Hur musiken får en att överleva fast man inte vill

När jag var ung och arg då stängde jag in mig på mitt rum låste dörren och tejpade fast nyckeln så ingen kunde låsa upp utifrån.
Sen satte jag på hej babberiba på grammofonen jag köpt av morbror Benny.
Det va en massa andra rocklåtar på den däringa skivan (jag gav bort den till Rolf Ewald senare för han va så snygg)
Men då spelade jag den så högt det gick och utanför stod pappa och skrek som en tok.

När jag senare i livet blev deprimerad efter ett hot jag utsattes för av min chef, blev det  Dr. and the medics med låten spirit in the sky.

https://www.youtube.com/watch?v=J4N_cFKUBec&list=FLtClEB64iCUnh_1L_NCysHw&index=123

Den passade någon som inte har livsgnistan kvar.
Någon som allvarligt försökte ta sitt liv.

Senare i livet blev det mycket musik men då för att jag var glad och mådde bra.
Under min graviditet med dottern spelade jag Dirty dancing i köket på högsta volym.

Jag gifte mig fick barn, flyttade och gick nästan in i väggen.
Gick upp 50 kg och mådde skit.

Året var 2007 och jag tycket allt var värdelöst tills jag som alla andra såg mellon på tv och blev blixt kär i The Ark.
Jag lusläste texterna köpte omedelbart alla skivor de släppt och fortsatte läsa texterna som om det var Olas dagbok.
Barnen och jag spelade luft trummor och luftgitarr till låtarna och jag som mådde skit tog mig ur det.
Jag förstod att det jag va mitt uppe i trots min ålder var precis det Ola skrev om.
Ångest, och depression främlingskänsla mm är inte bundet till en viss ålder.

Åren gick och det kändes lite tomt, The Ark slutade spela och så var det mello igen.
Där på scenen stod en man en mycket snygg man helt barfota i kostym.
Han sjöng också om något jag kunde relatera till. " Jag reser mig igen" Torsten Flinck. Jag köpte skivan och fängslades av dessa låtar som nästan var som skillingtryck. Jag hade otroligt svårt att sova denna period så jag lyssnade på skivan tills jag somnade.

Perioden efter Thorsten blev ganska musik lös.
Tills en kväll då Erik och jag satt i soffan och slö glodde på Sökandet efter sugar man, när det programmet var slut orkade jag inte ur soffan. Så när hallåan påannonserade en konsert med Mumford & sons satt jag kvar.

Jag minns första bilderna som var på grabbarnas fötter när de precis kommit ut på scenen, röken och dimman som ligger tät, det är sen kväll i red Rocks. uppemot 20 000 pers i publiken.
Första låten är Lovers Eyes. Redan första ackorden är vi fast.

Det här är musik som appellerar till min trasiga själ.
Den slår samma takt som mitt hjärta som min själ.

Jag läser texterna som med Olas, jag läser allt jag kommer över ser filmen Red Rocks, köper alla skivor. Och till slut också boken om grabbarna på engelska.

Vi lever, andas och jag överlever med Marcus och bandet.
Så tar de time out.

Det blir tyst i stereon hemma.

Jag mår allt sämre.
Då äntrar en same scenen. han jojkar och den musiken är precis så ödsligt storslagen att de talar direkt till min själ.

Min själ har kommit hem. Jag kan få en timmes frist från panikångest och förtvivlan.
Jag kan få vingar och flyga över fjällen med Jon Henriks röst som vingar.

https://www.youtube.com/watch?v=cWhOh4MRWbk

Jag älskar den här mer än alla de andra, varför vet jag inte men den rör mig till tårar och den lyfter mig till glädje.

Utan musiken hade jag inte levt.

Tack Ola Salo.
Mumford & sons,
Thorsten Flinck
och allra mest tack till Jon Henrik som själv varit där jag är.

