Tillbaka till sommaren 1992

I Torsdags var jag till min sjukgymnast George. Jag har haft väldigt ont i ryggen i 2 veckor. Känner en knöl bredvid ryggraden på höger sida stor som en tennisboll. den känns inte med handen, mer än att området är stenhårt men när jag ligger ner med benen uppdragna känns den tydligt. Jag tränade ändå i torsdags. Var rätt okej efter. I fredags tog jag morfin för att kunna ta mig till vårdcentralen. hade fruktansvärt ont i ryggen över knölen. Pratade med en ny läkare och vi diskuterade vettig smärtlindring utan morfin.

Det känns rätt trist som ni förstår att se framtiden an i ett moln av morfin för att klara av att gå ur sängen.

V bestämde att jag ska få en ny medicin som får kroppen att öka på serotonin framställningen så jag kan få smärtlindring.

I går kväll var det jävligare än på länge och jag fick släpa höger benet efter mig dubbelvikt så ont hade jag men bestämde mig för att härda ut med bara Alvedon.

Vaknade kl 7.00 i morse av att det brann i benen ända ner i vaderna som var hårda som sten. Kunde nästan inte gå på toaletten.

Maken jobbade och tja det fanns liksom inga alternativ.
Provade att ligga kvar -gick inte.
Provade gå ner och äta frukost -det blev årets snabbaste frukost för jag kunde inte sitta.
Så i dag -igen har jag tillbringat dagen i soffan liggandes.
Jag har nu på eftermiddagen ont i ryggen det brinner och det drar som om något är för kort.

Smärtan strålar ner i benen på båda sidorna ner i hälarna sen brinner hela fötterna som om jag går på glödande kol.

Jag är trött och ledsen.
I går hade jag ett hopp om ett värdigt liv.
Idag funderar jag på om detta är slutet.

Trots morfin är smärtorna inte av den karaktären att jag står ut med dem. Fönstret står öppet och fåglarna kvittar och jag funderar allvarligt på att hoppa.

Vad är det jag har i ryggen?


Å rubriken då? Jo sommaren 1992 hade jag och Kim nyss träffats vi åkte till Göteborg. Jag hade då samma smärtor ner i benen och Kim brukade göra en Göteborg på mig vilket innebar att han knådade loss vaderna igen så jag kunde gå. Det gjorde djävulskts ont men var nödvändigt. 21 september det år genom gick jag en diskbråcks operation, och det är sviterna efter den som jag nu får lida för. Den förbannade ärrvävnaden  har varit stel i åratal men efter fotleds operationen förra våren i april har muskler, ligament, senor och nerver fått ändrade förhållanden då jag nu kan gå bättre och fotleden är upprättad.

Så jag har samma smärta men på ett annat ställe.

Så "slå mig hårt i ansiktet så jag glömmer att jag lever skjut mig här och nu. Ni för göra vad ni vill om jag slipper en dag till...""

Vår ute och ett hav som svämmar över

I dag sken solen och värmen slog emot mig i dörren.
Jag kunde inte motstå att gå ut med rollator och hoppet om att orka göra något.

Jag satte mig i solgasset vid garaget, en helig plats för där satt alltid min far och jag när han hälsade på.

För 15 år sedan köpte jag ett paket scilla av sorten rysk blåstjärna och en påse vår stjärna blå.
I dag 15 år senare har de spridit sig som ett vattendrag.

Det har blivit några påsar andra lökar genom åren men de har inte riktigt samma överlevnads förmåga.
Av Susanne Willén fick jag en tose vårlök det tog några tiotal år för den att komma igång.

I höstas grävde jag om en rabatt med massor av vitsippor i, jag var rädd att det nu i år inte skulle komma några , trots att jag nogsamt stoppat ner rotbitar jag fått upp.
Ja i år är det i alla falla en matta av vitsippor och det är jag tacksam för.

Jag känner inte så mycket glädje, vilket beror på att jag inte har så mycket att vara glad för, men rosa vår stjärna gör mig lycklig och rosa lungört.

