Höftresan1.

Jag har haft ont i min vänster höft sen jag var liten.
Nu har jag gjort den där operationen jag skulle gjort för längesen, men skjutit på.

Onsdagen den 15 maj 2013 lades jag in på ortopeden Usö.
Jag röntgades och det togs prover.
Jag fick en säng och så fick jag duscha med hibiskrubb, håret såg ut som ett skatbo och förblev så resten av veckan.

Opretaionsmorgonen var det ny dusch. Väntan blev lång. Vid halv två tiden åkte jag ner.
Inne på op-salen fick jag lugnande och sen sov jag.

Vakande efter några timmar men hade fått smärtpump så det gick bra.
Fredagen kändes allt rätt okej.
Lördagen var ett helvete.
Hade fruktansvärt ont.
Söndagen tog de bort katetern vilket innebar ändlösa promenader till toaletten.
Jag är diskbråcks opererad sen 20 år tillbaka och har svårt känna av när jag är kissnödig.
Det gjorde inte så ont att gå, värre var det att ligga på rygg.
Försökte ligga på sidan med en 8 cm sitt kudde mellan benen, det var hemskt.
Det finns bara ett läge och det är på rygg.

Måndagen kom.
Smärtan var hemsk, samtidigt mådde jag fruktansvärt dåligt av morfinet.
Kallsvettig och svullnad i luftrören.
Jag provade ett annat morfin det var värre.

Sjukgymnast biträdet Maggan kom och vi gick i trappor, för det måste man kunna när man skall åka hem.
Läkaren kom förbi och vi talade en bra stund om alternativa smärtlindringsmetoder.
Men på måndags natten hade jag så ont att jag mådde illa.
Ryggen var värst och ischias smärtorna brann ner utefter benet.
Syster kom in med sin smärt sticka och jag värderade smärtan till en 8.
Jag fick ketogan och somnade.
Någon gång vid 5 vaknade jag igen och fick be om ny tablett ketogan.
Tisdag hemresa. Jag längtar hem.
Fick åka bårbil hem, en rätt smärtsam resa, visste inte att vägen mellan Örebro och Odensbacken är så dålig.
Värst innan Mellösa, men vägen är hemsk genom Odensbacken det rister så man tror man åker bultvagn.

Väl hemma var jag slut.
Ringde och kollade var min nya trasiga arbetsstol tagit vägen? Den skulle lagas och vara hemma på måndagen, i dag ( torsdag ) är den inte ens lagad. Utan den kommer jag inte in i köket själv rullstolen jag sitter i när jag äter just nu går inte att manövrera själv.
Så på en vecka snart har jag ätit frukost och sen inget mer förrän barnen kommer hem vi tre.

När jag vilat tog jag en dusch, oh så ljuvligt!

Men det här är det värsta jag gjort, smärtan är rätt okej. Värre är alla de rörelser man inte får göra.
Inte sitta med höften i mer än 90 graders vinkel, man tänker inte på hur ofta man böjer sig i höften.
Jag kan aldrig mer sitta i soffan.
Jag kan inte plocka ur något ur underskåpen för jag får inte böja mig.
Jag kan inte rensa ogräs.
Så mitt liv efter operationen blir mer inskränkt än det var före.
Jag vet inte om jag kommer att stå ut med det.

Jag älskar min trädgård men att se den sakta växa igen av ogräs, det orkar jag inte.
Maken gjorde klart igår kväll att blommor inte säger honom något och att han inte tänker göra något åt ogräset för han har inget intresse av trädgård.
Jag blev förtvivlad.
Men i så idag blev jag arg.
Jag tänker inte tvätta mer, eller diska, eller måla fasaden, eller torka golven, eller ringa alla de där telefonsamtalen jag får i uppdrag att göra, för det intresserar mig inte ett dugg.
I fortsättningen tänker jag smika mig, måla naglarna, läsa och brodera för det tycker jag är roligt.

Idag är det torsdag och det går ganska bra. Smärtan är under kontroll och jag kan va uppe kortare stunder. Igår gick jag en inspektionsrunda i trädgården och det gick bra.
Värst är smärtan i nacken och ryggen för min kropp orkar inte sitta och sova, men det är enda sättet att sova på i 11 veckor framåt.