En jul jag fasar för

Det lackar mot jul och i normala fall älskar jag julen, men inte i år.
Alla springer nu runt och jagar julklappar och vi vet inte ens om vi har mat på bordet. Julklappar är inte att tänka på.

Dottern har inte fått något svar från f-kassan ang aktivitetsersättningen det är nämligen 12 veckors handläggningstid på överklaganden. Inte klokt när det drabbar människor i livets utkanter. Just nu är hon sjukskriven för sin diabetes.

Maken går på flera anställnings intervjuer men blir aldrig antagen, kanske för sitt lite buttra utseende, vilket är orättvist då han faktiskt är en trevlig människa, men osäker något som är en dödssynd idag.

Nu har vår inkomst gått ner ytterligare och samtidigt behöver vi laga bilen, eller rättare sagt vi behöver byta kamremmen innan vi står inför ett motor ras.

Jag vaknar nu på nätterna fler gånger trots sömntabletterna. Jag vaknar med full panikångest, som inte ens viker undan under dagen.

Det blir absolut inga julklappar i år.
Det blir kanske inte ens något annat än skina och potatis, men vi har tak över huvudet.
Dock har vi ingen värme. Vi har inte råd att sätta på pannan så vi eldar i kaminen och bor mer eller mindre i vardagsrummet nu. Tackar ändå mina vänner för att jag fick köpa billig ved i våras annars hade vi frusit ihjäl i vinter.

Ingen tror att det kan bli så här illa. Men det går fort. Hjälper inte med spar pengar efter 3 år är de slut.

Var är då släkt och vänner i detta? Ja inte vet jag. dotterns vänner lyser med sin frånvaro. kanske är det så krasst att vi undviker människor när de behöver oss som mest?

Jag har fått en utmattnings diagnos och det har dottern också. Sonen är deprimerad och det är hans far också.
Vi grälar dagarna i ända om bagateller. Vi försöker hålla oss borta från varann så mycket som möjligt. En i varje rum är lösningen.
Men så behöver vi hjälp av varann och då blossar konflikten upp och sliter sönder oss.

Kim är den enda av syskonen som inte skiljt sig men vi vet idag inte hur länge vi orkar tära på varann.
Jag är satt att hålla ihop ekonomin men det finns inget att hålla ihop längre. Pengarna räcker precis till mat, lån och utgifter om jag skjuter på vissa räkningar en månad då och då.

Ett femte jobbskatteavdrag vad ska man med det till om tillvaron rämnar? Ingen sjukvård, den fungerar inte längre. Inga socialförsäkringar de betalar inte ut något och socialen kräver att man säljer huset kastar ut tonåringarna och säljer allt man kan sälja inklusive bilen.

Trevlig advent

önskar jag alla.



 

Diabetes, depression, ångest och ADD

Livet suger.
Min dotter har diabetes, depression, ångest och ADD. En mycket dålig kombination.

Sen hon slutade skolan 2015 har hennes mående klart försämrats. Hittade inget jobb hon klarade av pga stress och sin diabetes.
Denna jävla diabetes!!!!!!!!!!!!!!!!

Att ha svårt med rutiner och att komma ihåg är ett helvete om man har diabetes.
Man glömmer insulinet till maten. Man är hungrig och äter ett äpple och tar inte insulin till. Man är stressad och då hjälper det inte hur mycket insulin man tar, sen när man lugnat ner sig dimper man rakt ner i avgrunden och måste äta druvsocker och blir då hög igen.

Insulin är ett hormon som är känsligt för andra hormoner så som könshormoner och stresshormoner.
Är man utsatt för stark stress så funkar inget ändå.

Min dotter har varit sjuk på riktigt inte bar ha diagnosen diabetes utan sjuk = mår piss och får inte ordning på värdena.
Vi har gått varje månad till diabetessköterskan som laborerat hit och dit med doserna. Kanske borde människan kontaktat läkaren tidigare?
Nu har vi hållit på med klabbandet i ett år.

