Böcker, böcker, böcker..

Vid köksbordet ikväll kom vi att tala om böcker.
Jag insåg för längesedan att två samlare inte kan bo under samma tak, då måste en ge upp sitt samlande, det blev jag.
Maken samlar på tidningar så vi har garaget fullt.
Han anser att inget skall kastas för det är en del av hans liv och hans historia.

Jag älskade böcker, ja jag älskar fortfarande böcker men har lämnat nästan alla till insamlingen här i Odensbacken.
Till en början köpte jag dem för min egen skull, sen sparade jag dem för att läsa om dem, vilket ju aldrig sker även om jag idag inte kommer ihåg vad de handlade om, vilket jag dock gjorde förr.

Sen sparade jag dem för att mina barn skulle läsa dem, men mina barn läser inte.
Jag köpte bra barnböcker för tiotusentals kronor till ingen nytta, de flesta läste jag själv högt för dem men när vi läst Cornelia Funkes bok Bläck död och dottern verkade ointresserad skippade vi fortsättningen och den blev den sista bok jag läste högt för dem. Jag hade velat vara som Olof Palme som läste högt för sina vuxna barn på somrarna, han läste de gamla klassikerna.
Så när bokhyllorna var full fanns ingen återvändo.

Så ikväll satt vi och bläddrade i en resebroschyr, och jag såg en resa till Grekland.
Jag har alltid velat resa dit dels för att min gamla nu avlidna rektor Eilertz Fryland ofta reste till just Grekland han skrev en bok om sina resor
 " Grekiska dagar " hette den, dels för att jag läst Mary Stewarts bok " Min bror Michel". Jag har läst alla hennes böcker.
Jag har också läst  Bernard Nords böcker om ett svunnet Sverige, om svedjefinnarna och fjällfolken. Jag har läst Sven-Edvin Salje som skrev om fattig Sverige precis som Vilhelm Moberg. Jag har läst "Driver Dagg faller regn" av Marigt Söderholm liksom Prostmamsellen.
Jag läste allt av Sigge Stark.
 Jag har läst Birgit TH Sparre böcker "kristallen den fina" och alla de andra.
Från fattigdom till rikedom gick jag då jag började läsa Charlotte Brontes "Jane Eyre" jag fortsatte med boken som hennes syster Emily  skrev "svindlande höjder". Jag läste Juliette Benzonis böcker om Catherine och om Angelique.
När jag började på gymnasiet på Karro fick vi i uppdrag på svenskan att skriva en recension på en bok, vi skulle läsa en bok i grupp och sen utvärdera den. Jag var i samma grupp som Gunilla Larsholtz hon valde en bok av Mary Stewart "Min bror Michel". Jag var väl inte så förtjust i hennes val men hade inget bättre att komma med så vi läste den och jag blev fast.
Jag fortsatte med "Det brinner en eld" sen gick resten av bara farten.

Jag gillade äventyrsböcker med spänning och läste Dorthy Gillmas böcker om Miss Pollyfax som blev hemlig agent på ålderns höst.
Jag läste Desmond Bagleys böcker och köpte dem till och med.
Jag har läst alla Agatha Christies böcker. Alla PH Whitneys böcker, Dorthy Eden, Viktoria Holt, Jag har med glädje läst alla böcker om Lord Peter Wimsey av Dorothy Sayers bäst var "De nio Målarna" som handlar om klockringningar i England. 
På senare år har jag läst alla PD James böcker om kommissarie Danglish.
Jag har läst alla böcker av Elisabeth George böcker om Thomas Lynley.
Jag har läst nästan alla Minette Walters bäst var de första.
Jag älskade Peters Ellis böcker om munken broder Cadfaell, tyvärr är författaren död sedan länge.   Jag läste som ung alla Maria Lang och har nu sett några på DVD.
På senare år har jag njutit av Peter Robinson, Arnaldur Indridason, Reginald Hill och många fler.

När det gäller andra kategorier av böcker gillade jag Birgit Nilssons biografi, Herrman Lindqvist bok Om Axel Von Fersen.
Just nu läser jag "Barnbruden" av Anna Laestadius Larsson. Har precis avslutat " när döden kom till Pemberly av PD James.
Böcker är en välsignelse, ett sätt at lämna det grå och resa i tid och rum.

Jag gillar Engelska deckare så klart, läser Ann Cleevs böcker om mord på Shetlandsöarna. Så nu vill jag åka dit.
Läser svenska deckare gör jag också, Läckberg, Marklund, Teorin mfl.
Dock inte Nesser. Men gärna Kerstin Ekman.

Bästa böckerna hittills är Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs.
Och  Lyndsay Fayes böcker om Timothy Wilders " New Yorks gudar" som handlar om staden New Yorks första poliskår. Bok nr två kommer i mars 2014.