Nu ska jag sätta mig under påskliljornas flor vid köksbordet och dricka en kopp kaffe.

Att sitta fast i kaklet

Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det är att vara orkeslös. jag har en liten rackare i huvudet som alltid har jagat på mig. gör det och sen det och res på dig nu...
Han hörs inte nu.
Jag tänker borde stryka, sen är den tanken borta.

Allt jag gör går hundra gånger långsammare.

Röster äter i huvudet så jag orkar bara inte vara kvar i rummet.
Svårt att ha folk omkring mig, får ångest direkt.

Tittar på tv, men förstår inte handlingen.

Glömmer vad folk säger.

Inget är roligt längre.

Allt bär emot.

Jag har ont fast jag dubblat dosen smärtstillande.

Sover inte på nätterna.

Någon som vet hur man tar sig ur detta?


Tog mig i alla fall ut med kameran i trädgården.
Ser hur det formligen exploderar i rabatten från de ena dagen till den andra.

Men det känns som det kvittar.
Hittar inte glädjen.

Har i alla fall satt ut mina petunior i dag så de vänjer sig vid vädret.

Har tvättat och putsat alla vinterskor.

Pratat lite med tanten som går förbi varje dag och tittar på mina blommor i rabatterna.

Jag var ute i helgen och krattade bort ca 1 dm barr ur rabatten. granen och tujorna mer eller mindre dog i sommarens torka barren kväver allt under dem.

När man är arbetslös står livet stilla för hela familjen.
När man är sjuk är det lika illa men man ligger också andra till last.

Man känner sig hudflängd och oskyddad.

Ångesten trasar sönder själen.
man förstör livet för sina barn.

Gud hjälpe mig.

svenska akademin mitt förslag

Snille och smak? snille spekulerar...

18 stolar.

Kristina Lugn   kan ju sitta kvar
Carolin af ugglas
Claes Östergren sitter kvar.
Göran Greider
Bob Hansson

Magnus Uggla.
Herman Lindkvist
Björn Ranelid
Kerstin Ekman

Barbro Lindgren
Ernst Billgren
Torsten Flink
Peter Englund sitter kvar
Jan Guillou

Fler kommer jag inte på.
men med denna uppsättning snillen kommer det i alla fall aldrig bli tråkigt på mötena.

Samira 3

Skräcken den dagen hästen linkade fram i hagen halt på tre ben som det såg ut.
Vi ringde flera veterinärer men de svarade inte eller så var de rätt otrevliga. Till slut kom det en kille från Närke veterinärerna. Han var både trevlig och kunnig.

Skräck 2 när han ville ta in Samira i stallet för att kunna undersöka henne.
Samira blir hysterisk ensam inne. men det gick.

Någonting har hänt, vi vet inte vad men plötsligt var hon halt öm i frambenen som var varma och hon hade ett sår mellan frambenen. Hon hade också gallor på ena bakbenet.
Hon går ensam i hagen även om det finns hästar runt om.
Ingen vet vad som hänt.

Fotona vi tog på hennes underliv och skickade till veterinären är nu på väg till en expert i Tyskland. Flärpen är inget som stör henne, men vi vill alla veta vad det är för ingen veterinär vet vad det är vi tittar på.

Samira fick antiinflammatorisk medicin (som hon älskar) för frambenen, vi smörjer den stela muskeln mellan frambenen med liniment och baddar varje dag med varmt vatten. Om några dagar ska vi skritta igång henne igen.

Till följd av alla veterinär besök är hon nu misstänksam mot nya bilar och människor.

Vi ska snart kolla masken för i april skall hästarna byta hage. Vi känner en viss oro för det eftersom Samira är en känslig själ (sa veterinären).

Hanna leker långsamma lekar med henne i paddocken så att hon rör lite på sig varje dag. Hon följer Hanna utan grimskaft och går bredvid precis som en väluppfostrad hund.

Hon är väldigt egen men det är charmen med henne.

