Tiden på Karro

 

Jag gick alltså på Karro.
Vi var en helt galen klass.
Jag hade inga direkta vänner  i klassen så det blev x och jag som kamperade.
Hon var en sällsam människa.

 ag vet inte hur hon bar sig åt men hon lyckades alltid göra bort sig.

Så här kommer några anekdoter från den här tiden.

 

X och jag skulle kolla stövlar på lunchen.
Vi kliver in på butiken på Järntorget den i hörnan ner mot ån.
Skyltfönstret är långt och det står typ 50-60 par ljust bruna stövlar i läder i en lång, lång rad.
Min väninna hade alltid en rödväska över axeln och med hjälp av den slår hon omkull det första paret stövlar.

Jag stirrar skräckslagen på medan hela raddan faller som dominobrickor.

Vi tillbringade hela lunchen och resten av matten på golvet och staplade stövlar.

 Vi går på en håltimme till Konsum/Domus och på baksidan mot slottet låg porslins avdelningen.

Jag går försiktigt och tittar bland annat på Lisa Larssons nya figurer, så gör också min väninna. Plötsligt vänder hon sig om och river ner hela samlingen. Som tur va så var det heltäckningsmatta så alla gick inte sönder.

 Vi är på samma plats några veckor runt jul och kollar julklappar.

X vill köpa ett nattlinne och för att se bättre tar hon tag i nattlinnena och drar isär dem så hon ska se bättre vad som hänger på ställningen, men den här ställningen är en transportställning där personalen tagit bort stoppen i ändarna och alla nattlinnen flyger ut över butiken.
Vi plockar nattlinnen den följande 20 minuterna.

 Vi får ledigt från gympan och x vill kolla byxor på byxspecialisten i hörnan mitt emot Lucullus.

Vi går in hon säger vad hon vill ha och expediten plockar fram några jeans. Men x är inte nöjd utan expediten får plocka ner några från hyllorna strax under taket.
Jag blir genomsvett av att stå i den lilla trånga butiken.
X provar, skruvar sig framför spegeln.
Tiden går och vi står där säkert en halvtimme.
Hon suckar.
Säger nej skiter i det här ska ändå inte ha några idag.

 Vi blir bokstavligen utslängda.

När jag några veckor senare ska köpa byxor vill expediten knappt ha med mig att göra.

 Det blir sommar.

 X har varit på fest på helgen med sin kille och träffat en sån snygg kille som hette Micke.
Vi går på stan vid storbron får hon syn på en kille som går.
Han är inte så lång har tajta jeans och blont hår.
Hon drar mig över gatan till andra sidan trottoaren kliver fram till killen och säger hej.
Han stannar ser undrade på henne.
Han säger hej, lite trevande.
Det är något bekant med honom men vad?

 Kul det va sist va säger hon.

Han håller svävande med.
Hon pratar på.
Visst minns du mej?
Nää säger killen inte direkt.
Va du hånglade ju med mig.
Inget jag alls kan minnas.
Jag rycker nu i hennes arm kom viskar jag.
Men hon står envist kvar talar om för killen vilken skit han är som inte vill kännas vid henne.
Jag råkar slänga ett öga mot annonspelaren och ser killens ansikte där.
Han heter Björn Skifs.

 Hon stirrar på annonsen och på killen.

Knycker på nacken och säger ni va i alla fall jävligt lika.

 Skolan slutar och jag ska ta med x till Hasselbacken.

Vi ska åka med Mias bror Henrik.
Innan vi åker bjuder min mamma på varsitt glas hemma gjort vin (alkoholfritt) i de nya glasen hon ropat in på auktion från Rejmyre glasbruk.
X sätter ner glaset så hårt att foten går genom kupan.
Vinter rinner ut över mina byxor.

 Det var sista gången vi sågs, när vi möts längre fram hälsar hon inte ens.