Vad läser du?

Blåtiran

Jag har en fantastisk blåtira på höger öga.

Det är min man som gett mig den.
I söndags alltså för en vecka sedan skulle jag väcka min man för att be om hjälp att frosta ur kylskåpet.
Jag lutar mig över honom och tänker ge honom en puss på kinden.
Av någon outgrundlig anledning så rycker han till och vänder hastigt på huvudet, vilket med för att han slår pannan mot min kind.
Det gör inte ens speciellt ont och det är till en början inte ens rött.
men måndag morgon får jag en chock när jag ser mig i spegeln.

ALLA precis alla känns det som frågar vad jag gjort.
Som bekant är det julrusch nu och vi har varit rätt mycket på Mariebergs köpcentrum och gissa om man blir uttittad! Folk vänder sig om och glor.
Någon frågade till och med om min man misshandlar mig.
 Det gör han inte, han slår inte mig, inte barnen inte ens dom jävla getingarna dör här de släpps ut igen!

Ja så här snygg är jag just nu!

Man kan ju anta att ögonskuggan hamnat fel.. eller?

 

 

 



JAG HADE FEL

 

Jag och sonen har gått i kyrkan sen 2007, nästan varje söndag utom när jag varit för dålig för att kunna sitta där.

Jag var rätt less på stå sitt.

Jag tänkte att en del skulle man kunna skippa i kyrkan bla, förbönen för kungahuset och regering och Gud vet vem mer.

 

Vi fick ny präst och plötsligt var vår kyrka stadd i förändring.

Till en början var det positivt, stå sitt försvann och detta ändlösa beende för alla överallt.

 

 

Tiden gick och jag insåg att jag hade fel, att faktiskt alla i kyrkan har fel.

Vi är på väg åt helt fel håll.

 

I en tid då inget längre är stabilt, allt är ständigt i förändring.

Telefonerna utvecklas fortare än man hinner hem med den nya. Datorer får nya program,

Tv är inte längre vad det varit. Vi umgås inte längre på riktigt, folk kommer sällan hem till sina vänner för en fika, man pratar i chatten på något forum som exempelvis Face Book.

 

Vårdcentralen bokar man tid till via mina vårdkontakter, som jag till för helt nyligen trodde var idiotsäkert vilket det inte är.

 

I en tid där många inte ens har ett fast jobb och ännu fler inget alls.

I en tid där många inte ens har mat på bordet.

I en tid då det är krig och elände som aldrig förr i världen.

I en tid då folk skjuts ner på öppen gata i vår lilla stad Örebro.

I den tiden försöker kyrkan hänga med.

Man har statt kyrkan i förändring så till den milda grad att vi fått fria tyglar att pröva vad vi vill, bara folk kommer.

Gudstjänst ordningen är helt förändrad, det är knappt vi bekänner våra synder eller ens vår tro.

Kyrkan tycks skämmas över sin mystik, sin tro.

Predikan blev några lösryckta ord om vad prästen hört, läst eller sett.

Ingen anknytning till dagens evangelium.

 

Ett evangelium vi förr lyssnade till stående, men idag är det inte ens säkert det ingår i dagens text.

Vi lever i en tid där ingenting är heligt.

Allt går att slänga ut med badvattnet till och med babyn.
Kyrkan har närmat sig new age med meditation och flummiga gudstjänster.

 Kyrkan har funnits i 1000 år.

Den har överlevt krig, hungersnöd, pest och allt där emellan.
Kyrkan har överlevt därför att den i princip varit oförändrad hela denna tid.

I en värld där allt är förgängligt där allt att kan vara slut i morgon, i den tiden behövs något som är bestående.

Det finns en ro, en trygghet i det som är långsamt och detsamma.

Det blir en oro med önskepsalmer, med omkastningar i gudstjänstordningen, det blir ett fiasko när man glömmer bort att be för de hädan gångna, när de anhöriga sitter i bänkarna.

 Jag hade fel, jag ber kyrkan, prästerna och alla andra om förlåtelse.

Kyrkan måste få vara ett uråldrigt, heligt rum där man håller gudstjänst till Guds ära och inget annat. Där nattvarden delas ut av prästen och inte skickas runt som en godis skål.

Ta själv det du vill ha.

 Det är i ritualen man kommer till ro.

Det är i det som har varit och det som alltid har funnits man finner sig själv.
Kyrkan är ett heligt rum, där skall inga andra saker ske, än det till guds ära.

Lennart Lundström hade rätt i dagens predikan, man ska inte dricka kaffe i kyrkan det skall man göra i församlings hemmet.

