Vi lever i Egoismens tidevarv.
Nyss var det ett gäng tjejer här men sonen i huset ville inte att de skulle komma tillbaka eftersom hans flickvän var här. Samma tjejer som han var så glad tillsammans med i veckan. Mina verkliga vänner...
Är ett förhållande så viktigt att man kan avstå sina vänner?
Nej såklart inte.
Ens vänner är ens vänner och dem får respektive leva med, annars finns det en dörr ut.
Nu tänker jag inte bara på min son, jag tänker på samhället i övrigt. Vi är så snabba att gå vidare, ut med partnern, ut med ungarna, de får sköta sig själva med en slant på fickan. Ut med vänner, arbetskompisar ... men när man själv krisar då undrar man vart de tog vägen.
Jag har funderat mycket på detta med vänner. Somliga passar som handen i handsken andra skaver som nya skor hur länge man än känt dem.
Jag mötte en klass kompis här om dagen, nästan det första hon sa var kan vi inte ordna en klassträff till?
Nej. jag har fått nog av att bli påmind om att jag var dyslektisk, astmatiskt och allmänt slut i huvudet under epitetet källgren. Jag har gått vidare. Jag hatade mitt efternamn i många år tills jag började umgås med Thomas och Tonny, mina kusiner. De var något, de var coola och bar vårt efternamn med den äran.
Jag satt för några år sedan på den första klassträffen jag ordnade på allas begäran och undrade vad i herrans namn jag gjorde där. Alla var mer eller mindre fula utom jag. Alla hade minnen tillsammans utom jag, jag hörde aldrig till någonstans som barn. Fet ful och ständigt pipande lungor diskvalificerade mig, utom när det var slut på röka och morsan bjöd friskt. Alla var hemma hos mig men inte för min skull. Jag medger att jag inte var något trevligt barn. Lyckligast var jag på rummet med mina egna drömmar, läsningen och påhittade lekar. Ute ville jag inte vara bland Colorado skalbaggar, mygg, myror och bromsar. Kanske inte så konstigt att man blev fetare med åren.
Vi lever i en egoistiskt tid där jag är viktigare än vi.
Man spränger gladeligen bostadshus i luften för att straffa en människa men bryr sig inte om att hundra blir hemlösa.
Vi lämnar våra barn att ta hand om sig själva för själva vill vi synas, höras och beundras. Hur många kändisar ångrar inte sin frånvaro och sina förlorade barn? Ja inte bara kändisar har lämnat sina barn, många gör det utan att tänka.
Nu är det snart midsommar, en fyllefest av guds nåde i Sverige. Hur många ungdomar/barn är utan nyktra föräldrar den natten?
Hur många föräldrar är så oansvariga att de hamnar i fel säng den natten?
Ansvar är ett skällsord i dag när alla vill vara bekymmerslösa och fria. Fria val.. för en men för resten då?
Vi behandlar varann som om vi alla står på paus i deras liv. Vi umgås när jag vill.
Men vi har alla rätt att säga nej tack. Det gjorde faktiskt jag.
Hanna min dotter brukar säga, "det är inte så roligt att vara andra eller tredje hands valet" folk verkar inte förstå att man förstår. ..jag ringde Amanda och sen Amalia men de kunder inte vill du... Gå själv måste svaret bli. om du inte tänker på mig först är vi inga vänner.
Du får komma när jag vill. Jag kommer när jag vill.
Vart tog vi vägen?
Vi bokar in varann när det passar oss ungefär som när man bokar in en klippning. Hm får se när jag har lust med dig då.
Vänner ska man vara rädd om.
Jag hade Anders och Anders.
Vi satt i samma båt vi plaskade i samma rehab-bassäng. Vi hade alla sjukdomar vi aldrig kunde bli friska från.
Anders L hade bechterew Anders K var cp- skadad. Min make vill nog inte att jag umgicks med Anders N. Men jag förklarade att Anders hade varit en del av mitt liv sen jag jobbade på Drakens fritids och skulle förbli så till den dag vi dog.
Tyvärr miste jag min sannaste vän fortare än jag kunde ana i en elak hjärntumör. Anders förstod min smärta, mitt lidande och vi kunde skratta åt det tillsammans. Han sa ofta till mig att han trodde vi hade samma sjukdom. I dag funderar jag själv på det. Vilken människa kan förstå en annan människas lidande som en medmänniska som går igenom samma helvete själv. Värst är fortfarande omgivningens okunskap och dömande.
Finn dina sanna vänner, de som prioriterar dig före allt annat.
Resten kan du lämna bakom dig.
Och du de som mobbade dig de är inte värda att vara dina vänner.