Tack vare Jon Henrik gjorde dottern ett arbete på religionen om samerna som hon fick mycket bra betyg på och som hon delade med sig av till sin klass. Jag hjälpte henne och det ledde till att jag började läsa böcker om samisk kultur och deras historia och det har varit lärorikt men också dystert.
För som vi behandlat detta folk genom tiderna är fruktansvärt men det som är än mer hemskt är att vi fortsätter packa på dem det ojämlika samhälle vi lever i  de som hade ett jämlikt samhälle, där män och kvinnor levde på lika villkor.

Landsbyggden i våra hjärtan.

Ska vi har fler knypplingskurser, musikgrupper eller dansgrupper.
behöver vi fler personliga tränare eller fler egen företagare.
Här i Odensbacken växer företagsamheten, det är bra. Men finns det verkligen underlag?
Vem gör en marknadsundersökning idag?
Många tror det egna företaget är lösningen på allt, men det kan bli den kvarnsten man får dras med resten av livet om man måste gå i konkurs.

Landsbygden måste leva.
Om vi vill veta vad vi äter.
Om vi inte vill att samhällen och byar utanför storstäderna dör.

Vill vi det, bryr du dig?

Vad behöver då landsbygden?

Fungerande infrastruktur, hela vägar, bra kommunikationer och fungerande samhällstjänst i form av banker, vårdcentraler och post.

Vi behöver jordbruk och vi behöver jordbruksstöd så att man kan överleva på jordbruket.
Vi måste kunna konkurrera med EU på lika villkor.
Det är inte rimligt att vi har hårdare regler än det är för de varor och tjänster som kommer in i landet.

Vi kan ju inte ta död på vårt eget jordbruk för att EU vill att vi köper Spanska tomater, Tyskt griskött och Belgiska kor.

Vad kan vi göra åt det då, EU har ju sina regler.
Vi kan köpa svensk mjölk, svenskt kött och svenska möbler mm så långt det går.
Vi kan kräva ursprungsmärkning, och fråga hur djuren haft det.


Men landsbygden är inte bara jordbruken det är alla små samhällen och alla små kommuner som idag kämpar för att överleva.
Vi kan kräva att staten placerar jobb här hos oss.
Vi kan kräva skattelindring för oss som bor på landet. Varför skall jag betala samma skatt som dem som bor i stan?
Varför skall fotbollsbiljetter subventioneras av kommun?
Kultur...

Men vi som inte ens kan ta oss in till stan, varför kan inte vi få del av kakan på annat sätt.
Om skatten va lägre på landet och om busstrafiken var bättre skulle fler flytta ut på landet.
Istället för billigare fotbolls biljetter kan vi väl få billigare transporter av livsmedel till landsbygds butiker?
Vi vill ha fler bostäder, fler lekparker, fler badplatser, fler dagis och fler skolor.
För om landsbygden skall överleva måste det finnas service, utan affär, dagis och skola kommer barn familjer aldrig flytta ut. Då spelar det ingen roll om det går att lära sig knyppla på en kvällskurs.

Slaget om landsbygden står nu.
Det är nu det avgörs om vi kan köpa svenskt kött, svensk mjölk och svenska grönsaker i framtiden.

Landsbygdens små samhällen har blivit avskälpnings platser för ny anlända flyktingar, missbrukare och allmänt stökiga familjer. men de små samhällena har absolut inga möjligheter att stötta dessa människor i utanförskap, de blir snarare ännu mer utanför.

När det gäller kriminella och missbrukare är det rent vansinne att dumpa dem ute på landet, oftast kommer inte polisen när man ringer. De är så underbemannade att de bara hinner med de tyngsta områdena i stan.

Så de människor i vårt samhälle som behöver mest stöd och resurser hamnar i ingenting.
Små skolorna har ingen möjlighet att hjälpa  svaga barn eller stötta dem som kommer från svaga familjer.

Här ute hamnar man i ett ingenmansland där de som har allt och oftast också en position i samhället ser ner på dem.