 I Asker har vi nu tagit bort altar ringen, vi skall göra om bakre delen av kyrkan till fik.

Till vilken nytta då?
Man vill också riva ut ett par bänkrader, varför?

Fom 1/1 2014 stängs kyrkan, för att få bukt med lukten.

I stället skall nu gudstjänsterna hållas i begravningskapellet eller bisättningshuset på kyrkogården.

Kapellet är fint men måste rustas för några tusenlappar eller så.

Det finns ingen värme där, elen fungerar dåligt och man kommer inte in om man är handikappad så en ramp måste byggas…

Vi väljer alltså att hålla gudstjänst i ett bisättningshus medan vi låter Brevens kyrka stå tom de flesta söndagarna, varför då?

Om man nu tycker det blir för långt att åka till Brevens, varför hyrde vi inte in oss hos Betel?

Kommer vi någonsin att komma tillbaka till kyrkan?

 Jag hade fel och får skylla mig själv att jag idag är kyrkolös och vilsen.

Det jag behövde var inte konturlöshet och

förändring,jag behövde kontinuitet och ro.

Min själ behöver vila i något den känner igen, för mitt liv är så rörigt och fyllt av smärta både själslig och kroppslig att jag och min ande behöver vila i det igenkännings bara.

 Därför var det balsam för själen att delta i Lennart Lundströms gudstjänst idag, som hölls enligt det gamla mönstret, där jag kan alla turer alla svängningar och där liturgin blir helande

Och frälsande. Där nattvarden blev en helig ritual, där jag bjöds till bords med Herren.

 Det är julafton om några dagar, jag har i 20 års tid alltid gått på julnattsmässa, just för att den är magisk.

Alla ljusen, halv mörkret, krubban och vår präst ståendes i mit gången för att läsa upp det heliga julevangeliet.
Frågan är förekommer det alls längre?

Låt kyrkan få vara den, den alltid varit, om den så måste dö.

Bättre dö som ett sant väsen, än dö konturlös och upplöst.

 Ingen kyrka i världen kan konkurrera med mammon.

Mammon har tagit över vår värld, folk går hellre till affärerna än till kyrkan.
Man lämnar kyrkan för att kyrkoskatten är för hög, men spenderar glatt så oändligt mycket mer på ren skit man inte behöver.

När människan vaknar, är kyrkan borta.

Vi som inte vill förlora den vill inte se den förnedras av förändringar ingen ville ha.

För de som går dit idag söker det som kyrkan alltid har haft och står för, Guds ord och de välkända ritualerna. Ritualer som förenat människor i år tusenden.

 Budskapet är det samma. Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…

På det att var och en som tror på honom inte skulle förgås utan hava evigt liv i honom.

Inga saker i världen kan ge liv, hopp eller förtröstan.

Världen är och förblir förgänglig.

 

God jul, må Guds frid lysa över Er.

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

Jul

Jag älskar jul.
Vår jul börjar 14 dagar före 1a advent, då sätter jag upp stakar och stjärnor, sen kommer tomtarna smygandes fram allt eftersom.

 Jag putsar alla mina ljusstakar, jag älskar mässing kan inte fatta att ingen köper dem för de är så billiga, dessa har jag fått för ett par tior på loppis.



 

 

Ja sen stryker jag alla juldukar och gardiner.

 Kuddarna får röda fodral och vi byter ut filtarna i soffan mot lite juligare.
Längre fram kommer tomteparaden stå på bordet.

Julgardiner i köket, utanför veden i påsar.

På fönstren glasdekorationer från Claes Olson.

Ljuslådan plockas ner från skrubben, många av ljusen är 20 år gamla och aldrig använda i alla fall aldrig eldade.

Såhär blev det i köket.

Nu fattas jultomtarna.
Medan jag var ute och hämtade dem kom grannens katt in och ville hjälpa till, han var mycket nyfiken på julgranskaramellerna i lådan så han fick gå ut igen.

 

Lilla telefonbordet i hallen har fått nissar och ett hus från WWF.

Julänglar på lilla blombordet i vardagsrummet, flera köpta för någon tia på loppis.

Kyrkan är arvegods från mina föräldrar tyvärr är den lite sleten av alla barn som tyckt den skulle spela stilla natt vilket den inte kan längre. Tomtarna till vänster fick jag en jul av Anna i Kniphammaren. Duken har min mamma sytt.
En liten julgrupp på köksbordet hör ju också till...



Amaryllisar är också ett måste till jul, i år blommar de om, för jag satte dem i hästskit i somras!

 

I fönstret i hallen har vi alltid vår julkyrka som Kimmen och jag köpte första året vi firade jul tillsammans, vi köpte den på Larssons i Högsjö och det var sista julen de hade affär. Änglarna har jag skickat efter från Ellos för många år sedan.

