Smärta

All smärta är inte smärtsam, som träningsvärk den är skön.

I vår har jag varit sjuk i smärta.
Jag har ont i ryggen och får ibland inte med mig benen, det ser säkert kul ut när jag snubblar på mina egna fötter därför att min hjärna inte vet var de är.

Smärta kan vara som tandvärk ilande eller ihållande.

Smärta är dov som molande lite i bakgrunden i livet, den smärtan vänjer man sig vid.
Den behöver man inte så mycket smärtlindring till.
Sen kommer smärtan som kommer ovan på den molande värken, den stressar, gör mig hungrig och arg.

I helgen fick jag vad kramp inte så allvarligt tänker du det går ju över.
Men plötsligt smäller det till i vaden två gånger.
jag hamnar efter mycket om och men på akuten efter jouren och där konstaterar man en allvarlig muskelbristning den var två gånger jävligare än när jag bröt fotleden.

I söndags låg jag i sängen och läste, plötsligt krampar halsen och nacken. Jag försökte lirka, trycka och massera det blev bara värre och värre.


Idag tog jag mig till vc, smärtan är outhärdlig ingen medicin hjälper och jag blir allt desperatare.

Vad är det för fel på min kropp som krampar sönder? Varför blir jag hes och har svårt att svälja?

Jag känner att halva ansiktet är bort domnat och nu sticker det i armen.
Jag är rädd.
Rädd att inte bli tagen på allvar, rädd att vc tröttnat på mig för man ser inte varför man ska hjälpa mig eller hur.

Men det kan jag säga får jag inte hjälp med detta så kommer jag inte tveka att avluta detta helvete.