Ett förspillt liv, fel valen

Jag började min karriär på fritidsledare utbildningen, redan där tror jag det blev fel. I alla fall fel skola. Jag är en fritidsledare men kanske mer en fältassistent. Jag gick utbildningen eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville bli. Så träffade jag en kille från allmän kurs på skolan som sökt utbildningen. Jag tänkte att om han kom in så borde jag göra det. Nu gjorde han inte det... På skolan som var en folkhögskola var fritidsledarna gudar. De var i våra ögon smarta snygga och satt ofta i källaren på Gläntan halv nakna efter bastun. 

Jag var udda redan där, skolflicka som jag var pluggade jag. Skräcken för mig var de frilufts utbildningar som ingick i utbildningen, paddling vandring, kanot på Dalälven vinterfjäll och sommarfjäll.  Allt annat var plugga men det var bara jag Åsa Sterner och Siv Svensson som pluggade.

Jag visste bara att jag ville jobba med människor helst i kyrkan men där passade jag inte in trots plisserad kjol och blus.
Jag hamnade på fritidsgård och det blev min grej.

Jag jobbade också som elevassistent och det var också min grej.

Ungar är min grej oavsett ålder.

Sen kom sjukdomen i vägen, ett diskbråck som gjorde mig till handikappad. Det var där det blev fel.
För jag skulle stridit hårdare för att få fortsätta jobba åtminstone med lönebidrag.
Det gjorde jag inte för jag var gravid och när väl pappret trillade ner i brevlådan här på Huginvägen så hade jag varit sjuk i 11 år utan hjälp. I samma veva blev maken nästan avskedad för sin dyslexi och jobbet med att få en snabb utredning för dyslexi på logopedi och foniatri i Örebro tog all min tid.  Vi hade ju precis köpt ett hus några månader tidigare och var då skuldsatt en bit över skorstenen så jag fick skrämsel hicka.

Hanna började skolan då och det gick inte alls. Sonen åkte mellan dagisarna.

Vad skulle jag gjort? sålt huset igen och flyttat tillbaka till mamma och pappas hus.

Jag borde tagit ett steg tillbaka. Maken vägrade dock han ville bo i Odensbacken.
Hemförlovad, ensam och med massor av energi planerade jag och omstrukturerade hela trädgården.

Jag borde krävt ett jobb men alla sa att jag inte kunde jobba och alla instanser var klara med sitt beslut.
Detta har människor fortsatt att säga, du duger inte du kan inte du blir av med allt.
Men allt jag aldrig fått då som jag aldrig kunnat göra eller köpa eller njuta av? Så många förlorade år till ingen nytta.
27 år ensam, obehövd och utanför livet. Jag har förlorat 5 miljoner på att inte jobba.

Vem hade jag varit idag om jag fått hjälp ut på arbetsmarknaden?
Nu är mina barn stora nu är jag ensam från tidig morgon till eftermiddagen i ett hus jag inte alltid kan vistas på övervåningen i. Så jag sitter där och glor ut genom köksfönstret medan livet där ute går förbi och jag blir äldre för varje minut.

Jag valde min man därför att han var som jag, kanske hade vi båda mått bättre av att leva ensamma. Det tragiska är att då hade jag aldrig haft mina underbara barn.

Välj en man som är din motsats.

När du inser att det bara är du som vill ha städat, gå.
När du inser att om du inge gör det så blir det inte gjort, gå.
När du får höra att allt du gör är idioti, gå.


Livet är så kort låt det levas i kärlek och förståelse.