Sveriges största klassrum

　
Jag började 5-6 i Brevens skola.
Det är den slottsliknande byggnaden som ligger på en höjd i slutet av en alle.
Lärdomens slott brukade jag tänka.
Ett vackert monument över all kunskap.
Det var en vacker skola av sten och öländsk marmor.

Vi var drygt 20 elever och i slutet på klassrummet fanns det plats för ett bordtennisbord där vi spelade rundpingis.
Stora höga fönster släppte in solljuset.
Min lärare hette Lars Möller.
Vi älskade vår lärare.

Han var en duktig atlet och en mycket begåvad talare.
Han var rolig och duktig som lärare.
Ovanpå ett skåp i klassrummet låg en gammal halmhatt.
När någon gjort eller sagt något riktigt bra klättrade Lars upp och tog ner hatten.
Hans satte den på huvudet och sa sen: nu tar jag av mig hatten för dig!
Då visste vi att han var stolt över oss.
Han läste mycket för oss också, mest Tarzan böckerna han själv läste, uppflugen i ett träd som barn.

Men jag tror hans stora intresse var idrott.
Han var en föregångare och visste antagligen redan då, det forskarna vet idag, idrott ökar förmågan till inlärning.
Vi var en brokig samling rastlösa elever.
Hittills hade elever suttit stilla och lyssnat på sin lärare.
Men det var nya tider och många gånger sa Lars att vi var den oroligaste klassen han haft.

Lars hade ett idrotts intresse och varje dag när vädret tillät avslutade vi dagen med någon sport.
Det var inte så pretentiöst vi gick ut spelade brännboll eller boboll eller något annat konstigt bollspel.

Jag kan än idag minnas hur jag med en plockhanske jag bara på måfå sträckte upp fick en lyra.
Jag minns hur jag tittade på min arm och undrade hur den visste var bollen kom, när jag blundade?
Men det var roligt och det gav oss gemenskap.
Inför den jätteviktiga tävlingen Odensspelen tränade vi varje dag i ett par lektioner.

Lars förde protokoll över alla prestationer och anmälde sen de bästa till varje gren.
Vi höll också på med en film inspelning, Boxningsmatchen.
Det filmades med en super åtta kamera, tror jag och filmen finns nog någonstans i förvaltningen så man kan se den.
Vi spelade in den på våren tror jag.
Det jag minns mest är när Conny Brattehag fixade till en realistisk blåtira med hjälp av en blyertspenna.
Jag hade dagen till ära en senapsgul tröja vill jag minnas.
Med tanke på mina färger måste den varit något i hästväg oklädsam!
Jag minns också alla omtagningar och att vi som var publik fick sitta i timmar i direkt solsken och svettas.
Jag fick en förskräcklig huvudvärk och såg svarta fläckar.
Jag spydde när jag kom hem.

Min far ringdes hem och han konstaterade att jag fått migrän.
Det var inte så knussligt på den tiden, jag fick helt enkelt en av hans migränpiller och så var den saken över.
Det drog ihop sig till skolavslutning och jag slutade 6:an.
Vid det laget var nog Lars rätt trött på en del killar i klassen.
Min far som var en spelevink sa en kväll vid middagen att ni får väl skriva på tavlan “tack för åren nu slutar fåren”
Jag tyckte det var lysande, men blev belagd med munkavle.
Alla som känner mig vet att det funkar inte.
Jag kan inte hålla tyst!
Så när Thomas Eklund ville skriva något på tavlan flög det liksom bara ut ur munnen på mig.
Han såg uppskattande på mig för första gången i mitt liv och ett leende spred sig från kind till kind.
I vackra färger och med blommor och blader stod det TACK FÖR ÅREN NU SLUTAR FÅREN på tavlan.
Lars skrattade gott åt det.
Väl nere i kyrkan, för på den tiden smyckade vi vår kyrka med syrenbuketter och björklöv och hade avslutningen där.
Så satt min stackars far helt ovetande.
Lars berättade skrattande om orden på tavlan i sitt avskedstal till oss.
Min stackars far blev så chockad att han aldrig mer gick på en skolavslutning.