Bilder från min ungdomsdagar.

I bland undrar man varför man grät så mycket över att man inte var lika snygg som alla andra.

 

Som ung var jag en riktig hästtjej. Bilden under sitter jag på Nicklas i Suttarboda på ridläger 1971

 

 Under är jag på ridläger i Mullsjö på Tunarp. Hästen hette Jasmine och var fallen efter Immer 359

På sommaren jobbade jag på gjuteriet.

1980 jobbade jag på Kjesäter med utvecklingsstörda den här dagen var det bal

ja så såg jag ut som ung, i dag tycker jag att jag var söt.

Man måste inte vara pinnsmal för att räknas, men på min tid var det så och det är ju så än i dag.

 



Vi närmar oss jul, en månad kvar.

Älskade, älskade Amaryllis, jag kan inte få nog av dessa. Tyvärr är Benfica död sedan länge.

Jag har haft adventsstjärnan uppe en vecka nu. Och julen har börjat smyga in steg för steg....

Julbaket är i full gång, ja faktiskt avslutat också. Dottern lägger sista handen vid de årliga biskvierna.

 vanliga med smörkräm och de vita med vitchoklad tryffel med konjak i.....

 Morotsrutor.

Nu är lussebullarna med vaniljfyllning i frysen, kattkakorna  som belv änglar i år och chokladrutorna redan i frysen.

Tomtarna i lampan  har dykt upp och jag har gjort en första julgrupp.

 



Julen kommer glida in en liten bit i taget fram till på fredag, då vi sätter upp alla tomtar och hela baletten utom granen.

Benfica är död men den vita  lever och blommar

I kväll ( och alla andra kvällar) värmer jag mig under en filt framför brasan.


Allt hänger på mig.

Jag har börjat på gymnasiet igen, engelska 6. Håller också på med gymnasiearbetet, mjölk kor.
Jag går moppe kurs också, 30 moppe.
Som om inte det vore nog söker jag jobb också.
Jag är inom städbranschen i alla fall nu till jul.
Har precis avslutat min bagerikurs.
och är mitt uppe i min tvättkurs, den tycks aldrig ta slut...

Nej påståendena ovan är inte sanna.
Å ändå är det så.

Men en dyslektisk dotter som måste jag hjälpa till med skolarbetet. Hon behöver läs hjälp.
När det gäller gymnasiearbetet på en praktisk linje trodde jag det skulle ske praktiskt men eftersom hon lyft sönder ryggen på Kvinnersta så får hon göra det skriftligt. Vi har således tagit 150 kort på allt i ladugården och skall göra ett foto kompendium på det. Så detaljerat ner till minsta strömbrytare.
Just nu läser vi Seabiscuit på engelska, jag som är så dålig på engelska att jag gick allmänkurs dottern läser särskild kan man säga.

Sonen ska ta moppekort och där skulle pappa stötta men det är ju så mycket på tv....

Pappa är arbetslös men kan inte söka jobb själv på datorn så det får jag göra åt honom.
Han är i och för sig snäll och sitter bredvid..


Just i dag vaknade jag i ett klart ljus och såg mitt liv som om jag var någon annan.
Jag såg alla dem som är beroende av mig, som inte klarar sitt liv utan mig.
Men jag såg också att jag inte längre har något eget liv.

Alla är sin egen lyckas smed.
Men det är inte sant.
Du är bara din egen lyckas  smed om du är fri och hur många är det?

I en familj är ju alla beroende av varann.
Då kan man som förälder inte lämna sina barn därhän och smida på sin egen lycka och vilja. Man måste ta hänsyn.
Problem uppstår dock när ingen annan tar hänsyn till en själv.

Just i dag önskar jag att jag vore död och fick en ny chans till ett bättre liv.
Det är så mycket jag skulle vilja göra.
Så mycket som andra sätter gränser för.

