Höftresan 4

Det har gått bra sen sist.
Det har gått 6 veckor snart.
Jag var till sjukgymnasten (ef 4 veckor)
Jag fick beröm, läkningen har gått över förväntan, rörligheten är nästan normal till och med bättre än den var innan operationen, å andra sidan har jag haft väldigt begränsad rörlighet i höften de senaste 30 åren.
Hon undrade hur många gånger om dagen jag gjort övningarna jag fått.
Sanningen är den att jag inte gjort dem, jag tror på att röra mig i vardagen och försöka göra det jag i normala fall gör varje dag. På så sätt tränas kroppen upp till att klara av mitt liv.
Nu försöker jag rensa ogräs genom att hänga över rollatorn.
Det går sådär.
Nu i 5 veckan går jag inne utan kryckor och kan gå korta sträckor ute med en krycka.
Ute på vift i affärer osv. går jag dock med två.

I helgen var jag på Kullen med två kryckor, dock blev det ingen dans för min del, å andra sidan har jag inte dansat på 20 år. 
Svårast har jag att sitta och att stå, men det har inget med min höftledsoperation att göra, det är snarare en liten flashback från min rygg.
Det är också pga. min rygg som jag har svårare än förväntat att gå.
Jag har tvingats be min läkare om ytterligare en ask Ketogan.
Nerv värken är hemsk det brinner ner i benen, å andra sidan är det något jag haft till och från sen 1992.

Mitt mål nu är att kunna åka till Askersund car and bike meet utan att behöva åka rullstol.
Så det gäller att gå och gå och gå....

Höftresan 3

Tre veckor sen min operation.
Sängförhöjaren funkar utmärkt och jag sover äntligen hela natten.
Har slutat med medicin på dagen och tar bara en morfin tablett och en alvedon forte till natten.

Jag var på Mariebergs lilla spring meet  6 juni. Gick hela undervåningen på Marieberg.
Passade på att sätta snurr på skattepengarna.
Först tänkte jag lägga pengarna på huset, men insåg att det bara skulle bli jag som gjorde det.
Så jag började med Parfymeri L.
Det blev Clinique body skrubb och even better eye, ett stift för ögonens svarta ringar.
Ja jag har en hel begravningsbyrå under ögonen sen operationen.
Men inte nu längre! Gud vilket litet underverk!

Sen åkte jag upp i rullstolen med maken till Bellbox.
För nu har jag läst en heldel tidningar medan jag legat i sängen och såg då en reklam från Bonacure.
En hel serie med produkter  för torrt och risigthår.
Eftersom mitt hår ser ut som en rishög, där det nu finns något hår kvar över huvudtaget, så var jag intresserad.
Jag var egentligen där för att köpa mirakel oljan Moroccanoil, men kände väl att jag ville ha något nytt att glädja mig åt.
Jag köpte två produkter av Bonacures serie oil miracle. Spray balsam och en styling produkt.
Herre min tid, nu ser mitt hår tjockt och blankt ut fast jag nästan är flintskallig fläckvis!!!!

Jag mår ganska bra.
Jag orkar vara uppe stora delar av dagen om jag vilar mitt på eftermiddagen.
I dag har jag varit på besök hos en väninna och suttit i4 timmar.
Känns som om livet kanske är uthärdligt ändå.

Men det har kostat att bli bättre.
Jag har tappat 5 kg, tack och lov, då slipper jag banta bort dem.
Jag som införde köp förbud vid nyår har köpt mer kläder än jag någonsin gjort.
Har handlat tights, blus och klänning från Gudrun Sjödén, något jag aldrig gjort tidigare.
Jag brukar nöja mig med något var annat år.

Summa sumarium:
Jag kan gå och det gör inte ont.
Jag kan sitta och det går ganska bra.
Jag sover hela nätterna.
Men jag kan fortfarande inte gå på toa någon annanstans än hemma.
Övriga familjen klagar vilt på min lutande skyhöga toasists!
Men tyvärr, den lär stanna ett år.
För det tar ett år för höften att läka.
Hur i herrans namn skall jag orka vänta på det?
Ogräset är högre än blommorna (beror på hästskiten jag fick av G.M)
Man kan lugnt säga att det kliar i fingrarna.