I går kom vi på det årliga besöket till doktorn på diabetes mottagningen. Då är värdena så dåliga och så oregelbundna att hon inte vet vad hon ska göra. Dottern gråter och berättar hur dåligt hon mår psykiskt och hur hennes kaotiska liv ser ut med oförstående f-kassa mfl instanser. Alla överklaganden vi håller på med, läkare som inte förstår att det inte längre går att sjukskriva patienter retroaktivt mm mm mm i alla oändlighet.


Vi fick aldrig veta hur illa det är, bara att hon sjukskrev dottern efter 5 min en månad till att börja med. Hon tog omedelbart bort insulinpumpen och satte in långtidsverkande insulin i spruta så vi säkert vet att dottern får bas insulin åtminstone och måltids insulin med minnes penna..

Dottern har fått ärrvävnad under huden i underhudsfettet stora knölar. Dessa gör att insulin slangen viker sig och sen glider ut vid ansträngning, knölarna är hårda som sten. Det är vanligt att diabetiker som haft diabetes länge får såna knölar, mitt barn har haft diabetes sen 4 års ålder och är nu 22  år.

Dessa knölar har nu blivit sjok. Kroppen kan inte ta upp insulin i dessa knölar så det spelar ingen roll hur mycket hon tar det stannar i vävnaden och blir till ännu fler knölar på knölarna.

Magen har blivit en slapp degklump med hål och vindlingar, dels efter en allvarlig underhuds infektion hon hade förra året men också pga knölarna. Huden lossnar från underlaget liksom.

Vi måste få ordning på hennes blodsocker, hennes mående annars överlever hon inte sa doktorn. Så här illa har det aldrig varit.

Jag mår så dåligt för jag är sjukt orolig för mitt älskade barn.

Har du problem med din diabetes skriv gärna en kommentar.

Utbränd -nya erfarenheter.

Jag är helt slut.
Jag är totalt orkeslös.
men i går var jag och tränade, tog en lätt runda och var lika slut som om jag kört i timmar. Men jag är glad att jag klarade en lätt runda istället för ingen alls.

I dag tog jag mina järntabletter och hoppas på att magen inte ska löpa amok igen.
Jag har orkat sporra min familj till att ta tag i det som är ute i trädgården, veden, gräset allt som skall vinterförvars.

Jag och maken har i dag städat huset, en bedrift värd ett nobelpris i fysik.
Jag har börjat på min lista över sånt som måste vara klart till jul.
Jag har således tagit mig i kragen och gått förbi tröttheten och skurat bakom badkaret.
Jag har dessutom tvättat rent kaminglaset maken askade ur..

Vi har bytt tassar på stolarna. Där tog det slut för min del.

I dag ringde f-kassan ang dottern.
Det blev ett konstigt samtal.
Jag hörde vad hon sa men kunde inte förstå ett enda ord.
Jag försökte lägga det på minnet men huvudet var som ett svart slukhål utan botten.
Jag tog pennan och började anteckna och mitt i visste jag plötsligt inte hur bokstäverna såg ut. Jag kunde inte skriva!

Maken frågade _vad sa människan?
Ingen aning...

Jag bad henne maila dottern de viktiga datumen.

Jag kan inte längre namnen på människor jag känner. Jag kommer i bland inte ens ihåg familjemedlemmars namn.

När jag skriver kastar jag om bokstäverna och vet då inte vad jag skrivit.

Jag måste vila. Måste men hur?

Foton: Hanna Johansson.

Ullared - inte visste jag att det va såhär

Lördagen mitt i oktober åkte vi till Ullared. Maken, dottern och jag.
Vi gick upp kl5.00 och skulle åkta 6.00 men kom iväg 6.30.
Bra väg ner fint väder.
Kom fram vid 10.30. Då började det komma massor av folk. maken släppte av oss skulle bara parkera. Vilket inte gick, fanns inte en enda parkering. Han fick ställa bilen på nettos parkering endast 2 tim. Hanna och jag väntade en bra stund sen gick vi mot strömmen och plockade på oss sköljmedel (bra att köpa massor nu för i vinter fryser det) bakplåtspapper, jätte billigt.

