Man inser fuck tum (ordlek)

Hela min fars liv drömde han om ett eget hus. Han ville jobba som trädgårdsmästare. -men så blev det aldrig.
Jag fick ett eget hus och en egen trädgård.

Hela mitt liv har jag önskat mig en egen häst och en egen gård med små djur.
Jag önskade inget hellere än att gå på Kvinnersta men fick det inte nu har jag båda barnen där även om Hanna gått ut.
Hanna fick en egen häst.

Jag stod på stallbacken igår och höll hästen i grimskaftet. Hon höjde på huvudet och jag var chanslös.
Jag fryser röven av mig i stallet, brukar sopa stallgången för att hålla värmen.

Men när jag kommer hem känner jag inte benen än mindre fötterna.
På morgonen dagen efter vaknar jag med svåra kramper i benen och ont i hela ryggen.

Man inser faktum, livet är på upphällningen.

Jag inser att när frökatalogerna inte ens intresserar mig i år- ja då har det hänt något. Något fruktansvärt.

Jag har tappat livsgnistan och hoppet om ett drömliv. Inser att det aldrig blir av.
Jag är fast här och nu. I ett hus jag avskyr i en by där jag aldrig kommer att accepteras än mindre min familj.
Hanna kollade stall i Björnhovda allt va så positivt, de va så trevliga men.... men nej.
Maken skrattas det åt.
Sonen har det inte heller så roligt..
inte ens i skolan eftersom det pratas så mycket skit hit och dit.
Han vill egentligen sluta, hoppa av..

Varför ska man stämplas?
Varför kan man inte få vara den man är och folk inser att man faktiskt utvecklas? Är folk så korkade att de tror att man är samma person nu som man var för 7 år sedan eller ännu längre?

Jag måste i alla fall revidera min livssyn.
Jag måste inse att det jag drömmer om aldrig kommer att hända.

Det blir ingen hund, ingen häst än mindre ett ponnystall. Inget B&B och ingen liten bod på landet med plutter i.

Vi bor bra här vi ska inte flytta säger maken. Ja han bor bra här. och snart när allt ändå kvittar då får hans föräldrar honom tillbaka som de andra syskonen.

Jag skjuter på det man jag måste snart välja liv. Förverkliga drömmen med barnen eller sätta mig i en lägenhet.

I dag när vi kollade kontona hade vi 300 kr kvar till mat. Bilen är sönder och det kostar flera tusen att laga den. Ja alltid gläder det väl någon. Vi brukar kunna låna av Hanna men hennes pengar är snart slut.

2018 vart ska vi? hur ska det bli? hur ska vi överleva?

Jag vill långt härifrån. Kanske läge att sälja huset finns hos mäklaren.
För jag blir inte friskare eller ens yngre.