Smärtan hade väl varit helt borta om det inte varit för min rygg och nerv värken som strålar ut i bägge benen. Den härrör från mitt diskbråck, så det är bara att vänta.
Värst är tröttheten, försöker peta i mig allehanda vitaminer för att piggna till, blodvärdet sjönk eh del efter operationen.

3 veckor har gått och det enda som retar mig är varför jag måste linka omkring 3 veckor till med två kryckor, för det skulle räcka med en.

Höftresan 2

En vecka hemma har gått.
Det har inte varit lätt.
Ett tag tänkte jag ge upp helt och hållet.
Jag kunde bara ligga på rygg.
Nacken värkte, ryggslutet värkte ovan på värken i höft och ben.

Jag åt morfin och mådde absolut inte bra av det.
Svallningar kom och jag blev sjöblöt, illamående och kramper.
Någon gång i onsdags bestämde jag mig för att trappa ut dem.
Jag försökte ha minst 8-10 timmar mellan varje tablett.

Samtidigt fick jag ett hjälpmedel till som gör att huvudändan går att höja och sänka i sängen.
Gud så underbart, nu kan jag ändra läge och tryckbelastningsområde utan att vrida mig.
Sov sen mycket bättre och nacken blev smärtfri.

Då kom kramperna.
Höftens muskler krampade och vred benet åt alla möjliga håll, jag fick lägga det i spänn mot något så det inte vred sig utled.
I fredags åkte vi in och handlade, då krampade höften var tredje minut, jag trodde jag skulle mista förståndet, ändå åkte jag rullstol på Willys.
I lördags gick jag och dottern på Marieberg, jag åkte rullstol och då gick det bättre.
Men att gå var otänkbart, så den kvällen fick jag stanna inne.

Söndag, kramperna kom då och då jag gick två gånger runt baksidan.
Jag lyckades va uppe och damma lite och lägga i några tvättmaskiner.
Morfin tar jag nu bara till natten och klarar mig på Alvedon om dagarna, visst det gör ont men jag försöker stå ut.

Man blir innesluten i sig själv.
Smärtan blir som en mur mellan mig och verkligheten.
Den hindrar mig från att ta in allt som händer.
Man sållar bort orkar inte höra, känna, förstå.
Just nu bor jag i smärtan, men den är ändå uthärdlig.
　

Höftresan1.

Jag har haft ont i min vänster höft sen jag var liten.
Nu har jag gjort den där operationen jag skulle gjort för längesen, men skjutit på.

Onsdagen den 15 maj 2013 lades jag in på ortopeden Usö.
Jag röntgades och det togs prover.
Jag fick en säng och så fick jag duscha med hibiskrubb, håret såg ut som ett skatbo och förblev så resten av veckan.

Opretaionsmorgonen var det ny dusch. Väntan blev lång. Vid halv två tiden åkte jag ner.
Inne på op-salen fick jag lugnande och sen sov jag.

Vakande efter några timmar men hade fått smärtpump så det gick bra.
Fredagen kändes allt rätt okej.
Lördagen var ett helvete.
Hade fruktansvärt ont.
Söndagen tog de bort katetern vilket innebar ändlösa promenader till toaletten.
Jag är diskbråcks opererad sen 20 år tillbaka och har svårt känna av när jag är kissnödig.
Det gjorde inte så ont att gå, värre var det att ligga på rygg.
Försökte ligga på sidan med en 8 cm sitt kudde mellan benen, det var hemskt.
Det finns bara ett läge och det är på rygg.

Måndagen kom.
Smärtan var hemsk, samtidigt mådde jag fruktansvärt dåligt av morfinet.
Kallsvettig och svullnad i luftrören.
Jag provade ett annat morfin det var värre.

