Min mamma Margot Källgren född Widblom

MAMMA Margot.
Min mamma gick bort 16 februari 2003.

Då hade vi inte ens bott en månad i vårt hus.
Det blev ett tufft år.
Jag borde ju veta vem min mamma var,
Men det gör jag egentligen inte.
Därför att hon aldrig talade om sig själv.
Hur mycket jag än frågade.

Hon är född i Motala 1930 dagen före julafton.
Mamma hette Maria Maja Wiblom (på den tiden).
Pappa hette Sven Wiblom.
Hon, min mamma, döptes till Valborg, Margot Viola.

Mycket mer än så vet jag inte.
Min morfar var urmakare det minns jag.
Mormor gifte om sig med Howard Herlin, och bodde när jag var liten i Ulfåsa.
De hade en dvärgpinscher som hette Rico och som var så tjock att han såg ut som en köttbulle med fyra tändsticks ben.

Som liten drabbades hon av engelska sjukan.
Till följd därav fick hon dåliga tänder.

Mamma tycket om folk, eller skall vi säga att hon var släkt kär.
Det var alltid släkt hemma hos oss eller så var vi hos dem.
Vi var ofta, väldigt ofta hos mormor i Ulfåsa.
När mormor skilt sig från Howard bodde hon långa perioder hos oss.
Mamma fanns alltid där för sin mamma och sina halvbröder.
För mig fanns hon vid köksbordet.

Hon var hemmafru och hade som sitt uppdrag att passa på oss.
Fruktansvärt.
Hon städade, bakade och tvättade.
När jag kom från skolan stod det hemkokt hallonsaft på bordet och en påse bullar.
Ofta följde kompisar med hem och utspisades på samma vis.
Mamma var bra på att lyssna.
Men hon sa sällan något.

Jag kan heller inte minnas att hon var med på ett enda föräldramöte i skolan, dem skötte pappa.
Hon var tröstare och omhändertagare.

Jag var nog ett ganska hopplöst barn.
Dålig i skolan, bortskämd och säkert lat.
Dessutom tjock och ganska ful.

Själv hade hon alltid sett otroligt bra ut.
Välklädd och parant i alla fall när jag var liten.
Innan hon rökte sönder sin röst helt hade hon en underbar sångröst.
Hon var envis och orubblig.
Skötte hela hemmet och klippte dessutom gräset.
Det borde hon inte gjort för hon var född med klaff fel i hjärtat och var klen.

Hon älskade dukar.
Sydde dem både själv och köpte massor av linnedukar från Vätternväveriet och Klässbol.
Hon älskade påslakan också.
Musik smaken var Vikingarna och dansmusik.
Med åren tappade hon sitt klädintresse.

Hon fick ett par hjärtinfarkter och slutade röka.
Sen fick hon bröst cancer, då tog de bort en tårtbit av bröstet.
Men cancern kom tillbaka och hela bröstet plus lymfkörtlar opererades bort.

Men det var en hjärntumör som tog hennes liv.
Hon var inte rädd för att dö men för döendet.
Hon hade velat leva för hon vill så gärna se Hanna och Erik växa upp.
Mamma älskade Hanna, men Hanna älskade morfar.
Men Erik älskade sin mormor och innan hon dog insåg hon hur mycket han älskade henne.
Det är en tröst.

Efter sin död kom hon till mig och rätade ut några frågetecken jag bar på.
Tack mamma för att du fanns där som en klippa, i mitt stormiga liv.
Det har idag gått 10 år sen min mamma dog.
Jag sörjer henne varje dag.
Sorg är kanske inte randig för oss vuxna, men den är en vågrörelse, ibland rulla det in stora vågor och sorgen sliter nästan sönder mig, ibland är det små vågor och det går att hantera.

I går städade vi skrubben och där låg mammas gamla nötta handväska och i den allt det hon alltid bar med sig.
Igår plockade jag bort det jag ville ha kvar, hennes plånbok och lite papper resten skall jag nu kasta, det tog 10 år att klara av att göra det.

En gång blev jag anklagad för att inte sörja min mor, det var en fruktansvärd sak att säga till någon.
Man sörjer olika, det finns perioder i livet då man inte hinner sörja färdigt, då de levande pockar på all uppmärksamhet, så var det för mig.
De levande måste gå före de döda.

Men sorgen väntar, den kommer sen när man minst anar det.
Min mamma och min pappa kommer alltid att fattas mig.
Jag älskade dem ju.
Men nu kan jag släppa taget om deras saker.
Allt har sin tid.

　Min mamma Margot. som ung.