När det inte längre går.

💓💓💓

Nu är nu, inte igår inte i morgon.

Mindfulless.

Jag vaknar med jämna mellanrum varje morgon från ca 03.00. Vid 7.00 tiden går jag upp då är ångesten så fruktansvärd att jag tror jag ska dö, där och då på fläcken. medan maken snusar sött bredvid ovetandes om kampen som rasar i mitt huvud.

I köket med en kopp kaffe och en knäckemacka lugnar det ner sig, allt medan tårarna rinner ut för kinderna.
Hur ska det bli?

I dag sökte jag hjälp på vård centralen. kunde inte ens sluta gråta där.
Jag mötte förståelse för min situation, tack! <3

Jag har fått en tid till en kurator i morgon till en doktor med tid för mig mer än 10 min nästa fredag(om 10 dar ungefär)
sköterskan jag träffade ska prata med både doktorn och kuratorn innan, så jag slipper dra allt igen.

Jag behöver mer smärtstillande och hjälp med mitt liv.

Kanske är det hästen som fått oss över kanten. Ingen struktur kvar, plötsligt är det fullt med hästskit i hela huset och stall och hästpylar översvämmar kök, hall och tvättstuga. Om Hanna vill åka till pojkvännen är det vi som ska sköta hästen.
Därför har hon fått vara hemma och tagit hand om den själv i början.

Jag behöver hjälp, maken behöver hjälp. Hanna behöver hjälp.

Jag har varit navet i vårt hem. men utan nav rullar inte hjulet.

Jag, så länge vi finns lever vi eller?

Ute är det vår.
Här inne är det kall nordanvinter.

Grälen avlöser varann.
Det blir så när nerver varit spända allt för länge.
I helgen satte jag ner foten orkade inte mer.

Smärtan rusar genom kroppen.
Kroppsdel efter kroppsdel kopplar på larmutrustningen och hjärnan går i spinn.
Huvudet förmår inte mer.
Sonen kom till mig i går och pratade om en läxa jag varit arg för att han inte gjort tidigare.
Jag har absolut inget minne av det.

Saker faller bort.
Jag letar men efter en stund vet jag inte efter vad.
Jag sitter i soffan och kissar nästan på mig eftersom jag inte orkar resa mig.

Allt känns som om jag måste klättra upp för ett berg.
Minsta grej jag gör, gör mig helt slut resten av dagen.

I dag är det andra dagen i rad jag haft ett gräl med någon i familjen.
jag gråter. Kan inte sluta.

Jag orkar inte pusha andra till att göra sina måsten när jag knappt klarar av att göra mina egna.

Snälla ta körkort, snälla sök jobb, snälla ring, snälla plocka bort efter dig. snälla bli inte arg för att jag ber om hjälp...
Snälla!

Om vi inte kan få hemmet att fungera utan att jag håller i alla trådar, ja då måste jag flytta ifrån dem alla.
Jag har slitit ut min kropp i det här jävla huset. Jag har slitit ut mitt huvud på alla pusslande med tid, ekonomi och allt som ska göras innan det är försent.

Jag är inte arg, verkligen inte arg. men jag lever inte ett värdigt liv längre, det känns som om jag dör lite i taget.

Jag orkar inte mer och jag vet sannerligen inte vad det är för fel på mig.

Det positiva -det går mot vår.

 Titta och njut -det gör jag.

 

Sitter ute och njuter när vädret tillåter.

Sverige har slutat att fungera.

Mycket har förbättrats sen 1800- talet.
men vi är raskt på väg tillbaka till det århundradet.


Sverige är inte bara i stagnation, vi har slagit på backen och tåget rusar nu i full fart bakåt.
Ja inte bara Sverige hela väst världen.

Jag såg programmet om vår fantastiska arbetsförmedling och om vår demokrati i Sverige.

Man blir skräckslagen och tankarna som far genom huvudet är -vart ska jag fly?

