Face book kontra verkligheten.

Har vi blivit gosse narkomaner, ja även jag får väl erkänna att jag bekänner mig till den skaran, åtminstone på FB.
När jag scrollar min vägg på FB så ser jag en blandad kompott av främst katter, hästar, roliga inlägg bla Lucas Simonsson (som man skrattar).

Inläggen varvas med mer allvarliga saker så som inslag från kvällspressen, NA och lite kungligt från SV damtidning.
Sen kommer alla konstiga bilder på vännerna med olika galna filter, dem skiter jag nu mera  i 

https://www.expressen.se/nyheter/nya-siffror-fran-bra-over-antalet-anmalda-brott/

Jag följer några siter från Ryssland vilket är intressant eftersom dom får reda på saker ett dygn före oss andra. Jag följer Putin som jag tvärt emot alla andra tycker gör ett hederligt arbete för sitt folk, det återstår att se om jag har fel?

Så idag gled jag igenom sidan igen.
jag blev så beklämd, folk är mer upprörda över en katt i en låda än en människa i nöd.
Hur många av er följer en bistånds sida t.ex Love Nepal? Rädda Barnen osv? Nej sant man orkar inte. Fast jag följer den första...

Man orkar inte ta in det som sker i samhället. Man skiter i det som sker jävligt långt bort. Vad håller dom på med dom där läkare utan gränser? Vi är över matade med reklam från harmynta ungar i Afrika, svälten i Jemen och soptippar i Syd Amerika.  Det rinner av oss.
Vi matas med gråtande åsnor vars mamma snart dör, dansande björnar misshandlade elefanter osv.

Reklam i all ära men blir det för mycket tappar den sin verkan.

Där ute utanför dörren har unga flickor blivit våldtagna, grannens unge ligger redlös på gatan, tanten i porten bredvid sitter isolerad i sin lägenhet för hon bor på tredje våningen och kan inte längre gå och huset har ingen hiss.
Hon är någons förälder, anhörig eller vän, men en dag är hon borta och då saknar man den människa man aldrig brydde sig om.

Invandrar barn gifts bort, könsstympas eller tar livet av sig för alla andra är döda eller kvar i krigets Syrien, Somalia eller var de nu kommer ifrån.

I stugbyn säljer unga kvinnor sex till traktens män, som när de blir tagna gråter och snälla berätta inte för min fru.(kalla fakta)

Men vi sitter på sociala medier och flyr livet, varann och våra barn.

Ditt barn är mobbat i skolan, hen funderar på att ta livet av sig och frågar hur man gör på Flashback forum.
Din man utnyttjar din unge sexuellt men du orkar inte se det.

Verkligheten som den kan te sig.

Var är vi???

Var är vi i våra barns liv, i våra anhörigas liv, i varandras liv??

Klassklyftorna närmar sig snart medeltiden, vem bryr sig?
Uppfostran och hyfs är nu ett minneblott för dem som inte tillhör någon kristen församling.

Sjuka barn får ingen hjälp, man funderar medan man ser programmet om det inte vore bättre för alla om ungen dog.
För vad får hen för liv i detta samhälle? Vad händer när mamman inte orkar mer?
Men sanningen är den att INGEN ska behöva dö för att lätta bördan för någon!

Var ska vi göra av alla våra funktionshindrade? ska de in på institution igen? Eller ska vi ta det ett steg längre och gå Hitlers väg och gasa ihjäl dem?

Bryr du dig om vilket för du har ju ett arbete, bra lön och friska ungar???

Om vi ska fortsätta kalla oss människor och mänskliga måste vi ur bubblan och bry oss.
Lägg ifrån dig mobilen kolla vem som sitter bredvid. Stäng av datorn, plattan.... du har ett liv att leva.

Samhället har sprungit ifrån det mänskliga det mellanmänskliga.
Vi skriver sms vi chattar men vi möts aldrig.