Vi fortsatte ner till hästavdelningen där Hanna köpte vinter ridbyxor för 119 kr en reflexjacka för 300 kr och ett par varmfodrade ridskor för 300 kr. Alltså flera tusen billigare än hemma. Vi kollade foder men det var lika dyrt som på Hööks. Man måste faktiskt se upp för det är lätthänt att bara plocka på sig sånt som faktiskt inte är billigare än hemma.

 På Lidl köper jag tvättmedel och skorpor diskmedel mm . Tvättmedel och diskmedel var inte billigare än på Lidl.
På Dollar store är det samma priser som på Ullared.

Hanna köpte ridkläder själv köpte jag två mattor till dörren två presenter till sonens flickvän och servetter med julmotiv.
Letade örngott och påslakan men insåg att det är samma tattiga kvalité som på Dollar store och till samma pris, alltså ingen ide utan jag fortsätter köpa sängkläder på Ikea där kvalitén är högre och bara märkbart dyrare.

Ullared blev vid 1300 tiden fullt. Nu släpptes bara folk in när någon annan gick ut. Det var trångt och folk är verkligen helt förryckta. Man körde på varann, trängdes, slet saker ur näven på varann.

Men värst var föräldrar som det släppte på totalt när barnen inte längre orkade gå med vinter jackan på i trängsel och värme. Överallt barn som skrek i högansky. Om det varit hundar hade de åkt dit för djurmisshandel. Du kan lämna din hund på hunddagis medan du gör affärerna, varför kan man inte lämna sina barn någonstans? Tänk dig själv att ha huvudet i höjd med alla kundvagnar som kör kors och tvärs, lätt att tappa bort sin mamma eller pappa.

Barn hör inte hemma på Ullared, ska du dit lämna barnen hemma.
Vi hann inte med så mycket mer, men var uppe på xMx en sexbutik. jag mår aldrig bra i såna butiker är inte bekväm med porrbilder mm sen jag blev våldtagen på 80-talet. men dottern var i sitt esse med pappa sin. Fanns en outlet med vinter skor men vid det laget var jag helt slut och orkade inte prova.

Vi taxade ut 16.15 från Ullared och styrde mot Odensbacken igen var hemma 21.25.


På sätt och vis gör dessa affärer mig beklämd. Folk som köper och kastar ut pengar på saker de antagligen inte alltid behöver, för att det är billigt. Man handlar urskillningslöst man tappar kontakten med huvudet och blir som en stressad bilist. Istället för att sakta ner och tänka efter blir det blint köperi.

Dottern var lite små sur på mig, hon ville tittat mer, men det gick inte.
Hannas nota slutade på 1500 kr min på 700 kr.
På vägen ut träffade jag en äldre mycket snygg smålänning som alltid velat åka till Ullared så barnen tog med honom dit som födelsedagspresent, han sa till mig aldrig mer, detta är vansinne. Å ja det är vansinne. Köp och släng....

vi har ersatt vår tro med mammon. Vi lappar ihop våra trasiga själar med mer prylar.
Man ska alltså inte åka dit på hösten inte på en helg absolut inte den helgen barnbidraget kommer. Fel på alla punkter alltså.

Nej min kusin sa åk efter jul inte en själ där. Eller en vecka efter lön men innan barnbidraget.

Två autister (tror jag) stod med huvudena mot varann och försökte stänga ute sorlet, människorna och allt annat. Han mumlade i hennes hår -såja det är bara du och jag här allt annat är borta långt borta.
Så rart och så självklart. Kärlek.

Vi förstår att vi måste tillbaka i vår, för att köpa ridkläder till sommaren. Puh jag fasar redan....

