Jag har så lätt att tappa fotfästet.

Sommar, jag borde vara glad.
Jag borde inte känna så här som jag gör.
Som om luften och orken gått ur mig.

Jag brukar komma igen på sommaren. Älskar min trädgård, vara social och glad.
Men inget är längre roligt.
Allt är som en grå massa.
Jag har knappt varit ute i min trädgård i sommar. Antingen har det regnat eller så har det varit för varmt.

Min annueller tog sig aldrig och absolut inte de frön jag satte på friland. nej de torkade bort, -igen.

Jag är trött och har inte orkat med.
familjen dvs maken och dottern har haft fullt sjå med en sjuk häst.
Först fick hon fotosensibilitet av Alsikeklövern i hagen. Man förväntar sig inte att en sm vinnare ska ha det i sina hagar direkt.

Så Samira stod på box i två veckor nästan, fick inte äta gräs och inte vara i solen. Så blev hon frisk och var ute korta stunder. men då var vattnet dåligt tyckte hon och drack ingenting. Så natten till söndag fick hon kolik.
Då vi fick åka 3 gånger per dag och vara där hela natten bestämde vi att nu fick det räcka. Vi betalade för tillsyn men familjen var ständigt bortresta.

 Hela natten fick vi gå med henne och inte ge henne någon mat alls.

Vi fick tag på ett stall med flera hästar i samma situation och flyttade henne igen omedelbart.
Nu står hon inne dagtid och på natten och är ute tidig morgon och sen eftermiddag/kväll.

Jag har därmed inte fått så mycket hjälp hemma. Pappa Kim har mestadels stått i stallarna och servat dottern.

Erik har varit med kompisar eller sin flickvän. Allt helt naturligt, såklart.

Jag har gjort plattgången på framsidan men det är också allt som blev gjort.

I dag har jag suttit ute i trädgården och plockat av alla bären. Krusbären hann tyvärr jäsa.
Jag började 8.00 i morse och var klar med plockning och rensning 16.00

Jag är trött men gjorde ändå kaminen och diskade.

Jag känner mig trött på hela min familj, trött på huset och faktiskt också trött på trädgården.
Vad ska jag med trädgård till när jag ser den genom ett köksfönster?

Inget är roligt just nu.

Jag längtar bort.

Jag längtar efter att bli älskad och att synas.
Här är jag osynligt och utskälld dagligen.
Jag fattar ju inget och resten vet jag inte ett skit om.

Livet måste levas, as time goes by.