Landsbygden i våra hjärtan, en plats att besöka på midsommar och när det är vackert väder om sommaren.
Men vi är en ansenlig mängd människor som lever här året runt, som går i skolan, arbetar och verkar här i ditt sommar paradis.
Vi som går upp kl 5.00 på morgonen för att hinna skotta innan vi åker de fem milen (eller så) till jobbet. Vi som åker på oplogade vägar om tidiga vinter morgnar, vi som åker 3 mil åt fel håll för att lämna barnen på dagis. Vi som åker 3 mil till affären och fem mil till banken.

Men utan oss försvinner landsbygden och det blir skog på hela skiten.
När den siste bonden lagt ner, då kan du inte längre köpa svenskt kött, äta svenska ägg, dricka svensk mjölk osv.
Då vet du inte längre hur djuren haft det som du äter, du vet inte med vilka kemikalier dina frukter och grönsaker är besprutade. Du har ingen aning om hur arbetarna haft det som tillverkat maten du äter.
Det öppna landskap du nu är van vid kommer planteras igen med skog.

Vad ska vi leva av om den siste bonden lägger ner?
Å var ska vi bo? För det kommer inte finnas lägenheter för hela vår landsbygdsbefolkning i städerna.

Landsbygden har så mycket att erbjuda, frihet, ren luft, natur och djurliv in på knutarna.
Samhörighet, trygghet och lugn och ro.
Det är en fantastisk plats att växa upp på.

Kom och se.
Som Ingmar Ström sa.

Örebro stad, Örebro kommun kontra landsbygden.

Jag har bott i Örebro kommun sedan 1969.

När jag började på gymnasiet 1977 blev jag också bekant med staden. Innan dess var vi sällan där, vi handlade i Vingåker och köpte kläder mm i Motala.

Jag älskade stan. På den tiden var den levande.
Man kunde gå i butiker från Olof Palmes torg till Järnvägsgatan.
Järnvägsgatan var på den tiden full av affärer och en salladsbar.

I anslutning till bussvänthallen fanns ett café.
Jag satta ofta på både salladsbaren och caféet.

Försämringen av stadsbilden har på gått länge.
Först tog man bort bussvänthallen och gjorde resecentrum.
Sen tog man bort lokal och landsbygds bussarna från Drottninggatan-Storgatan.
Då dog norr city.
I och med det så stannade bussarna på gatan nedanför Nicolai kyrkan, alla som bor i stan vet att det är en regäl uppförsbacke upp på stan därifrån, en omöjlighet för en handikappad att komma upp ensam uppför.
Dessutom färre avstigningsplatser vilket gör att äldre får svårare att ta sig upp på stan.

Sen gjorde man om Järntorget till en fontän.
Man undrar ju hur politiker och tjänstemän tänker. Vad är charmen med en stor fontän/vatten samling där det förr låg ett torg?

Nu vill man bygga parkering på genomfartsleden så det stoppar upp trafik från universitetet och östra landsbygden.
man vill krympa Järnvägsgatan och få till en stoppkloss. Hur funkar det för oss som skall till USÖ?
Hur blir det sen om man dessutom vill göra om gatan förbi museet till gågata?

Det känns som om man vill ta död på hela centrum av stan.
Men det är väl ett steg i den riktningen att landsbygden skall knoppas av från stan?

Man kan säga att slogan är:
STAN ÅT DEM SOM BOR DÄR.

Varför låter man människor som Björn Sundin förstöra stan?
Varför vill man ta kål på affärsverksamheterna i stan?
Jag förstår att det är ett miljötänk att det skall bli mindre avgaser i stan, men de som bor mitt i smeten har ju valt det och de visste ju redan från början att stan är trafikerad.

Om man vill göra en bilfri stad måste man bygga vägar runt och parkeringar i nära anslutning till centrum. Om det inte finns parkeringar nära affärerna så åker folk någon annanstans.
Det är inte miljövänligt att snurra runt en timme med bil för att hitta en svindyr parkering på en av gatorna. Lös den frågan först så kanske trafiken i stan kan vara kvar.

Vi behöver billiga parkeringar i centrum. Stortorget, Järntorget, bakom och nedanför centrum.
Då är det inga problem att gå upp på stan.