De kostade inte ens 50 kr.

Man behöver inte köpa dyra saker man kan köpa på loppis och billiga fina saker på bla, Rusta.

Ja sen skall granen in som är en utsliten 20 år gammal plastgran, för jag vill inte hugga ner någon livskraftig gran ute för någon vecka inne dessutom hatar jag barr och är allergisk mot kåda.

Nytt blandas med gammalt, karamellerna har min mamma gjort, tomten köpte jag på Åhlens för några tior.


 Kotten har Hanna gjort.

 Ängeln fick jag av Pia Baldwin för många år sedan den liknar mig :)

Julgransbelysningen är ur gammal och var mina föräldrars.

 

Ja så ser min jul ut 2014.

 



Tid är.. ja vaddå?

Tid är.. ja vaddå?

Tid är pengar.

Tid är värdefull…

Men vad gör vi med vår tid?

Skynda, skynda, i synnerhet nu i julhandeln.
Vi hinner inte köpa smink, duschtvål, böcker, mat i affären vi måste köpa det på nätet.

Vi kan inte längre gå in på banken och göra våra bankaffärer vi gör dem över nätet.

Vi kan kolla var vårt paket är någonstans över nätet..

 Vi snålar in minuter än här än där.

Pizzan beställs och levereras vid dörren.
Det kallas service.

 Men allt detta får vi betala för.

 Sminket, kläderna, skorna, är mycket billigare på nätet.

Hur kan det vara så?
För den som säljer behöver ingen affärsyta, för affärsyta är dyrt.
Man behöver mindre personal, för du får ju varorna när de packats och skickats.
De vet också att du, om du inte är nöjd kan skicka tillbaka allt gratis, men nu är det ju så billigt så du kanske struntar i det.
Eller så glömmer du kartongen som står i hallen som du snubblar över och opps en dag är det för sent..

 Bråttom, bråttom skynda, skynda…

Men till vad?

 De som jobbar, jobbar mer än någonsin.

Det kostar att ligga på topp.
De som jobbar löser den tråkiga läxläsningen genom att effektivt hyra in någon som gör den.
De som har råd lejer städhjälp, trädgårdshjälp….
Man kan få Linas matkasse till dörren så slipper man gå till affären.

Det kan vara bra ur en synvinkel, det kommer inte hem något extra utöver det man skall ha, det kan man nog spara tusenlappar på varje år.

 Vi lejer bort det vi inte vill göra.

Men hur blir det?
Vi avskyr introverta personligheter, vi kallar dem autister.
Samtidigt skapar vi ett introvert samhälle.

Gatorna om kvällarna ligger öde.

Man kan snart leva hela sitt liv framför datorn.

Man behöver inte ens gå till doktorn.
Medicinen kommer i brevlådan.

 Så samhället vill att vi stannar på jobbet eller om nöden kräver hemma.

Vem skall då äta all mat vi skall laga alla bakverk vi skall baka, för det säger ju trenden?
För Gud förbjude vi kan inte äta det själva för vi står ju på 5:2 dieten eller 2:5 dieten eller kanske 2:2:3 dieten. 

 Tv idag består av olika kockar som slafsar runt bland grytorna eller stackars satar som tävlar i det samma.

Tv kanalerna är förövrigt online nu mera. Titta på vilken film när du vill och streema två tre program samtidigt.

Jag har ett litet problem med det, jag hittar sällan något att titta på, på tv en vanlig kväll så vad skall jag streema?

 

Samhället säger att vi skall sitta hemma på vår lediga tid och se på film eller på tv.
Vi skall baka och laga massor av mat som vi köpt på nätet och sen kastar?

Små barn som är sådär 2-3 år skall ha egen surfplatta, inga leksaker?

Stora barn skall spela spel på ps3 el 4. Wii eller något annat. De har egna datorer och streemar och kollar film via netflix på nätet.

 Ingenstans absolut ingenstans hör man talas om att vi skall vara med varann, förutom för att ha kvalitativt sex. Hur man nu har det?

Samvaro finns inte utom fredagsmys, enda gången man får äta chips?

 Jag tycker det är okej att få mer tid över, om man spenderar den med sin partner, sina barn, sina gamla föräldrar eller tar sig ut i naturen.

Eller varvar ner denna stressiga tillvaro med en bok.

 Inte ens semestern är längre en avkoppling nu skall vi gympa, vandra, cykla runt på Mallorca eller inre Hybriderna.

Barnen lämnas helst i bamseklubben…
På vissa hotell är barn inte längre välkomna, som om det inte tillhör vår värld.

Vad är det för samhälle som exkluderar barn?