Vad är det då som skrämmer mig?

tja maken har varit arbetslös i 3 år. När vi söker jobb blir svaret att han är för gammal för arbetsmarknaden. Såg sen på tv en man som var 61 år gammal och han hade varit arbetslös sen 2005 alltså 13 år. det enda han ville ha var ett jobb var som helst. han kunde tänka sig att flytta till jobbet om s behövdes. Han fick precis som vi aldrig träffa sin handledare.

Å andra sidan gnällde AF personal på allt och alla. Den SIUS handläggaren där hade 120 klienter och av dem hade 4 fått jobb.
Vår har 30 klienter och han är välds bäst men hör aldrig av sig... inte ens om vi söker honom flera gånger...

Min man kommer aldrig få ett jobb.

Jag vaknar med panik ångest varje dag.

Så åker Sherman runt och intervjuar världsledande företagsledare. Alla i Sverige vill ha en riksdags kris så vi kan halvera ledarmötena i riksdagen. De vill få in näringslivets toppar där med högre löner än nu. Man anser också att alla inte är smarta nog eller tillräckligt välutbildade för att få rösta. man vill alltså få ett elit samhälle där eliten skor sig på de fattiga.
Var det inte det samhället vi lämnade bakom oss i och med Ådalen 1931?

Arbetarrörelsen är ett minne blott. facket likaså. Vi har fått ett individualistiskt samhälle där var och en skiter i sin syster eller bror.

Vi har nu fyra skikt i samhället Sverige.

Vi har "adeln" dvs de rika, de besuttna, kungahuset och industri ägarna.
Vi har "borgarna" vilka vi kan jämställa med företagare i de lägre nivåerna ica handlare, småföretagare och hantverkare.
Vi har Inga präster eller andra religiösa ledare.
Men vi har en "arbetarklass" de som har jobb.
Sen har vi den "underklass" där ryms alla sjuka, arbetslösa, gamla, funktionshindrade, utvecklingsstörda och andra som tär på resurserna så som drogmissbrukare, hemlösa mfl. De är en skymf för samhället och ingen vill ha med dem att göra.
Sen har vi" invandrarna." de ses som lägst, men de har fler privilegier än gruppen ovanför. de får lätt socialbidrag, nystartsjobb och hjälp till bostad, arbete och studier.

Alla dessa grupper ställs av etablissemanget kontinuerligt mot varann.

Sverige fungerar inte längre.

AF hjälper inte svenskar att få jobb, de har så fullt upp med att vara på jobbet att de inte orkar mer.
Försäkringskassan fungerar inte de misstror konstant de läkare som sjukskrivit eller bedömt en människa som icke arbetsför.  Ingen hjälp där att få.

Socialkontoret borde ju hjälpa människor i nöd men är du inte ny i Sverige har du inget där att hämta. men personalen mår så dåligt över att vara på jobbet..

Skolan fungerar inte. man har slutat lära barn läsa räkna och skriva. Men om man mangrant får högre lön så kan man tänka sig göra ett försök.
Här drar även invandrare en stor nitlott.

Sjukvården fungerar inte. man glömmer bort människor som ligger och dör. Sjuka får vänta på behandling så länge att de inte längre behöver den.
Det finns inga läkare så man tar in stafett läkare. men om alla slutade med det så skulle ju dessa stafett läkare tvingas ta ett vanligt läkare jobb. har verkligen ingen tänkt på det?

Vården i storstäderna är obefintlig det går inte ens att få föda på sitt närmaste sjukhus. men vi stänger BB över sommaren...

Vägnät och infrastruktur har inte fungerat på årtionden inte sen avregleringen. Nu har de inte råd med underhåll på våra vägar och vill sälja ut vägnätet?!

Med facit i hand  VAD I HELVETE FÅR VI FÖR SKATTEPENGARNA VI ALLA BETALAR???

Tja jag vet faktiskt inte.


I USA funderar man allvarligt på att lösa upp demokratin och bara låta högutbildade rösta.
I Sverige hoppas flera industrimagnater att det blir en regeringskris efter valet så de kan ta över.