Men vi som kommer från landsbygden och skall handla nått på stan orkar inte leta efter parkering i evighet, i synnerhet inte efter handikapparkeringar.

Bygg ut länstrafiken, bygg ut stadstrafiken, det skulle vara bra med centrala spårvagnar från ytterområdena vid Almbyplan in till stan osv. Då blir kollektivtrafiken i stan avgasfri.
Låt spårvagn och busshållplatserna vara samma då kan man enkelt byta. och en särskild linje direkt till USÖ.

Under hösten 2014 fick vi klart för oss att vi fått en landsbygdsnämnd i Örebro.
Det blev ytterligare ett steg mot att knuffa bort landsbygdsfrågorna från stan.

Nedan kopia från Örebro kommuns hemsida ang landsbygdsnämnden.

Landsbygdsnämnden

Landsbygdsnämnden ska stimulera utvecklingen på landsbygden samt vara referensorgan i de frågor som rör landsbygden i Örebro kommun.

Landsbygdsnämnden ska inom sitt ansvarsområde ansvara för:

• Beslut om och fördelning av medel till landsbygdsutveckling
• Verka för kunskapsspridning om landsbygdsfrågor.
• Uppmärksamt följa villkor för bosättning och företagande på landsbygden.
• Etablera god kontakt med nätverk, föreningar och företag verksamma inom kommunens landsbygd.
• Stödja och stimulera lokala initiativ och lokala utvecklingssatsningar.

Landsbygdsnämnden har inom sitt verksamhetsområde uppgiften att aktivt arbeta med medborgardialog, och stimulera till bildande av lokala utvecklingsgrupper.

Landsbygdsnämnden ska verka för att reformera det kommunala regelbeståndet inom sitt verksamhetsområde.

Landsbygdsnämnden ansvarar inom sitt kompetensområde för att arbeta för en långsiktigt hållbar utveckling i Örebro kommun genom de tre dimensionerna ekologiskt hållbart, socialt hållbart och ekonomiskt hållbart.

23 januari 2015 • 11.24                                                                    här slutar kopian
**************************************************************************

 

Jag bor i Östernärke jag har inte blivit inbjuden till något dialogmöte eller ens hört talas om det.



Utdrag från protokollet 15 mars 2015


§ 25 Tillsättning av referensgrupp för landsbygden
Ärendenummer: Ln 38/2015 Handläggare: Jenny Risberg och Kalle Selander Ärendebeskrivning Gruppens uppgift under 2015 är att fungera som en resurs vid diskussioner kring landsbygdsstrategin, utformning av lokala utvecklingsgrupper, skapandet av ett kommunbygderåd/landsbygdsråd samt allmänna frågor gällande landsbygden.  
Uppdraget är ej arvoderat.  
Deltagarna är utvalda med avsikt att täcka upp de flesta områden på landsbygden samt personer med värdefull kunskap.

VILKA ÄR KONTAKTADE???

SAMVERKARNA ÖSTERNÄRKE samverkarna är en förening för företagare och föreningar de är inte representativa för hela Östernärke!!!

JAG BLIR SÅ FÖRBANNAD.
 två av dem som driver frågan om ett allaktivitetshus är socialdemokrater och väl medvetna om att det projektet är helt ett projekt för egen vinning skull för de inblandade. Att då ta pengar från hela östernärke till ett hus som samverkarna hyr är sjukt i synnerhet som samverkarna är kontakt länk för landsbygdsnämnden.

Samverkarna hyrde gamla banken där de numera har sitt kontor. De vill nu göra om det till ett allaktivitetshus så de slipper den dyra hyran.

Frågan är vem som skall vara besökare i det tilltänkta allaktivitetshuset? med tanke på att det är nästan omöjligt att få folk att gå på någon som helst verksamhet i Odensbacken, folk kommer ju inte ens till föräldramöten....

 

Tanken är god, ett hus där alla åldrar möts.

Men jag har jobbat som fritidsledare ti två olika allaktivitetshus och inget fungerade.

