Vår ute och ett hav som svämmar över

I dag sken solen och värmen slog emot mig i dörren.
Jag kunde inte motstå att gå ut med rollator och hoppet om att orka göra något.

Jag satte mig i solgasset vid garaget, en helig plats för där satt alltid min far och jag när han hälsade på.

För 15 år sedan köpte jag ett paket scilla av sorten rysk blåstjärna och en påse vår stjärna blå.
I dag 15 år senare har de spridit sig som ett vattendrag.

Det har blivit några påsar andra lökar genom åren men de har inte riktigt samma överlevnads förmåga.
Av Susanne Willén fick jag en tose vårlök det tog några tiotal år för den att komma igång.

I höstas grävde jag om en rabatt med massor av vitsippor i, jag var rädd att det nu i år inte skulle komma några , trots att jag nogsamt stoppat ner rotbitar jag fått upp.
Ja i år är det i alla falla en matta av vitsippor och det är jag tacksam för.

Jag känner inte så mycket glädje, vilket beror på att jag inte har så mycket att vara glad för, men rosa vår stjärna gör mig lycklig och rosa lungört.

Nu ska jag sätta mig under påskliljornas flor vid köksbordet och dricka en kopp kaffe.