Vem ska man rösta på?

Ja jag vet inte längre.

Anita funderar, världs läget, nätet och kriget.

Jag har funderat.

De här  kontraspionen som förgiftats tillsammans med sin dotter, som just anlänt till England från Ryssland.
Varför antar hela världen att det är Ryssland som gjort om samma misstag som med den förre avhoppade spionen?
Jag tror att det inte är Ryssland som gjort detta. jag tror att det är en tredje makt som vill starta ett krig mellan Europa och Ryssland, ja kanske hela världen.

Det är extremt oroligt i mellanöstern, krig i Syrien (där strider både Ryssland och USA i princip emot varann.)
Det är krig i Jemen där strider Iran mot Saudi Arabien.

Jag funderar på om det inte kan vara så att någon gjort detta dåd i England för att få igång ett krig som hämnd för de krig som förs i andra länder.
Vi är just nu i en politisk kris, ett kallt krig mellan Ryssland och övriga världen. Diplomater utvisas från alla håll.

Men vem är skyldig? Och om det inte är Putin hur ska man kunna reparera relationerna till Ryssland, efter detta gigantiska misstroende?

Vem vill ett tredje världskrig? Kan det vara ett dåd av IS? 

När det gällde USAs president val så var det ju inte Putin som lagt ner det största jobbet på att på Trump på posten. Kort fattat så kan man ju skylla på ett  företag och FB.

Hur tar man över folks hjärnor?
Det slog mig hur lätt det är idag.
Här börjar ungarna scrolla genom flödena i telefonen redan före frukost mackan. Om man kan rikta reklam mm till var och en vilket man kan så är det nog en lätt sak. Se bara vad som händer om du kollar kläder på ett företag och sen öppnar FB i kanten på flödet ligger precis de produkter du tittat på.....
Kallas i min värld för indoktrinering och dolk marknadsföring. Din hjärna matas med det du varit intresserad av tills du köper det.

Om man tänker att man matar alla i ett land med samma skit som dyker upp på varenda sida du tittar på och före varje videoklipp på Youtube...

Snart kan man ta över hela länder medan folk glor i mobilen.
Tills någon tar upp kameran och fotar stridsvagnarna på Gotland eller var de nu dyker upp, då är nyheten het på alla medier.

Vi har somnat bakom mobilen. Vi ser på världen genom linsen på mobilen oförmögna att handla.
När något händer tar vi upp mobilen och filmar och lägger ut, att någon dör på kuppen rör oss inte.
Nej den förmåga togs ifrån oss redan som barn i alla olika spel man kunde spela via dator eller konsoler.

Vi är redan zombifierade.

Vi försöker nu lära barn källkritik, men hur lär man någon empati( för annat än gulliga kattungar på FB)?
Vi umgås inte längre med varann. Vi chattar PMar och skypar.

Skulle vi ringa på hos grannen skulle de bli förbannade för att man stör, alternativt tror de man tänker råna dem.

Vart är vi påväg?

Jag börjar tröttna på nätet, just för att jag är trött på att matas med reklam. Datorn blir otroligt seg av skiten.
Jag blir oxtokig när man ska klicka på något och precis när man gör det kom reklamen upp och datorn laddas med en helsida av skiten.

Hur länge orkar mänskligheten?
Vad händer om vi stänger ner internet? Vad händer då med våra barn?
Hur skulle världen se ut om vi slutade surfa? kanske börja umgås med varann istället?

Näthandeln är rekord stor.
Men tänk om vi skulle prioritera så när producerade varor som möjligt. Då skulle fler få jobb i Sverige.
Jag väljer alltid svenskt om jag kan eller saker från Nordiska länderna, utom grisköttet det köper jag aldrig från Danmark, pga deras djurhållning. Jag köper inte GMO mat.

2018 snart ett nytt årtionde hur vill du att din värld ska se ut?
Vill du vara långt borta från verkligheten i din närhet genom telefonen?

Somligt var bättre förr.