Att leva ett helt liv för andra är så fruktansvärt hopplöst, allt det man vill ha eller göra vill inte ens partner.
Man måste ju vara två som drar åt samma håll det blir hopplöst om en sitter ner och vill sitta kvar.

Men jag är inte bara begränsad av de mina hela min kropp sätter också gränser.
Just nu kan jag inte se någon framtid alls.


Jag har således mig själv att skylla.
Jag har lyssnat och anpassat mig till andra så länge att jag slitit ut nacken på alla måsten hemma.
Det gör det totalt omöjligt att exempelvis resa till England som jag velat jätte länge.
Nu med en arbetslös man blir situationen än jobbigare då vi har så lite pengar att jag inte vet om vi klarar vintern i huset.

Hur ska man då göra?

Man ska aldrig försaka sina egna önskningar för någon annan.
Man ska bara finnas där för andra om det inte inkräktar på ens eget liv och önskningar, för så gör ju andra.

Gå din väg, men dra ingen efter dig, de måste gå själva annars får du helt enkelt lämna dem efter vägen.

Tiden på Karro

 

Jag gick alltså på Karro.
Vi var en helt galen klass.
Jag hade inga direkta vänner  i klassen så det blev x och jag som kamperade.
Hon var en sällsam människa.

 ag vet inte hur hon bar sig åt men hon lyckades alltid göra bort sig.

Så här kommer några anekdoter från den här tiden.

 

X och jag skulle kolla stövlar på lunchen.
Vi kliver in på butiken på Järntorget den i hörnan ner mot ån.
Skyltfönstret är långt och det står typ 50-60 par ljust bruna stövlar i läder i en lång, lång rad.
Min väninna hade alltid en rödväska över axeln och med hjälp av den slår hon omkull det första paret stövlar.

Jag stirrar skräckslagen på medan hela raddan faller som dominobrickor.

Vi tillbringade hela lunchen och resten av matten på golvet och staplade stövlar.

 Vi går på en håltimme till Konsum/Domus och på baksidan mot slottet låg porslins avdelningen.

Jag går försiktigt och tittar bland annat på Lisa Larssons nya figurer, så gör också min väninna. Plötsligt vänder hon sig om och river ner hela samlingen. Som tur va så var det heltäckningsmatta så alla gick inte sönder.

 Vi är på samma plats några veckor runt jul och kollar julklappar.

X vill köpa ett nattlinne och för att se bättre tar hon tag i nattlinnena och drar isär dem så hon ska se bättre vad som hänger på ställningen, men den här ställningen är en transportställning där personalen tagit bort stoppen i ändarna och alla nattlinnen flyger ut över butiken.
Vi plockar nattlinnen den följande 20 minuterna.

 Vi får ledigt från gympan och x vill kolla byxor på byxspecialisten i hörnan mitt emot Lucullus.

Vi går in hon säger vad hon vill ha och expediten plockar fram några jeans. Men x är inte nöjd utan expediten får plocka ner några från hyllorna strax under taket.
Jag blir genomsvett av att stå i den lilla trånga butiken.
X provar, skruvar sig framför spegeln.
Tiden går och vi står där säkert en halvtimme.
Hon suckar.
Säger nej skiter i det här ska ändå inte ha några idag.

 Vi blir bokstavligen utslängda.

När jag några veckor senare ska köpa byxor vill expediten knappt ha med mig att göra.

 Det blir sommar.

 X har varit på fest på helgen med sin kille och träffat en sån snygg kille som hette Micke.
Vi går på stan vid storbron får hon syn på en kille som går.
Han är inte så lång har tajta jeans och blont hår.
Hon drar mig över gatan till andra sidan trottoaren kliver fram till killen och säger hej.
Han stannar ser undrade på henne.
Han säger hej, lite trevande.
Det är något bekant med honom men vad?

 Kul det va sist va säger hon.