De inne i stan blev ett hus för föreningar att hyra. Ungdomarna och barnen fick hålla till i foajén.

I Vingåker jobbade jag på Åbrogården. Där fick ungdomarna sitta i Caféet. Var folkdanslaget där eller det var möte i Kommunfullmäktige fick se inte ens stå vid café disken och skräpa.

 

Vi vuxna har en tendens att marginalisera unga människor när vi måste hantera båda samtidigt. Det sitter i ryggen, ta ner fötterna, sitt ordentligt på stolen.

Ta av kepsen.

 

Jag tänker att vi har 3 mil till stan. Ingen liten stad en medelstor stad, med allt man kan tänka sig av utbud. Varför fundera på biograf här?  Vem skall gå på alla danser, teater och knypplingskurser?

 

Pensionärerna som behöver gå ut kommer inte orka gå till gamla banken. Föräldrar i medelåldern orkar inte mer än jobbet och alla åtaganden man åker på när ungar idrottar.

 

Allaktivitetshuset blir till för ungdomar över 18 år. Men de kommer inte knyppla eller ens dansa. De vill bara hänga.

 

Jag tror allaktivitetshuset är en underbar dröm men den saknar all verklighetsförankring.

Drömmar måste stanna vid det att vara drömmar.

Verkligheten är något helt annat.

föreningslivets blomstrings period är förbi, den var som bäst när Göran Persson var ung.

 

Däremot är jag helt klar över att landsbygdspengar inte skall lösa samverkarnas problem med den höga hyran.

 

 

Landsbygdsnämnden skulle kunna öronmärka pengar till vissa delar av bygderna.

Eftersom varje by har ett eget råd så skulle man kunna ge varje by en summa pengar att använda till det de ville. In på ett konto och spara till det man vill göra.

Eller så håller man råd med alla inblandade och så får man rösta på vart pengarna skall gå det året.

 

Ingenstans ser jag att kommunen tänkt att pengarna skall gå till bättre kommunikationer, bättre infrastruktur, bättre vägar.

Eller sponsring av glesbygdsaffärer.

 

Landsbygden måste överleva, det är nu slaget om landsbygden står.

Förlorar vi det förlorar vi vår inhemska matförsörjning.

Då försvinner de sista jordbruken och vi får äta den skit andra länder packar på oss utan livsmedelsverkets kontroll.

Landsbygden är så mycket mer än lite pengar till knyppling.

 

 

Rötter kontra rotlös.

Jag föddes i Ljungby i Kronobergslän.
När jag var 2 år flyttade vi till Storebro, utanför Vimmerby i Kalmar län.
Där bodde vi tills jag var 7 år.
Då flyttade vi till Forsvik utanför Karlsborg i Västergötland. Där bodde vi ett år och det var ett år för länge.
1969 gick flyttlasset till Brevens Bruk, som det hette då.

Jag bodde ett par år i Vingåker och ett par år i Örebro, men flyttade hem emellan åt då jag gått ut skolan, eller blivit arbetslös. Jag bodde dock ett par år i stan när jag jobbade där.

Jag flyttade med make och barn till Odensbacken 2003. Och där bor jag som bekant kvar.
Men HEMMA kommer alltid att vara i Brevens.
Jag längtar ständigt hem och skulle flytta tillbaka imorgon om inte min man vägrade.

Jag har känt mig rotlös hela livet.
Vi flyttade ju runt som resanden.
Det var först när jag flyttade tillbaka till Brevens efter att ha bott i stan som jag kände att jag hörde hemma där.
Än mer blev det så när barnen föddes där.

Mamma och pappa ligger begravda på kyrkogården.

Det blev mitt första riktiga hem där på skolhusvägen 13.
Trädgården alla somrar i skuggan bakom huset.
Hanna som gungar i gungan i mattställningen.
Promenaderna med barnvagnen.

pappa och hans iller på armen.
Byxorna med både livrem och hängslen, baskern på sne och träskorna på.

