Det blir ingen sommar.

För jag skall operera min höft.
Ibland planerar man och har sig.
Jag har planerat in massor som jag skall göra.

Vi skulle göra köket, det blev inte så för jag blev sjuk, min astma igen.
Vi skulle åka på alla möjliga bil träffar och en massa annat roligt.
Nu blir det inte så.

Jag skall operera min dåliga vänster höft.
Jag har haft ont i den höften så länge jag kan minnas.
Värst var det förra året.
I år är den bättre, men det beror på att jag ätit mängder med kortison för min astma under vintern/våren.

Jag har i alla fall köpt nya köksmöbler, renoveringen av köket får vi ta nästa år.
I år skall vi måla södersidan på garaget.
Jag har också hunnit anlägga en fruktträdgård, ja den är i alla fall på g.
Buskarna jag köpte i våras är i jorden och rabarbern.
I kväll grävde vi upp en perennrabatt för stora perenner.
Jag började med att sätta Gunillas Riddarsporrar och i köksfönstret står frön i blöt. Det blir lammöron, stormhatt och aklejor. Om nu fröna gror.
I fönstret ligger också potatisen på groning, pallkragen är rest men jord saknas.
Eftersom jag kommer att va rätt dålig i sommar så vet jag inte om jag skall sätta morötter.

Jag kommer att vara konvalescent hela sommaren, det skrämmer mig.
Arbetsterapeuten har varit här och höjt sängen, ramlar jag ur dör jag, så hög blev den, hon satte in toaförhöjning, lämnade en rullstol, sittkuddar, och badbräda.

Griptång, strumppådragare och dusch pall hade jag redan.
Det känns lite skrämmande, kommer jag verkligen vara så dålig?

Man får inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel.
Man får inte korsa benen ( vilket jag aldrig har kunnat)
Man får inte vända fötterna inåt.
Allt detta spelar ingen roll, frågan är kan jag krypa om ett år?
Vem fasiken skall annars rensa mina rabatter?

Ända sedan jag fick veta att operationen skall bli i vår, så har jag betat av min göra lista.
Städa både vår städningen och midsommarstädningen nu, för sen lär det ju inte bli.
Rensa rabatterna jätte noga, satt frön.
Stryka in all tvätt och tvätta alla mattor, de skall inte på förrän jag kan gå igen, någon gång i höst vad jag förstår.

Skall också passa på och bada i mitt nya badkar så många gånger som möjligt, för sen kommer jag inte ner i det, kanske aldrig mer kan bada, vad vet jag?

Det mest positiva med operationen är att jag var tvungen köpa nya kläder.
Man kan som jag förstår inte ha något som sitter åt.
Nu har jag lite problem med kroppsuppfattningen, fortfarande…
Så när jag packade upp kläderna från Ellos skrattade alla så de kröp.
Det står ju inte på mjukis byxorna vilken storlek som motsvarar 7 bara en massa xxxl hit och xxxxxl dit.
Jag chansade vilt och kan säga att de hade varit stora även när jag vägde 134 kg. men de blir lätta att ta på… tröjan kan nog användas som kjol också…
Värst är tightsen dem får jag nog ha hängslen till, för att de inte skall glida av även när jag sitter…
Man lär så länge man lever.
Återkommer med bilder på trädgården och senare från operationen, ja de bilderna blir ju efter inte under op, tror inte kirurgen fotar åt mig, men jag skall fråga!