Barnen som nu växer upp utan sina föräldrar.
Barn som har en förälder som chattar på face book samtidigt som de är i parken med sitt barn.
Barn ger upp kontakten med den ständigt frånvarande vuxne.

Vi skapar otrygga, ensamma barn i ett samhälle där vi jagar tid???

 Är jag ensam om att se det absurda i det?

Nu kommer ledigheter, skit i släkten var med dina barn.

Lek med dem, gå ut i skogen med dem, gör för Guds skull något vettigt  med din slimmade tid!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Skämmas

Det är inte mycket jag skäms över.
Jag brukar kunna prata om allt, utan att rodna.
Jag kan hänga på gubbsnack och ibland vara värst själv.
Jag kan dra fräckisar utan att rodna.

Jag säger vad jag tycker, och står för det.
Men vi har alla en svag punkt.
min svaga punkt är mitt handikapp.

I veckan nu har vi varit flera gånger på Mariebergs köpcentrum.
Mycket folk.
Just nu är jag ganska dålig efter mitt fall på vc.
Jag har ont i min ny opererade höft.
Jag snubblar fram.
Förra veckan fick jag en rollator.
Aldrig i livet att jag går ut med den i dagsljus.
Jag är 52 år och jag skäms över att jag inte är frisk.
Jo det gör jag.

Jag var så dålig i benen i helgen att jag borde åkt rullstol, men ville inte.
Istället kämpade jag på med kryckorna på köpcentrat gick mellan bänkarna och satt.
Blev nästan ner sprungen av en liten kille, skrek i skräck och skämdes.
Fick för övrigt inte ens en ursäkt.

Det värsta va att jag såg flera gamla klasskompisar från gymnasietiden, som jag velat hälsa på, men skämdes så över min situation att jag avstod.

Jag är beroende av andra det känns för jävligt.
Jag vill så mycket men kan inte göra allt.

Jag såg en kort film från Sylarna, om ridning över fjället på Islandsponny, det hade jag velat göra med min dotter, men det går inte. Jag kan rida men får inte för höften.
Jo det skulle gå bra, bara jag lovar att aldrig ramla av, å vem kan lova det?

Värst är det att förlora framtid hoppet, för vilken framtid har jag?
en plats på ett ålderdomshem vid 60 års ålder?
Dum i huvudet av alla smärtstillande.
Jag är så rädd att bli beroende av tabletter att jag bara vågar äta mina morfintabletter någon gång i veckan, och då för att få va smärtfri en natt så jag kan sova utan att vakna hela tiden.

Skam.
Skam över att se ut som man gör.
Skam över att inte riktigt orka med livet som fru.
Skam över att behöva be om hjälp.
Skam över att va misslyckad.
Skam över att inte kunna arbeta.


Varför kan jag inte stå för mitt handikapp med stolthet?
Jag är 52 år men känner mig som 75.
Värken gör mig stundtals galen.

Jag orkar inte med ljud, och sonen älskar ljud som repeteras i det oändliga.
Som google översätt. Han älskar de mekaniska rösterna som upprepar galenskaper han skrivit in.
Han älskar att  leta ringsignaler till mobilen, och dessa gör mig tokig.
Jag blir arg och sur och min lille prins blir så ledsen när jag blir arg.

Men när allt känns hopplöst och huvudet inte orkar mer, lägger jag mig i sängen och sätter på Babel med Mumford & sons.
Jag vet inte, men den musiken läker mitt huvud och min själ, i ett enda drag.
Tack Markus för alla underbara texter. Tack grabbar för alla akustiskmusik ni låter bölja fram till mig som vågor mot en strand. 

Som tröst brukar jag tänka att jag var en elak prinsessa i mitt förra liv och att gud nu låter mig smaka min egen medicin.
Det gör det hela mer begripligt. Mer hanterbart.

Det finns inget hopp... inte i detta livet.. men kanske i nästa?
Eller är det slut nu?

Svensk skola vad var det som gick fel? appropå debatten i tv 4 nu på morgonen.

Jag tror jag vet.

11 år av borgerligt styre, där utslagningen av människor ökat.
När ekonomin rasar, rasar barnen.
Det är en av grunderna.

Den andra är sanningen.
1977 när jag gick ut skolan åk 9 fanns det på min skola bara de finska barnen som inte var födda i Sverige av svenska föräldrar. I vissa skolor i dag är 98% av barnen utlands födda eller andra generationen invandrare.