Möt någon idag. säg hej..

Nu går skam på torra land.

Jag såg Kalla Fakta.
Programmet handlade om LSS hjälpen till funktionshindrade.
Socialdemokraterna har bestämt på lösa grunder och ren gissning att fusket är omfattande inom vården av våra svagaste, de utan egen talan.

Detta beslut med direktiv till försäkringskassan att dra in hjälpen till de som bla sondmatas då man anser att det inte är livsuppehållande behandling. Men man kan få stöd om man matas.

detta måste vara århundradets hårklyveri och ordbajseri för vad är det för skillnad att få hjälp att äta med sked eller slang?

Jag brukar rösta på socialdemokraterna eller vänster partiet, men då jag blivit grymt besviken på vänstern hade jag faktiskt tänkt rösta på socialdemokraterna, men det går inte nu.

För de finns inte kvar.

det parti som jag som ung bekände mig till är borta. På min tid var socialdemokraterna ett välfärdsparti ett parti för allas lika värde frisk som sjuk invandrare som svensk ung som gammal. osv. Nu räknas bara invandrarna.

Borta är solidariteten med andra.
Borta är arbetarrörelsen för hur kan man ens fundera på att ta bort strejkrätten? (ang UG om Göteborgs hamnarbetare)

Vi har kort och gott fått ett nytt högerparti.

Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag inte kommer rösta i år.
Jag hade tänkt rösta rött eller på SD för att få tillbaka det Sverige som håller på att gå under.

För sanningen kan vara den att vi tagit in så många nya svenskar att vi inte längre kan ta hand om våra svaga.

Sanningen är den att nya svenskar har fler förmånen både på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden än svenskar.

Det är inte längre någon god affär att vara svensk då man är rättslös och chanslös.

Ett samhälles mått på välfärd är det vi kan ge de svagaste. men idag får vi klara oss själva.


Och vi är rädda att Ryssen kommer. men där har de höjt pensionerna med det tredubbla. Jag fick 200 kr i höjning när skatten sänktes det är fan i mej en skam.

Andra har fått sin hjälp indragen och föräldrar får jobba dygnet runt med sina sjuka barn utan avlastning.
fy fan Sverige!

Man inser fuck tum (ordlek)

Hela min fars liv drömde han om ett eget hus. Han ville jobba som trädgårdsmästare. -men så blev det aldrig.
Jag fick ett eget hus och en egen trädgård.

Hela mitt liv har jag önskat mig en egen häst och en egen gård med små djur.
Jag önskade inget hellere än att gå på Kvinnersta men fick det inte nu har jag båda barnen där även om Hanna gått ut.
Hanna fick en egen häst.

Jag stod på stallbacken igår och höll hästen i grimskaftet. Hon höjde på huvudet och jag var chanslös.
Jag fryser röven av mig i stallet, brukar sopa stallgången för att hålla värmen.

Men när jag kommer hem känner jag inte benen än mindre fötterna.
På morgonen dagen efter vaknar jag med svåra kramper i benen och ont i hela ryggen.

Man inser faktum, livet är på upphällningen.

Jag inser att när frökatalogerna inte ens intresserar mig i år- ja då har det hänt något. Något fruktansvärt.

Jag har tappat livsgnistan och hoppet om ett drömliv. Inser att det aldrig blir av.
Jag är fast här och nu. I ett hus jag avskyr i en by där jag aldrig kommer att accepteras än mindre min familj.
Hanna kollade stall i Björnhovda allt va så positivt, de va så trevliga men.... men nej.
Maken skrattas det åt.
Sonen har det inte heller så roligt..
inte ens i skolan eftersom det pratas så mycket skit hit och dit.
Han vill egentligen sluta, hoppa av..

Varför ska man stämplas?
Varför kan man inte få vara den man är och folk inser att man faktiskt utvecklas? Är folk så korkade att de tror att man är samma person nu som man var för 7 år sedan eller ännu längre?

