2 veckor har gått utan gips. Jag trodde nog jag skulle ur rullstolen och börja gå direkt.
Såg mig flytta upp till maken i sängen igen men det är en omöjlighet.
Jag kan inte gå på foten utan skor och dem har man ju inte på sig i sängen.
Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig smärtan i foten. Det molvärker till vardags. Det blir totalt outhärdligt när jag traskat runt på den en stund och då talar vi inte om några långa promenader, runt trädgården räcker eller några vändor mellan köket och tvättstugan.
Står nu på Tramadol och Alvedon. skarvar med Tradil när det är för jäkligt.
Den är svullen men inte längre blåröd.
Ja så här ser den ut på eftermiddagen även om jag vilat i högläge en stund.
Känns inte som min fot och ser inte ut som min fot.
men, men det löser sig nog.
Ska till min doktor om 4 mån och då borde det värsta ha lagt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.