Det säger sig självt att dessa barn behöver ett gediget och kontinuerligt stöd i den skola vi har i Sverige.
Det blev svårt för de finska barnen att klara sig i skolan, då är det ändå vårt grannlands barn och vi har likartade kulturer. Hur komplicerat skall det då inte vara att komma till en totalt främmande kultur och ett språk man inte förstår från början? Lägg där till att många familjer som kommer är hårt traumatiserade.

kraven på resultat har ökat i skolan det har Jan rätt i, men hjälpen att nå målen finns inte.

Klasserna har blivit större.
Fler barn mår allt sämre i skolan, vi löser det genom att ge dem diagnoser.
På 70-talet fick de hjälp utifrån sina behov oavsett vad det hette.

Det fanns stödundervisning, jag gick själv i den för att lära mig läsa.
Jag gick till en tant som hette Bitte som med hjälp av ett läshjälpmedel kunde träna upp min läsförmåga och mäta resultatet.
Jag har dyslexi så det var inte så lätt, men det fungerade.

Idag är tempot så högt att det inte finns utrymme för att träna något alls.
Barnen får datorer istället.

Det fanns också en OBS- klass, som herr Asserwall förestod, han var en äldre mycket bestämd lärare som verkligen tog hand om sina elever, skolans värstingar. Han gick ut i byn för att hämta hem dem, när de satt på grillen eller vi kiosken i Pålsboda.
De som absolut inte kunde vara i skolan fick anpassad skolgång där de fick ett arbete två dagar i veckan eller mer vid behov.
Jag kan tala om att det gått bra, för att inte säga mycket bra för de elever som gick där, som jag känner. Flera av dem är egna företagare.

Vi hade rak kateder undervisning, vilket gav oss en lugn studie miljö.
Det fanns inget utrymme för att leva rövare eller inte göra det som man skulle.
Bråkstakar fick lämna klassrummet och hände det ofta fick de gå i OBS-klassen och så var det.

Vår skola städades på dagen, vi pratade alla ett par ord med våra städerskor.
Vi hade en alltid närvarande vaktmästare som hade god kontakt med den manliga delen av eleverna.

Vi hade Monica som var vår skolvärdinna.
Vi hade fritidsgården att gå till på rasterna.
Där kunde man för 1.25 köpa pang och saft om maten inte var god.

Det fanns så många vuxna.
Vi hade skolsyster, syo, rektor, kurator och expeditions personalen.
Vi hade en trevlig bibliotekarie och biblioteket var öppet hela skoldagen.

Det finns inte längre så många närvarande vuxna i skolan.
Städning sker på kvällen.  Skolvärdinna finns inte.
Bibblan och gården är inte öppen hela skoldagen.
Skolsyster finns inte alls på skolan vissa dagar ännu sämre med kuratorn.

Vi hade dessutom flera specialpedagoger, en för matte och en för svenska.
Det fanns hemundervisning för de finskspråkiga barnen.

Varför är det då så viktigt med vuxna utanför klassrummet?
Därför att då blir alla barn sedda under en dag.!
Det är det viktigaste.
Till och med jag som smög omkring i korridoren blev sedd av personalen.
Jag som var så rädd att komma försent att jag i början satt utanför klassrummet vi skulle va i, en timme innan när vi hade håltimme.
Lärare stannande och växlade ett par ord.
Monica kom förbi...
Min dotter satt för några år sedan på Odenskolan på golvet och grät INGEN av lärarna frågade hur det stod till.

En förälder berättade för mig att man får ogiltig frånvaro om man går till skolsyster på lektionstid.
Vår skolsyster var vår extra mamma när jag gick på högstadiet.
Till henne gick man för att få lite ömhet, om man mådde dåligt i själen tog hon puls och gav oss ett glas saft.
Andra gick till studierektorn, syon eller Örjan.
Örjan var vår unga vikarie. Han hade tid för alla. Alltid.

Hur skall vi räta upp eländet?

IN MED FLER VUXNA I SKOLAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I invandrar täta skolor skall det finnas personal/ skolvärdar som talar deras språk och kan deras kultur. Jag förstår om SD nu sätter kaffet i halsen, men så måste det bli!!!!!!!

Vi behöver skolvärdinnor och skolvärdar.
Städningen skall ske på dagtid.
Det skall finnas ett allt igenom närvarande elevhälsoteam.

Det spelar ingen roll om vi byter rektor, det har vi gjort så många gånger här i Odensbacken.
Det spelar ingen roll om vi gör om lärarutbildningen, får ny läroplan skärper kraven......

Om vi inte anpassar undervisningen efter den svagaste eleven i klassen, kommer allt fler barn lämna skolan utan betyg i ämnena.

Det handlar inte om vem som är bäst, kan mest eller vem som har finast föräldrar.
Det handlar om att tillgodogöra sig undervisning.
Bort med betygen. Låt de nationella proven sätta betygen.
Låt en betygsgrupp från en annan skola sätta betygen eller presentera resultaten inblanco för den som sätter betyg.
För först då får vi rättvisa betyg.