Depression och mörker

När sommaren, som i och för sig var lång, gick över i sprakande höst.
En höst som jag älskar.
Då var mitt liv svart och grått. Mörker inom mig hindrade mig från att se ljuset.
Allt blev tungt och omöjligt.
De nära och kära slog i dörrar och skrek åt mig. frun och mamman brukar ju alltid finnas där, men jag orkade inte mer.

Samhället har övergett de svaga.
Man får strida för allt och får ändå inget.
Jag har kämpat som jag har kämpat, burit de mina på mina axlar.
jag har kroknat.

Ingen förstår allra minst de som borde vara ett stöd för oss och våra barn. Ser hur dem som vi hjälpte genom åren av fattigdom nu inte ens hör av sig till oss när vi är där de var.

Ser hur de som fått pengar vänder ryggen åt dem som gett och nu är det vi som inte ens fått ett uns av vad de fick som skall stå till tjänst. Rättvisa, nej det finns inte.

I mitt mörker har vi alla blivit bittra.
Kanske inte över samma saker.

I början av veckan orkade jag inte ens stå på benen.
Jag orkade knappt äta.

Bilen gick sönder i helgen, hästen blev sjuk förra torsdagen. Förra veckan skickade försäkringskassan tillbaka bollen om dotterns försörjning till alla instanser utom dem själva. Hon har inte rätt till socialbidrag. Hon kan inte leva på ungdomsgarantin ( som ingen vet om hon har rätt till) vi kan inte försörja henne. Vi har 17500 kr i inkomst hon har 0 sonen 1200 kr. Vi har ett hem en trasig bil och en sjuk häst. Utan hästen tror jag inte dottern orkar leva.
Så valet är mellan en  häst  eller en död dotter.

Hanna är också mitt i en depression, orkeslös och sovandes. Stunderna hos hästen får henne att gå ur sängen och leva en stund.

Så när moder natur målade träden i tusen färger var mitt liv grått. När jag började söka mig ut ur eländet var allt lika grått som min själ.
Jag har fått diagnosen utbränd.
Man kan inte vila sig ur utbrändhet man måste jobba sig ur det.
Vilket såklart är svårt men vissa dagar orkar man göra något andra inte.
Jag bakar eller broderar när jag orkar.

Träna på ÖRC måste jag men vissa gånger är det tungt, tyngre än vikterna i maskinen.

Jag har städat för hösten inte allt inte på långavägar som det borde gjorts men lite rena gardiner och lite andra kuddfodral.
Lite gör stor skillnad och det lättar i själen.

Jag har många ljus både i rummet och i köket. Levande ljus gör skillnad.

Men när mamma inte orkar vara knapp längre, då faller allt i sär som när man drar stickorna ur stickningen.
Å ändå livet måste gå vidare... eller....

Vad stress gör med oss människor och min familj i synnerhet.

Sen jag blev sjuk 1990 har mitt liv ständigt bestått av stress, bla för ekonomin.
Sen jag fick barn och kom i kontakt med skolväsendet har mitt liv varit ett enda kaos. Skolan fungerar inte för barn i behov av särskilt stöd. dessutom är det omöjligt att få lärare, och andra i skolan att förstå när ett barn behöver hjälp och stöd. Jag har brottats med skolan i 13 år per barn. Stressen fortsatte när maken blev arbetslös och man inser att varken politiker eller samhället bryr sig om den ålders diskriminering som pågår blad lågutbildade män i synnerhet. Jag har mailat arbetsmarknadsministern så jag vet för jag fick ett väldigt drygt svar. Inte blir det roligare av att vänner mfl säger att det finns jobb... ja jo för akademiker kanske men städjobb som maken vill ha går till invandrare.

Sen har det inte alltid varit så roligt med de partners barnen valt.
Jag har blivit utskälld för att jag inte kunnat sköta ekonomin av någon som ensam tjänade mer än hela min familj fick in per månad. Jag har brottats med ungdomar med konflikt syndrom som suttit i mitt kök och försökt reta gallfeber på mig. vilket också har lyckats i bland.