Alla kvällar då jag satt uppepå och tittade ut mot landsvägen i fall någon bil man kände igen från Högsjö skulle fara där.
Kvällarna nere vid bruket under björken vid bänken där alla samlades.

Och doften av Ballamanas cigariller.
Örni som drog ur amazonen...
Henrik på flakmoppen.
Mia Lilieholm och jag hela somrarna.

Tiden är för längesen förbi men minnena finns kvar.

Om somrarna jobbade jag på gjuteriet och det var den roligaste arbetsplatsen jag jobbat på.

Mannen längst fram till vänster är min pappa. Bilden är tagen i det gamla gjuteriet.

Frågan är ska man flytta tillbaka?
Eller kommer jag känna mig rotlös igen?
Kan man komma tillbaka efter så många år och hitta tillbaka till det man älskade.
För det har ju hänt mycket både i mitt liv och i Brevens sen jag flyttade.

Vad tycker du?

Våren på Huginvägen fortsätter

Nu är det bråda tider, fåglarna letar kärlek, blommorna slår ut och bina surrar.

grannens forsythia blommar vackert.

Små björkarna vid eons ställverk slog ut idag.
Det går fort nu till och med maskrosorna är på gång nu.

Utanför tomten mellan kantstenen och asfalten har några penséer slagit rot.

 

 Eriks finskarödbjörk är också på gång att slå ut, nu får vi se om den blir röd eller grön...

Det kommer fort nu allt som vill upp.

Nere i trädgården på baksidan kommer våren lite långsammare än i söderläget.
Här har jag mina bärbuskar, så som blåbär, jostabär,

 krusbär och vinbär. Här i knopp.

Här växer också mina tre rabarber. under Viktoria en gammal sort.

 Elmblitz kom för kanske 15 år sedan den har låg oxalsyrehalt.

 Mitt ny förvärv Champagne röd. Den ska ge röd till rosa saft.
                

 

I går satte jag alla mina sallats sorter, några frön nu och sen sår jag mer längre fram. men efter midsommar går det inte så mer.

 





Här min arbetsbänk.

 

 

 Å här är alla sådderna som grott och skolats om samt en rosmarin och en primula som skall ut.

 

Sol ute

sol inne.

Sol i hjärta

sol i sinne.

Även en maskros kan vara vacker.

Själens skavsår

Hur förklarar man för ett barn att man är arg, ledsen och allt där emellan därför att gränsen är nådd?
- Mamma sa Erik vad är den där gränsen?
Jag såg på min son tvärs över köksbordet och funderade på hur man förklarar hur jag mår.

Allt började redan 1993 inser jag, där jag sitter och ser ut genom köksfönstret.

Jag ville ha barn vi försökte men det gick inte mest för att jag inte hade ägglossning som andra.
Jag fick hormonbehandling och blev gravid.
Det var den varmaste sommare3n på manna minne och jag mådde hemskt.
När vi i tredje/fjärde månaden skulle titta på fostret på ultraljud slutade hjärtat slå där och då.
Veckor gick och jag tog till slut abort eftersom min tokiga kropp inte stötte bort det döda fostret.

Dr Revelius vägrade mig en ny hormonbehandling sa åt mig att gå ner till normalvikt, det skulle innebära 20 kg bortbantning på 2 månader.
Jag gick upp 10.

Åren gick men så blev jag gravid.
Vi fick vår dotter och allt var roligt igen jag gick ner 14 kg.
Vi skaffade ett barn till och 5 månader efter hans födelse fick dottern diabetes typ 1.
Vi tvingades flytta 2003 för att den lärare hon hade i skolan vägrade ge henne insulin.
Jag hatar Odensbacken.
Jag vantrivs något fruktansvärt.
Maken vägrar flytta.
Ekonomin är under all kritik.¨
När vi flyttade hit sa jag till Kim att vi måste vara rädd omn bilen för vi har inte råd köpa ny. På de 12 år vi bott här har vi haft 8 bilar....
De 150 000 kr jag fått för min invaliditet tar raskt slut, pengarna går till makens bil historier och min pappa.
2003 dör min mamma och pappas dements slår ut i blom.
Han flyttar ner till Odensbacken till Kvarnen.
Huset skall städas ut 34 år av hamstrande.