Jag måste i alla fall revidera min livssyn.
Jag måste inse att det jag drömmer om aldrig kommer att hända.

Det blir ingen hund, ingen häst än mindre ett ponnystall. Inget B&B och ingen liten bod på landet med plutter i.

Vi bor bra här vi ska inte flytta säger maken. Ja han bor bra här. och snart när allt ändå kvittar då får hans föräldrar honom tillbaka som de andra syskonen.

Jag skjuter på det man jag måste snart välja liv. Förverkliga drömmen med barnen eller sätta mig i en lägenhet.

I dag när vi kollade kontona hade vi 300 kr kvar till mat. Bilen är sönder och det kostar flera tusen att laga den. Ja alltid gläder det väl någon. Vi brukar kunna låna av Hanna men hennes pengar är snart slut.

2018 vart ska vi? hur ska det bli? hur ska vi överleva?

Jag vill långt härifrån. Kanske läge att sälja huset finns hos mäklaren.
För jag blir inte friskare eller ens yngre.

just i dag. Jag, Samira och resten av oss.

Helgerna blev rätt tuffa.
Strax före jul fick jag en inflammation i ryggraden, det var min ärrvävnad från operationen 1992 som aktiverat sig. Det medförde smärta såklart och att jag fick svårt med att hålla urin . Jag har försökt vila men i det här huset går det inte.

Jag hade ett långt samtal med min sjukgymnast som är jätte bra och som kan förklara. Fast lyckligare eller friskare blev jag ju inte.

Dagen före julafton köpte Hanna sin älsklings häst. Samira.
Så här 2 veckor efter undrar jag hur vi vågade, för inte blev det som vi tänkt oss.
Samira fick svår ångest och blev en röd häst.

Det gick att ta in henne i stallet men inte ensam, hon sprang nästan ner oss. Ensam i stallet fick hon fullständig panik, och det gjorde ont att se.
Hon var lätt att sköta om men hade lera upp över knäna då hagen var mycket blöt.
Hon fick en del små sår på benen som vi fick ta hand om.

Alla sa att ni måste rida henne. men vi vågade inte, 100 m från stallet ligger stora vägen och Samira var skräckslagen utanför hagen. I hagen travade hon de vägar hon lärt sig på ridskolan, följ fyrkantspåret, vänd snett igenom gör volt tillbaka osv.  En mycket olycklig häst med andra ord. Vi funderade allvarligt på om vi skulle ta bort henne för hennes egen skull. Men så i början på den här veckan kom Tova en granne till stallet. Hon och Hanna tog ut Samira på en promenad och det gick nu jätte bra.
Nu går Hanna och Samira en promenad varje dag. Hon gnäggar när vi kommer och Hanna har börjat leka " vänliga lekar" med henne enligt Pat Perrellis utarbetade plan.

Hon saknar fortfarande en kompis i hagen men talar med en ung valack över stängslet.
Hon vill fortfarande inte vara i stallet ensam.
Vi respekterar det.

Vi har bestämt att så länge det är ett okej liv för Samira får hon leva och njuta av friheten. Man måste faktiskt inte rida man kan göra så mycket tillsammans ändå.

Vi vill vänta in Samira och inte ställa några orimliga krav på henne förrän hon funnit sig tillrätta.

I dag kommer världens bästa hovslagare Lennart Östergren. Om några dagar ska hon få sin spruta mot häst influensa det blir den andra.
Vi har tittat i vaccinations intygen mm (rörigt värre) och vet inte riktigt om hon är vaccinerad mot stelkramp, den fråga ska veterinären få reda ut nästa vecka.

Den 26 kommer en NA- tränare och ska hjälpa Hanna kommunicera med hästen så hon blir trygg och inte blir så ångestfylld.

Det kostar pengar men den man älskar lägger man ju ner sin själ i.