Han håller svävande med.
Hon pratar på.
Visst minns du mej?
Nää säger killen inte direkt.
Va du hånglade ju med mig.
Inget jag alls kan minnas.
Jag rycker nu i hennes arm kom viskar jag.
Men hon står envist kvar talar om för killen vilken skit han är som inte vill kännas vid henne.
Jag råkar slänga ett öga mot annonspelaren och ser killens ansikte där.
Han heter Björn Skifs.

 Hon stirrar på annonsen och på killen.

Knycker på nacken och säger ni va i alla fall jävligt lika.

 Skolan slutar och jag ska ta med x till Hasselbacken.

Vi ska åka med Mias bror Henrik.
Innan vi åker bjuder min mamma på varsitt glas hemma gjort vin (alkoholfritt) i de nya glasen hon ropat in på auktion från Rejmyre glasbruk.
X sätter ner glaset så hårt att foten går genom kupan.
Vinter rinner ut över mina byxor.

 Det var sista gången vi sågs, när vi möts längre fram hälsar hon inte ens.

 

 

 

 

 

Höst på Huginvägen

Livet förbereder sig för sitt slut.
Snart skall det helt vissna ner och dö.
Jag är också livsled just nu.
Allt för många motgångar, en alltför trasig kropp.

Men tog ändå en promenad i min trädgård.
Egentligen älskar jag den glödande hösten, men den är passé nu.
Bara blåbären har löven kvar.

Entrén är vacker men dess skönhet håller på att falna

 Hösten är färgstark och slutgiltig.

 

 

Några vet varken ut eller in i den regnfattigaste månaden oktober på 100 år. Är det vår eller höst, blommorna tycks tveka.

 

 

Mest vilse är smultronen som blommar för fullt, men det finns inga bin som kan pollinera.

Självlysande och så vacker är detta ogräs. Ja den vita sorten drar man upp men dessa har jag sått för de är fantastiska snittblommor. nedan trädgårds rölleka.



Nog

Jag brukar vara en glad skit.
jag brukar ta mig igenom allt, inget är omöjligt.
Men i februari gjorde jag mig illa när jag tränade på Solid gym.

Egentligen gjorde jag inget fel, jag tränade lite med låg vikt och många repetitioner.
Men min kropp är inte som andras.
Så jag fick ont direkt och det släppte inte.

Jag vilade.
Jag blev aldrig bättre.
Tänkte att det nog är kryckorna så jag sökte sjukgymnast.
Fick lite övningar, gjorde dem och blev raskt sämre.

Till slut sökte jag läkare och han skickade mig på röntgen.

Det blev inte kul.
Jag fick se bilderna och blev rätt orolig, men tänkte att detta går säkert göra något åt.
Idag fick jag beskedet i brevlådan.

"röntgen visade degretiva diskförändringar.
Spondylos-diskförslitningar på halsryggen. samtligt finns artros- ledförslitningar på kotorna." slut på citat.
När man ser bilderna så är det små utväxter på kotorna som möter varann dvs kotan över har en utväxt som möter kotan unders utväxt. Det är det som låter som sandpapper mot sandpapper när jag vrider på huvudet.

Doktorn på vc har talat med ortopeden som säger att inget går att göra.

För första gången i mitt liv blir jag rädd.
Jag gråter till och med.

Jag skall alltså 54 år gammal leva ett halvt liv till med detta.

Kraschandet i nacken, huvudvärken, illamåendet, axelvärk, värk i armar , synrubbningar, hörselrubbningar och heshet därför att något trycker på halsen och strupen. Samt ett bort domnat ansikte?????????????????????????

DET VILL INTE JAG.

Varför finns det inte aktiv dödshjälp i Sverige?

Livet blev plötsligt totalt meningslös, mer en börda faktiskt.

Ryssland

Ryssland, landet med den blodiga historien.
För många svenskar var Ryssland det nya landet av mjölk och honung en gång i tiden.
De dog i Sibirien.

Kan man döma ett land för vad det varit?
För vad som gjorts?
Samma grymheter utspelade sig i Tyskland.
under kriget i forna Jugoslavien och på många andra håll i världen.