Hans ekonomi är i oreda efter mamma som på grund av sin hjärntumör har fått skulder hos alla efter sin död. Vi får allt det avskrivet som mamma står för men hon står inte för de stora skulderna. Oljan, bilen mm
Pappa betalar och pengarna räcker knappt, jag skjuter till av mina pengar det som inte går till bilar.
Det förvärras av att hemtjänsten inte kan hantera en dammsugare utan vi får köpa två nya på två år samt en rakhyvel någon tappat i toaletten.

Pappa blir så dement att han kommer till Askernäs. Där blir det pengar över och jag låter en del av dem gå in i vår ekonomi med skräck som följd, trots att pappa uttryckligen sagt att jag får det och att han vill att jag ger mina kusinbarn en slant då och då, vilket jag gör.

Sen följer 12 år av skolkaos för båda barnen och diagnoser hit och dit.
Glömmer också makens hot om uppsägning pga hans dyslexi, jag reder upp det också.
Under den här perioden fram till 2007 går jag upp50 kg.

Jag är livrädd tror att jag skall dö varje dag.
hjärtat gör ont, jag har full panik ångest.
2008 gör jag en gastric by pas operation och går ner 50 kg och tror att nu blir jag aldrig mer tjock.
2009 dör pappa.
2010 bryter jag min fot.
2013 opererar jag min utslitna höft.
samma år börjar dottern på den ostrukturerade skolan Kvinnersta och mår skit.
Jag styr upp det.
Jag ansvarar för ekonomin, för hus renoveringar som alltid blir mycket dyrare än jag först trodde.
Maken krockar min bil.

Jag sitter här i ett hus jag inte är vän med.
2015 kommer maken hem och säger att han blivit uppsagd.
Vi blir i samma veva av med vårdbidraget för barnen. Vilket innebär -12000 kr i månaden.

Det finns ingen att tala med.
Maken säger att det ordnar sig, jag får ett jobb ska du se.
Ja men vår ekonomi är inte hjälpt av det när jag inte jobbar.

Så jag sover inte.
Har ständig ångest.
Har ont i bröstet, magen och hela kroppen.
Min artros äger mig natt som dag.
Vad gör jag då? jag äter.
Oralstimulans, allt försvinner en stund medan jag tuggar, inte godis, inte sött, men knäckebröd.
Man kan som jag nu gjort gå upp 23 kg på knäckebröd det ger mig ångest.

Allt detta sa jag inte till min son.
Jag förklarade min psykiska hälsa som så att det är som att ha gått en mil med skoskav.
När du stannar upp ser du att det blöder men hinner inte sätta på ett plåster, du tänker att det går 100 meter till. Men när du gått de där 100 metrarna så är det en halv mil till.
Varje steg smärtar varje gruskorn gör ont.
Å varje sak jag måste göra utöver att bara leva är ett gruskorn i mitt skavsår.

I dag på morgonen var det full diskussion om huruvida sonen skulle ha eller inte ha tandställning, tusen frågor och jag sa till slut det blir ingen tandställning för jag orkar inte detta.
Dottern blev jag osams med för hon satt kvar vid bordet och väntade på gud vet vad, gå sa jag gå och tvätta håret så vi kommer i väg i tid.
Hon skrek allt möjligt åt mig. Precis som alltid när vi inte ser saker på samma sätt.

Jag vill inte leva längre.
Vad har jag för liv?
All min tid går till att lösa saker åt de tre andra i den här familjen och ingen, ingen säger tack.
Ingen är beredd att göra en enda sak för mig.
I helgen blev det krig därför att jag bad min man gå ut och kratta framsidan.
Varför ska jag göra det, jag har aldrig krattat!!
Nej tacka fan för det, det har jag gjort men det går inte nu.
Jag har ingen känsel i ansiktet, i händerna eller ens fötterna.
Varje rörelse gör fruktansvärt ont, det gör ont att inge göra något alls också.