Ja så har Eriks vän varit här, en tjej vi aldrig träffat tidigare. Thomas min kusin har också varit här och Hannas pojkvän.

Julen och helgerna har varit intensiva som nyblivna hästägare är man ju i stallet rätt ofta.

Det enda som oroar nu är leran i hagen som stelnat i kylan och nu är det stora hål efter Samiras fötter. Hon går jätte försiktigt rädd att bryta sig. Jag funderar på om vi ska köpa några säckar jord och fylla igen hålen med.

Ja idag är det Eriks andra dag i skolan efter lovet.
Pappa är fortfarande arbetslös. Hann har jobbat lite så vi får en bra lön men sen är vi tillbaka på nästan ingenting.

Jag är sjuk men har ändå lyckats städa bort tomtar mm. Det tog över en vecka. Jag börjar alltid före ny år men i år efter.
Vi har tvättat nästan 20 maskiner. Men igår gick sista julmaskinen med julens mattor.

I brevlådan har frökatalogerna kommit och jag är så ledsen för jag kan inte hitta inspirationen längre.

Håll ut våren kommer, men först vinter i februari v 8 kommer den.

2017

Vad kan man säga så här i backspegeln?
Det blev förjävligt, igen...

pappa fick inget jobb i år heller. Hanna blev långtidssjukskriven pga sin diabetes, har ett Hba1c på 100.

Jag gick igenom en fotledsoperation med 12 veckor i gips och ett år i konvalescens.
Vi har somliga månader absolut inga pengar till varken mat eller annat.
alla har varit sjuka hela året och sen i höstas har vi ätit mer penicillin och antibiotika än vi gjort på 10 år sammanlagt.

 Torkan tog granar och tujor.
Världen svek oss,
Kyrkan, arbetslivet, försäkringskassan och fruktgården kunde inte låta bli att klaga så mycket på pappa att han inte fick jobbet.  Tack alla personal på fruktgården för att ni sabbade vår sista chans till ett arbete för min man. Man behöver inte ringa arbetsgivaren så fort något inte är till belåtenhet, man kan tala med den som utför arbetet först. Vi får hoppas rättvisans kvarnar mal så ni får prova på er egen medicin. Jag å min sida minns hur det var när Erik gick hos er, hur han fick skulden för det som andra barn gjorde, därför att han var annorlunda i era ögon. minns hur ni smög på honom och han kom hem och berättade hur en i personalen spionerade på honom. Nej det har jag inte hittat på, Eriks fröken berättade det.

Människor vi trodde var våra vänner har pratat så mycket skit så de förstörde en utekväll på krogen för min dotter. Hur kan man spy sitt hat över mig till min dotter?

trött på all skit så jag har grävt ner en witch- bottle.

En tröst är att tills idag (peppar peppar) så har billen hållit.
Huset har inte rasat ner över oss.

Vi har trogna snälla vänner och släktingar som stöttat oss det här året.
Jag är så tacksam för er.

Mycket roligt har också hänt, vi har spelat bowling hela familjen, något vi aldrig gjort tidigare.
Vi har haft vänner här.
Vi har äntligen varit i Hällefors!

Och dagen före julafton köpte min dotter sin älsklingshäst.

Men att vara hästägare var inte så lätt, även om det är väldigt roligt.

Vi har haft många besök av Bäver/Gustav även om hans matte spytt galla över oss. Vilket jag inte förstår vi matade den katten när hennes make låg på sjukhuset och ingen var hemma. Han var en stor tröst när jag låg sängbunden i vardagsrummet.

tiden går och det blev höst.

En underbar höst, och sen regnade det och regnade.... men det var bra för det fyllde på de uttorkade sjöarna och grundvattnet.

Erik började på Kvinnersta  skog. utan erfarenhet och med ett glatt mod. Där hittade han till slut en sann vän.

