När man vill men inte kan men gör ändå

Jag gick ut i min trädgård idag. Jag hade viljan och orken att göra något.
Jag vill, jag har en liten rackare i mitt huvud som hela tiden driver min framåt. Tack och lov att någon har en sån i det här huset!
Så här såg det ut längs kantstenen mot gatan när Hanna och jag började.

Jag ålade ur rullstolen och tog med plattkrok, spade och diskborste. Hanna tog med sopborste, skottkärra och skyffel.

Sen skred vi till verket.

Åh så här bra blev det.
I ärlighetens namn kan jag säga att det brukar se ut så här men som sagt inte i år.

Jag har suttit i rullstol sen i april, jag trodde nog jag skulle kunna gå nu utan besvär. Hade glömt hur svullen en fot kan bli och hur ont den kan göra.

Jag har vääldigt ont i kväll men jag är lycklig.

Det är alltså sjukt mycket att göra. Det blir att kämpa på i höst. Ingen ide gräva i jorden nu när det är torrt en halvmeter ner.  Alla blommor nedan har torkat bort. Kvar är bruna förställningar. Till och med Knölklockan den förhatliga har torkat ihjäl (det gläder mig).

 

 

Jag kröp runt i våras eller snarare i juni och petade ner mängder med frön satte ut alla plantor gjorde maken. Allt nästan allt dog.

 

 

Så idag vattnade jag.

 

Finns inget att glädja sig åt i trädgården just nu. Men jag har beställt en faslig massa lökar från bulbs.se

Lökarna är en sån fantastisk glädje källa efter en lång och grå vinter.

 

I går var vi till Lindesbergs handelsträdgård(  http://plantmarknaden.com/ )   och köpte en vit lavendel, har tidigare i veckan köpt salvia och nävor mm på Adolfsbergs handelsträdgård som faktiskt har större sortiment av perenner än någon annanstans jag varit. Personalen där är trevlig och hjälpsam!

 

http://www.tradgardsvaxter.com/

 

Värt ett besök!

 

 

 

Nu väntar jag på hösten.

sval skir och underbar.