Höftresan 2

En vecka hemma har gått.
Det har inte varit lätt.
Ett tag tänkte jag ge upp helt och hållet.
Jag kunde bara ligga på rygg.
Nacken värkte, ryggslutet värkte ovan på värken i höft och ben.

Jag åt morfin och mådde absolut inte bra av det.
Svallningar kom och jag blev sjöblöt, illamående och kramper.
Någon gång i onsdags bestämde jag mig för att trappa ut dem.
Jag försökte ha minst 8-10 timmar mellan varje tablett.

Samtidigt fick jag ett hjälpmedel till som gör att huvudändan går att höja och sänka i sängen.
Gud så underbart, nu kan jag ändra läge och tryckbelastningsområde utan att vrida mig.
Sov sen mycket bättre och nacken blev smärtfri.

Då kom kramperna.
Höftens muskler krampade och vred benet åt alla möjliga håll, jag fick lägga det i spänn mot något så det inte vred sig utled.
I fredags åkte vi in och handlade, då krampade höften var tredje minut, jag trodde jag skulle mista förståndet, ändå åkte jag rullstol på Willys.
I lördags gick jag och dottern på Marieberg, jag åkte rullstol och då gick det bättre.
Men att gå var otänkbart, så den kvällen fick jag stanna inne.

Söndag, kramperna kom då och då jag gick två gånger runt baksidan.
Jag lyckades va uppe och damma lite och lägga i några tvättmaskiner.
Morfin tar jag nu bara till natten och klarar mig på Alvedon om dagarna, visst det gör ont men jag försöker stå ut.

Man blir innesluten i sig själv.
Smärtan blir som en mur mellan mig och verkligheten.
Den hindrar mig från att ta in allt som händer.
Man sållar bort orkar inte höra, känna, förstå.
Just nu bor jag i smärtan, men den är ändå uthärdlig.