Året tog all glädje ifrån mig. Jag är körd i botten, har nära till gråten.
Här hemma grälar vi rätt mycket pappa och jag, vilket beror på att jag är just slut. Jag är navet i familjen om det försvinner blir det bara pinnved av det andra.

I november fick jag väldigt ont i ryggen, jag sökte sjukvård några gånger men när jag en morgon kissade ner mig åkte jag in. Först sa läkaren på torsdags kvällen att jag hade en godartad tumör i ryggen det såg man på magnetkameraröntgen. jag skulle tillbaka följande morgon, ryggen röntgades om med kontrast.

Det visade sig att ärrvävnaden från min diskbråcksoperation 1992 hade växt in i duran dvs, den säck som omsluter spinalvätskan och nerverna. Ärrvävnaden hade svullnat(pga överansträngning)  och jag fått en inflammation som triggade igång tillväxten. jag fick tradil mot det. Men kan inte äta den så länge pga min magoperation. Så fort jag slutar med medicinen kommer smärtan och allt annat tillbaka.

men jag har en fantastisk sjukgymnast på Örebro rehab center, George Lohse. Han ger mig hopp mitt i mörkret.
Jag håller just nu på att lära mig gå rätt.

2018

vad önskar jag mig av 2018?

Jag önskar mig hälsa och att jag ska kunna vara utan mina starka morfintabletter.
jag önskar arbete åt min dotter och min man.
Sommar jobb åt Erik ( å nej vi frågar inte kyrka fler gånger).

Jag önskar vi flyttar till en annan del av länet.
Jag önskar människor kunde se vem jag är och att jag är en snäll människa som vill alla väl.
Jag är trött på att man gör narr av min man och hatar mig och att allt det spiller över på Erik.

Framför allt önskar jag mig en ekonomi som inte gör mig sömnlös om nätterna.
Jag vill bli frisk så jag kan ta ett halvtids jobb.

Jag vill ha en katt och jag vill ha får och getter, höns och ponnisar. men det är att hoppas för mycket.

Jag önskar att ni som är våra vänner inte sviker oss utan att vi kan ha en trevlig stund tillsammans då och då.

SAMIRA en dröm blir verklighet

Hannas dröm har blivit verklighet.

Det har funnits många drömhästar. Först var det Lilla Lotta,

 därefter kom Svanen,

 sen var det Bengalion/Bengan

Sen slutade vi på Vingåkers ridskola och började på Karlslund.
Samira över alla andra Samira
Sen var det Birk.

Efter honom kom Leroy.

Men Samira fanns hela tiden i Hannas hjärta. Hon hälsade på henne då och då i stallet även sen hon slutat rida.

Så en dag hälsade Hanna på Samira och kom hem och grät. hon är gammal mamma tänk om de tar bort henne. -Fråga om du får köpa henne.
Hanna frågade och fick först nej, men så en mycket deppig dag i soffan hemma kom smset - vill du köpa Samira. Och vi sa JAA!

Det blev mycket strul, meningen var att Samira skulle stå i Björnhovda men så blev det inte. Bråttom leta stall, fick ett tips tittade och ja det passade utmärkt. De som har stallet har själva ridit Samira på ridskolan och äldsta dottern har haft henne som sköthäst. Nu står Samira utan för St Mellösa.

Men oj inte visste jag hur mycket som en häst behöver ha! Vi har lagt ner några tusen på Hööks vid det här laget, varit där nästan varje dag i en veckas tid. Man glömmer så lätt och somligt visste vi inte ens att vi behövde.

å utetäcke, stalltäcke, grimskaft, grimmor, sadelgjordar, paddar, benskydd.........

Men lite hade vi och det kändes stort att låta Hanna få den ryktborste jag köpte när jag drömde om att få en egen häst, men aldrig fick någon.

Den stora dagen kom:

I fredags den 22 dec 2017 var vi stallet och plockade in Samiras saker. Vi städade boxen och la i strö. Detta är Samiras nya box. Det är mycket logistik som skall stämma när man hämtar häst, transporten ska hämtas och många samtal ringas till Agria mfl ställen.