Ryska plan över vårt luftrum.
Ryska u-båtar i vår skärgård.
Vad vill Ryssland oss?
samtidigt dyker det upp allt fler bilder på ett överdånigt vackert Ryssland på min vägg på FB

https://www.facebook.com/stpetersburgguide/?fref=nf

Jag går in och läser om Vladimir Putin.
mannen som satt skräck i hela Europa.
Han som intog Ukraina.
Samme man har en fan sida på nätet som överträffar det mesta.
Han rider, simmar, klappar leoparder, jagar precis som alla andra.. eller?

Men när jag läser om honom inser jag att han är en omtyckt president.
Att han har folket med sig.


Jag vet inget om denne karismatiske man.
Hur kan han få folket med sig?

Kan vi lita på Putin?
En rysk björn?

Jag tror att det kommer en dag då vi måste det.
När allt här rämnat och den ende som återstår att vända sig till är honom.

NATO har sagt att de inte tänker hjälpa oss.
Själv tror jag att vi kommer stå inför ett tredje världskrig eller ett inbördes krig om några år.


Vad är lögn och vad är sanning i media.?
vem kan man lita på?
Endast Gud vet, om han nu gör det?

Det jag vet om Ryssland är inte mycket.
men jag vet att de lät mörda tsar familjen.
Att de som var rika då var ofantligt rika.
Att Ryssland då var en stormakten med kontakter rakt in i alla hov i hela Europa.

Att de var utmärkta guldsmeder, ja hantverkare. Att de låg långt fram i kultur och skönhet.
Få länder har så vackra byggnader som ST Petersburg.

Proletariatets övertagande gjorde landet svart och grått.

Men jag tror den tiden är förbi.
En fråga som återstår, för Ryssland ett propaganda krig mot oss?
Om i så fall varför?

Skänk en slant, skänk varje månad ge bort dina kläder...

Det brinner i Sverige.

Alla vill ha.
Lutherhjälpen, SOS-barnbyar. Läkare utan gränser.
Utanför matbutiken sitter någon som ropar hej hjälp mig snälla, snälla.
På nätet rullar hjälp ropen, bli tigerfadder, skänk en matkasse....

Slår på tv, om man glor på några reklamfinansierade kanaler är i princip hela reklamen ett enda stort rop på hjälp.
Hjälp denna stackars åsna, hans mamma jobbade ihjäl sig nu står han på tur.
Hjälp denna fattiga flicka i sopstaden någonstans i Sydamerika.
Hjälp denna stackars flicka att få ett liv hon är harmynt och behöver en operation.
Hjälp de här de ser inte.
Köp vaccin i julklapp till den som har allt.

HJÄLP.

ALLA gör ett behjärtansvärt arbete.
Det är synd om alla.

Vi tar just nu emot den största flyktingströmmen i modern tid.
Vi tar av vårt bistånd för att kunna ta emot dessa rika flyktingar med Iphone 5 och dyra klockor på armarna.
De är så rika att de vägrar bo på små avlägsna orter de vill ha hus i stan.
Till dem har jag bara ett ord att säga ÅK HEM.

Jag trodde de kom hit på flykt undan kriget.
Att de ville överleva.
Att de var tacksamma att de fick mat på bordet, tak över huvudet, veckopeng, städade rum och något att göra.
Tacksamma att få kläder och värme.

Men de var inte tacksamma.

Vi plöjer ner biståndet i rika människors klagan här, när de som är kvar är hungriga, frusna och utlämnade till bödlarna.

Byt, de som gnäller åker hem vi tar hit någon som är tacksam.

Utanför affären sitter det fattiga Romer, ja de ska va fattiga och många är det.
Då undrar jag vem som betalt deras dyra telefoner.
Några av dem som tigger utanför Marieberg åker mercedes buss modell ny därifrån. Nej jag har sett det MED EGNA ÖGON det är sant.
Jag kan köpa att det är trafficking, att de som tigger är vår tids nya livegna. Då är frågan vem tar pengarna?
Ska vi gynna den här businessen ?
Kan du svischa pengar till mig sa en man, nej det kan jag inte för jag har inte en så modern telefon med appar. Jag är nämligen inte rik.