Inte ens på min tid fick man det.
Jag blev uppkallad till biologi läraren.
Han undrade om det var okej att han gav min 5a i biologi till klassens snyggaste kille.
Klart jag sa ja. Trots att han varit borta hela terminen med vattenkoppor och jag varit där. Jag hade ju kommit in på social-linje som på den tiden var en slask linje. Men killen skulle till Kvinnersta, han hade en gård att ta över....
På den tiden var intagningspoängen hög till Jordbruk.

Skolan har blivit vår tids största utslagnings plats.
Ingenstans i vårt samhälle lämnar vi de svaga så fruktansvärt ensamma.
Bara de hemlösa har en liknande situation.
Att vara i en miljö där du inte får hjälp på veckor, där andra elever kränker dig, förstör dina ägodelar och din undervisning är en katastrof och ingen gör något.

Mest förbannad blev jag när jag fick höra att den unge som var värst i dotterns klass fick MVG i alla ämnen och dessutom ett stipendium.
Han som var med och förstörde undervisningen så min dotter inte klarade av att vara i klassrummet. Ursäkta uttrycket men sånna jävla ungar skall ha sänkt betyg i de ämnen de stör i. Skulle varit rättvist med G i alla ämnen istället. 
Så länge vi inte hjälper dem som behöver hjälp, och dessutom inte straffar dem som trots goda kunskaper förstör för andra för att det går ju bra ändå...
så får vi ingen skola för alla.

Problemen är inte längre bara den kommunala skolans, Engelska skolan har i höst haft gigantiska problem med mobbing och kränkningar...

Det blir så när kraven blir större än eleverna härdar ut eller klarar av.
Vår hjärna är inte utvecklad för att planera och strukturera vår egen undervisning förrän på universitetet, men i vår svenska skola får vi göra det från F-klassen.

När jag gick i skolan fick vi lära oss att i en ekonomi skulle man inte bromsa sig ur krisen man skulle gasa.
Samma gäller här, det går inte anpassa, skära ner, slimma in skolan i en för liten kostym.
Sanningen är den att här måste det gasas, kostymen måste läggas ut och vi måste anpassa skolan efter elevernas behov inte tvärt om!!!!

Om det skall sparas någonstans skall det göras hos herr Björklund. Vi kan skicka hem honom, då har vi lite mer pengar att röra oss med.

Vi har kommit till vägsände inom vårs skola och omsorg.

Det går inte längre med fler skatte avdrag, fler utförsäljningar...

Vi måste förvalta vårt pund.
Det är barnen som är vår framtid.
Det är nu vi väljer vilket samhälle vi vill ha om 20-30-40 år.

En liten klick som sitter bakom galler i förorterna livrädda för dem utanför, eller ett samhälle där vi alla har en chans till ett bra liv.

OM jag fick bestämma, skulle vi dra i nödbromsen och ta oss en allvarlig funderare på om jobbskatteavdraget är den lösning vi vill ha.
Är det en lösning att 2/3 av befolkningen lever gott medan resten lever i armod? Hur blir det om 20 år?

Är det vettigt att vi idag inte producerar vår egen mat?
Är det inte helt befängt att vi låter landsbygden dö?
Är det inte helt åt helvete att man inte kan enas om att färjan till Vinön har jour?
Eller tänkte ingen på att det kan bli storm och att en hjärtsjuk då måste åka gummibåt in till land?

VEM FAN VILL ÅKA GUMMIBÅT MITT I VINTERN I FULL STORM PÅ EN SÅ STOR SJÖ SOM HJÄLMAREN???

Svensk politik de senaste 11 åren är en politik driven av dummerjönsar som inte tänker på annat än de pengar de kan få ner i sin egen ficka.

Nu står de där med skägget i brevlådan och skyller allt på alla andra.
Vi är alla skyldiga,i alla fall alla som vurmar för skatte sänkningar.
Hade det inte varit bättre med en bra skola för ungarna än några hundralappar i plånboken?

På gymnasiet har man nu slopat böcker, man använder its Learning, och det fungerar inte....

Att möta en mördare

 

Jag kom från landet in till stan.

Den här vintern hade jag grå kaninpäls och högklackade cowboy inspirerade stövlar.

Jag hade min 1000 kronors sony walkman i öronen och kände mig som guds gåva till mänskligheten.

Jag hade varit hemma över helgen och skulle nu tillbaka till lägenheten i Vivalla.

På Järntorget bytte jag från landsorts buss till stadsbussen, nr 14 ut till Vivalla.

Den här kvällen stod det en något vingbruten man bredvid mig.

