jag
lördag 22 juni 2019
Den värsta midsommar i hela mitt liv.
Redan i början av juni började jag be om hjälp inför midsommar.
Vi brukar göra i ordning trädgården, rensa ogräs, rensa plattfogar och trimma.
Vi hinner var det stående svaret.
Jag gjorde en lista på allt som skulle göras ute och inne.
Sonen fick ändan ur vagnen och gjorde sin del.
Hanna hade fullt sjå med sin häst som hastigt insjuknade i fotosensibilitet och förmodad leverskada, vilket innebär boxvila, hö och så mörkt som möjligt annars växer levern.
Box gick bra men inte i komplett mörker, hö fixade vi stallägaren fodrar morgon och kväll men inte lunch och mellis eftersom övriga hästar går ute dygnet runt. Veterinär kom i onsdags och skrev ut kortison.
vi åker till hästen två gånger om dagen vilket kommer kosta 6000 kr i bensin.
Dagen före midsommar skulle det handlas, städas och putsas fönster, lagas mat.
Såklart blev det inget gjort.
Så midsommaraftons morgon putsade jag fönster och torkade golv, gråtandes.
Jag har aldrig blivit så sviken i hela mitt liv.
Lagom till det var som mest att göra drog pappa till sina föräldrar för midsommarfest.
Jag lämnades ensam med mat och allt.
Midsommarnatten åkte Hanna och jag till hästen för nattutfodring då stallägaren var bort rest.
Vi bestämde möte där med en kompis till Hanna som hon skrivit med på nätet sen hon var 14 år.
Fantastisk kille, den snyggaste och trevligaste jag sett.
Vi kom hem samtidigt som pappa.
På förmiddagen saknade jag ett rouge som jag aldrig använt men som jag älskar färgen på. Letade hela midsommarafton och halva midsommardagen. hittade det där det inte skulle va. Blev så fruktansvärt besviken att jag grät.
Hanna och pappa borta hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen hos hästen.
men nu kunde jag inte längre röra min vänster arm. Axeln värkte och min underarm hade krampat sönder sen midsommarafton. Tog morfin som inte bet på smärtan, spädde på med Alvedon, Tramadol, Tradil och paraflex.
blev ändå inte helt smärtfri kan inte sova..
På kvällen var jag helt dränerad av sorg och förtvivlan. Pappa och jag åt aldrig med ungdomarna vi kasta i oss maten och åkte till hästen.
När vi kom hem hade ungdomarna åkt till Kullen. Vid 00.00 ringer Erik m flickvän och vill hem. 01.30 vill Collin och Hanna hem... vi som ville slippa dubbla resor...
Jag har aldrig blivit så sviken i hela mitt liv av alla, men det gläder säkert någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.