I går var jag i Vadstena där har tiggarna gått ett steg längre. De kommer fram säger hej som om de kände mig. Jag heter .... jag är mycket hungrig kan du ge mig pengar.
Men i dag 2015 har vi ju inga kontanter. Går inte ens ta ut på banken, när försvinner bankomaterna?

2015 i väst världens högteknologiska värld handlar allt om att du ska skänka pengar till allt mellan himmel och gjord.
Vart går då våra skatte pengar?
Ja visst ja moderaterna de ny arbetarpartiet tog bort skatten. Så nu ska du själv ge till dem som inget har. Det är det här vi skulle haft skattepengarna till, bistånd hjälp åt behövande fattiga pensionärer sjuka, ensamma...  listan kan göras lång.
Men 2015 har alla som är friska nog att arbeta mycket pengar kvar i plånboken och vi andra lever på gränsen. Arbeit mach frei....
Vore kanske humanare att få dö?

Då är det ju märkligt att prästen inte skänker pengar, inte skolläraren  absolut inte höginkomsttagaren.
Vem är det då som böjer sig ner och ger en slant?
De fattiga.
Pensionärerna,
barnen och de som vet vad det vill säga att inget ha.

Jag har sett människor ge matkassar till tiggare och få äpplena kastade efter sig eller sett när de sparkar på kassen och skriker nej pengar pengar.

Jag och mina barn har gett mycket pengar till tiggare.
Jag har under fem år skickat kläder och mat till en familj i Lettland. Jag avstod för att kunna hjälpa dem.
När jag väl mötte dem var de inte ens tacksamma. Jag finansierade deras barns skolgång i en privatskola. Jag trodde de hade det svårt...

Jag ger inte längre.
Nu lever vi så på marginalen att vi inte har råd att ge bort varken pengar eller gångkläder.

Men jag som fattig dras med dåligt samvete varje gång någon ropar hjälp mig.
För jag vet att i morgon kan det vara jag som måste stå med mössan i handen.
Jag går inte längre till kyrkan för jag skäms när jag inte kan lägga något i kollekten.

Jag kan inte hjälpa alla, inte ens någon.
Jag betalar skatt för att vår stat ska se till att bistå dem som har det svårast.
Men nu används pengarna till att ta hit dem som har råd att fly.
De som lider sitter kvar där i stenmassorna efter sönder bombade hus.

Sverige det mest humanitära landet i världen.
Vi slåss om att få stå först i hjälpkön, men vem är det vi hjälper?

Vi river romernas tältläger för de skräpar ner. ge dem ett asylboende.
Dom är också fattiga, flyktingar. De flyr undan diskriminering, svält och köld.

Så frågan är vem hjälper vi?

Bortanför dessa flyktingströmmar, bortom romer sitter de utslagna.
De som fick mer av livets bördor än de orkade bära. De som blev vräkta som fick barnen omhänder tagna och vars enda utväg var att döva förlusten av hela livet, med flaskan. Dem ser vi ner på.
Varför är de inte intressanta?

Bortom allt sitter fattig pensionärerna utan så mycket pengar att de kan köpa sig en chokladkaka eller ens åka buss, vars matlådorna vi nu dubblat priset på.
Förbarmande med dem som byggt vårt samhälle vars ryggar nu är krumma av årtiondens hårda arbete för att vi idag skall ha det som vi har?

Vi tar emot andra som ser ner på oss, som tror att de kan komma hit och ställa krav, men vi lämnar dem som inte orkar höja sin röst de som gett oss kläder på kroppen och tak över huvudet. Utan dem hade Sverige varit där Ungern, Rumänien och Baltikum är i dag.

FY FAN.