När det inte längre går.

💓💓💓

Nu är nu, inte igår inte i morgon.

Mindfulless.

Jag vaknar med jämna mellanrum varje morgon från ca 03.00. Vid 7.00 tiden går jag upp då är ångesten så fruktansvärd att jag tror jag ska dö, där och då på fläcken. medan maken snusar sött bredvid ovetandes om kampen som rasar i mitt huvud.

I köket med en kopp kaffe och en knäckemacka lugnar det ner sig, allt medan tårarna rinner ut för kinderna.
Hur ska det bli?

I dag sökte jag hjälp på vård centralen. kunde inte ens sluta gråta där.
Jag mötte förståelse för min situation, tack! <3

Jag har fått en tid till en kurator i morgon till en doktor med tid för mig mer än 10 min nästa fredag(om 10 dar ungefär)
sköterskan jag träffade ska prata med både doktorn och kuratorn innan, så jag slipper dra allt igen.

Jag behöver mer smärtstillande och hjälp med mitt liv.

Kanske är det hästen som fått oss över kanten. Ingen struktur kvar, plötsligt är det fullt med hästskit i hela huset och stall och hästpylar översvämmar kök, hall och tvättstuga. Om Hanna vill åka till pojkvännen är det vi som ska sköta hästen.
Därför har hon fått vara hemma och tagit hand om den själv i början.

Jag behöver hjälp, maken behöver hjälp. Hanna behöver hjälp.

Jag har varit navet i vårt hem. men utan nav rullar inte hjulet.