Han vände sig till mig och frågade mig om jag hade eld.

Nej sa jag men ett brinnande självförtroende.

Vem var han trodde han som tilltalade en sån som jag?

Ja det var en jobbig period i livet, 20-års åldern.

Ena dagen var jag bäst, tyckte jag och nästa ville jag inte ens leva.

 

Han gav sig inte utan satte sig bredvid mig på bussen.

Jag sa åt honom flytta sig.

Och det gjorde han till andra sidan mitt gången.

Han sa att han skulle ut till Vivalla för att fixa tjack.

Finns hur mycket som helst sa han.

Jag höjde möjligen på ögonbrynen.

Han berättade att han egentligen satt inne för mord.

Något jag inte trodde på och sa det också.

Hur kan du då vara ute?

Jag har rymt sa han.

Harru. Sa jag.

 Han klev av bussen där jag klev av.

Nu började det bli lite obehagligt också för mig.

Han ville med hem och ta en fika.

Går inte sa jag, min pojkvän kommer strax hem.

Vi stod nu ute på gården bakom mitt hus och såg upp mot mitt fönster.

I hallen hade jag en lampa som gick på timer och nu slog den på.

Tack och lov.

Titta sa jag glatt nu kom han hem.

Vad jobbar han med?

Ibland på Kumla ljög jag.

Harru sa killen och drog.

 Jag tog inte så illa vid mig.

Hade ju bott granne med en del Mellinge patienter när sjukhuset lades ner och de hade också konstiga historier att berätta.

 

Men jag kan säga att jag satte gröten i halsen följande morgon när de på nyheterna berättade att de tagit den siste av maskeradligans rymmare i Vivalla.

Jag har ingen aning om det var han, men det skulle det ju kunnat vara.

Än idag vet jag inte om det är en mördare jag mött den där kvällen eller om det var en virrig Mellringe patient som kommit vilse och bara ville impa på någon.

Fast det är kanske lika så gott att inte veta.

 

Välsignade jul eller...

 

 

 

Om man nu kan kalla tiden före välsignad.

Satt på Ikea här om dagen och då slog det mig vad julklapps köpen gör med oss människor.

Det första jag lade märke till var alla smått desperata män som irrade runt med mobiltelefonen tryckt mot örat och svetten lackandes i pannan som fjärrstyrda robotar. Det gav ett intryck av att det i andra änden på luren fanns någon som dirigerade dem bland hyllorna.

Sen fanns där det ny blivna mammorna släntrandes mellan hyllorna med barnvagnen i händerna och ett drömskt utryck i ögonen. De såg ut som de befann sig i en annan värld.

Det fanns andra mammor som inte såg full lika drömska ut. De såg mer ut som ihjäl stressade möss. De rusade fram bland hyllor och pynt med ett jagat djurs blick, släpandes på minst två skrikande ungar. Andra mammor sprang efter sina illbattingar med ett desperat uttryck i ansiktet medan ungarna gick bergsärkagång i hyllor och lådor. De som inte hunnit fram stod förtvivlade och bände isär barnens fingrar om både stekpannor och mjuka möss.

Sen finns de unga paren som antingen susar fram mellan rader av prylar eller strosar fram. Alltid tjejen först och killen släntrandes efter. De flesta såg ut att önska sig någon annanstans.

Jag såg kvinnor i min egen ålder körandes överlastade vagnar med allt från badrumsskåp till diskställ. På toppen av berget hjullrade röda julplädar och kuddar.  De här kvinnorna höll god fart och jobbade sig igenom affären med målmedvetna steg.

 

Sen fanns det äldre par med precis lika överlastade kundvagnar med förmodade julklappar.

Kvinnan med vagnen och gubben med inköps listan i högsta hugg.

Det fick mig att fundera på vad jul betyder för mig.

Vad är roligast med julen?

Maten? Nä.

Samvaron? Absolut inte.

Tv programmen? Nepp.

Julpyntet? Ja kanske.

Nej roligast med julen är när ungarna öppnar julklapparna.

Fast det är påfrestande så är det, det roligaste jag vet att få köpa saker till mina barn.

Det spelar ingen roll om det är saker eller kläder. Jag tycker om att ge bort saker.

Det spelar inte så stor roll vad det är vi ger varandra, det roliga är när barnen sliter pappret av paketen.

Att se förväntningarna och glädjen i deras ögon.

Det är inte alls lika kul att få.

Så julen för mig är när vi sitter i soffan och öppnar våra julklappar.

Den bästa julen är den då vi är hemma på julafton.

 Bara slappa och vara tillsammans fram för brasan i vårt vardagsrum.

Men så är jag en riktig stugsittare.