Sjukgymnast biträdet Maggan kom och vi gick i trappor, för det måste man kunna när man skall åka hem.
Läkaren kom förbi och vi talade en bra stund om alternativa smärtlindringsmetoder.
Men på måndags natten hade jag så ont att jag mådde illa.
Ryggen var värst och ischias smärtorna brann ner utefter benet.
Syster kom in med sin smärt sticka och jag värderade smärtan till en 8.
Jag fick ketogan och somnade.
Någon gång vid 5 vaknade jag igen och fick be om ny tablett ketogan.
Tisdag hemresa. Jag längtar hem.
Fick åka bårbil hem, en rätt smärtsam resa, visste inte att vägen mellan Örebro och Odensbacken är så dålig.
Värst innan Mellösa, men vägen är hemsk genom Odensbacken det rister så man tror man åker bultvagn.

Väl hemma var jag slut.
Ringde och kollade var min nya trasiga arbetsstol tagit vägen? Den skulle lagas och vara hemma på måndagen, i dag ( torsdag ) är den inte ens lagad. Utan den kommer jag inte in i köket själv rullstolen jag sitter i när jag äter just nu går inte att manövrera själv.
Så på en vecka snart har jag ätit frukost och sen inget mer förrän barnen kommer hem vi tre.

När jag vilat tog jag en dusch, oh så ljuvligt!

Men det här är det värsta jag gjort, smärtan är rätt okej. Värre är alla de rörelser man inte får göra.
Inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel, man tänker inte på hur ofta man böjer sig i höften.
Jag kan aldrig mer sitta i soffan.
Jag kan inte plocka ur något ur underskåpen för jag får inte böja mig.
Jag kan inte rensa ogräs.
Så mitt liv efter operationen blir mer inskränkt än det var före.
Jag vet inte om jag kommer att stå ut med det.

Jag älskar min trädgård men att se den sakta växa igen av ogräs, det orkar jag inte.
Maken gjorde klart igår kväll att blommor inte säger honom något och att han inte tänker göra något åt ogräset för han har inget intresse av trädgård.
Jag blev förtvivlad.
Men i så idag blev jag arg.
Jag tänker inte tvätta mer, eller diska, eller måla fasaden, eller torka golven, eller ringa alla de där telefonsamtalen jag får i uppdrag att göra, för det intresserar mig inte ett dugg.
I fortsättningen tänker jag smika mig, måla naglarna, läsa och brodera för det tycker jag är roligt.

Idag är det torsdag och det går ganska bra. Smärtan är under kontroll och jag kan va uppe kortare stunder. Igår gick jag en inspektionsrunda i trädgården och det gick bra.
Värst är smärtan i nacken och ryggen för min kropp orkar inte sitta och sova, men det är enda sättet att sova på i 11 veckor framåt.

Buss resa på odensbacka marken 2013

Sonen och maken åkte buss från 1954 en scania-vabis. Max farten var på hela 65 km/H.
Vi som minns dessa minns också brummet från motorn.

Rena nostalgi trippen för mig som minns dessa bussar från min barndom i Småland.
Minns lukten också och hur blöt man blev i baken av att sitta på sätena av plast.
Att jag inte blev av med varenda framtand är ett under då jag brukade roa mig med att sätta tänderna mot handtaget och känna vibrationerna i munnen, som en slö tandläkarborr..

Ja så här såg de ut invändigt, skräcken var att behöva sitta på de säten som satt på tvären, varför jag avskydde det minns jag inte.

" Föraren växlar ej större belopp än 5 kr", det var tider det!

Ingen konduktör behövdes, föraren tog betalt när man gick på. I nederkant  på bilden syns växlaren för småpengar.

utsikten bakåt kan inte ha varit så häver...
För sonen som är väldigt bil och fordons intresserad var detta en upplevelse.

Å så är resan slut, det gamla möter det nya för en dag.
Allt var inte bättre förr men ofta mycket snyggare.

Fotat har Erik Johansson

Min trädgård i dag.

Mina bärbuskar är i jorden och rabarbern likaså.

I pallkragen växer sallat.
Hur det gått med mina blåbär vetekatten, kanske har de dött av barfrosten i vintras.

framför kragen står ett jostabär.

Skulle köpt svartavinbär, för mina dog nog av flytten, men det blev en klänning från Joy istället :)

Detta skall bli en perennrabatt för höga perenner, riddarsporrar, liljor, stormhatt mm i framkant låga perenner som fänrikshjärtan.

på soptunnan står tomaterna och solar sig.