I dag, dan före dan hämtade vi Samira.

 Nya utetäcket på, lite bestyr va det med alla remmar här och där. Ny lurvig grimma eftersom hon inte gillar grimma men måste ha en i hagen.

Hon såg orolig ut där hon stod i det nästan helt tomma stallet. men blev glad när hon fick sitt nya täcke på sig, förstod nog nu att det inte skulle komma någon slakt bil och hämta henne. Hanna och Samira på stallplanen innan lastning. Ingen visste hur hon var att lasta, så det blev lite folksamling runt.

 Men allt gick lugnt och fint. Vi fick hjälp av Åsa mfl och först  tyckte hon inte det va så kul att åka transport men lugnade ner sig när hon såg Hanna i kameran. helt sjukt vilken fin transport vi fick hyra!

Färden gick bra och här anländer transporten till stallet.

 De unga killarna i hagen blev alldeles till sig och stoet med föl. Hon hälsades välkommen av alla hästar och berättade genast själv vem hon var.

 

Samira ser sig omkring innan hon lugnt och värdigt med högt huvud kliver av transporten som en riktig diva i sitt röda täcke.

 

 Mja grimman gillar hon inte den ville hon skava av sig men den satt kvar om än på sniskan.

 killarna snackade lite över staketet. Men Samira tyckte nog de va lite för unga för henne.

 

Hannas bästa jul någonsin.

Å välkommen hem

Samira.

En häst tjejs liv och levene 2. Tunarp

Som 13 åring åkte jag med hela familjen till Tunarps sätteri. Man kunde hyra en stuga där i en vecka och då ingick en häst och två ridturer varje dag.

Vid det här laget var jag ordentligt allergisk men inget kunde hindra mig.

Stugan var liten och man fick gå genom en hage för att komma dit.
Mig spelade det ingen roll för jag va i stallet från tidig morgon till sen kväll.

Första dagen började dock inte så bra.
Jag och en ny Britt (hon kunde allt och jag var full av beundran) vi gick in i en av hagarna för att titta på hästarna.
Baccardi var en fantastiskt vacker häst, en korsning mellan arab och lippizzanare och fullständigt folk ilsk. det besöket slutade med att jag hoppade över staketet ( os höjd) och Britt fick ett bad.

Jag fick först en ponny som hette Backus, han var latare än en åsna. Så¨vi bad att få byta. jag fick snälla Jasmine som var fallen efter Immer 359 under Santiago. hon var som en sagohäst. På eftermiddagarna sov vi tillsammans i boxen.

Man behövde aldrig grimma på henne för hon la huvudet på axeln och sen gick vi.
Hon var Tafvelins egen häst.
Hon kunde inte hoppa, men tillsammans med mig hoppade hon. Vi red fältritt i skogen, klättrade i grusgropar och galopperade i skogen. Jag älskade henne och hon var fantastisk.

Sista sagen var det långritt. Förbi slakthuset skenade alla utom Kaj och Jasmine.
Tina som red Baccardi bad mig hålla hans huvud medan hon kratsade ur hovarna, för han sparkades så. Han lyckades ändå sparka henne nästan i huvudet ståendes på tre ben samtidigt som han bet mig i ryggen.

Jag gick till mamma och sa att hästen bitit mig i ryggen. Hon drar upp tröjan och skriker som om ryggen var borta. Jag börjar gråta, då slet sig jasmine och kom fram till mig.
Jag red henne hem även om jag inte minns så mycket av den ritten.

Så alla hästmänniskor skrik inte när något händer, chocken skrämmer mer slag på en än det som hänt.


Jag minns den här veckan fortfarande. Jag älskar Jasmine fortfarande.
Tyvärr bröt hon benet på en hopplektion som hon tvingades vara med på fast hon inte ville hoppa.