Gud låt mig dö.

Ellos förr och nu.

Jag har handlat på Ellos sen jag var 15 år.
Det va säsongens stora händelse när den damp ner i brevlådan.
Först satt mamma och jag och tittade tillsammans.
Sen läste jag den själv, hur många gånger som helst.
När jag gjort det var det dags att kolla i den med bästa väninnorna.

Sen när jag läst och läst satte sig mamma och jag och beställde de kläder vi ville ha.

När jag själv blev mamma så började jag vänta på höstkatalogen på semestern och vår katalogen vid jul,.
först läste jag den hur många gånger som helst.
Sen läste barnen den först själva och sen med kompisarna.
Så satte sig familjen ner och beställde det man ville ha utifrån de pengar man hade råd att spendera.

Å så i år kom den i ny tappning.
Bilderna är grå(?) Plaggen är fotade mot vit bakgrund i stället för på modeller.
Jag är nu gammal (50+) ser inte så bra så jag ser inte hur de vita kläderna ser ut mot den vita bakgrunden.
De bilder som är fotade med modeller framhäver egentligen inte kläderna utan mer en känsla.
Den går mig spårlöst förbi.

Kollar in en kjol. Den finns i flera färger men de enda som syns i katalogen är laxrosa (antar jag för man vet inte med den layouten) Om man vill ha de får man kolla på Ellos.se. DET SKULLE ALDRIG FALLA MIG IN.
Har kollat där ibland och det är typ hundra sidor med klänningar och kjolar. Hopplöst att hitta något och varje gång man klickar på nått och sen ska tillbaka så börjas det om på sid 1 fast jag va på sid 54.

Texten är omöjlig att läsa då den står i följd istället för i korta stycken. Så var det med H&M och därför slutade jag handla där. Jag som ser dåligt har svårt följa och byta rad. Dottern med dyslexi kan det inte alls.

Tack och lov kan man fortfarande handla på Cellbes. De har kvar den gamla layouten och de har fortfarande bilder med modeller där kläderna är i fokus.

Handlade förr en hel del på La Redoute men nu har de också bara när katalog och då får det vara.

Tiderna förändras, jag accepterar det men det innebär inte att jag vill sitta framför datorn och kolla igenom tusentals plagg för att hitta nått jag vill ha.
Det var bilderna som gjorde att man föll för en blus eller en kjol. Miljön, stämningen och ljuset i bilden. Att stirra på en vit brodyrblus mot en vit bakgrund säger mig absolut inget.

Ännu tråkigare med färg i en gråtonad skala. Sofistikerat javisst, lockande nej.

Jag önskar Ellos, H&M, Jotex mfl lycka till i försöket att nå en ungdomligare konsumentgrupp.
Jag tror de måste byta namn om de skall slå an i den ungdomliga skaran. Ellos är förlegat, endast vi som handlat där sen barnsben skiter i namnet.
Det lär knappast bli hippt på skolgården att säga jag har köpt byxan på Ellos.
Mycket tuffare med Nellys.

Mera vår på Huginvägen

Solen skiner, det är varmt ute och jag kan inte vara inne.
I går skolade jag om alla mina sommarblommor.

I dag rensade jag rabatter runt buskar mm och la på ny jord utefter listen.
Det blommar och det är helt enkelt underbart.

Ovan Ormöga som blommar i ljusblått.
den växer i listen utmed husväggen. Nedan mina älsklingar, lungört.
Jag har rosa, blå och röd.

Scilla är en älskling och den sprider sig nu ut i gräsmattan.

Under Paradisbusken har jag satt Vårlök som jag fått av Susanne W och Svalört som jag hittade nere i trädgården. den är ett ogräs men jag gav den en plats i min trädgård och då är den en välkommen gäst.

Vi brukar slänga jord från rabatterna nere i buskaget så nu blommar det där också.

Tog in den första vårbuketten och satte den på köksbordet.

Jag

önskar er en

trevlig

helg!