustascherna och Bertil Surströmming från Hemmavan i Väsbotten.
Ja, han hette ju inte det men vi kallade honom för det, men Norrlänning var han.
Ingrid Eneroth i tyska, hon hade gummistövlar nästan året runt. Hennes man Knutte hade vi i kemi. Kemi är läran om alla dessa ämnen och om hur ämnena kan förändras. Nästan skrek han ut första lektionen, då var det meningen att vi skulle stryka under den meningen i kemiboken.
Gympaläraren var en baddare, han var aktiv som få, han hade 7 barn!
Vad var det då som var så speciellt?
Att man i slutet på 70-talet fortfarande kunde vara en individ, med egenheter och fortfarande bli respekterad.

 Lärarlaget i fotboll Sotterndagen 1976

Snuset rinner

 Herr och fru Löthgren
Skallin kastar Weine Bonnen i vattnet

Det kan man inte idag.
Idag är egenheter diagnoser och funktionshinder.
Alla skall vara lika, ha samma resultat på tester och prov.
Tycka lika, se ut likadant och bete sig som alla andra.
Men det är ju olikheterna som format mänskligheten, utan dem hade arten varit utdöd.
Barn som inte passade i skolans värld på min tid, fick gå anpassad studiegång.
betydde att de jobbade ett par dagar i veckan och läste svenska, engelska och matte ett par dagar i veckan hos en farbror som hette Aserwall.
Han var stödlärare och undervisade i ett litet rum där bara några få elever gick.
Utpekande skulle vi kalla det idag.
Men är det verkligen fel att ge varje individ vad den behöver?
Alla kan inte vara lika med samma förutsättningar.
Livet var rätt behagligt, man gick på sina lektioner och man hängde i uppehållsrummet.
Man spanade på killarna i de andra klasserna.
Jag fick vänner för livet i skolan.
Det blev inte alls samma ska på gymnasiet.
I 15 års åldern började jag gå på dans i Högsjö och Hasselbacken.
Det var ett äventyr i sig.