Hittade en "Ny" alunrot på Ekholmens handelsträdgård i Vingåker.
Den får bo i rabatten under köksfönstret, för maken fick aldrig ner några plattor där och då tog jag tillbaka min rabatt, för ett tag i alla fall.

 Balkansippan blommar så sött undrar bara vart alla de andra tog vägen vita och rosa syns inte till.



Rosa pärlhyacinter ser nog mest vita ut...

fänrikshjärtan fick jag av G.M det räckte till flera ställen.

Gulbladig smällspirea och mina underbara aprikosa tulpaner.

Jag älskar den här tiden, då björklöven är skira och hela naturen är som ett nyfött barn.

 

Ha en skön vår

för

snart är det sommar

och den är kort...

Det blir ingen sommar.

För jag skall operera min höft.
Ibland planerar man och har sig.
Jag har planerat in massor som jag skall göra.

Vi skulle göra köket, det blev inte så för jag blev sjuk, min astma igen.
Vi skulle åka på alla möjliga bil träffar och en massa annat roligt.
Nu blir det inte så.

Jag skall operera min dåliga vänster höft.
Jag har haft ont i den höften så länge jag kan minnas.
Värst var det förra året.
I år är den bättre, men det beror på att jag ätit mängder med kortison för min astma under vintern/våren.

Jag har i alla fall köpt nya köksmöbler, renoveringen av köket får vi ta nästa år.
I år skall vi måla södersidan på garaget.
Jag har också hunnit anlägga en fruktträdgård, ja den är i alla fall på g.
Buskarna jag köpte i våras är i jorden och rabarbern.
I kväll grävde vi upp en perennrabatt för stora perenner.
Jag började med att sätta Gunillas Riddarsporrar och i köksfönstret står frön i blöt. Det blir lammöron, stormhatt och aklejor. Om nu fröna gror.
I fönstret ligger också potatisen på groning, pallkragen är rest men jord saknas.
Eftersom jag kommer att va rätt dålig i sommar så vet jag inte om jag skall sätta morötter.

Jag kommer att vara konvalescent hela sommaren, det skrämmer mig.
Arbetsterapeuten har varit här och höjt sängen, ramlar jag ur dör jag, så hög blev den, hon satte in toaförhöjning, lämnade en rullstol, sittkuddar, och badbräda.

Griptång, strumppådragare och dusch pall hade jag redan.
Det känns lite skrämmande, kommer jag verkligen vara så dålig?

Man får inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel.
Man får inte korsa benen ( vilket jag aldrig har kunnat)
Man får inte vända fötterna inåt.
Allt detta spelar ingen roll, frågan är kan jag krypa om ett år?
Vem fasiken skall annars rensa mina rabatter?

Ända sedan jag fick veta att operationen skall bli i vår, så har jag betat av min göra lista.
Städa både vår städningen och midsommarstädningen nu, för sen lär det ju inte bli.
Rensa rabatterna jätte noga, satt frön.
Stryka in all tvätt och tvätta alla mattor, de skall inte på förrän jag kan gå igen, någon gång i höst vad jag förstår.

Skall också passa på och bada i mitt nya badkar så många gånger som möjligt, för sen kommer jag inte ner i det, kanske aldrig mer kan bada, vad vet jag?

Det mest positiva med operationen är att jag var tvungen köpa nya kläder.
Man kan som jag förstår inte ha något som sitter åt.
Nu har jag lite problem med kroppsuppfattningen, fortfarande…
Så när jag packade upp kläderna från Ellos skrattade alla så de kröp.
Det står ju inte på mjukis byxorna vilken storlek som motsvarar 7 bara en massa xxxl hit och xxxxxl dit.
Jag chansade vilt och kan säga att de hade varit stora även när jag vägde 134 kg. men de blir lätta att ta på… tröjan kan nog användas som kjol också…
Värst är tightsen dem får jag nog ha hängslen till, för att de inte skall glida av även när jag sitter…
Man lär så länge man lever.
Återkommer med bilder på trädgården och senare från operationen, ja de bilderna blir ju efter inte under op, tror inte kirurgen fotar åt mig, men jag skall fråga!