Våta drömmar

Ingen dålig utsikt från köksfönstret.

Efter regn låter herren regnet falla. När lågtrycken väl hittat hit ger de inte upp så lätt.
Nu regnar det varje dag. på två dygn fick vi 27 mm.
Men jag klagar inte, trots regn så var det torrt en bit ner i jorden.

Jag får titta ut genom fönstret, jag är för dålig för att klara av att göra något just nu. Har den värsta värk jag någonsin haft i hela kroppen. I dag satt jag 3 timmar och väntade på drop in röntgen, tillslut kunde jag inte stå ut längre utan fick plussa på min medicinering med Tramadol också trots att man inte ska ta dem med Lyrica.

Väl hemma gick jag en sväng i min trädgård och fotade lite i regnet.

 Ovan och under, Stjärnflocka en älskling, letar efter den vita med rosa ståndare.

 Liten Blodnäva ny i rabatten sen ifjol.

 I regn och i sol kragarna är lika vackra när som.

Trädgården har blivit rätt fin, jag är stolt över det jag skapat.

Smällspirean Diablon blommar med vita blomklasar.

 Bredvid den vid entrén står samma sortsbuske men med gyllene blad. Jag vill nog ha fler...

 

Under Paradisbusken i full blom.

 

 Baksidan. En rabatt med lite av varje i. Bakom den Jostabär och bakom den Trädgårdsprakttry.

Var ute i går mellan regnskurarna.
Kul kombination en storblommande Näva och Alunrot. Vid plattgången in.

 En ny lök kompis jag har ingen aning men ser ut som en Allium släkting.

 Trift, den sviker aldrig.

 Eriks älskade ormbunke har äntligen tagit sig.

En högväxt Näva jag glömt namnet på, inte så konstigt det finns hur många olika som helst.

 Vid vägen sitter mina Fransnejlikor de växer i tuvor över kantstenen och är så vackra när de blommar och så fula när allt blommat över.

 På andra sidan garageuppfarten står Borstnejlikorna, satte en planta och de sprider sig snällt.

 

Guldlök och fransnejlika, Guldlöken är också en släkting i Allium gruppen saknar dock Berglöken jag satte.

 Jätte Alliumlök kul boll..

 Min mamma Margot älskade Blåklint i alla des färger, jag sätter några varje år för att hedra henne. Dessa har dock självsått sig och det är jag bara glad för. Ju mindre jag behöver lägga mig i desto finare brukar det bli.

En kruka på mitt trädgårds bord, nu har Penséerna och Hornviolen slagit ut.

Jag undrar dagar som denna hur jag ska orka leva med all smärta. Jag har inte sovit på en vecka nu. Det värker överallt i varenda led ,varenda muskelfäste.. Inga tabletter tar bort hela smärtan och det äter på mitt förstånd. Fötter och ben brinner liksom händer och handleder.

Jag är tacksam för de vettiga vårdkontakter jag har, Ismail Dilshad på Vårdcentralen och min sjukgymnast på ÖRC Georg Lohse, de är de enda människor jag mött som faktiskt förstår och som bryr sig.
En eloge till dem.