Värken i kroppen, de ständiga och mycket smärtsamma kramperna som sliter sönder mina muskler och ligament är en stress faktor. Vågar jag vara ensam?
De senaste dagarna har det varit för jävligt. Räddast blir jag när hals musklerna krampar för då får jag inte riktigt luft.
Men det är heller inte roligt att jag inte kan lita på mina ben, rätt som det är far ena benet i väg åt sidan just när jag tänkte stödja på det.

Tillslut har jag gått in i väggen.

Sonen är uppslukad av sin flickvän, han har glidit bort vilket jag tror är medvetet drag av någon. Jag borde reagera mer men jag orkar inte. låter slött men jag menar verkligen att orken är helt slut.
Jag tjatar om tandborstning, dusch, rumsstädning och allt annat som bara måste göras.
Jag jagar dottern som borde varit klar med sitt körkort för flera år sedan men som drar ut på allt i evighet och anledningarna är skiftande. Nu har hon bara till februari på sig sen går lämplighets intyget ut och hon får lägga onödiga pengar igen. För henne är det inte gratis det skall till speciella intyg från diabetsläkaren och psykologen pga hennes diabetes och ADD medicinering tusentals kronor.

Fom 1 nov har hon också 0 i inkomst eftersom f-kassan dragit in både handikappersättningen och aktivitetsersättningen.

Hon har också en häst att ta hand om som kostar sådär 3000 kr i månaden. Fom 1 okt har maken inget jobb igen, sommar jobbet på Hjälmar gården är slut.

Vi orkar inte mer.

Pappa har nog gått in i väggen också, han får inte ändan ur vagnen han heller.

Så hur ser en vanlig fredags mys ut?

Sonen är antingen på sitt rum med eller utan flickvän eller inte hemma alls.
Dottern ser på one tree hill på sin tv.
maken ser på tv eller spelar spel på datorn och jag lyssnar på ljudbok i köket och broderar.

Vi har tur om vi råkar hamna vid köksbordet samtidigt för att äta.

Ingen orkar en enda förändring, alla går i taket om något icke planerat sker.

jag måste planera allt annars går jag under i detta kaos. Men den enda jag kan hålla koll på är mig själv och det är nog så jobbigt.

Jag tar helt slut av att maken ber mig skicka in rapporten till facket eller a-kassan. Somnar i soffan efteråt.
Att åka till affären känns som att bestiga Kebnekajse.

Ala vill luta sig mot mig och få råd som helst stämmer överens med deras egna åsikter. Alla blir lika sura när jag säger något annat eller om jag hade rätt och de fel.,

Hur långt sträcker sig mamma ansvaret?

Hur man löser skiten i svenska akademin.

jag har ingen aning om mitt förslag ens går att genomföra men så här tänker jag.

Låt kungen, kronprinsessan och någon sakkunnig avsätta hela akademin och tillsätta en helt ny. Låt kungen vara ordföranden ett år eller så tills allt rullar igen.
Jag anser att den nuvarande akademin spelat ut sin roll och bränt sina skepp.
Akademin skall vara de Andertons snillen som är lite över oss andra som vet att uppföra sig och hålla rent framför egen dörr.

nu har man skyddat en brottsling, man har förnekat kvinnors rättigheter och lallat med en kändis
Hur ska vi kunna ha förtroende för den samlingen jönsar?
Hur kunde kvinnorna i akademin inte stötta sina systrar?

Nej ut med allihopa och in med nytt blod.
När jag skriver att jag tycker Göra Greider ska vara med så är det ärligt menat. Människan har pondus, är ordentligt påläst och har kunskapen (vill också se honom i kostym). Kanske kan man tillsätta Herman Lidqvist, Kerstin Ekman säkert finns det fler med litterära kunskaper.

Så ut med sittande församling in med kungen och Viktoria som helt enkelt väljer ny akademi.